Agge - gästbloggare
Selamat Pagi,
jaha idag ska vi aka hemat till Svedala, kanns konstigt, man kan fundera pa varfor man bor i det klimatet nar allt ar sa mycket enklare har, utan jacka halsduk och vantar!
Vi har haft fantastiska dagar har i Malaysia. Jag hade sjalv gjort lite research med olika utflykter, sevardheter, tips :-) helt enkelt, som Maria skulle ha sagt. Jag kan konstatera att jag kan pricka av det mesta.
Eva, Par, Emelie och Julia har varit sa otroligt generosa bade nar det galler rent praktiska saker som boende o dyligt men framst med att dela med sig av all info om Malaysia, vilket dom gor med gladje och stolthet. Stort TACK for det.
Vad ska man borja och beratta om, kanske deras fantastiska boende pa kondot, jattefin lagenhet, villken utsikt fran 27:e vaningen, man ser Petronas Tower, bara det. Harlig pool, dar vi tillbringade nagra formiddagar nar vi vantade pa ungdomarna som sov. Vi fick ocksa formanen att traffa Linda, som skamde bort oss med pannkakor och god kycklinggryta.
Nar det galler utflykter sa kan jag pricka av, KL Tower, 370 m upp, Petronas Tower, Perhentian Island (det aterkommer jag om), Merdeka torget, China Town, Little India, Lake Garden (tyvarr regnade och askade det da), Batu Caves, hinduiskt tempel, Putrajaya, den nya uppbyggda huvudstaden, Melaka, mysig stad med mycket historia.
Bröderna Dundee i Melaka, ett unikt gästspel i den kulturella staden, dessa
två blev fotograferade av många som tog dem för orginalen!
En mer tveksam Emelie i mitten.
Färdmedlet för ungdomarna i Melaka, här Emelie och Sandra.
Julia och Simon väntar på att få ge sig iväg.
Shopping ar speciellt har, det finns allt fran lyxgallerior till Chinatowns och Little Indias marknader. Men jag undrar om inte jag tyckte att Evas och min lilla utflykt var en av dom roligaste, vi akte till TTDI, en lokal saluhall, vi at Roti Canai till frukost och det inhandlades alla mojliga slags kryddor. Vidare till storhandling pa Tesco, stort som Maxi men vilket utbud, det finns inte bara en sort av tex ris utan kanske 20! Vilka priser, hur billigt som helst, 5 l olja ca 26 Skr, 10 kg ris ca 80 Skr.
Nagra shoppingstallen som ar vart ett besok ar, Pavilion, Suria KLCC (i Petronas Tower), Low Yat plaza (hysteriskt stalle med allt inom elektronik i flera vaningar), B&B Plaza, Cenral Market, Times Square. Givetvis China Town och Litte India och sakert ett 100 tal andra. Man tar sig latt fram med Monorail systemet men taxi ar sa billigt sa det ar inte heller nagra problem.
Ett annat kapitel ar mat, har hade jag ocksa lite pa listan, Roti Canai, indiskt brod som man doppar i god sas, springrolls, Laksa, nudlar givetvis, Nasi Lemak, knytten med ris kokt i kokosmjolk, satay mm. En rolig kvall var nar jag hade en adress till en Steamboat restaurang i utkanten av KL. Det ar en buffe som man tillagar sjalv pa bordet i buljong, en slags foundue kan man saga. Det fanns allt, tigerrakor, krabba, fiskbollar, musslor, fisk, korv, kyckling, gronsaker, ja hur mycket som helst till en kostnad pa 40 Skr inkl efterrat. Par var lycklig som ett barn, det har var nagot som var helt i fam Linders smak, kul att vi kunde bidra med det.
Här var vi mätta och belåtna efter att ha ätit Stemaboat, på den tre våningar
stora restaurangen. Tips, som Maria skulle ha sagt!
Nu tillbaka till var tripp ut till ostkusten och Perhentian Island, efter ca 50 mil i bil med allt vad det innebar, felkorningar, U-svangar ar en raddning har, det har jag lart mig, snurrande i Terengganu innan vi kom ut, sa var vi framme vid farjelagret. Robinsson aventyret kan borja, efter en batfard i ca 55 knop sa var vi framme pa Coral View, enklare bungalows i djungelmiljo med havsutsikt, harligt men vilken varme, det bara rann om oss, det hjalpte inte att duscha heller. Men har tillbringade vi 5 fantastiska dagar med bad, sol, snorkling bland havsskoldpaddor och nagra av oss sag hajar. Det fanns nagra restauranger att valja pa har men det var bara 2 som serverade ol sa det blev val mest dom. Det ar inte sa hogt tempo har som for det mesta ar helt ok men efter att ha vantat ca 2 tim pa mat och dom kommer da och talar om att det var slut pa vissa saker sa kan man tappa talamodet men det ar sant som bara hander har. Vi fick mat och lite extra ol sa det gick ingen storre nod pa oss.
Här sitter vi på en av stamställena och har "afterbeach". 
Här syns Julia och Gunnar utanför Coral View Resort, det var bara att sätta
på sig mask och simfötter och ge sig ut för att titta på alla otroliga fiskar och
fantastiska koraller. En dröm för snorklare!
Här har vi intagit middagen på en av de två restaurangerna.
Ja ni forstar sakert att 2 veckor ar alldeles for lite, det finns hur mycket som helst att se och gora, vi har bara sett och gjort en brakdel av allt som finns att se. Vi ar i alla fall helt salda pa Malaysia, nu har vi inte varit i Asien tidigare men har kanns det som det finns lite av allt.
Kramar och en an gang ett stort tack fran Malaysia lovers, Agge, Gurra, Simon och Sandra
PS, det enda jag inte kom till var val Luna bar pa Regency Pacific Hotel men det var ju ett ungdomsstalle sa det var val inget for mig da men nasta gang kanske. :-)
Idag får vi gäster
Nu ska jag snart åka till KLIA, Kuala Lumpur International Airport och hämta våra gäster. De är säkert väldigt trötta för de startade sin resa i söndags till London, kom i går till Hong Kong och landar här i Kuala Lumpur idag 12.30. Så de ska få ta det riktigt lugnt när de kommer hit, möjligtvis tar jag med dem på en massage så att all stress försvinner.
Idag blir det bara ett väldigt kort inlägg för att vara mig. Men jag ska fixa lite innan jag tar bilen till flygplatsen. Så vi hörs snart igen. 
Här en vy över KL. En stad som inte följer några raka linjer, dessutom
verkar arkitekterna fått fria händer, inget hus är det andra likt. Men det
är just det som är det charmiga.
Tandläkaren
I går kväll åkte Pär till Bangkok på möten, han ska vara där till i morgon kväll då han åker vidare till Jakarta. Han kommer hem igen på torsdag kväll eller fredag morgon. Jag var inte sådär jätteglad när han åkte, för jag tycker att han borde vila lite mer. Men han påstår att han mår ganska bra och har lovat att vila mellan alla möten så gott det går. Det är ju lite svårt att binda fast en 50 åring med stark egen vilja.
I morgon får vi Sverigebesök. Ska bli riktigt roligt. Direkt när de kommer hit ska de naturligtvis få vila ut, men sedan ska jag visa dem runt här i Kuala Lumpur. Egentligen har de gäster som kommer nu det betydligt bättre än de som var här den första tiden vi bodde här. Nu har vi bott in oss och vet betydligt mer om den stad vi bor i och hittar dessutom till de där ställena som man inte visste om i början.
Jag kan också lugna er därhemma i Sverige som läst om de demonstrationer som varit här i Kuala Lumpur i de svenska tidningarna. Ni har säkert följt allt detta om Lars Vilks och de protester som ekat i den muslimska världen, så jag går inte in på det just nu. Det som hänt här i veckan var att det var en demonstration utanför den svenska ambassaden här i Kuala Lumpur, och några rev ner den svenska flaggan från byggnaden och brände den. Det hela är polisanmält av ambassaden och hela händelsen är förkastlig.
Men det var en ganska liten skara demonstranter, cirka 200 personer, främst ungdomar från det konservativa islamitiska partiet PAS här i Malaysia. Denna händelse har inte fått mycket uppmärksamhet här, i den tidning som stöds av regeringen och som vi prenumererar på så har man inte nämnt detta med en endaste rad. De flesta här i Malaysia vet nog heller inte vart Sverige ligger, för dem låter det bara som ett exotiskt land med exotiska männsikor som lever i kyla. Majoriteten av malayerna är också mycket fredliga och tar naturligtvis avstånd från sådana här aktioner. Så det är absolut ingen fara för oss svenskar här.
Under onsdag och torsdag ska jag ta med mina gäster ut på upptäcktsfärd
bland alla underbara skatter i denna underbara stad. På fredag blir det
troligtvis shopping då både Julia och Emelie kommer att vara med. Och på
lördag morgon åker vi till...
till Perhentian Island, en ö på Malaysiska östkusten. En riktig pärla med underbara
stränder och vatten. En riktig Robinson ö.
Idag ska vi handla frukt
För Emelie och Julias del blir det läxläsning. En sista kraftansträngning innan spring break, de går sista dagen på torsdag och är sedan ledig till den 11 april, de längtar enormt efter att få sova ut ordentligt. Skolan är riktigt tuff här och det ställs enorma krav på eleverna, och ibland hjälper det föga att vi föräldrar säger att de kommer att ha igen allt detta i framtiden.
I går eftermiddag hämtade vi Emelie som varit på friidrottstävling med skollaget och åkte till Mid Valley, ett stort shoppingcentrum här i Kuala Lumpur. Vi kom dit strax innan 3 och åkte hem först efter 8, och vi hann med riktigt mycket. Först åt vi en kombinerad lunch/middag på Pizza Hut. Därefter var vi på massage, en underbar fot, nacke och handmassage. Direkt efter det var Pär och Emelie hos frissan medna jag och Julia gick och åt glass.
Julia med sin Mango passion glass, som hon egentligen inte gillade.
Medan jag riktigt njöt av min glass med tre olika chockladsorter.
Nu ska jag äta lite frukost och sedan gå ner och ta en liten simtur innan de andra vaknar. Sedan åker vi till marknaden och handlar alla dessa yhärliga frukter.
Här ser ni drakfrukt, mycket gott och absolut inte samma priser
som hemma i Sverige.
Och här ser ni mango och granatäpplen.
Och sedan har vi den underbara papayan som vi nästan alltid har hemma.
Earth Hour 27th March 2010!
Vi kommer att göra det mellan 20.30 och 21.30. Vi gjorde det förra året också och det var en otroligt häftig känsla när i princip hela Kuala Lumpur blev mörkt. Här hemma från 27:e våningen blir allt också väldigt tydligt då vi har utsikt över hela Kuala Lumpur. Den byggnad som är särskilt häftig att se när den släcks ner är självklart stoltheten Petronas Twin Tower, världens högsta tvillingtorn.
http://www.youtube.com/watch?v=oLkdUtRjju4&NR=1
En film från förra årets Earth Hour, jag kan säga att det ser otroligt häftigt ut i verkligheten.
C´mon friends, let´s support this event!
Det händer bara andra...
Åtminstone brukar jag tänka så i alla fall. Hur många gånger läser man inte i tidningar om andra som drabbas av sjukdom och hur jobbigt det varit för alla anhöriga? Man lider med dem, men tänker inte en endaste gång att detta kanske kan hända oss också. Nej, åtminstone tar jag för givet att alla runt omkring mig, familj, släkt och vänner, ska vara friska och krya. Det är liksom en självklarhet, inte ens något att fundera över.
Men nu har jag och min familj fått smaka på oro, riktig oro, dessutom i ett nytt land långt borta. En prövning som gav åtminstone mig många funderingar och tankar kring vad som är viktigt och inte viktigt här i livet.
Allt började en dag med att Pär hade fruktansvärda magsmärtor. Magsmärtor som gjorde att han knappt kunde stå på benen eller ens prata. Svetten rann och han blev mer och mer orolig, men försökte att inte visa det. Han är lite tjurig också, och ville inte åka in till sjukhuset i onödan, kanske skulle smärtan gå över om ett tag. Kanske hjälper det med lite youghurt och sömn.
Tidigt på morgonen den 7 mars var smärtorna så starka att Pär nästan var helt borta. Efter att snabbt ha konsulterat sjukvården i Sverige åkte vi in till Pantai hospital här i Kuala Lumpur. Ett privat sjukhus som inte ligger långt ifrån där vi bor. Men där blev de rädda, för Pär pekade på alla möjliga ställen. De sa att när de misstänker förgiftning och när inre organ kan vara drabbade så ville de att vi åkte till University Hospital. De var mycket snälla och ringde snabbt taxi och på bara några minuter var vi på nästa ställe. Jag var otroligt nog ganska lugn hela tiden, konstigt, för jag är inte någon sjukhusmänniska att räkna med.
På University Hospital tog de snabbt hand om Pär som fick ett dropp (neutraliserings) mot förgiftningen som man misstänkte var någon slags amöbaliknande och ett vätskedropp. Man tog under tiden massor med prover och ultraljud. Under tiden var Pär ganska borta eftersom smärtorna var så enorma, men han fick efter ett tag också smärtstillande.
De var riktigt skickliga på det här sjukhuset. Själva sjukhuset är inte lika tjusigt som de privata sjukhusen här i Kuala Lumpur, men det intryck man fick av läkare och övrig personal var otroligt positivt. Och egentligen, vem bryr sig om en flott möbel när man är så himla sjuk. Då vill man bara ha hjälp.
Efter några timmar fick Pär komma upp på avdelningen. Han var riktigt dålig nu, och kräktes hela tiden. Till och med vattnet kom upp. När Pär inte kräktes så sov han, var knappt vaken något den första veckan på sjukhuset.
Det som började med förgiftning, som vi ännu inte riktigt vet av vad, tog efter några dagar en ännu värre vändning. Jag hade under de här dagarna väldigt svårt att vara på någon annan plats än just vid Pärs sjuksäng. Även om vi inte kunde säga många ord till varandra så kände jag mig trygg där. Jag mådde jättedåligt varje gång jag lämnade honom för kvällen. Men jag hade inget val, jag måste ju hem till Emelie och Julia. En kväll när jag skulle hem, stannade jag till och pratade med en av hans läkare och frågade hur allt egentligen var. Jag tyckte ju att han inte blev bättre, nästan bara sämre. Jag var riktigt rädd.
Då berättade hon att Pär fått problem med njurarna och då båda två, de hade precis fått reda på det genom blodprov. Jag frågade vad nästa steg var och varför detta kunde hända. Hon berättade att det i vissa fall vid förgiftning, kräkningar och uttorkning kan påverka njurfunktionen. Han kan också ha haft nedsatt njurfunktion sedan tidigare utan att veta om det. Oftast går det tillbaka helt av sig själv eller så får man hjälpa njurarna på traven med dialys.
Pär fick under sin sjukhusvistelse göra tre dialyser. Den första gav inget bra resultat, inte den andra heller egentligen. Men efter den tredje dialysen så såg vi ljuset i denna mörka tunnel. Det började vända och Pär började också bli piggare. De två njurläkarna som haft hand om Pär bekräftade också att allt hade vänt, och nu skulle inte Pär behöva någon mer dialys. Dialysröret togs då bort, en otrolig lättnad för Pär.
Under hela den här tiden kunde jag inte göra annat än åka till sjukhuset och vara där hela dagarna, nätterna ägnade jag åt tankar och nattvandring här i vår lägenhet. Jag var också rejält trött och väldigt orolig. Men när allt började vända så kunde jag också sova, åtminstone någon natt.
För sedan kom nästa dråpslag, Pär började må dåligt igen och fick samtidigt hög feber. En morgon innan jag skulle åka dit så ringde Pär och sa att de skulle åka ner med honom på hjärt och lung röntgen, samtidigt som de tog ett blodprov som de skickade iväg på odling.
Det visade sig att Pär fått infektion i dialyssåret i ljumsken, och antibiotikadropp sattes snabbt in. Nu hade Pär varit på sjukhuset i nästan två veckor och själva sjukhusmiljön kändes inte längre så rolig.
Efter ytterligare ett par dagar gick så febern ner, och efter två feberfria dagar ville Pär åka hem. Läkarna ville gärna att han stannade ytterligare några dagar, men vi sa att vi tar det lugnt i hemmiljö i stället. Vi fick en påse medicin och ett antal återbesökstider och åkte hem till egen säng nu i tisdags kväll, efter 17 dagar på sjukhuset.
Mitt intryck av sjukvården här i Malaysia är väldigt positiv, den håller hög standard. Läkarna och personalen pratar bra engelska och är mycket bra på att förklara vad de gör och vad de ska göra. Allt går snabbt och några väntetider verkar inte existera. Vi hoppas naturligtvis att vi alla ska hålla oss friska och krya framöver, men skulle något mot förmodan hända så vet jag nu att vi bor i ett land där sjukvården håller hög standard, en vetskap som är bra att ha i bakhuvudet.
Men en sak som också tagit hårt på mig är att se alla dessa sjuka barn, ungdomar, medelålders och äldre. Jag har under hela mitt liv varit långt borta från sjukvården. Jag är livrädd för blod och allt som ser läskigt ut. Första gången jag var på dialysen med Pär så kunde jag knappt stå på benen. Jag fick svimningsanfall och panik när jag kände mitt eget blod i ådrorna. Emelie och Julia skrattade åt mig. Emelie som var riktigt nyfiken på allt där nere trodde att jag var knäpp, vilket jag också är ibland.
Jag blev också tagen av två rumskompisar till Pär som dog under tiden vi var där. De båda var rökare och i slutskedet. De låg med en slags påse och var helt borta. Blodtrycket existerade knappt och de kvävdes sakta men säkert till döds. De anhörigas förtvivlan när sista andetaget togs och när kroppen som bara var skinn och ben fördes iväg snabbt och diskret.
En annan patient, som bara en natt låg på samma rum som Pär, också han med en rökares hemska slutskede åkte som vi misstänker hem för att dö bland sina nära och kära. Jag pratade lite snabbt med hans fru som berättade att de inte längre kunde göra något för honom på sjukhuset. Hon var förtvivlad med lugn.
Jag skulle önska att alla ungdomar som funderar på att börja röka fick besöka dessa patienter. En omöjlighet, jag vet, men det skulle kanske få några att aldrig tända dessa giftpinnar. Det ser fruktansvärt plågsamt ut.
Nu är vi i alla fall väldigt glada i familjen. Det känns skönt att laguppställningen i team Linder är fulltalig. Nu ska Pär börja lite smått att återfå sina krafter och vi ska börja reedan idag med en simtur i poolen.
Nästa tisdag kommer familjen Enholm/Johansson hit. Det ska bli väldigt roligt, något vi verkliegn sett fram emot. Nästa lördag åker vi och tar igen oss riktigt rejält på ön Perhentian. 
Här ligger Pär på en av de dialysbehandlingar han fick göra. 
Men snart är han pigg och precis så som vi är vana att se honom.
Internationell fest i helgen!
I går hade vi det sista mötet inför den internationella festen på ISKL nu på lördag. Gud vad alla har planerat och fixat inför detta. För de flesta länderna är det nu det gäller, nu ska de få chansen att visa upp sitt land och den underbara mat som de förberett under en lång tid.
Vi, det vill säga Sverige kommer att stå tillsammans med Finland och Norge. Vi kommer att göra vårt bästa för att visa upp denna del av världen. Jag får rapportera och visa bilder på hur allt gick senare. Vi var med på denna dag förra året, och det var verkligen en fröjd för gommen med all denna mat från när och fjärran.
Synd är att Emelie missar denna dag. Hon åker nämligen till Bangkok nu på fredag med skollaget i friidrott. Där ska de hela lördagen tävla mot andra internationella skolor från den här regionen. En enorm upplevelse för henne.
Snart är det dags för gäster igen. Nu är det familjen Johansson/Enholm från Stockholm som kommer hit. Det ska bli så himla roligt med tanke på att vi pratat om deras visit ända från den stund vi bestämde att vi skulle flytta hit. Vi kommer naturligtvis att visa dem så mycket som möjligt av detta underbara land. Den stora händelsen kommer att bli ett besök på Perhentian, en Robinson ö på östkusten här i Malaysia. Det blir också ett besök i Melakka och alla de intressanta platser här i KL. Naturligtvis ska de även få tillfälle att shoppa, något som är ganska lätt här.
Jag pratar ju mycket om mat på min blogg. Det är ingen tillfällighet, jag älskar god mat i trevligt sällskap. Numera är jag med i två stycken matgrupper, den ena är min internationella cooking club och den andra är med mina svenska vänner. Den med de svenska vännerna hade sin första sittning förra veckan. Tyvärr glömde jag kameran, men har fått bilder av Annelie. 
Först så blev vi indelade i lag, förrätt, huvudrätt, dessert. En väldigt rolig idé och vi hade riktigt roligt i köket medan vi skar, blandade, stekte och la upp. Här ser ni Helen längst till vänster som stod för lokal i form av sin otroligt fina våning i närheten av Petronas Tower. Sedan är det Gerd i mitten som tror att vi inte ser vad hon gör! Längst till höger Monica, som fick lov att sova över, hon bor lite längre bort, nämligen i Port Dixon, som ligger cirka en och en halv timme söder om Kuala Lumpur. 
Här ser ni närmast Nora, som är från Norge men gärna "leker" med oss svenskar. I mitten är det Jessika som pratar svenska men är finsk och gift en norsk man, sedan ser ni Linda som är svensk men också gift med en norsk man. Helt enkel en salig blandning av härliga tjejer.
Här har vi satt oss till bords. Ja, här ser ni då mig i förgrunden, bakom mig sitter Linda, sedan ser ni Helen, Gerd och Pia. Pia och jag bor ganska nära så vi kommer att bli taxipartners. 
En till bild där nu Madeleine i lila syns. Denna underbara kvinna som efter pensionering bestämde sig för att flytta hit till Kuala Lumpur. En mycket intressant dam som jag också arbetar med i kommittén för Sweas världsmöte.
Här serverar min grupp, det vill säga Linda och Jessika huvudrätten som bestod av lax och en massa annat gott. själv satt jag och pratade så mycket så jag glömde bort att jag skulle hjälpa till. De blev kanske lite irriterade, men jag erbjöd mig att prata mer, det vill säga berätta vad de serverade. Till vänster ser ni Annelie som jag också fått bilderna ifrån. Det är så roligt med Annelie, för precis innan hon flyttade hit från Italien skrev hon ett kommentar på min blogg. Hon började med att skriva: "Hej Eva, jag känner dig, men du känner inte mig. Jag ska nämligen flytta till Kuala Lumpur och jag har följt dig jättelänge på bloggen." Det var så roligt tyckte jag. Till höger sitter Monica och väntar med spänning på den goda maten.
Här serverar Gerd och Monica dessert till Helen som ger sitt betyg som jag tror var bra. Detta var en jättetrevlig kväll, vi pratade om allt mellan himmel och jord samtidigt som vi åt denna fantastiska middag. Jag ser redan fram emot nästa träff med detta härliga gäng.
Möten och god mat
Nästa möte handlade om världsmötet som vi ska ha här i Kuala Lumpur nästa år. Det här var vårt andra möte och faktum är att det nu börjar ta lite form och de olika arbetsgrupperna har också börjat sitt arbete. Jag tycker att det här är jätteroligt, och jag hoppas och tror att detta kommer att bli ett riktigt roligt minne för livet.
Efter avslutat möte och långlunch på Bijou, så åkte jag hem. Jag hade lovat Julia att noga gå igenom hennes säng och sängkläder, för igår innan hon skulle gå och lägga sig hittade hon en kackerlacka under kudden. Så närt jag kom hem i går natt efter en mycket trevlig middag med mitt svenska matlag så hittade jag henne i min säng.
Som sagt, igår var jag hemma hos Helen, en svenska som bor i en fantastisk våning precis vid Petronas Tower. Där hade vi träffats tio stycken härliga svenska tjejer för att laga mat ihop. Helen hade satt samman en meny som bestod av förrätt, (rödbetor med getost och saffranssås) varmrätt, (lax med cashenötter och potatissallad med sparris och vårlök) och dessert (vit choklad paj på något sätt och massor med tropisk frukt). Vi var uppdelade i grupper och lagade maten tillsammans, vilket var riktigt roligt. Jag, Jessika och Linda fick den stora att laga huvudrätten. De här kvällarna kommer jag verkligen att se fram emot. Hoppas också att jag kan lägga upp lite foton som Annelie lovat att skicka. Jag har blivit en dålig bloggare som allt oftare glömmer kameran.
Och apropå mat, idag skulle jag ha varit hemma hos Veronica från Indonesien med det andra matlagningsgänget jag är med i. Men eftersom jag hade möten hela förmiddagen så fick jag avboka det. Och jag lider varje gång jag inte kan gå på dessa matlagningsdagar för det är bland det roligaste jag vet.
Men Veronica som är världens gulligaste tjej, skickade ett sms på eftermiddagen och sa att hon sparat lite mat till mig. Så jag och Julia åkte hem till henne och blev bjudna på en fantastisk god Javanesisk kycklingsoppa och en indonesisk dessert. Så otroligt kryddigt och gott. Vi fick också med oss två lådor med paj och sallad.
Det är så roligt med Veronica, för hon är från Indonesien men pratar svenska. Hon är gift med en svensk man från Övertorneo och har även bott i Sverige ett par år. De har två pojkar som båda pratar flytande svenska, indonesiska och engelska. Den äldsta har förresten Julia gått i Svenska skolan med.
I morgon ska jag upp riktigt tidigt, Emelie ska vara på skolan före sex för att träna friidrott. Så nu måste jag logga ut och gå och lägga mig.
I brist på bilder så visar jag en bild på vårt närmaste centrum, Solaris.
Ligger endast ett par minuter från vårt condo, och här finns massor av
restauranger, spa- och massageställen.
Långhelg i KL
Nu har det gått en längre period utan att jag varit så aktiv på bloggen. Men nu är jag tillbaka, och egentligen borde jag ha skrivit oftare för här händer det hela tiden roliga saker.
I går kväll var vi på 50 årsfest. Det var Ravi, en arbetskompis till Pär som fyllde år. Han hade tillsammans med familjen hyrt en Italiensk restaurang en liten bit från KLCC. Valet av restaurang var lite överraskande för oss eftersom vi vet att Ravi är en mycket kräsen person när det kommer till mat. Han vill nämligen gärna äta indiskt. Pär och Ravi har genom åren rest en hel del ihop och enligt Pär så är det oftast, för att inte säga alltid, indiska restauranger som gäller. Men jag har inget att klaga över, maten igår kväll var helt underbart god. Och det var verkligen massor av mat. 
Här sitter födelsedagsbarnet Ravi och äter, och han äter italienskt!
Det var en riktigt mysig restaurang och stämningen var på topp. Vi var
ganska många, cirka 120 inbjudna, de flesta var indiska vänner.
Syns kanske lite dåligt på bilden, men längst fram står Ravi hans fru
Asha och deras barn Palavi och Arjun och smakar på tårtan. Ravi fick
naturligtvis blåsa ut ljusen och därefter bjöd de varandra på tårtbitar.
Här ser ni min ryggtavla och frun till en kollega till Pär. Hon är malaysiska
och älskar såpoperor, så vi satt en stund och pratade lite såpor. Här i
Asien älskar man verkligen såpor, och på flera kanaler sänder de kinesiska
och malaysiska serier som innehåller allt en såpa ska, intriger, kärlek och pengar.
Pär i samspråk med Ravi.
Nu går vi tillbaka lite och hamnar på torsdag kväll. Då hade vi som traditionen bjuder fest här i vårt condominium. Chinese New Year firades med dunder och brak. Det var managementkontoret som hade ordnat med underhållning såsom den traditionella lejondansen, sång och massor med mat. Hela festen avslutades ganska tidigt med ett fyrverkeri. Vi höll till vid poolen, och det var riktigt varmt trots att det var på kvällen. Alla var dyngblöta och några var till och med och bytte om mitt under festen. Emelie och Julia var inte med på festen, de var båda upptagna på annat håll. Julia sov över hon en klasskompis och Emelie var på fest hos en klasskompis.
I fredags var det Public Holiday här, naturligtvis, för det var Muhammeds födelsedag. Så både Pär, Emelie och Julia var lediga från skolan. Men Emelie var inte riktigt ledig, hon hade friidrottsträning på morgonen. Senare på dagen var jag och träffade en mycket intressant norsk kvinna som bor här i Kuala Lumpur. Hon och hennes man har ett produktionsbolag där de producerar TV och Web TV. Bland annat har de i samarbete med Viasat gjort en serie som precis gått hemma i Sverige, "Smakresan". Jag gjorde en medlemsprofil på henne som ska vara med i tidningen Snofida där vi båda jobbar. Men nu fick hon som sagt vara "offer".
I lördags var vi först och tittade på friidrottstävlingar. Det var samtliga internationella skolor som tillsammans med Japanska och Tyska skolan hade tävlingarna. I år var det Japanska skolan som var arrangörer. Det var riktigt roligt att titta på alla dessa duktiga barn och ungdomar, men varmt så in i norden. Vi som satt på läktaren var dyngblöta trots att vi satt stilla, så jag kan bara tänka mig hur svettigt det var för alla tävlande. De senste veckorna har varit otroligt varma här i Kuala Lumpur, svetten rinner bara man går ut genom dörren, så det är ingen mening att försöka se fräsch ut.
Här är en bild på Emelie, dock inte från i lördags, då hon tyckte att det
gick dåligt. Här hade hon kommit hem från en annan tävling och tagit medalj.
Senare på lördagskvällen var vi på Skandinaviska föreningens årsmöte med efterföljande middag. Vi var cirka 25 personer som genomförde årsmötet, drack och åt gott och umgicks på en riktigt mysig restaurang i Bukit Damansara. Det roliga den här kvällen var att jag träffade Jan som arbetar med Malaysiaspecialisten för första gången live. Vi har haft kontakt via bloggen och via mejl, men aldrig träffats. Det var riktigt roligt, och det är det som är så fanatstiskt här i Kuala Lumpur, man träffar alltid så spännande människor.
Nu på morgonen fick jag åka akut in till tandläkaren. Jag hade tidigare i helgen bitit sönder en lagning och i natt har det gjort riktigt ont. Som tur är hade de tid och jag fick komma direkt i morse. Här är det otroligt högteknologiskt att gå till tandläkaren. Alla maskiner och allt material känns otroligt lyxigt. När man sitter i stolen så har man dessutom en bildskärm framför, så att man kan följa precis vad tandläkaren gör. Och det allra roligaste är att notan man får efteråt är betydligt lägre än vad man brukar få hemma i Sverige.
I kväll ska jag och några till tjejer träffas hemma hos Helene för att laga mat tillsammans. Det ska bli riktigt roligt, dels att äta gott, men också att få träffas och bara sitta och prata. 
Här är en bild från förra veckan då jag var på en riktigt god Taiwanese restaurang och firade Chinese New Year med mina cooking club vänner. Så nu har jag verkligen firat in Tigerns år, som jag själv också tillhör.
Grattis Hellner, Olsson, Södergren och Sverige!!!
Verkligen roligt, vi jublar i Kuala Lumpur också!
Men det trista är att vi inte kan se några sändningar från detta. Alla vänner skriver och säger: "gå in och titta på SVT Play." Men tyvärr så går ju inte det pga upphovsrätten och att vi har utländska IP nummer på våra datorer. Materialet får inte visas utanför Sverige.
Nu har i alla fall Pär haft högläsning ur SVD där man refererar hela loppet och alla händelser. Och faktum var att det kändes ganska spännande också, trots att vi redan visste resultatet.
Jag sätter ändå in lite bilder från Aftonbladet och Expressen så att ni riktigt ska förstå att vi också försöker hänga med, trots att det känns som om vi är på en helt annan planet där inte vinter OS existerar.
Bihåleinflammation
Därför får detta återigen bli ett väldigt kort inlägg, jag är på tok för trött för att skriva några långa inlägg.
Alla hemma i Sverige jublar väl just nu, 2 guld, 1 silver och 1 brons! Här försöker vi också följa med så gott det går genom att läsa tidningar och se på TV när det går. Tidsskillnanden hit gör att allt bra går precis mitt i natten, så vi har faktiskt inte sett något på TV hitills. Och det känns lite tufft, för hela den här familjen är precis tokig när det kommer till OS. Och att sitta och titta på eftersändningar på en dataskärm känns inte rätt. Men märkligt nog så fungerar allt, man får acceptera att man bor i en del av världen där vinter OS inte är stort. Eller rättare sagt, här vet man nog inte ens om att det pågår ett vinter OS. Kanske de mest inbitna då.
Måste även lägga upp denna artikel som jag läste i morse på Aftonbladet. Håller med om att man inte vet om man ska skratta eller gråta...eller så undrar man om det är ett skämt alltihop!
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6641311.ab
Yogyakarta
Överhuvudtaget är Indonesien ett enormt land med sina 239 miljoner invånare. Landet är fördelat på närmare 20 000 öar och är det fjärde största landet i världen om man räknar till befolkningen. Utan tvekan så är i alla fall Indonesien det största muslimska landet i världen. Dock förstod vi när vi var där nu att det har blandats väl med både buddismen och hinduismen, även om det på papperet är muslimskt. Precis som i Malaysia så är befolkningen väldigt spontana och trevliga. Man blir glad här och jag måste säga att detta fick mig att bli ännu mer nyfiken på detta otroligt spännande land.
Just Java som vi var på är den mest folktäta ön. Yogyakarta som är ett kulturcentrum för Indonesien, har också de största universiteten vilket gör att staden sjuder av liv och rörelse.
Tyvärr är Indonesien hårt drabbad av naturkatastrofer, nu senast i september förra året på Sumatra i staden Padang. Det utfärdades tsunamivarning och vi kände av den även i Kuala Lumpur. Och vi glömmer nog aldrig den flodvåg som drog in över Acheprovinsen 2004.
Men som sagt, ett otroligt vackert och storslaget land som jag självklart tänker besöka igen.
Själva centrum av Yogyakarta är ganska litet och egentligen tar man sig ganska snabbt fram för fot. Men eftersom det finns många och billiga cykel- och hästtaxi så är det ett ganska roligt sätt att ta sig fram. Vi hade inte så där jättetur med vädret och det regnade en hel del, och då är det bekvämare att sitta under tak. Bilden ovan visar själva ingången mot Palatset som ligger en bit längre ned. Inne i detta område hade de på helgerna en jättemarknad, den var så stor och så rörig att vi var lite rädda att tappa bort varandra.
Huvudgatan som heter Jalan Malioboro, en charmig och oerhört folkrik gata och väldigt många cykeltaxi. Här fanns också en hel del roliga affärer längs gatan, bland annat batikbutiker. Vi shoppade faktiskt en hel del.
Här står vi och ser lie less ut. Ibland kunde det nämligen bli lite väl jobbigt för oss när vi dök upp. Som en av kvällarna när vi skulle titta på ett liveband som spelade på en scen på Jalan Malioboro, helt plötsligt stod hela pressuppbådet framför oss och det blixtrade från alla håll och kanter. Julia gömde sig bakom oss, men jag och Emelie försökte se glada ut när alla fotografer skulle ha en bild. Samma sak kunde hända när vi kom till någon turistplats, fast då var det privatpersoner som envisades med att fota oss, gärna tillsammans med dem. Vi ser ju väldigt exotiska ut här med våra blonda hår och egentligen är det ju bara roligt att bli uppmärksammad, men i rimliga mängder. Vi konstaterade i alla fall att det vore allt bra trist att vara kändis.
Här är en del av poolområdet på vårt hotel. Vi bodde på Melia Purosani, som var ett jättefint hotell. Det låg välgt centralt med bara några minuters gångavstånd till själva centrum. Rummen var fräscha och servicen mycket bra.
Här står Julia och Emelie tillsammans medav dörrvakterna i en typisk Javadräkt.
Naturligtvis var vi även på traditionell Javanese dans. Vi blev hämtade på hotellet av en bil för att åka till Purawisata, själva teatern och restaurangen. Här möttes vi av en traditionell Indonesisk buffé som vi intog till denna kanske något till åren kommen orkester.
Här sitter vi och äter innan vi gick in på själva teaterdelen.
Medan vi åt fick vi ett litet smakprov på den typiska Java dansens mystik och elegans.
Det var väldigt svårt att få bra bilder, men det var en fantastisk upplevelse. Det som spelades eller rättare sagt dansades upp för oss var den för Java mycket kända Storyn of Ramayana. En kärleksberättelse med rötter från Indien och hindu. Det ser väldigt lätt ut när de dansar, men med närmare eftertanke så måste det kräva sin kvinna och man för att genomföra detta. De har sina fötter alltid utåt i 90 grader och då också med böjda ben. Mycket graciöst och mycket vackert med dessa otroligt färgglada dräkter.
Naturligtvis var vi även på en dagstur med egen guide och besökte de båda templen Borobudur (buddistiskt) och Prambanan (Hinduiskt). Här är jag på väg upp till Borobudur, Emelie och Julia ser ni en bit längre fram.
Borobudur som är från 700 talet tog närmare 75 år att bygga. I samtliga av dessa klockor som ni ser på bilder sitter en buddha. Vid en klocka fick vi sticka in handen och nudda buddhan och önska oss en sak. Här på bilden är Julia, Emelie och vår guide som var otroligt duktig och rolig.
Här poserar jag framför Borobudur. Ganska varmt, och jag hade dessutom feber. Puh!
Och här ovan är det hinduiska templet Prambanan från år 850. Det övergavs ganska snart efter att det blev färdigställt och förföll. Men mellan 1975-1982 renoverades det. Båda dessa tempel är självklart på UNESCOs lista.
Vi var också på en utflykt till foten av vulkanen Merapi, som fortfarande är aktiv, och har ända sedan 1548 haft regelbundna utbrott, senast 2006. Tyvärr var inte vädret det bästa och som ni ser så kan man bara ana vulkanen i bakgrunden. Men det var en riktigt rolig bilutflykt i alla fall. Vi åkte igenom flera byar och vår guide svarade så gott han kunde på våra nyfikna frågor.
Här är Julia, Pär och Emelie vid ett vattenfall på väg hem från Vulkanen.
Nu ska jag och Julia fortsätta att kurera oss. Vi har båda feber och mår ganska dåligt.
Sjuk
Emelie var dalig innan resan, jag blev dalig dar och idag efter skolan sackade Julia ihop med 39 grader. Par verkar ha klarat sig bra och akte nu pa eftermiddagen till Singapore. Han kommer hem i morgon kvall.
Gong Xi Fa Cai
Överallt här i Malaysia står det Gong Xi Fa Cai, som betyder Gott Nytt År! Här är det nämligen just nu stor förberedelse inför den kanske absolut största högtiden här i Malaysia, nämligen det kinesiska nyåret som firas i helgen. Denna högtid som kommer att firas på ett eller annat sätt hela februari med fester, danser och naturligtvis massor med mat tillsammans med släkt och vänner. Själv ska jag på åtminstone en nyårslunch och här i vårt condo är det som vanligt nyårsfest i slutet på februari med stor buffé som slingrar sig runt hela poolen.
Vi kommer som jag tidigare skrivit inte vara kvar i Kuala Lumpur under den här helgen, utan åker redan i morgon bitti till Indonesien och ön Java som är Indonesiens mest tätbefolkade. Vi ska bo i Yogyarkarta som är en av de mest bevarade och vackraste städerna på ön Java. Vi ska också försöka kliva upp tidigt en av dagarna, kanske redan vid 3 på natten, för att klättra upp den fortfarande aktiva vulkanen Merapi. Vi kommer att åka hem till Kuala Lumpur igen på onsdag, måndag och tisdag är det ledigt för det kinesiska nyåret.
I går vid midnatt åkte Jenny hem till Sverige igen. Sista dagen på hennes två månaders långa semester blev riktigt lyckad tror jag. Vi startade dagen med att bli skjutsad av Pär in till Shangri-La hotel där vi under ett par timmar avnjöt en underbar frukost. Har själv bott där ett antal gånger innan vi flyttade hit och jag tycker att deras frukostbuffé är helt underbar.
Därefter åkte vi till Central Market, en marknad med massor med hantverk från Malaysia, och Jenny fick möjlighet att shoppa det sista som skulle tryckas ner i resväskan. Vi var även på fotmassage och senare på eftermiddagen var Jenny på manikyr och pedikyr, så när hon åkte hem var hon riktigt fräsch och utvilad. 
Här ska vi bo, ett bra hotell med en jättestor poolanläggning. Så lite sol och bad blir det säkert också. 
Och vad jag hört av Pär och andra som varit mycket i Indonesien så är det ett härligt folkliv. Det ska bli riktigt roligt och spännande. Självklart ska jag ta massor med bilder och berätta om mina upplevelser.
Här nere är en bild från senaste Cooking Club hemma hos Barbara från Spanien. Det är ett så härligt gäng och vi har så kul och dessutom får jag lära mig kokkonst från hela världen. 
Cookingclub och Global Doctors
I dag var det dags for matlagnings klubben igen. Det var Barbara fran Spanien som stod som vardinna och skapare. Allt var supergott och for ett ogonblick nar jag satt dar och at av Gazpachon som var gudomligt god sa kandes det for ett ogonblick som om jag satt pa en uteservering nagonstans i Spanien. Det spanska koket ar valdigt enkelt men otroligt smakrikt och gott. Menyn idag bestod av Gazpacho Andaluz, Mediterranean tomato basil and ricotta salad, Empanada Gallega (paj med paprika och tonfisk) och till dessert Crema de limon.
Jenny foljde med for andra gangen idag, och jag tror att hon nu fatt en liten inblick i denna kulinariska klubb. Jag far skicka en kokbok till Jenny nar 2010 ars har kommit ut. For den har matlagningsklubben ger aven ut en kokbok varje ar med de recept som gjorts under aret. Sedan vill ju att deltagare ocksa bli forevigade, sa det ar massor med gruppbilder fran vara traffar.
I gar kvall kande sig Emelie valdigt hangig, och nar vi tog febern visade det sig att hon hade ganska hog feber. I morse trodde vi att den gatt ner, men det hade den inte, utan stigit annu mer. Sa nu har vi precis kommit hem fran doktorn med en kasse med medicin. Eftersom detta ar tropikerna och det just nu ar ganska manga fall av Dengue feber sa vill man garna besoka doktorn en gang for mycket an en gang for lite nar det galler ens barn. Haller febern i sig till pa torsdag ska vi komma tillbaka och ta prover.
I morgon ska vi ha en lunch i Sweas regi med expat tema. Vi ska prata om hur det ar att flytta utomlands och bosatta sig langt hemmifran. Forhoppninsvis blir det en spannande och givande lunch. Manga av dessa harliga och fantastiska tjejer har stor erfarenhet av detta med att bo utomlands, och jag ska suga i mig alla deras tips och rad. Vi ska traffas pa en kinesisk restaurang i Bangsar.
Och dar hemma i Sverige har ni val fullt upp med Melodifestivalen just nu. Jag saknar denna harliga underhallning som jag alltid satt bankad framfor. Men nu ar jag langt ifran detta och har inte foljt med sa noga mer an att Dolph Lundgren gjorde ett utmarkt programledarjobb. Jag forstod att han skulle vara duktig, han verkar vara en otroligt karismatisk person. For tva ar sedan lyssnade vi pa honom nar han var sommarpratare, ett bra program som spolade bort de flesta av mina trista fordomar.
Nu pa lordag aker vi som sagt till Indonesien over det Kinesiska Nyaret. Jag ska sjalvklart visa bilder och skriva om det nar jag ar tillbaka nasta onsdag. Det ska bli riktigt spannande, fick en del tips fran Veronica som ar fran Indonesien men bor har i Malaysia.
Sedan har vi aven bokat en resa till Perhentian. Dit aker vi med Agge, Gunnar, Simon och Sandra i borjan pa april. Ska bli spannande att se denna fantastiska o som ska vara sa vacker. Har nedan suktar jag er lite dar hemma i kylan. Har ska vi ligga och lata oss rejalt.
Malaysian Philharmonic Orchestra
Sa har ser konserthallen ut, och det ar i all sin enkelhet oerhort elegant. Nar man sitter dar inne far man verkligen en kansla av frid och harmoni. Att sjalva konserten sedan ar medryckande ar ett extra plus. Sjalv brukar jag sluta ogonen och lata tankarna snurra runt helt fritt, det ar valdigt avkopplande.
Man ar ganska noga med kladkoden nar du besoker konserthallen. Inga bara axlar (dock sag vi flera), inte kortkort ovanfor knana och for mannen galler kavaj eller hogtidsskjorta, den s.k. malaysiska batikskjortan.
Nu ar det ny vecka, den sista for Jenny som flyger hem till Sverige pa torsdag. Vi hoppas naturligtvis att hon haft det riktigt bra har hos oss. Hon har hunnit se massor egentligen, djungel, storstad, strander och massor mer. Men det blir valdigt tomt nar hon aker, har liksom vant oss vid att ha en "extra" dotter nu.
Men den har veckan blir inte bara att ligga vid poolen. I dag ska vi till 1 Utama, ett shoppingcentrum, i morgon ska Jenny folja med pa annu en Cooking Club, pa onsdag ska hon folja med mig ut pa kvallen och traffa bland annat Malin som ocksa varit med i Ormteatern (dar Jenny ar med) for flera ar sedan och pa torsdag ska vi lyxa till oss och ata en underbart god och stor frukost pa Shangri-la Hotel har i Kuala Lumpur.
Ja, och sedan pa torsdag vid midnatt lyfter hennes plan mot kallare breddgrader.
Nu ska jag duscha och aka ivag pa ett redaktionsmote for Snofida. Sa Jenny hinner ligga ett litet tag vid poolen. Hon har dessutom en inbokad massagetid har i vart condo ocksa. I gar var hon och Emelie pa helkroppsmassage pa vart egna spa, de hade ett erbjudande som innehaller en timmes helkroppsmassage och fyrtiofem minuter fotmassage for endast 90 RM (ca 200 SEK). Jag tror Jenny kommer att sakna Malaysia.
Efter mitt redaktionsmote bar det av till detta shoppingcenter, annu ett som ar riktigt stort.
Tips är alltid bra
Nu duggar alla coffemornings tätt. Kom precis hem från grade 6th coffeemorning. Vi var hemma hos en norsk mamma som jag från början inte uppfattat var från Norge. Men nu när jag var hemma hos henne såg jag att det stod lite för många norska böcker i bokhyllan för att familjen inte skulle ha någon anknytning dit. Lite roligt att man träffats på föräldramöten mm och inte märkt det tidigare.
Det roliga idag förutom allt det goda på buffén var att alla fick berätta om något bra eller dåligt de varit med om under sina år här i Kuala Lumpur. Många lämnade också bra tips på slaktare, möbelaffärer, specialistsjukhus, skräddare och mycket mycket annat. Detta ska sedan samlas ihop så att alla i grade 6th kan ta det av det. Matnyttigt för oss alla, tips från erfarna är alltid bra att ha.
Som jag skrev igår så närmar sig det kinesiska nyåret och i år känns det lite roligare eftersom vi bott här längre och lärt känna fler människor. I dag kom ett sms från, Mie, en japansk väninna, som ville bjuda på kinesisk lunch med japansk dans ?! den 18 februari, senare den 24 februari har JoAnne, som är från Taiwan ordnat en kinesisk lunch för oss i matlagningsklubben. Ska bli både gott och roligt.
Under själva kinesiska nyåret kommer vi inte att vara kvar i Kuala Lumpur. Vi bokade en resa till Indonesien och då Yojakarta som ligger på ön Java. Det blir min, Emelies och Julias första resa till Indonesien. Pär har naturligtvis varit där flera gånger, men då främst till Jakarta. 
Som ni ser ligger det ganska nära Kuala Lumpur, tar cirka 2,5 timmar med flyg. Just i Indonesien finns massor av vackra platser och jag hoppas att vi får möjlighet att se fler. Jag har även sedan vi flyttade hit fått kontakt med en man som numera bor i Sverige, men är från Indonesien och har funderingar på att flytta till Malaysia. Han är från Sumatra och Banda Aceh, den del som blev allra värst drabbad under tsunamin 2004. Jag ska fråga ut honom lite mer om detta spännande land.
När vi ändå är inne på tips, glöm inte att med jämna mellanrum gå in på
http://www.malaysiaspecialisten.com/
Här hittar du allt om Malaysia.
Coffeemorning
Det var ganska många på coffemorningen och vi pratade som vanligt om allt som händer och ska hända på skolan. Det som står närmast för dörren just nu är internationella veckan i mars.
I morgon ska jag på ytterligare ett coffemorning för Julias grade 6. Då ska vi förutom internationella veckan även prata om Malaysia Week som också står för dörren. Julia har valt regnskogen, men vi vet ännu inte vart hon hamnar, hon kommer att vara borta i en vecka, och vi får inte ha någon kontakt alls med varandra.
Men det som många just nu går och väntar på är det kinesiska nyåret. Överallt möts man av de röda lyktorna och mandarinträd. Kineserna följer naturligtvis av praktiska skäl också samma kalender som vi gör, men det är också just av praktiska skäl. Alla helgdagar följer dock fortfarande den gamla traditionella som bygger på månens faser. Därför infaller nyåret på olika datum varje år, någon gång i slutet på januari eller februari. I år firas nyåret 14 februari, och då går vi från Oxens år in i Tigerns år.
Kinesiska Nyåret eller Vårfestivalen som man också kallar helgen är den i särklass största och viktigaste högtiden. Totalt är helgen 15 dagar lång, och förr i tiden var de flesta kineser lediga, restauranger och hotell mm stängda, men idag är det kanske inte riktigt så. För de flesta kineser betyder familjen oerhört mycket, som i så många andra kulturer, och den här helgen firar man med familj och släktingar. Ofta med stora middagar hemma eller på restaurang. Det är även viktigt för kineser att man hedrar sin förfäder.
Kineserna delar inte ut presenter likt våra traditioner. Här har man röda kuvert där man lägger i en slant till barn, familj, släkt och vänner. Vår familj hyr vår lägenhet av ett kinesiskt par, och vid varje kinesisk högtid har vi fått en enorm och färgglad kreation innehållande alla möjliga kinesiska delikatesser.
Jenny, vår kära brorsdotter som fortfarande är här ser numera ut som en äkta pepparkaka. Jag gick förbi poolen på väg hem från coffeemorningen och jag såg ingen större skillnade mellan hennes bruna baddräkt och hennes hud. Och som sagt, hon har fortfarande god tid på sig att fördjupa den ytterligare en nyans.
Jag har haft problem med att ladda upp bilder och hoppas att jag kan göra det snart så att ni får se lite från Bangkok. Den underbart charmiga storstaden som jag blev riktigt förtjust i. Kanske inte atbo i, men väl värd att besöka lite då och då nu när vi bor så nära.
Bangkok - grötigt, smutsigt men ack så charmigt!
Jag har egentligen så mycket som jag vill berätta för er, men får ta det i omgångar. Det händer massor just nu och det mesta är riktigt roliga saker. Jag har ju tidigare berättat att Swea i Kuala Lumpur fått världsmötet 2011, vilket vi är väldigt stolta över, men inser också vilket ansvar och jobb det innebär, men på ett roligt sätt. Vi ska ha vårt första kommitémöte hemma hos mig nu på torsdag med flera rutinerade Sweor som för något år sedan var med och arrangerade regionsmöte (Asien) här i Kuala Lumpur och säkerligen har massor att bidra med. Kul ska det i alla fall bli.
I helgen firades Thaipusam, hinduernas största högtid. Tiotusentals trotsade hettan och vandrade till Batu Caves som ligger en liten bit utanför Kuala Lumpur. De mest trogna späker sig genom att fästa kött- och fiskkrokar på kinder, mage eller rygg, enligt tron bär man sina synder. Det är tron på Lord Muruga som sägs hindra smärta och blödning. Tahipusam är också högtiden där man firar Lord Murugans seger över det onda. Utanför just Batu Caves, som är en av de mest heligaste hinduiska platser, vandrar de sedan upp för de 277 trappstegen för att sedan komma in i de fantastiska grottorna med en takhöjd på över 100 meter. Väldigt imponerande. Den här helgen är det trummor, indisk musik och färglada skarpa färger som gäller, framförallt gult och rött. Jag var själv inte där och upplevde det på nära håll, men har tagit några bilder från tidningarna.
Vi har själva vandrat dessa trappor ett flertal gånger med både gäster
och själva, men då har det inte varit i närheten av dessa folkmassor.
De mest troende krokar fast ställningar mm på kroppen. "Man ska bära
sina synder". 
Många krokar också fast apelsiner eller till och med kokosnötter. Enligt
våra indiska vänner här i Kuala Lumpur så är det de mest fanatiska som
gör detta, många samlas bara hemma hos varandra och äter och umgås.
Men som sagt, vi var i Bangkok i helgen. Vi åkte redan på onsdag kväll och kom hem i går kväll strax före midnatt. Vi åkte med Air Asia och normalt brukar inte jag ha några större problem med att flyga, men ditresan var hemsk. Det skakade rejält under större delen av ditresan som tar ungefär två timmar.
Men väl i Bangkok hade vi det toppen. En stad som är bullrig, skitig, ostrukturerad, men ack så charmig. Vi bodde på ett riktigt fint hotell fyra nätter, och vi hann med en hel del både när det gäller turistande och shopping.
Vi började på torsdagen med Grand Palace, detta otroliga område med praktfulla förgyllda tempel. På kvällen tog vi en flodbåt och upptäckte de fantastiska bostäderna som ligger utmed detta enorma system. Under vår tur fick vi bensinstopp vilket gjorde det hela extra spännande och minnesrikt. Vår båtförare bara skrattade och själva blev vi bekanta med de boende som frågade om de fick bjuda på något.
Tidigt på fredag morgon tog vi en buss till Ayutthaya, Thailands gamla huvudstad. Ett tempelområde som påminner ganska mycket om Angkor i Kambodja. Det här var något mindre och alla tempel var i rött tegel. Tillbaka n till Bangkok åkte vi en kryssningsbåt där det serverades buffé. En riktigt rolig tur, där vi naturligtvis träffade lite svenskar. Vilket vi gjorde hela tiden i Bangkok. Här i KL träffar vi också svenskar, men då de som är bosatta här. Inte lika månag svenska turister.
I lördags var vi på Chatuchak Weekend Market, en enorm marknad med över 20 000 stånd. Här behövdes karta så att att vi skulle hitta tillbaka till den mötlats vi bestämt. Den här marknaden var otroligt billig och väl värt de timmari tillbringade där.
Så här stort är området, och vi gick vilse ett flertal gånger. 
Här fanns allt! Kläder i massor, Emelie, Julia och Jenny shoppade verkligen loss! Men det fanns även
heminredning, husdjur, mat och massor med annat. Riktigt roligt.
På kvällen gick vi till en känd backpacker gata, som också visade sig vara riktigt rolig med flera billiga restauranger och butiker. Vi köpte bland annat en begagnad väska.
Khao San i Bangkok, den berömda backpackers gatan. Gatan som
aldrig sover. Här skryter man med de starkaste drinkarna och att man
aldrig frågar efter legitimation.
Jag ska lägga in våra privata bilder från Bangkok i morgon. Nu ska jag åka och fylla på kyl och frys.
Gästblogg: Jenny och Eva på fri fot i Singapore
Min vardag i KL flyter på precis så bra som en två månaders vistelse i ett land med en medeltemperatur på 35 grader kan göra.
När folk frågar mig vad jag egentligen gör här kändes det först konstigt att erkänna att jag bara är här för att sola och bada. "Va? Ska du bara njuta och rå om dig själv? Men det får man väl inte göra?" Och det trodde inte jag heller först. Under hösten kunde jag bli stressad av det faktum att jag inte hade planerat min semester till punkt och pricka. Jag skulle maximera min tid men blev bara stressad. Och är det inte ironiskt att bli stressad av tanken på semester?
Höjdrädda Eva väntade tålmodigt på mig medan jag åkte upp i 165 m höga Singapore Flyer, världens högsta "utsikthjul". En bra attraktion att börja med för att få en bra överblick av staden. Det mest imponerande, förutom de höga skyskraporna naturligtvis, var den gigantiska hamnen med stora fraktskepp som låg i vattnet utanför. Det såg inte alls ut som jag förväntat mig efter att ha sett Pirates of the Carribean 3.
Raffles Hotel
Chinatown i Singapore.
Eva som dricker en Hooter's Sling, alltid med snusdosan nära till hands.
Sist hoppas jag att ni alla har det bra därhemma i Sverige, trots att jag nog hellre skulle bosätta mig vid poolen här än åka hem till jobbet och 16 minusgrader den 11 februari. Tills dess njuter jag av min semester med inget annat syfte än njuta.
