Forbjudna staden och Kinesiska muren
Vi gick en sidovag pa vag till stora ingangen som var valdigt vacker,
med planteringar och sma byggnader, har poserar Julia, Emelie och Par.
Hela omradet ar otroligt pampigt och byggnaderna ar idag museum dar man visar upp allt fran Kejsarens privata palats, datidens musikinstrument till serviser. Sjalv kunde jag inte lata bli att tanka pa filmen "Den siste Kejsaren" nar jag vandrade runt i omradet. Den siste Kejsaren som bodde i palatset till 1911.
Har star jag och Julia precis vid ingangen till den Forbjudna staden.
Har poserar Emelie framfor en av de manga pamiga trappor till templen.
Par poserar ocksa. Vi hade elektronisk guidning i form av en band-
spelare som kande av var vi var och borjade da prata om den platsen.
En av de privata palatsen for Kejsaren och hans hov.
Det har ar inne i den mysiga lilla park dar den siste Kejsaren vandrade
runt med sin skottske larare och larde sig bland annat engelska. Tradet
som jag och Par sitter framfor har tva stammar och ar tva separata
trad, men grenarna kan inte skiljas at. Karlekstradet brukar kallas
herr och frutradet.
Senare pa kvallen var vi pa Siden marknaden, som inte langre ar sa mycket sidenmarknad utan mer en marknad med allt mojligt till forsaljning. Men de hade en hel del siden ocksa, och framforallt kunde man fa klader och kostymer uppsydda till en ganska billig penning, vilket jag och Par utnyttjade i form av en kostym och en coctailklanning. I morgon ska vi dit och prova, sedan hamtar vi det fardigt pa lordag nar var Kinaresa fortsatter.
Att inte riktigt forsta storheten i det man ser, gjorde sig verkligen pamint idag nar vi besokte Kinesiska muren, eller som alla sager The Great Wall. Vilket underverk!
Har star Emelie och Julia pa Kinesiska muren. Jag kommer att lagga
upp fler bilder fran muren senare.
Vi valde att aka till Mutianyu sektionen, vi hade last att det var nagot mindre hysteriskt med forsaljare och nagot mindre med turistbussar dar. Men som sagt, det ar Kinesiska muren sa det spelar kanske inte sa stor roll var man aker, det har ar nog en av de absolut storsta attraktionerna i varlden.
Nar man val ar uppe pa muren slas man forst av den storslagna naturen runt omkring, som ar underbart vacker att bara sta och njuta av medan man andas ut. For det ar ganska jobbigt att vandra pa muren, sarskilt om man som jag dessutom vandrade upp till den med min urusla kondition. Sedan kan man inte sluta tanka pa hur hela bygget gick till. Denna mur som enligt den senaste matningen ar 8,852 km lang och som man startade bygga i sin nuvarande form under Mingdynastin till nagon gang under 1600-talet. Hur fick man upp egentligen upp stenarna?
Det var i alla fall en harlig kansla att antligen fa se muren i verkligheten, detta masterverk som raknas som en av jordens storsta byggnadsverk.
Nu ar vi tillbaka pa hotellrummet for att duscha och vila. I kvall funderar vi pa att aka till Lao She Teahouse for att se en blanding av Peking opera, dans och akrobatik. Forst var vi inne pa enbart Peking operan, men att fa en blandning och ocksa lite akrobatik som var familj gillar later som ett battre alternativ.
Vi har ocksa varit lite frustrerad eftersom inte FB fungerar har, men det kanske bara ar nyttigt att gora lite pauser fran detta beroendeframkallande natverk. Vi har ju anda semester, en underbar sadan.
Framme i Beijing
Vi landade i Peking 06.30 i gar morse, efter att ha sovit ganska daligt pa planet. Atminstone jag sover alltid ganska daligt pa plan, men de andra tror jag sov en hel del. Val framme i Peking och pa flygplatesen gick allt otroligt snabbt, valdigt effektivt maste jag saga.
Vi samlade ihop var packning och begav vi oss till Peking Express tag. Vi akte till en station dar vi kunde byta till T-banan som sedan tog oss direkt in till vart hotell. Jag kan verkligen rekommendera att utnyttja t-banan har i Peking, billigt, snabbt och enkelt. Vi kom precis under rusningstiden pa morgonen och det var valdigt mycket manniskor, men jag upplevde aldrig att det var jobbigt trots att vi ocksa hade var packning.
Har sitter Emelie pa Peking Express, forvantansfull och kanske lite trott.
Hotellet vi bor pa ar ett medelklasshotell som ar lite luggslitet, men valdigt prisvart, det heter Gold palace silver street, sa namnet borde fora mycket lycka med sig. Det ar valdigt centralt och mycket nara den Forbjudna staden. Vi bor i ett familjerum med tva ganska stora rum och en toalett med dusch.
Vi var ganska trotta nar vi kom fram till hotellet sa vi valde att duscha och sedan lagga oss och sova en stund. Efter en lang vila gjorde vi oss fardiga for att lokalisera oss i de mer centrala delarna av Peking. Vi bor nara den stora shoppingdelen Wangfujing Dajie sa vi startade vi med att ga den stora shoppinggatan ner mot den Forbjudna staden. 
Har har man gjort en jattekopia av den mest kanda och mest populara
basketspelaren i Kina, den lange Yao Ming. Vad jag forstar sa ar det
rena Stenmarkshysterin nar en match med honom sands pa TV.
Eftersom vi inte varit hemma i Sverige pa ganska lange och vara kara tonarstjejer tjatat ganska rejalt om att fa komma till H&M som inte finns i KL, sa lovade vi att de skulle fa gora ett besok dar. Pa vagen dit gick vi forbi bade den Forbjudnda staden och Himmelska Fridens Torg. Vi ska besoka Den forbjudna staden idag, igar gick vi bara utanfor. Det kandes stort att komma dit och se ingangen i verkligeheten, denna otroligt historiska plats med Forbjudna staden pa ena sidan och Himmelska fridens torg pa den andra. 
En liten snabb lunch pa en foodcourt. Numera ar vi ganska van maten,
sa det ar ganska latt att resa runt aven med krasna tonaringar.
Vi fortsatte att vandra over till Himmelska fridens torg dar det alltid verkar vara massor med manniskor. Nu hade man dessutom tva jattestora skarmar med reklam fran hela Kina men framforallt fran Shanghai och den pagaende varldsutstallningen, som vi ocksa ska besoka senare pa den har resan.
Bakom sjalva torget ligger en liten del av den forna mur som tidigare fanns runt hela Peking. En pampig byggnad som ar porten till de sodra delarna. Har kom vi fram till den valdigt charmiga shoppingdelen Qianmen Dajie dar da aven H&M fanns. Vi kom ut med en hel del klader fran den svenska jattekjedjan, till och med jag tyckte det var kul, eftersom man har i Asien inte alltid hittar sin storlek pa klader.
Efter att ha vandrat runt hela eftermiddagen sa var vi rejalt hungriga och borjade leta efter nagot stalle att ata pa. Vi hittade inget stalle sjalva, men val en hjalpsam kinesiska som foljde med oss till en ganska stor typiskt kinesisk restaurang dar de bland annat serverade Peking anka. Vi ar ju vana numera med att manga rycker och sliter i oss vasterlanningar, sa vi tankte forst att det har ar nog en turistfalla, vi ville avvakta och se stallet innan vi bestamde oss. Men det var ett ganska billigt stalle med god mat. Naturligtvis testade vi Pekinganka, gott men egentligen ganska overreklamerat, hemma i Malaysia med sina 30% kineser har de flera stallen som serverar det, och jag tycker det ar gott, men ganska fett.
Efter middagen sa var vi valdigt trotta sa vi tog tunnelbanan hem till hotellet dar i alla fall jag somnade pa stort. 
Jag, Julia och Emelie utanfor Den forbjudna staden. 
Emelie och Julia mitt pa Himmelska Fridens Torg.
For oss var det en speciell kansla att komma till H&M, kandes valdigt
lange sedan eftersom det inte finns hemma i KL. Kandes som julafton...
Julia och Par sitter och vantar pa maten.
Jag och Emelie vantar ocksa pa Pekinganka...
som antligen kom.
Malaysiskt bröllop mellan Razina & Husaini
Det var alltså Razina som ingår äktenskap med Husaini, båda arbetar de på Siemens men det är Razina som bjöd oss, hon har varit Pärs sekreterare.
För några veckor sedan fick vi denna vackra inbjudan. Gissa om jag
blev glad? Jag har under vår tid här i Malaysia verkligen önskat att jag
fick gå på ett riktigt genuint Malaysiskt bröllop.
Här i Malaysia är det väldigt vanligt att man har bröllopsfesten på ett
hotell, men vi var bjudna hem till brudens föräldrar. Många säger att det
är mycket mer genuint och roligt när man är i ett hem, jag har inget
att jämföra med men kan säga att det var en härlig stämning på denna
bjudning. Den vackra herren i lila traditionell dräkt är brudens far som
tog emot alla gäster och hälsade dem välkomna.
Här är den vackra bruden, som nog är en av de vackraste jag sett. När
vi kom till festen så följde brudens mor med oss in i ett rum där Razina
satt och vi fick möjlighet att hälsa på henne och lyckönska. Jag tyckte
att allt var så vackert att jag blev rörd till tårar.
Efter ett tag vandrade bruden ner till brudgummen som anlände till
festen. Han var minst lika vacker i traditionell malaysisk klädsel. Till-
sammans vandrade de in i huset igen, där de satte sig i en speciell och
väldigt utsmyckad soffa. Här fick alla sedan gå fram och hälsa och lyck-
önska brudparet.
Så här såg soffan ut, tyvärr hade brudparet rest sig upp när jag skulle
ta kort på dem sittande här. När det gäller färger så frågade jag en
annan av Pärs malaysiska kollegor om det är lila som gäller. Men han
sa att det är olika, ofta smyckar man efter brudens favoritfärg.
Det var massor med människor, och många i traditionsenlig klädsel.
Här syns Emelie och Julia som ser lite mer västerländska ut. Framför
huset hade man satt upp partytält och dukat upp med bord och stolar.
Allt gick i vitt och lila och med massor av blommor. Mitt i tältet stod
en buffé, och jag kan lova alla att det verkligen var massor av mat.
Precis som seden är här i Malaysia, fanns också Biff Rendang med på
buffén, ett måste vid alla högtider.
En lite mörk bild, men som ni förstår så var vår familj och Max, en kollega
till Pär, de enda västerlänningarna, så vi väckte naturligtvis en del
uppmärksamhet också. Alla log glatt och ville hälsa och fråga var vi
kom ifrån. Malaysier är otroligt gästvänliga och trevliga.
Lite suddigt, men här är ett slags honnörsbord, där då självklart
brudparet satt och åt. Jag måste säga att ett malaysiskt bröllop är
väldigt färgstarkt i all sin prakt.
Brudparet som intar sin mat, ett väldigt vackert brudpar. Det syns
inte så bra här på bilden, men enligt traditionen så har både brud och
brudgum hännafärg på fingrarna.
Det var inte bara brudparet som fick presenter, alla gäster fick också
med sig presenter. En tradition som hör bröllop till här i Malaysia.
Det här var en upplevelse som jag verkligen kommer att komma ihåg. Idag var det bruden och brudens föräldrar som hade bjudit in släkt och vänner, nästa helg är det brudgummen och hans föräldrar som bjuder in till fest i sitt hem. Därefter kommer det att vara en religiös cermoni i moskén.
Nu försöker jag ladda om efter alla dessa intryck för att rikta in mig på nästa upplevelse.
Kina, snart kommer vi!
I natt flyger vi till Peking
Nu är det inte långt kvar tills vi flyger iväg till Peking. I natt tjugo minuter över tolv, malaysisk tid, flyger vi iväg till Peking och från Kuala Lumpur till Peking tar det drygt 6 timmar.
Vi är inte klara med packningen riktigt ännu, men det går ganska snabbt. Vi kommer att packa i ryggsäckar och vi ser den här resan lite som en tågluff. Kommer inte heller att ha med oss särskilt mycket, bara det mest nödvändiga.
Innan vi åker ut till flyget så ska vi på ett malaysiskt bröllop, vilket ska bli väldigt spännande det också. Lite synd att denna fantastiska händelse kommit lite i skymundan av vår Kinaresa. Jag kommer självklart att ta bilder och berätta hur det var.
I onsdags och igår var jag på lite rundvandring med min gamla kollega Anders och hans nuvarande kollega Jonas som var här i KL en vecka för att jobba. Det är alltid lika roligt att visa upp denna fantastiska stad. 
Här sitter vi på Olé Olé Bali som ligger precis där vi bor. Anders och
Jonas var ganska sega eftersom de hade landat samma dag. Men de
lyckades orka med en rundvandring inne i Bukit Bintang och runt
Petronas Twin Tower. I går visade jag det lokala shoppingcentret SOGO,
Little India, Merdeka torget, Central Market och China Town.
Den här sista tiden har vi arbetat väldigt mycket med nästa års
världsmöte med SWEA som ska vara här i KL i mars. Vi har försökt
göra klart så mycket som möjligt inför sommaruppehållet och här sitter
Maria, vår avdelningsordförande här i KL, hemma hos mig i torsdags
kväll precis innan en telefonkonferens med den internationella kongress-
kommittén. Nu tar vi lite semester för att sedan lägga in högsta växeln
i augusti igen.
Jag kommer att blogga från Kina, kanske inte varje dag utan så ofta jag hinner.
Kinaresan - ett reseäventyr
Men vi flyger som sagt först till Peking där vi kommer att stanna i cirka 5 dagar, det enda stället vi bokat hotell på. Efter Peking kommer vi att åka tåg till Xi'an med ett stop i någon stad på vägen. Har flera alternativ på gång så det får jag återkomma om. Efter Xi'an åker vi tåg till Shanghai, men även här blir det stop på vägen. Från Shanghai kommer vi att ta snabbtåg ner till Kanton och Hongkong.
Det kommer naturligtvis att bli en hel del stop på landsbygden, annars skulle tågresorna bli för långa. Som tur är så har vi numera ett flertal vänner som är kineser eller har bott i Kina i många år, som tipsat om en hel del.
I dag ska jag snart iväg och äta lunch med mina kollegor på tidningen Snofida, Camilla och Lottie. Lottie som ska ha sitt andra barn om bara någon vecka är vackert höggravid. Det blir ett hej då innan vi skiljs för sommaruppehåll, men båda stannar kvar i KL så det är inget avsked.
Senare i eftermiddag ska jag träffa min gamla arbetskompis Anders och en kollega till honom som är här i KL på tjänsteresa. Jag tänkte ta med dem på en Balinesisk restaurang som ligger precis där vi bor och har supergod mat. Därefter åker vi in en tur till Petronas Twin Tower som är otroligt imponerande att se i mörkret. En liten tur runt Bukit Bintang är också kul på kvällen.
Men som sagt, jag kan inte bli för sen, ska upp med tuppen eftersom skolan inte är slut ännu. Har dessutom en del att fixa med innan den stora resan. Pär åkte iväg till Tokyo nu på morgonen och kommer tillbaka på lördag. Alltså precis innan vi ska åka, inte så bra planering kan jag kanske tycka.
Sista veckan
Sedan till helgen ska vi som sagt på bröllop, något som jag verkligen ser fram emot. Precis när vi hade flyttat hit så sa många att ett malaysiskt bröllop är ett måste om man bor här.
Helgen som gått har varit ganska lugn och skön, den var ju en dag extra också, för i fredags var det Buddas födelsedag och här i Malaysia är man noga med att fira alla religösa högtider.
I lördags kväll var vi på BBQ fest tillsammans med två norska familjer som har barn på samma skola som Emelie och Julia går på. Det blev ganska sent och jag var ganska trött igår, och förbannar mig än en gång att jag inte kan sova länge på morgonen.
Jag läser i svenska tidningar att det är en ganska livlig debatt om svenska skolan. Igår var det debatt mellan Maria Wetterstrand och Jan Björklund och den ena vill ha mer dialog och den andra lite mer diciplin.
Jag gjorde för drygt ett år sedan en intervju med ett antal svenska ungdomar här i Kuala Lumpur. Samtliga går på internationella skolor och samtliga är numera vana vid en ganska strikt pluggskola där du är tuffast i klassen om du är duktig i skolan och är du dessutom glad och har ett trevligt sätt är det ett extra plus. De är vana vid att samtliga prov och läxförhör betygsätts och alla elever går med jämna mellanrum in på sin egen betygssida för att se hur de ligger till och var de ska lägga in en extra stöt. De har flera läxor varje dag och tempot på studierna är väldigt högt med skriviningar och tester med jämna mellanrum.
Jag som ibland kan tycka att våra ungdomar har det lite väl tufft ibland ställde frågan om inte detta var fruktansvärt jobbigt och stressigt. Kanske var det rent av utslagning av elever som inte riktigt klarade tempot?
Men alla dessa ungdomar var eniga, de ville inte ha det på något annat sätt. Alla trivdes de i skolan, och alla kände de att de utvecklades och verkligen lärde sig mycket.
De ungdomar som nyligen hade gått i svensk skola sa att det är en stor skillnad. I Sverige kunde man i princip sitta av lektionerna för att få godkänt. Här skulle inte det fungera, då skulle man inte klara sig menade de.
När vi kom in på betygen så menade de att det är bra att de kommer ofta, för då har man tid och möjlighet att rätta till det betyg som kanske inte är så bra. Här ställer också lärarna upp på fritiden efter skolan om man skulle behöva extra hjälp. Skulle inga betyg finnas så har man heller inga morötter och är man då 15-16 år så är det lätt att bara strunta i konsekvenserna av ett betyg som inte är godkänt.
I Sverige brukar vi säga att det är orättvist med betyg, då slås de svaga ut och bara de som kommer från studiemotiverade hem klarar sig. Det är nog en viss sanning i detta, en del elever kommer alltid att slås ut hur än vi vrider och vänder på systemet. En trist sanning som vi gärna inte tar till oss. Vi är också rädda för diciplin, det är inte humant och rätt mot våra barn, de måste lära sig av egna misstag.
Men om vi vänder på allt. Om vi inte har betyg så är det fortfarande bara de som är studiemotiverade som skulle satsa fullt ut på skolan. Det är fortfarande bara de barn som kommer från hem där eleverna lärt sig vikten av att vara duktig i skolan. De stackars elever som kommer från hem där föräldrarna inte alls bryr sig skulle utan betyg inte ha något att kämpa för. De kanske aldrig har fått lära sig vad som är rätt eller fel, ingen kanske någonsin har tillrättavisat dem hemma. Kanske ingen någonsin har fått en klapp på axeln eller ett uppmuntrande ord på vägen till en skrivning. Och framförallt, ingen har berättat för dem hur viktigt det är för deras framtid att vara duktig i skolan. För dessa kanske det trots allt är bra om åtminstone skolan ställer krav och hjälper till som vägvisare.
När jag var ung så pratade man ofta om att den svenska skolan var en av de bästa i världen. När det kom till engelska så låg vi i topp. Men är det så fortfarande? Jag är inte alls säker på det.
Men jag hoppas verkligen för Sverige och för Sveriges framtid att man satsar rejält på skola och utbildning. Det är grunden till ett lands välfärd och utveckling, och oerhört viktigt för allas självkänsla. När jag nu bott utomlands och haft förmånen att få träffa både föräldrar och barn från alla möjliga håll i världen så märker man tydligt att alla är helt eniga om att skola och utbildning är A och O. Här i Malaysia satsar man också väldigt mycket på skolan och mycket av utbildningen är på engelska. Vi svenskar brukar ju också alltid skryta med att vi är väldigt duktiga på engelska, men i Malaysia har vi mött vår överman. Här kanske man inte uttalar allt perfekt, men de flesta har ett riktigt brett ordföråd och de allra flesta man möter pratar väldigt bra engelska.
Jag tror också att vi svenskar måste kliva ner från våra höga hästar. Vi tror alltid att det sätt vi gör allt på är det bästa, och att alla andra är lite lite sämre. Nu är det säkert inte bara vi svenskar som är så, men det är ju absolut inget som ökar kreativiteten och får utvecklingen att gå framåt.
I lördags var vi hemma hos Hanne och Stig på BBQ, Maren deras
dotter och Emelie är kompisar, en annan familj från Norge var också där,
Anette och Ole Martin och deras dotter Amanda är också kompis till Emelie.
Stig var en mycket duktig grillmästare, och det var en härlig kväll vid
deras poolområde som är riktigt charmigt.
Det var massor med godsaker på bordet.
Här är är värdparet Hanne och Stig.
Ole Martin och Anette, i bakgrunden syns Amanda. Anette är också med
i min cooking club som har uppehåll nu men startar till hösten igen.
Emelie sätter sig till bords.
Pär som njutit av den goda maten.
Avslutningsmiddag
På ett annat sätt är det en härlig tid. Vi vet att vi snart är lediga hela familjen och snart ska vi åka hem till kära Sverige och återse familj, släkt och vänner som vi inte sett på ett helt år. Vår familj har ju dessutom en fantastisk Kinaresa att se fram emot.
Hur än jag vrider och vänder på allt, så tycker jag nog att det är värt allt. Någonstans där inne i mig så vet jag att mina barn kommer att utvecklas enormt mycket av detta äventyr, och att ta avsked och bryta upp är något de kommer att få göra flera gånger i sitt liv. Idag är det kanske också betydligt lättare att hålla kontakten med vänner runt om i världen. Sedan blir det ju spännande att komma tillbaka till Kuala Lumpur och skolan i augusti och få träffa nya förväntansfulla och härliga kompisar från när och fjärran, samtidigt som många av de gamla vännerna är kvar och har laddat upp med massor av energi under sommaren.
I går kväll var jag också på Sweas avslutningsmiddag för denna säsong. Vi var ett tjugotal tjejer som träffades på den otroligt charmiga restaurangen Tamarind Hill som är en av Kuala Lumpurs bästa och som 2003-2004 fick priset Best Asian Restaurant. Här åt vi fantastiskt god asiatisk mat och naturligtvis hade vi som vanligt massor att prata om. En riktigt rolig kväll som slutade en trappa ner på deras bar som blivit ett av KL:s inneställen för afterwork.
Vi samlades först i baren där vi fick en liten drink, här ser ni Karin,
Lena, Anki, Nasha och Jeanette.
Det är en väldigt mysig restaurang som verkligen ger en asiatisk känsla,
här syns Eva och Elisabeth. Elisabeth som flyttar hem till Sollentuna efter
tre år här i Kuala Lumpur. I mitten längre bort syns Maria, Sweas
ordförande här i Kuala Lumpur. Maria och jag hade förresten tänkt att
vi skulle ha ett möte innan middagen så Maria hämtade upp mig redan
vid 5.30, men som sagt, vi är i Kuala Lumpur och blev fast i trafiken,
så mötet fick vi ha i bilen, och vi hann precis till middagen.
Helen, Maria och Maria väntar med spänning på maten.
Lena ser mycket nöjd ut.
Här i Kuala Lumpur är det otroligt varmt och svettigt utomhus, men en
sak är de bra på här, och det är att ladda på med luftkonditionering inomhus.
Så de flesta brukar ha med sig en sjal att värma sig med, vi har ju som
sagt var blivit lite frysna av oss. Eller bortskämda med värme...
Ja, jag blir ju alltid som jag blir på foton...här sitter jag i alla fall med
Anki, denna pigga och härligt sprudlande tjej som bott här i över sju år.
För Swea är hon en klippa och det är hon utanför Swea också.
Här har vi förflyttat oss en trappa ner till baren där vi tog en coctail.
Jag och Elisabeth lite grann från ovan.
Härliga tjejer, Jeanette och Maria.
Idag är det Public Holiday här i Malaysia. Det är Wesak Day, eller som man också brukar säga Buddas födelsedag. Detta är en högtid som firas av buddister i stora delar av Asien. För oss blir det en extra ledig dag som ska ägnas åt att ha det riktigt lugnt och skönt.
Jag ska gå på Malaysiskt bröllop
Har också nu på morgonen jobbat lite med SWEAs kommande världsmöte här i KL nästa år. Men inspirationen var lite låg så jag gick ner till poolen istället och simmade några längder.
Vid femtiden kommer Maria, vår SWEA ordförande här i KL och hämtar upp mig. Vi ska ha ett kort litet möte innan avslutningsmiddagen på Tamarind Hill. Vi behöver skriva ihop en dagordning samt kalla till ett möte med den internationella kongresskommittén där jag snubblade in på ett bananskal som sammankallande.
I morgon är det Public Holiday här i Malaysia och vi ska bara ta det lugnt. Emelie har ganska tufft just nu med exams i princip varje dag fram till sommaruppehållet, så hon behöver få sova ut. Julia ska sova över hos en kompis både i natt och i morgon natt. Det är en fransk flicka som går i hennes grade på skolan.
Hit ska jag ikväll på SWEAs sommarmiddag, låter lite knasigt när det alltid är sommar här. Men de flesta svenskar börjar så smått packa ihop sig för att åka hem till Sverige på sommarlov. Vi själva åker inte hem till Sverige direkt efter skolavslutningen utan vi åker som jag tidigare berättat till Kina där vi ska vara i cirka 25 dagar. Ska bli väldigt roligt och spännande. Var även inne och läste på min "bloggkompis", författaren Kim Kimselius, sida idag, och vilket sammanträffande det var! Hon skrev nämligen om Kina och berättade också om sin bok "Kinesiska Draken". Gå in och läs ni också, jättespännande!
http://kim-m-kimselius.blogspot.com/
Datorn fungerar
I går hade vi avskedsfrukost för Veronica som är med i min cooking club. Känns jättetrist att hon ska flytta, denna underbara indonesiska som är gift med en man från Övertorneo, och pratar flytande svenska. Men jag förstår att hon är glad, de flyttar hem till hennes hemstad Jakarta och i och med det så kommer hon närmare familj, släkt och vänner.
Veronica hade bland annat gjort smörgåstårta med härliga svenska smaker. Gissa om det var gott?
Hon bjöd även på gröt på indonesiskt vis. Då tar man först gröten, sedan häller man över soja och chilisås, därefter strör man över vårlök, strimlad kyckling, kinesiska chips och små krutonger. Jättegott och starkt!
Här är vi alla som kunde komma igår morse. JoAnne, i mitten av de tre som sitter ner, har fixat lite blommor runt omkring oss damer, i förhoppning att vi också skulle se vackrare ut. JOAnne, som är från Taiwan är också gift med en svensk man som jobbar här i KL och hon själv är en sprudlande och underbar människa som tog med mig till denna cooking club för snart ett år sedan vilket jag är väldigt glad för.
Veronica som sitter till höger om mig här, har ett fantastiskt hem där hon blandat indonesisk, japansk och svensk inredning vilket gör det otroligt spännande. Men så har hon också bott i både Japan och Sverige i många år, och det indonesiska är ju med från början.
Här sitter vi och frossar i allt det goda som Veronica bjöd på.
Underbara Veronica som nu flyttar till Jakarta. Fast det är ju nära, så självklart kommer jag att hälsa på.
Som sagt, det finns en baksida med att bo och arbeta utomlands, och det är just alla dessa avsked. Är nu precis på väg till ännu ett avsked. Det är Elisabeth som ska flytta hem till Sverige efter tre år här i Kuala Lumpur. Elisabeth, som jag känner mig lite släkt med. Min mamma och hennes mamma är gamla barndomsvänner i lilla Marieby utanför Östersund. Egentligen ganska otroligt med tanke på att båda deras döttrar många år senare hamnade på andra sidan jordklotet i Malaysia utan att först veta om detta. Världen är liten.
Direkt efter lunchen ska jag och Pär åka in till Kinesiska Ambassaden för att fixa visum till Kina. Snart bara två veckor tills dess att vi åker dit. Vi har även bokat resa hem till Sverige, eller rättare sagt, Pärs jobb håller på att boka åt oss. Så än så länge har jag inte exakta datum, men det blir i månadsskiftet juni-juli.
Datorstress
Forra veckan kraschade datorn. Inte roligt alls. Nar jag pa morgonen kom in och skulle starta den sa det bara "poff" och det borjade det lukta brant, darefter var den stendod. Det ar ganska markligt, men det kandes som om nagon som stod mig riktigt nara gick och bara "dog". Dar hade jag sparat det mesta som har med mig och mitt liva att gora, foton, texter, korrespondens mm. Nu sag jag framfor mig hur allt bara forsvann. Mycket finns det back up pa, men inte allt. Jag har namligen en tendens att skjuta upp sadant.
I morgon kommer en PC doktor hit, som tydligen ska vara riktigt duktig. Jag hoppas att han kan fixa min dator, jag verkligen hoppas att han kan det.
Vilken tid vi lever i egentligen, vi far ont i magen och mar daligt nar datorn pajar. Vi moderna manniskor som alltid ska vara uppkopplade och alltid finnas till hand, pa mejlen, facebook, twitter mm. Till vilket pris? Jag tror faktiskt att vi ibland blir lite latt stressad av att alltid vara uppkoplade. Kanske inte alla, men valdigt manga.
Nog om detta, som man i och for sig skulle kunna diskutera lange och val.
Annars har det varit en ganska lugn helg. Igar var jag, Par och Julia pa Shrek 3. Det var lite mer action i 3:an an 1:an och 2:an, till och med Fiona var en riktig actionhjalte.
Just nu ar det ganska mycket att gora innan sommarlovet. Later lite konstigt att saga sommarlov nar vi bor i ett land dar det ar mer an sommar aret om. Men den 4 juni slutar som sagt Emelie och Julia skolan och kommer att ha ett langt sommarlov och borjar igen den 4 augusti. Gissa om de langtar? For Emelies del ar det riktigt tufft de har sista veckorna, med exams i alla amnen.
Baksidan av expat livet gor sig ocksa pamind da flera vanner lamnar KL nu i juni. I morgon ska jag pa frukost till en i min cooking club som flyttar hem till Jakarta. Senare i veckan ska vi ha avskedslunch for Elisabeth som flyttar hem till Sverige.
En annan valdigt trakig sak ar att Linda, var underbara maid kanske slutar till sommaren. Hon har varit hos oss sedan vi flyttade hit och vi trivs valdigt bra med henne. Men samtidigt ar jag glad for hennes skull. Hon har bestamt sig for att flytta hem till Filippinerna efter massor med ar som maid har i KL. Hon har bade barn och barn-barn dar hemma som hon langtar ihjal sig efter. Ett beslut som sakert tagit ett tag att arbeta fram.
Nu ska jag ga ner till poolen och motionera.
Och idag sager jag ocksa GRATTIS till min kara mamma!
Jakarta - en stad som aldrig sover
I Jakarta hade vi det underbart och vi såg en hel del av denna otroliga stad med ett folkmyller som aldrig verkar stanna upp. Inte undra på, Jakarta som stad har en yta på 661 kvadratkilometer och där lever 9 miljoner människor. Jag tror också att det är ganska svårt att veta exakt hur många invånare det är här. Indonesien är det fjärde största landet i världen med sina 239 miljoner, och med den största muslimska befolkningen i världen.
Indonesien är nog det mest spännande land jag har varit i, med sin mystik och historia. Sedan är det också ett stort plus att alla människor är så otroligt glada och vänliga. Det enda som ibland kan vara lite jobbigt är att som blond blir man stoppad hela tiden, de vill prata, säga hej och ta ett foto tillsammans med en.
Indonesien är också ett land som ofta är drabbat av naturkatastrofer. Läste att även nu när vi var där hade det varit en jordbävning på på Sumatra i Meulaboh i västra Aceh. Vi kände ingenting av den i Jakarta. Men som sagt, det är ofta stora naturkatastrofer i Indonesien, och för länge sedan i slutet på 1800-talet utplånades hela befolkningen på en hel ö, omkring 30 000 människor i en tsunami. 2004 efter tsunamin dog eller försvann 167.000 människor i Indonesien. En fruktansvärd humanitär katastrof.
Men för att återgå till vår lilla minisemster. När vi kom fram på fredag kväll så var vi ganska trötta och trots att det var min födelsedag så valde vi att beställa roomservice. Vi bestämde att vi tar födelsedagsmiddag senare.
Vi bodde på Mulia Hotel, ett lokalt väldigt fint hotel. Förut bodde Pär alltid
på Marriott Hotel, men efter två bombningar så väljer han nu Indonesiskt.
Man märker verkligen att säkerheten är första prioritet här i Jakarta. På
hotell och köpcentrum är det stora kontroller innan man får går in.
Likadant gäller egentligen överallt, i parkeringshus, muséer mm.
Här sitter Emelie och Julia i lobbyn och väntar på att få checka in.
Här är Julia och Emelie vid den vackra merdekaparken.
Här poserar Emelie, Julia och Pär framför det gamla stadshuset, som
numera är historiskt museum, på torget i Taman Fatahillah eller om
man vill Fatahillah square, här var väldigt charmigt och med massor
av aktiviteter. Vi gick även in på konstmuseet, Balai seni Rupa.
En självklarhet när man är i Old town i Jakarta är att besöka det otroligt
charmiga koloniala cafét Batavia (gammalt namn på Jakarta).
Alla blir inte lika fina på kort...men här sitter vi i alla fall och njuter av
god mat och den vackra inredningen.
Här en mörk bild från den fantastiska bardisken inne på Cafe Batavia.
Här är vi på väg mot hamnområdet och gick förbi en gammal fin träbro.
Vattnet i floden var verkligen skitigt och det luktade hemskt ruttet.
Som i de flesta sydostasiatiska storstäder är skillnaderna enorma mellan
fattiga och rika. Här är ett slumområde som vi gick förbi på väg mot
hamnen. Det är fallfärdiga hus och mitt bland sopor springer barn
omkring och leker.
Väl nere i hamnen Sunda Kelapa möttes vi av massor med enorma
fiskebåtar, riktigt stora träskepp som fortfarande var i bruk för att frakta
varor av alla de slag.
På lördag kväll var vi ute och åt middag med Pärs indonesiska kollega
och hans familj. Vi var på Marché, ett ställe där du går runt och väljer
bland massor av olika maträtter. Här fanns också ett lekrum, som
de tre barnen till Pärs kollega verkligen uppskattade.
Mellan all lek och stoj fick de i alla fall i sig lite pizza.
Pär och hans kollega Ivan som på söndagen tog med oss på en tur i Jakarta.
Bland annat var vi på en mässa på Convention Center och tittade på
skor, väskor och andra billiga läderprylar. Läder är väldigt billigt och
med bra kvalité. Emelie var som vanligt den enda som handlade.
Här tar vi en liten matpaus på ett mysigt ställe precis vid antikmarknaden.
Precis som i Malaysia är mat viktigt i Indonesien också, när man äter frukost
börjar man planera lunch osv. Här åt jag i alla fall en väldigt god Javatoast,
med jordnötter, ost och banan. På marknaden gick vi runt ett tag och hittade
faktiskt en hel del fynd att fylla väskan hem med.
Naturligtvis hade jag lite sköna stunder för mig själv också. Här var jag
på manikyr och pedikyr på hotellet.
Ett gott ingefärste med färska tropiska frukter efteråt känns lyxigt.
På söndag kväll blev det då dags att äta födelsedagsmiddag på den
mycket exklusiva Orient8 på Mulia Hotel. Här sitter jag och Julia och
dricker en coctail innan den fantastiska maten.
Här är ingången till Orient8 som
är väldigt pampig.
Här sitter Emelie och Pär och väntar på maten.
Här är förrätten som bestod av fem gudomligt goda smakprov. Orient8
som serverar en mat som är en blandning av thailändskt, vietnamesiskt
och singaporean var verkligen en fullträff i smakupplevelse.
Här är mellanrätten som var en soppa med diverse skaldjur.
Här är varmrätten som bestod av biff, dumplings, musslor och lax.
Desserten bestod av en äppelsorbé och grönt te parfait. Så gott!
Vi var även på Pasaraya, ett köpcentrum som var riktigt roligt att gå runt i. Bland annat var det flera våningar med indonesiskt hanverk, ungefär som på Central Market här i Kuala Lumpur, fast mycket större. Här hittade vi
också några vackra saker att fylla väskan med. Jag gillar verkligen indonesiskt hantverk.
Mot Jakarta
Det är första gången jag åker till Jakarta. Jag har varit i Indonesien tidigare, men inte denna otroliga stad. Jakarta är en av världens folkrikaste städer med över 25 miljoner invånare. Bara Tokyo är större med dryga 35 miljoner. Av världens allra största städer så ligger mer än hälften här i Asien.
Vi ska i alla fall försöka nosa lite på denna enorma stad. Vi kommer att få hjälp av en kollega till Pär. Han är indonesier och född och uppvuxen i Jakarta. Och självklart kommer jag att berätta mer om Jakarta efteråt.
Tills dess, lite bilder på Jakarta:
Som de flesta städer i Asien, pryds skylinen av supermoderna skyskrapor och lyxiga centrum....
men kontrasterna finns, som här ett slumområde i Jakarta.
Något som vi inte är vana vid.
Väldigt varmt
Men jag kan inte låta bli att ibland tänka på den svenska klara luften och de ibland lite kalla vindarna som fläktar så skönt. Jag brukar också tänka på att det faktiskt skulle vara riktigt mysigt att få sätta på sig en extra tröja när man är ute på promenad, och sedan när man kommer in känner man hur skönt det är att vara inne i värmen igen. Här är det precis raka motsatsen , jag går in för att få lite svalka och jag kan definitvt inte öppna fönstren och tro att det ska bli friskare här inne. Vädra kan man göra, men det kommer inte in någon sval luft.
Så faktum är att det ska bli riktigt skönt att sätta sig på bryggan på Frösön och känna hur västanvinden biter tag i mig. Självklart ska det inte vara kallt, men en sådan där skön och frisk sommarkväll. En sådan kväll som egentligen bara Sverige kan erbjuda.
Den senaste tiden har varit ganska fullspäckad här. Just nu är det naturligtvis världsmötet som ska gå av stapeln här i Kuala Lumpur nästa år som tar den mesta av tiden. Men vi hinner också njuta mycket, vilket jag absolut inte skäms för. Pär är i Jakarta och som jag tidigare nämnt flyger jag, Emelie och Julia dit nu på fredag.
I morgon ska jag på möte på ISKL, då ska vi föräldrar bli informerad om årets Global Action Program. Ska bli spännande, förra året var Emelie till Nepal och i år får vi då se vad det blir.
På fredag morgon innan vi åker till flyget ska jag på student/parent/teacher conference för Julia. Det kan ungefär jämföras med de kvartssamtal vi har i Sverige. Här samlas alla lärare i det jättestora biblioteket och sedan får man gå runt till var och en för att prata Julia och hennes utveckling.
Här lite bilder från vår vardag:
Mina fötter som vilar vid poolen.
Emelie som svalkar sig.
I söndags efter att Pär åkt till Jakarta orkade ingen laga mat, så
vi intog den här på Coffee Bean som ligger precis där vi bor.
Emelie och Julia väntar på sina Chicken avocados i pitabröd, standard
för oss alla när vi går på coffee Bean!
På vägen hem köpte vi en dvd, Lasse Hallströms "Dear John". Ett
otroligt billigt nöje här, 20 kronor för en film...
På måndag kväll var jag hemma hos Jessica med de underbara tjejerna
i vårt matlag. Vi träffas, lagar mat ihop och äter, pratar och har väldigt kul.
Förrätten som var min och Annelies insats, en supergod gurksoppa med
koriander och chili. Verkligen en symfoni av smaker!
Varmrätten tillagade Pia och Nora, lättstekt Garoupa med härliga kryddor.
Garoupa åt jag för första gången, och det är vad jag förstår en vanlig fisk
här i Asien. Dessert var Teramisu (alltså med te). Glömde att fota den.
Men det var också mycket gott och vad jag förstod enkelt att göra enligt
Maria och Jessika som stod för den.
Här är det inte meningen att det ska vara närbild på Nora och Pia, utan
det är korgarna jag vill visa. Vi fick en varsin av Jessika som hade köpt
massor för att använda dem till något som sedan visade sig inte gick.
Det är handgjorda korgar av orang asli, ursprungsbefolkningen här i
Malaysia. De var så fina och min står nu på bordet med tropiska frukter i.
Nu ska jag snart hämta Julia på skolan som jag gör varje onsdag då hon ska på Svenska skolan. En dag i veckan är hon där, vilket behövs. Julia pratar mest engelska nuförtiden, på skolan, med kompisar mm och det är främst när det gäller att skriva på svenska som hon tappar bort orden. De sms jag får av henne är verkligen en blandning av svenska och engelska, hon tar det ord som kommer först. Ibland märker vi också att vissa ord som hon inte hade lärt sig på svenska hemma i Sverige säger hon på engelska även när hon pratar.
Malaysia kommer starkt
Varför ska man då välja Malaysia och Kuala Lumpur som resmål? Det finns naturligtvis många saker som jag kan ta upp men jag nämner här några av de främsta, som jag i tidigare inlägg har fördjupat mig i. Här finns fantastiska paradisöar både på östkusten och västkusten som bjuder på fantastiskt vatten och stränder som får en att tro att man är i paradiset, dessutom inte så exploaterat som på många andra ställen. Vill du istället upptäcka regnskogen och djungeln så är Malaysia också landet för dig med Borneo och den stora nationalparken Taman Negara på fastlandet.
Sedan bjuder Kuala Lumpur på en kulturell och etnisk mångfald som är svår att hitta på något annat ställe i världen. Du möts av hjärtliga och glada människor som verkligen får dig att känna dig välkommen. Något som är positivt är att nästan alla pratar väldigt bra engelska. Sist men inte minst, hotellen i Kuala Lumpur håller mycket hög klass och är väldigt prisvärda.
Eftersom jag märker att fler och fler blir nyfiken på Malysia via min blogg, vilket jag tycker är jätteroligt, tänkte jag idag rekommendera en sida för hotellsökningar och bokningar. Se nedan:
Agoda (www.agoda.se<http://www.agoda.se/>) är Asiens ledande och snabbast växande hotellbokningstjänst, fokuserad på att erbjuda och garantera de lägsta möjliga hotellpriserna på varje destination i världen. Agoda har den bästa täckningen i Asien och Oceanien med direkt tillgänglighet till mer är 13 000 hotell. I Malaysia finns Agoda representerat på 29 olika platser med Kuala Lumpur som främsta destination med 134 hotell.
Genom att vara en del av Priceline.com har Agoda skaffat sig en global tillgänglighet, vilket ger dem en möjlighet att erbjuda de lägsta priserna på mer än 120 000 hotell över hela världen. Agoda finns tillgängligt på 30 olika språk och på webbplatsen kan du läsa hundratusentals recensioner.
Agoda har också sitt eget lojalitetsprogram, Agoda Bonusar. Genom att gå med i Agodas bonusprogram kan medlemmar spara ännu mer. Programmet, som lanserades 2004, gör det möjligt för kunder att tjäna poäng automatiskt redan på första bokningen. Dessa poäng kan sedan användas på tusentals hotell över hela världen.
http://www.agoda.se/asia/malaysia/kuala_lumpur.html
SOGO Kuala Lumpur
På eftermiddagen hämtade vi Emelie och Julia på skolan och åkte sedan vidare in till vårt nya favoritvaruhus, SOGO, och sedan till ett annat favoritställe, Central Market. Vi skulle egentligen inte shoppa så mycket, men det slutade med att vi hamnade mitt i utförsäljningen på SOGO, så det blev en hel del riktiga fynd.
Jag har egentligen aldrig varit på SOGO tidigare. Bara snabbt gått igenom varuhuset på väg till något annat ställe. Men igår stannade vi verkligen och upptäckte att det här varuhuset verkligen är värt ett besök lite då och då. Det som slog mig när vi var därinne var att det nästan inte var en enda västerlänning där, bara asiater. De flesta västerlänningar åker säkert hellre till Mid Valley, I Utama, Pavilion, Suria KLCC eller något annat av de stora jätteshoppingcentrum som finns här i KL, och alla dessa är bra, men jag kan numera även rekommendera SOGO.
Här var det nämligen sommarutförsäljning (ja, hur man nu kan döpa det så i ett land där det är sommar jämt), och vi hittade verkliga fynd när det gäller väskor, skor och kläder. Jag skickar med en länk till SOGO;
http://www.klsogo.com.my/home/
Här är vi på väg från SOGO till Central market med flera fina fynd.
Hittade även lite smått och gott på Central Market.
Favoritsysselsättning för Emelie...shopping!
När det gäller Central Market så har jag varit där massor med gånger. Alla våra gäster tar vi med dit och själv brukar jag slinka in där om jag ska köpa presenter med mig hem till Sverige. Varje gång jag är där känns det också som om jag upptäcker en ny liten butik.
Central Market som egentligen har sina rötter ända sedan slutet på 1800-talet då hela platsen där den nuvarande byggnaden står var en stor marknadsplats, wetmarket. Eftersom detta var en populär marknad som hela tiden växte så bestämde man sig för att bygga en mer permanent byggnad. På 1930-talet stod den nuvarande byggnaden klar och i början var det egentligen också en "wetmarket", fast inomhus.
Idag ägs byggnaden av KL Melewar Berhad och det viktigaste målet är att främja Malaysisk konst och hantverk. Jag tycker att man lyckats väldigt bra med Central Market eller Pasar Seni (Budaya) som den heter på bahasa Malaysia. Här kan du hitta fantastiska hantverk och superfina smycken till ganska humana priser.
Central Market med sin vackra blå färg.
Inne i Central Market.
Idag är det lördag och vi har egentligen inga direkta planer för idag. Jätteskönt.
Till alla er i Sverige vill jag också önska fortsatt trevlig valborg!
Fredag
Här är det väldigt vanligt att gå på coffeemorning eller som vi skulle ha sagt i Sverige, kaffemorgon. Det kan vara på skolan, i condot eller som igår med SWEA. Det hela går ut på att man ska träffas och ha en trevlig stund tillsammans på morgonen, och det är inte ovanligt att det finns ett tema i bakgrunden.
Som igår när vi i SWEA hade bjudit in Sherena Razaly, en härlig malaysisk ung kvinna som pratade om malaysiska traditioner, språket och framförallt mat. Sherenas familj äger Enak, en av de främsta restaurangerna med malaysisk mat här i Kuala Lumpur.
Det var fantastiskt att lyssna på henne där hon rakt upp och ner stod och pratade i nästan två timmar. Hon berättade om hennes uppväxt i en väldigt liberal muslimsk familj där mamma är utbildad lärare och hennes pappa affärsman. Både hon och hennes syster har studerat på universitet i England, så det är en väldigt priviligerad och familj här i Malaysia. 
Sherena Razaly
Foto från: http://www.migf.com/2008/quotes-restaurants.html
En sak som hon nämnde och som jag tidigare skrivit lite om på min blogg är den stora satsningen från regeringens sida, 1Malaysia. Eftersom Malaysia är ett otroligt mångkulturellt samhälle med tre stora grupper i fronten, malayer, kineser och indier, tycker de styrande att det är viktigt att påpeka att alla är lika värda och att "en för alla, alla för en" ska gälla. Överallt i media och på stortavlor runt om i Kuala Lumpur möts man av loggan 1Malaysia (se nedan). Sherena menade att det var lite överkurs att ha den här kampanjen i Kuala Lumpur. Möjligtvis är den berättigad på landsbygden, men här umgås man naturligt över gränserna och hon berättade själva att hon har många kinesiska och indiska vänner.
Hon var också lite hård mot de sina och menade också att många av de förmåner som man givit malayer kanske verkligen behövs. Kineserna är otroligt framåt och innovativa medan malayerna är mer lata. Detta fick mig att tänka på varför Malaysia gjorde sig av med Singapore; rädslan för att kineserna skulle få övertag.
För Sherena och alla andra i den här kulturen betyder naturligtvis familjen oerhört mycket. Under sin uppväxt umgicks hon betydligt mer med familj och släkt än med kompisar. Det är inget hon har mått dåligt av, tvärtom tror hon att det stärkt henne enormt som människa och medmänniska.
Hon pratade en del om religion också. Hon är muslim, men tycker inte att det är någon "big deal" som hon sa. Hennes familj har aldrig varit så där jättereligösa, de skyler heller inte kroppen eller bär huvudbonad. Visserligen finns de muslimska dräkterna hemma i alla möjliga färger och kombinationer, men används inte ofta av henne själv. När det gäller Ramadan så har hon fastat sedan hon var sju år, och för henne är det helt naturligt.
Sherena berättade att hon gifte sig för inte så länge sedan, och ett malaysiskt bröllop är en otrolig upplevelse säger alla som fått förmånen att vara med på ett. Det har varit min önskan sedan vi flyttade hit, och jag hoppas fortfarande.
Men det som Sherena pratade allra varmast om var förstås mat, något som är väldigt stort här. I Malaysia pratar man om mat med precis samma inlevelse som vi svenskar pratar om väder. Det här var en jättetrevlig morgon, helt enkelt en bra start på en dag.
Nu är det fredag morgon. Jag och Pär ska umgås idag, han är ledig från jobbet och sover fortfarande, men blir snart väckt av mig. Lite pool och sol, därefter ska vi hämta Emelie och Julia på skolan och åka och äta en gemensam tidig middag.
På söndag åker Pär till Jakarta och stannar hela veckan. Jag, Emelie och Julia kommer efter på fredag och stannar till på måndag kväll. Vi ska få uppleva Jakarta tillsammans med en indonesisk kollega till Pär och hans familj som är födda i Jakarta. Spännande!
Nu har vi också bokat vår Kinaresa. Berättar mer om den senare.
Här nere en länk och lite bilder från Enak, en mycket elegant restaurang här i KL.
http://www.enakkl.com/
Och här är den logga som vi alla stöter på överallt här i Malaysia. 
Kulturstressen har inte kommit ännu
Gud vad tiden går snabbt, den fullkomligt rusar iväg. Så det gäller att ta tillvara på tiden och göra det man verkligen vill. Jag känner att jag absolut inte vill gå runt och säga "det där skulle man ha gjort", jag ska försöka göra det i stället. I mitt fall handlar det mest om upplevelser och resor i Asien just nu.
Roade mig med att titta igenom gamla blogginlägg som jag skrev innan vår flytt till Kuala Lumpur. Hur jag oroade mig och hur jag tänkte. Mycket stämmer, men väldigt mycket har jag fått äta upp, och det flera gånger om.
Hittade ett inlägg som handlade om kulturstress och hur jag trodde det skulle bli när vi lämnade vår svenska kultur och trygghet. Idag kan jag skratta lite åt detta inlägg som just då var en stor sak. Idag kan jag också på ett ganska tydligt sätt se att vi svenskar också är ganska patriotiska. Vi tycker gärna att allt som vi gör och allt som händer i Sverige är världshändelser. Jag kan läsa mellan raderna att jag var ganska orolig och såg precis som jag skrev faror i varje hörn. Är verkligen Malaysia lika bra som Sverige om olyckan är framme?
Idag kan jag också erkänna (trots att det smärtar i mitt svenska hjärta) att Sverige bara är en liten, mycket liten del (men mycket vacker) av världen. Jag måste också idag erkänna att vårt sätt att utföra eller göra saker på inte alltid är det bästa. Det finns även andra sätt att gå till väga. Så här skrev jag sex veckor innan vi flyttade:
"När vi om en och en halv månad är på plats i Kuala Lumpur så ska vi få gå på en slags kulturkurs, där vi ska få reda på hur det nya landet fungerar och hur man gör i olika situationer.
Det ska bli intressant.
Det är ju lite så att att vi alla är en produkt av vår kultur och det samhälle vi lever i och man uppfattar sin egen kultur som normal tills man lämnar den. Ofta kan det uppstå problem i kommunikationen och samarbeten när folk från olika kulturer ska samarbeta. Ibland har vi många gånger frågat oss när vi suttit med människor från andra länder, "Varför gör de på det här sättet?" Vi tycker att det sätt vi gör allt på är det enda rätta, och många gånger är ju vi svenskar specialister på att tycka att vårt sätt är det absolut bästa. Men är det alltid det?
Jag och min man har under den senaste tiden försökt förbereda oss och våra barn så mycket som möjligt för den stundande flytten. Godnattsagorna är utbytta mot böcker som handlar om Malaysia och Sydostasien, vi läser blogginlägg från andra som bor utomlands och vi går in och tittar på organisationer som "Svenskar i världen".
Men ibland kan jag sätta mig ner i sköna fotöljen och tänka "Har kulturstressen kommit redan?" Och den ska ju inte komma nu, utan enligt all expertis så ska den s.k. kulturchocken som är en slags kulturstress komma först när man kommit till det nya landet. Fast jag tror i och för sig inte att den slagit till med full kraft för detta tillstånd har ju en symptom som jag inte ännu har drabbats av, nämligen trötthet, man tappar motivationen eller isolerar sig.
Men på något sätt är det som om man dras till all denna information. Jag har precis läst om Ingrid Anderzén, som är medicine doktor vid Uppsla universitet, och har studerat hemvändarnas svårigheter. (Ja, nu är jag redan tre år fram i tiden.) De flesta företag är otroligt bra på att förbereda anställda inför utlandstjänstgöring men sämre på att ta hand om dem när de återvänder. Många som flyttar har inte innan diskuterat med sin arbetsgivare om vilka arbetsuppgifter som väntar i Sverige.
När jag då läser detta, måste jag ju snabbt checka detta med min man, om hur det blir för oss. Nu är ju jag och min make väldigt olika. Jag är den stressiga, allt måste gå snabbt, gärna innan jag tänkt efter. Han är eftertänksam, säger inget innan han riktigt vet vad som gäller, och blir oboltligt irriterad över mina panikscener som dyker upp allt oftare nu för tiden. Jag ser faror och hinder i varje hörn och på en gång jag ser dem måste jag åtgärda eller få svar.
Nu hade han ju tänkt på detta också, och skaffat en mentor i sin svenska chef, han hade också förberett så att han fortfarande kommer att ha mycket kontakt med sitt svenska kontor. Puh!
Men hur än allt blir så är jag helt övertygad om att det äventyr som vi ska ut på är mycket lärorikt. Och även om vi flyttar långt bort från sverige och svenskarna så har ändå sverige kommit närmare världen. På gott och ont. IKEA som hela tiden fortsatt sin invasion runt om i världen betyder att jag alltid kommer att vara nära en del av vår svenska kultur såsom skorpor, sill, mjölchoklad, knäckebröd och kaviar. Sedan finns vår kultur på annat sätt i Malaysia också, enligt Exportrådet finns över nittio svenska företag i Malaysia. Några jättestora och en del jättesmå, men ändå.
Ja, ni kanske märker på alla mina tankar att det närmar sig. Nu är det inte lång tid tills huset töms.
Idag har vi bott här i över 1,5 år och vi trivs bara bättre och bättre. Jag tror att vi alla känner oss hemma och den rädsla och oro jag hade innan vi flyttade hit är ett minne blott. Här i Malaysia fungerar allt minst lika bra som i Sverige, fast kanske inte alltid på samma sätt.
En gammal bild från februari 2009 då mina föräldrar var på besök.
Vägen var borta
I går hamnade vi i en bilkö på ett ställe där det inte brukar vara någon direkt kö, åtminstone inte vid den tiden vi var där. Vi kunde åka några meter framåt i sakta fart tills vi såg en fruktansvärd syn framför oss. Bilar som var helt demolerade, stora stenar som flygit fram och sist men inte minst en väg som inte längre var en väg. Det såg fruktansvärt ut, och inne i butikerna längs vägen stod personal och såg ganska chockade ut. Jag såg en fotograf komma gående längs det som tidigare varit trottoar och jag vevade ner rutan och frågade vad som hänt. Han svarade bara kort; "det exploderade underifrån"! Blev egentligen inte klokare av det, men förstod att det var någon gas- eller vattenledning som exploderat. Idag såg vi en liten artikel i tidningen:
http://www.nst.com.my/Current_News/NST/articles/20100426221057/Article/index_html
Idag är vi glada att vi inte kom precis när detta hände.
Nu ska jag försöka göra lite nytta. Just nu håller vi på att jobba för fullt med SWEAS världsmöte som ska hållas här i mars nästa år. Vi försöker få ganska mycket gjort innan alla åker iväg när skolorna slutar.
En vanlig syn här i Kuala Lumpur! Trafiken står helt still!
En helg som rusat iväg
Julia valde Kuala Kubu Bahru, och för er som vill så kan ni gå in på följande länk och titta på bilder och läsa bloggar; http://sites.google.com/a/iskl.edu.my/mw/home/kuala-kubu-bahru
Det var en ganska trött, smutsig men oerhört lycklig liten tjej som kom hem. Hennes packning åkte i tvätten och fick tvättas två gånger för att den skulle bli ren. Men det stämmer nog att "lyckliga barn är skitiga barn"!
I fredags var det en ganska stressig dag för min del, men väldigt rolig. Först skulle jag och Karin ha cooking club med våra kära cooking club vänner. Det gick mycket bättre än vi trodde från början. Faktum är att det blev riktigt bra och vi var riktigt nöjda efteråt.
Några av alla de härliga tjejerna i cooking gänget!
På fredag kväll var vi på bio, Shutter Island med Leonardo DiCaprio i huvudrollen. Här har verkligen Martin Scorsese fått till en otäck historia som gör en lite frustrerad i slutet. Hur ligger allt till egentligen?
Lördagen ägnade vi åt 1 Utama Shopping mall, ett gigantiskt ställe som har det mesta. Emelie köpte biljetter till Kelly Clarkson, och Pär försökte övertala Julia att köpa biljetter till Tokyo Hotel som kommer hit nästa helg, vilket han misslyckades med. Julia ville nämligen inte gå med honom, så nu har hon frågat en kompis så vi får se hur det blir med den konserten.
Vi hittade en otroligt god Japansk restaurang inne i 1 Utama, som jag inte nu kommer ihåg vad den hette. Det var en kombinerad butik, där du kan köpa allt inom japansk matkonst, och restaurang med ett öppet kök där du ser när maten tillagas.
Här är en av rätterna, japansk pasta med bland annat ål.
Underbara Julia och Emelie.
Pär njuter av sin mat...
och jag ser nöjd ut också.
Söndagen ägnades helt åt att ta igen sig. Vi sov ganska länge, åt sedan en jättefrukost som vi avnjöt länge. Därefter låg vi mest vid vår pool och varvade bad med läsning. Riktigt skönt. På kvällen var Emelie och hennes kompis Maren på konsterten med Kelly Clarkson, och jag, Pär och Julia åkte på matmarknad och köpte fisk, grönsaker och frukt, ett nöje som jag älskar.
Nu ska jag fixa iordning mig för en date....med min man!
Tillbaka efter en lång bloggvila
Jag läste en väldigt rolig och intressant artikel ur tidningen Take, The International School of Kuala Lumpurs skoltidning för High School som jag bara måste referera till. Författaren till artikeln heter Shuei Yamada och går i grade 11 och vad jag får ut av namnet är han kanske Japan.
Han skriver att det språk vi mest pratar i världen inte alls är engelska utan engrish. Jag går in och läser på Wikipeda som han också refererar till i sin text. Och där står följande;
"Engrish refers to non-standard variations of English used in Japan, and often by extension other East Asian countries. The term itself arises from the Japanese language having only one alveolar consonant in place of the English L and R phonemes, and the resulting ethnic stereotype that Japanese people often confuse the two when reading English. The word is not used in Japan, as the actual Japanese word for the English language is eigo (wikt:英語).
While the term may refer to spoken English, it is more often used to describe written English. Engrish can be found in many places, including signs, menus, and advertisements. Terms such as Japlish or Janglish for Japan, Konglish for Korea, Singlish for Singapore, and Chinglish for China are sometimes used to refer to the specific varieties of Engrish found in these countries."
Och som sagt, här i Malaysia är de olika varianterna av engelska väldigt tydliga. Och jag känner ibland att min egen utveckling av det engelska språket är ibland lite av non standard variations.
Mina barn, Emelie och Julia, som går på en amerikansk skola pratar naturligtvis standard engelska eller amerikansk engelska. Min man är nog mera svensk-brittisk, men pratar standard engelska också.
Men egentligen, vad spelar det för roll om vi, oavsett om vi pratar standard engelska eller non standard engelska, förmår att förmedla den information vi vill förmedla? Kanske är det här den språkutveckling som kommer att bli mer och mer tydlig nu när de asiatiska länderna går framåt med jättekliv? Alla de som har engelska som första språk och som har haft ganska roligt åt dessa non standard konversationer, och undrat varför i hela världen kan de inte lära sig ordentlig engelska får nog lugnt acceptera att Engrish existerar och det ganska omfattande.
Jag måste nog också erkänna att jag i början av vår tid här i Kuala Lumpur hade svårigheter att förstå ibland. Ett exempel är när vi skulle installera internet och telefon och den indier som var här pratade så fort och otydligt att både jag och övriga i familjen stod som frågetecken. Nu har vi kanske blivit lite med vana.
Det roligaste i artikeln är några exempel på konversationer som vi som bor här i Malaysia ofta stöter på:
Chinese Malaysian Engrish:
A: Eh, bladder, can help me or not?
B: What you want la? See first, got time or not!
A: Eh, why you like that one? Just little bit only what!
Översatt:
A: Hey, bro. Do you think you can help me?
B: What do you want? I´ll have to see if I have the time?
A: Aw, why are you always this way? I just need a little help!
Mangrish (Malaysian)
A: Hoi, friend, what you doing now la?
B: Busy like anything you know. What you want?
A: Just disturb you only. Nothing lah.
Översatt:
A: Hey buddy, what are you doing?
B: Really busy now. What do you want?
A: It´s nothing really. Just wanted to say hi.
Indian Engrish
A: Dei! How you park your car man?
B: Sorry boss! I move now.
A: These people ah! Kopi-o license one!
Översatt:
A: Hey you! Your car is parked terribly man!
B: Sorry sir! I´ll park it better now.
C: Man, these people are just something else! I wonder how they got their driver´s license!
Med detta inlägg menar jag naturligtvis inte att det inte skulle vara viktigt att lära sig riktig engelska, självklart är det viktigt. Jag vill också påpeka att det är väldigt hög standard på engelskan hos lokalbefolkningen här i Malaysia. De flesta pratar engelska och ibland kan det vara lite trist, för motivationen att lära sig bahasa Melayu blir då väldigt låg.
