Endast Eva ar vaken
Vi befinner oss nu i ett kvarter i Singapore som heter Bencooler, ganska centralt och hotellet vi bor pa ar litet. Idag ska vi borja med att ga ner till SingaporeFlyer som ar varldens storsta. Jag ska sjalv inte aka, men de ovriga ser fram emot det, eftersom den var avstangd sist vi var dar. Sedan bli det lite vandring langs Singapore river och forhoppningsvis ocksa en god lunch och en annu godare middag.
I morgon ska vi aka over till Sentosa Island och dar ska vi simma med delifiner. Ska bli riktigt haftigt. Men den har gangen tanker jag inte ta linbanan over. Jag tar taget, oavsett vad de andra gor.
Hoppas att ni kunnat lasa, tangentbordet saknar prickar.
Singapore Flyer som ar enormt. Emelie, Julia och Par har akt detta i London,
men den har ska vara nagra meter hogre. Haftigt, men inget for mig som
ar den mest hojdradda som finns.
Sa har sitter man nar man aker, borde ga...men nej, jag klarar det inte;)
Singapore över helgen
I går kväll kom Pär hem från Taipei, och jag tror han blev lite sur för ingen var ett dugg intresserad av att höra hur han haft det. Vi andra var trötta och hade i princip somnat trots att klockan bara var lite över nio. Men ibland är man så trött att det inte spelar någon roll om så klockan vore mitt på dagen, man bara somnar.
I dag ska vi åka till Singapore. Pär hämtar Emelie och Julia vid ett, och sedan ska vi ta bussen härifrån Mont Kiara vid tre. Det tar cirka fem timmar att åka till Singapore, och då med ett stopp på vägen. Bussarna är som jag tidigare visat bekväma så det kommer att vara skönt att bara sitta och läsa och slappa.
På måndag är det nämligen "Public Holiday" här i Malaysia. Det är den 31 augusti och Malaysias självständighetsdag eller nationaldag. Den 31 augusti 1957 blev Malaysia självständigt från England, och man antog också den 31 augusti konstitutionen vilket gör denna dag till nationaldag här.
Detta firas naturligtvis stort med dunder och brak. Här i Kuala Lumpur brukar det samlas massor med människor på Merdeka torget för att fira med uppträdanden och tal. Merdeka betyder också självständighet på bahasa malay.
Men som sagt, vi kommer inte att delta utan vi åker till grannen Singapore i stället. 
Paraderna är mäktiga och alla med Malaysiska flaggan
Malaysiska flaggan som kom till 1957. De fjorton ränderna och strålarna representerar de tretton delstaterna och de tre federala territorierna. Halvmånen representerar Islam, de blå fälten malaysiska folkets enhet, och den gula färgen i halvmånen och stjärnan är en kunglig färg. Det röda symboliserar mod och det vita renhet.
Men som sagt, vi åker till Singapore.
Ole Ole Bali
Kartika som är en 32-årig fotomodell och mamma till två barn har erkänt sitt brott och är beredd att ta sitt straff. För oss som västerlänningar känns ju detta som oerhört hårt och konstigt. Men vad man kan läsa här så ser de flesta muslimer detta som helt naturligt. Kartiga har blivit dömd till 6 piskrapp och 5000 RM, ungeär 11.000 SEK.
Det som gjort att detta fall uppmärksammats så mycket är att det är första gången som en kvinna döms till piskrapp med en rottingkäpp, hittills har det endast varit män som dömts. Här i Malaysia har man en speciell domstol som dömer religiösa brott bland muslimer, Shariadomstolen, oftast handlar det om familje- och moraliska frågor. Så jag kan vara lugn, jag kommer inte att bli dömd i den och jag kan fortsätta dricka den inhemska ölen Tiger.
I går var jag och ett gäng andra tjejer och firade Karin, som fyllde år. Vi började med att gå på bio och se The Proposal med Sandra Bullock bland annat. En rätt mysig film, men med en förutsägbar handling redan efter fem minuter. Efter bion avslutade vi firandet med lunch på en japansk restaurang där vi åt utsökt sushi.
På kvällen hade jag och Julia bestämt oss för att gå ner till vårt favoritställe och ta manikyr. Ett billigt och bra sätt att hålla sina händer någorlunda snygga. Här kostar en manikyr mellan 50-110 kronor, så det är inte så att vi blir helt barskrapade efter en behandling. Men tyvärr blev inte våra naglar och händer vackrare, det var fullbokat. Så jag har lovat Julia att vi går dit ikväll och gör ett nytt försök.
I stället gick vi tvärs över gatan och åt en underbar middag på en av alla våra favoritställen, nämligen Ole Ole Bali, där de serverar så god Balinesisk mat med så härliga kryddor och uppläggningar. Oftast får man maten i korgar med bananblad. Och det bästa av allt är att vi bor nästan granne med denna restaurang så vi går ofta dit.
En mysig och underbar restaurnag att sitta ute och äta på..
Foto från: www.haveyoueaten.net
där allt är väldigt smkafullt och maten...
den är helt gudomligt god.
Foto från: www.haveyoueaten.net
Måndag
I går var vi och shoppade lite, ska berätta mer om var senare. Eller rättare sagt jag ska ta några bloggdagar och berätta om den fantastiska shoppingen här i Kuala Lumpur. För här finns något för alla smaker och för alla plånböcker.
På kvällen var det läxor som gällde både för Emelie och Julia. Och mellan läxläsning så fick vi i oss lite Chicken Satay. Nåväl, jag hade inga spett så det fick bli grillade filéer med sataysås. Som ni märker blir vi lätt fixerade vid olika maträtter, just nu bara älskar vi sataysås. Men den ska vara gjord precis som här med mycket jordnötter och chili.
I morse åkte Pär iväg till Taiwans huvudstad Taipei. Han ska stanna där till torsdag kväll. Kanske lite jobbigt för Pär som bara hann packa upp i lördags för att sedan packa ner allt igen och åka iväg. Men han är ju van vid detta liv som var hans vardag även hemma i Sverige. Och faktiskt så reser han betydligt mindre här än vad han gjorde i Finspång.
På fredag ska vi åka till Singapore. Den här gången tar vi inte bilen utan vi tar bussen från Mont Kiara där vi bor. När mina föräldrar var här i februari så åkte de buss och var riktigt nöjda. Bussarna är väldigt fina och bekväma (Scania) och dessutom får man mat serverad. Och det kan vara ganska skönt att slippa köra. Emelie blev också nöjd eftersom de har internet ombord, numera åker hon ingenstans utan sin laptop. Vi ska stanna i Singapore till på måndag då jag och barnen åker tillbaka till Kuala Lumpur och Pär åker direkt till Turkiet från Singapore.
Nu ska jag förbereda ett möte som jag ska på i eftermiddag med den skandinaviska tidningen jag jobbar lite för här.
Ingången till Jalan Petaling, eller Petaling street, det vill säga China Town
i Kuala Lumpur. Jalan betyder väg på bahasa malay.
Så här ser bussarna ut som flera gånger per dag åker mellan Kuala Lumpur
och Singapore. Scaniabussar som är väldigt bekväma har jag hört.
Och så här ser de ut invändigt..
..med egen skärm framför varje stol..
..och mat får man precis som på flyget. Och det var faktiskt inte särskilt
dyrt heller, lite drygt 300 kronor t & r.
I morgon startar Ramadhan här
Som jag tidigare berättat för er i min blogg så är ungefär hälften av befolkningen här i Malaysia muslimer och statsreligionen är Islam. Den näst största folkgruppen är kineser och den tredje största är indier. Här i landet är man noga med att fira alla de olika folkgruppernas högtider, även vår kristna jul.
Och det är viktigt tycker jag att inte jämföra detta underbara mångkulturella land som Malaysia med arabvärlden. Här är man oerhört mycket mer toleranta och accepterar verkligen alla människors olika tro.
Och som sagt i morgon startar man Ramadhan här och därmed inleds en månad av avhållssamhet från att äta, dricka, röka och älska från soluppgång till solnedgång i hela den muslimska världen. Vad jag förstår så kan man undantas från fastan om man är sjuk, gravid eller är ett litet barn. Även vissa yrkesgrupper som exempelvis läkare kan också undantas. Man kan också köpa sig fri och i stället skänka pengar till välgörenhet.
Men som sagt, det är är en glädjens högtid då många muslimer också tar tillfället i akt att umgås lite extra med familj, släkt och vänner. Arbetstakten ligger kanske inte på topp vilket gör att man kan ägna mycket tid åt eftertanke och meditation. För det är en glädjens högtid då man ska tänka på profeten Mohammad och också regelbundet besöka moskén.
Efter solnedgången brukar man träffas i hemmet eller på någon restaurang för att äta och då kanske till och med frossa i mat. Själv har jag aldrig besökt någon ramadanrestaurang, men Pär har gjort det vid tidigare besök i muslimska länder och han säger att det är en upplevelse och en fröjd för en matälskare.
Här i Kuala Lumpur har man under en tid kunna se restauranger annonserat om speciella ramadan menyer och självklart kommer jag att under den här tiden att besöka en sådan.
En sak som jag funderat på är att det måste vara jobbigt för alla muslimer i Sverige och i de övriga nordiska länderna där det är ljust ganska mycket längre än här. Här går solen ner vid halv åtta, men hemma i Sverige får de vänta ytterligare ett tag innan första tuggan får tas.
När Ramadhan är slut så blir det stor fest i dagarna tre, nämligen id-al-fitr. Och det ska bli roligt och intressant att följa Ramadhan på nära håll tycker jag, en ny upplevelse.
I går kväll var jag på Öppet Hus igen för Middle School och det var som vanligt väldigt proffsigt och matnyttigt. En sak som slog mig i går när jag satt där och lyssnade på alla lärare och deras presentationer av sig själva var vilken erfarenhet de har. Många av lärarna har otroliga utbildningar och de flesta har jobbat på internationella skolor runt om i världen, så de måste ha massor att ge mina barn. Jag blev så glad för Emelies och Julias skull att de får den här möjligheten, för det är verkligen en jättestor erfarenhet för dem båda.
Nu ska jag snart piffa till mig och ge mig iväg på en födelsedagslunch på ett hotell här i KL.
Här en annons från McDonalds som också snällt tänker på alla som
kommer att vara superhungriga.
Överallt på halal restauranger dukar man upp till fest varje kväll under
Ramadhan, och familj, släkt och vänner träffas och umgås.
Och som sagt, tidningarna är fyllda av annonser.
Kommer att ha detta märke en tid på min blogg, som ni märkt är jag ju lite fixerad vid detta virus. Läste idag i tidningen att Malaysia är efter Thailand det land som har flest döda i A (H1N1) i hela Asien. Känns inget roligt alls. Numera kan vi här också läsa om att vaccinet inte kommer att räcka, och vad som gäller här vet jag inte alls. Har hört från en del vänner att de köpt upp sig på Tamiflu, och kanske ska jag köpa till oss också. En sjuksköterska som jag träffade igår sa att här i Malaysia är det ett stort mörkertal och den siffra man redovisar i tidningen inte stämmer utan att det är betydligt många fler smittade. För här uppsöker inte alla sjukhuset när de får symptom. Man vill heller inte säga vilken region som är värst drabbad för att inte skrämma människor. Men herregud skrämd är jag ju, jag behöver bara slå upp tidningen varje morgon och läsa om allt, och då vaknar hypokondrikern och superrädslan i mig.
Svininfluensa i Emelies klass
I går kom Emelie hem från skolan och berättade att de fått ett första fall av svininfluensa i hennes klass. Killen som fått det är vad jag förstod på bättringsvägen, han hade varit inne på msn igår kväll enligt Emelie. Men det känns verkligen som om detta virus kryper allt närmare och här i Malaysia verkar det gå mycket snabbare än om jag befunnit mig i Sverige just nu. Tror jag i alla fall. Här blir man ju också påmind om det hela tiden, eftersom fler och fler bär masker, som är så typiskt för den här delen av världen. När man kommer till skolan har de stora pumpflaskor med handsprit och många pratar oroligt om viruset.
Men Helth Ministry här i Malaysia kunde i alla fall konstatera att det inte var något dödsfall i går. Dödssiffran här är nu uppe i 67 stycken. Konstaterade fall av A(H1N1) är nu uppe i 4.758 stycken. Av de som dött här tillhör majoriteten högriskgruppen, det vill säga gravida, astmatiker, kraftigt överviktiga och de med lågt immunförsvar eller andra bakomliggande sjukdomar.
Så i morse la jag ner varsin ny handspritflaska till Emelie och Julia och sa att de måste vara noga med att tvätta händerna. För hittills när jag frågar om de tvättar händerna så säger båda att de inte hinner eller glömmer bort det. Men med en flaska i väskan borde de ju hinna.
Annars är det för närvarande bara ISKL för min del. I går var det Öppet Hus för High School och nu i kväll är det för Middle School. Gårdagens Öppet Hus var ett riktigt träningspass för oss föräldrar. Vi fick ett schema med alla ämnen som vårt barn läser, och sedan fick vi springa runt till alla klassrum för att där få information om ämnet och en presentation av läraren. En sak som jag tyckte var rolig, var att när jag kom in i klassrummen så sa de flesta lärare: "ja, det syns verkligen vilken du är mamma till". Jag blev stolt, men när jag kom hem och berättade det för min underbara 15-åring blev hon inte alls så glad, tvärtom, vem vill vara lik dig sa hon bara:)
Nu väntar jag på att Nora, en ny norska ska komma förbi mig. Vi ska bli hämtade av Harriet (svenska) för att sedan åka på Coffeemorning på Nordiska klubben på ISKL. Vi ska inte hålla till på skolan, utan vi ska hem till en finsk mamma som bor ganska nära där vi bor. Mitt första möte med dessa, så det ska bli väldigt spännande.
Men jag måste, trots min hypokondriska sida, se det från den ljusa sidan:
Möten hela veckan
Ni där hemma som tror att jag bara sitter vid poolen, eller springer på manikyr och pedikyr hela dagarna måste äta upp det. Åtminstone denna vecka. För jag har haft fullt upp och än är det inte slut.
Idag har jag varit på ett möte på ett svenskt företag här i Kuala Lumpur. De berättade om företaget och om deras framtid. Företaget har funnits länge här i KL, men markanden finns i Sverige och Europa. Anledningen till att jag var där var för att jag kanske ska hjälpa dem med lite pressfrågor. Men jag måste först läsa på, för den bransch det handlade om var totalt ny för mig.
Nu ska jag snart iväg på ett Öppet Hus för High School på ISKL. Och det lär säkerligen ta hela kvällen i anspråk.
I morgon bitti ska jag på coffeemorning för alla skandinaviska föräldrar på ISKL. Och senare på kvällen är det Öppet Hus för Middle School. Det enda problemet i morgon är att jag precis samtidigt som coffemorningen är har ett möte med den skandinaviska tidningen jag jobbar lite för. Och då blir det till att välja. Eller en liten stund på varje ställe om det är nära.
Snart hoppas jag på att få åka ut på mina upptäckar-turer igen. Så att jag kan skriva mer om själva KL och Malaysia. Men som sagt, att vara förälder är just nu det viktigaste. Och så här i början av terminen är det väldigt mycket.
Här nere visar jag lite bilder på hur vi bor. Har visat lite bilder på bloggen innan vi flyttade, men tyckt att jag inte vill visa vårt privata. Men när vi var hemma nu i Sverige på semester var det många som frågade hur vi bodde och ville se bilder. Så jag lämnar väl den principen och visar lite här. Annars kan jag tycka att det känns lite knäppt att visa sitt hem så här på en blogg. 
Här är en vy över Mont Kiara, det område som vi bor i. Vårt condo ligger
längst bak och syns inte riktigt här på bilden. Mont Kiara är ett väldigt nytt
och modernt område med condon där det mest bor utländska familjer i. 
Och här är en del av vårt ganska stora poolområde. Jag har tagit bilden
från google. Numera har palmerna blivit lite större. Har tyvärr inte legat här
så mycket sedan jag kom hem från semestern i Sverige, men jag ska ta
lite mer foton snart. 
Här är vårt vardagsrum eller vad man nu ska kalla det.
Här är hallen. I Malaysia använder man inte ytterkläder, så därför har man
ingen hall som hemma i Sverige. Man kommer alltså direkt in i lägenheten.
Utanför dörren är ett litet rum med skoskåp och en gallergrind.
Solen skiner alltid in för mycket. Men det här tillhör också hallen. 
Här är en del av master bedroom. Lite rörigt som vanligt på min sida av
golvet. Jag kastar liksom alltid bara ner allt på golvet;)
Här är den bästa delen av lägenheten. Här sitter vi ibland och äter frukost
eller bara njuter av utsikten. Vi ser KLCC med alla skyskrapor mm från
det här fönstret, men också från sovrummet. Vi sitter antingen här eller...
här. Och det här har faktiskt blivit min favoritplats. 
Här är en del av vårt härliga badrum. Utsikten när man ligger i badkaret
är inte heller helt fel. 
Här en liten korridor som slutar med vårt gästrum/arbetsrum. Till vänster
har Emelie och Julia sina rum, som jag inte får visa på min blogg.
En del av vårt kök, som jag i och för sig tycker är litet. I Sverige är vi vana
vid ganska stora kök och för många kanske det ställe man mest är i. Här är
det inte så. Därför var det ovant för mig i början att rumstera här.
En annan del av köket. Som ni ser så har vi en vattenautomat. Vi dricker
inte kranvattnet här, men vi använder det i matlagningen. Vatten får vi
levererat till dörren, och varje gång kommer cirka 130-140 liter vatten. Och
eftersom vi dricker betydligt mer vatten här än hemma i Sverige så går det
åt snabbt. 
Här är en del av tvättregionen. Här finns också ett rum för maiden och
hennes toalett. Köket och tvättavdelningen är de enda rummen som inte
har luftkonditionering, vilket gör att det kan vara ganska varmt.
Ja, det är vad jag visar just nu.
Känner mig som en världsmedborgare
I morse var det full speed här hemma. Emelie och Julia skulle till skolan och Pär skulle till Tokyo och själv skulle jag på coffeemorning för nya föräldrar till barn på ISKL. Nu är ju inte vi som familj precis nya där, men Julia är ny på skolan.
Den här coffeemorningen var arrangerad av PTA, det vill säga Parent-Teacher-Association,och det var massor med nya ansikten. Upplägget var enligt följande: först mingel med tilltugg (så gott) och sedan lite tal av de olika rektorerna, styrelsemedlemmar och föräldraföreningen.
Och jag måste säga att jag gillar att gå på dessa möten. Varje gång lär man känna någon ny intressant person. I dag har jag till exempel bytt telefonnummer med Fiona från England, Hanizad från Malaysia, Kim Hisaki född i Thailand men gift med en japan, Nora från Norge och Zora från Kroatien. Måste säga att jag känner mig som en världsmedborgare när jag är på alla dessa föräldramöten här i Kuala Lumpur.
Det roliga var också att jag och Kim Hisaki nästan bor grannar. Det tyckte vi var bra, då kan vi samåka ibland när vi ska på föräldramöten. Hon bor i ett Condo som ligger bredvid vårt.
Som sagt, nu är jag och tjejerna ensamma här denna vecka. Pär kommer tillbaka på lördag kväll. Men då stannar han bara till på måndag morgon då han ska vidare till Taiwan. I Taiwan stannar han cirka en vecka, sedan åker han till Turkiet. Och efter Turkiet tror jag visst att han ska hem till Sverige en vecka. Så det blir till att rodda ihop det mesta på hemmaplan själv. Fast å andra sidan börjar jag få lite rutin på det här att vara själv. Det var ju nästan värre när vi bodde hemma i Sverige.
Jag har också lite roliga arbetsuppgifter framför mig. Ska boka lite resor för oss i familjen. Den 28 augusti tänkte vi åka till Singapore ett par dagar. Den 31 augusti är det Malaysias självständighetsdag och i och för sig kan det kanske vara kul att stanna i KL för att upleva det. Men vi tror att det blr på tok för mycke folk på Merdeka torget, så vi flyr staden.
Sedan ska jag även boka en resa till Boreno nu i september, men det återkommer jag till. Har inte riktigt bestämt om vi ska åka dit eller till Bali. Självklart ska vi åka till båda ställena, men vet inte i vilken ordning.
För det är ju så att vi under de år som vi ska vara här i Malaysia vill vi passa på att se så mycket som möjligt av den här regionen. Sedan när vi väl sitter där hemma i Sverige, så blir allt genast mycket dyrare och krångligare.
Nu ska jag åka och handla mat. Såg så tomt ut i kylskåpet och frysen, så det måste fyllas på. 
Igår var vi på en lokal restaurang här i närheten där vi bor, och jag åt fried
nudles och jag bara älskar det just nu. Och jag måste lära mig att göra
det här på deras sätt, med kryddor och allt. Så gott att jag skulle kunna
leva på det, eller kanske inte, jag älskar ju i och för sig det mesta i matväg.
En doft av nybakat bröd...
Och när jag klev upp så doftade det nybakat ifrån köket och det var underbara Linda som stod där och bakade. Hon är så otroligt härlig och jag kan inte finna ord för hur lyckliga vi är som har henne här hos oss.
En helg har gått och vi har faktiskt hunnit med en hel del roliga saker.
I fredags morse var jag på Coffemorning på Emelies och Julias skola:
De hade dukat upp så fint med dekorationer och vackra batiktyger i taket.
Här är det huvudrektorn för ISKL som pratar.
Sedan var det lite prat runt borden och alla ville sträcka på sig. Som ni ser
så är det en härlig blandning med männsikor från hela världen. Själv satt
jag vid ett bord med en från Indonesien, två från England, en från
Malaysia. en från Norge och en från Sverige. Och trots att vi kommer från
olika kulturer så är vi väldigt lika när det kommer till våra barn.
Och självklart var det tilltugg också;) Goda snittar och bakverk!
Som sista punkt på denna coffeemorning hade man bjudit in bröstcancer-
föreningen. Väldigt intressant och nyttigt.
Senare på fredagskvällen så gick vi ner till en Japansk restaurang här i området där vi bor. Hela vår familj utom Julia älskar nämligen japansk mat. Det är så oerhört gott och fräscht allting. Och denna restaurang är nog en av de största jag sett. Den är enorm med flera olika så kallade "matstationer". Och vi åt buffén, och jag kan ju säga att vi var riktigt mätta när vi vandrade hem igen.
Här sitter Pär, Julia och Emelie och njuter av underbar mat.
Här är en del av buffén som är otroligt stor. Här fanns allt från suschi till
ostron. Grönsaker, fisk, kyckling, kött, och allt är tillagat enligt japansk mat-
konst. För allt ser nästan ut som konstverk också.
Naturligtvis ville jag prova ostronen på buffén!
Här en annan del som hade fantastiska varmrätter! Och som efterätt kunde
vi välja och vraka bland tårtor, bakelser, massor med glassorter och till detta
flödade både öl, vin, te, iste och alla möjliga sorters läsk. Allt ingick i ett paket-
pris som visserligen är lite dyrare än de traditionella restaurangerna här,
men betydligt billigare än en vägkrog i Sverige.
På lördagen tog vi en promenad till Desa Sri Hartamas för att låta kroppen få lite belöning. Från vårt Condo tar det cirka tjugo minuter att gå till detta område som kryllar av butiker, restauranger och skönhetssalonger av olika slag. Det är ett lagom ruffigt område, och faktiskt väldigt Malaysiskt.
Så här ser nattlivet ut i Desa Sri Hartamas. Massor
restauranger trängs med massor av barer och butiker.
Riktigt roligt ställe att vandra runt i.
Väl där så gick jag och Julia på fotmassage, medan Pär gick och klippte sig. Emelie hade redan på morgonen varit nere och testat vår nya frisör i condot. Fotmassagen som jag och Julia var på var Kinesisk, och det gjorde stundtals väldigt ont. Lite då och då fick jag säga till att han skulle ta det lite soft. Men efteråt var det underbart skönt! Stället vi var på heter Pusat Refleksologi, och jag kan säga att vi kommer att gå dit fler gånger. De tog verkligen hand om en och pysslade som bara den. Axlemassage, och sedan en varm kudde i ryggen och en vetekudde i nacken gjorde att hela fotmassagen blev ännu mer avkopplande.
Senare på lördagskvällen var en kollega till Pär och hans fru här på middag. De är från Tjeckien och väldigt trevliga och lättsamma människor. Det enda som var lite trist är att hans fru inte pratar så jättemycket engelska. Men det går ju bra med teckenspråk och hon verkar förstå mer än hon pratar.
Igår tog vi en tur till Port Dickson. Vi har varit där en gång precis i början när vi flyttade hit. Men då regnade det så otroligt mycket att vi bestämde oss för att åka dit en gång till. Tyvärr trodde vi att det skulle bli samma sak den här gången, för det kom ett riktigt monsunregn över oss på vägen dit. Men som tur var sken det upp och var riktigt vackert när vi äntligen kom till Blue Lagun, där vi badade och solade lite.
Här badade vi igår.
Port Dickson ligger ungefär en timmes bilresa söder om Kuala Lumpur, och är den närmaste badorten kan man säga. Dock går det inte att jämföra med öarna på öst- och västkusten som är rena paradis. Men har man bara en dag på sig, så är Port Dickson och Blue Lagun helt ok.
När vi kom hem gick jag och Julia ner till vårt favoritställe Cu´s & Do´s, en underbar skönhetssalong där vi tog manikyr och pedikyr. Behövdes efter det hårda liv vi levde i Sverige under semestern.
Nu ska jag gå ut och smaka på nybakade frallor. Sedan blir det en tur både till gymmet och till poolen idag.
När datorn inte fungerar
Jag är en sådan där person som blir stressad när inte datorn fungerar. Helt otroligt egentligen, skäms lite för att tala om det. Men jag kan inte hjälpa det, jag blir vansinnig och kan inte släppa det förrän den fungerar igen.
Egentligen skulle jag vara mer stolt över mig själv om jag bara kunde rycka på axlarna och gå vidare med något annat. Kanske rensa i någon garderob eller baka en kaka. Eller varför inte bara ta det lugnt i läsfåtöljen med en bra bok. För det kan jag ju, jag älskar att bara sitta och läsa en bra bok, tycker också att det är hur kul som hellst att laga mat och baka. Men, inte när jag vet att datorn inte fungerar. Då får jag någon slags spärr och kan inte företa mig något. Blir liksom apatisk och tycker att allt är trist och jobbigt.
Hemskt egentligen, fruktansvärt skrämmande. Kanske behöver jag gå på terapi, kognetiv har jag hört ska vara bra.
Förutom datastrul har det varit en bra dag här i Kuala Lumpur. Startade dagen med ett styrelsemöte med Svea hemma hos Cilla. Ett mycket bra sådant, lättsamt men effektivt. När jag satt där på mötet tänkte jag lite för mig själv att det är otroligt hur lätt det är att lära känna varandra när man är utelämnad så här i ett nytt land med helt nya förutsättningar om hur vardagen ska se ut. Men det kanske är just därför, vi sitter alla i samma båt och har ungefär likadana behov och frågor. För det känns faktiskt som om man känt varandra i många år.
I morgon bitti ska jag på Coffeemorning till Emelies och Julias skola. Ska bli både spännande och roligt. Dessutom har de öppnat en ny motorväg som det nästan aldrig är köer på och det tar bara en kvart från Mont Kiara där vi bor till Ampang där deras skola ligger. Har aldrig kört den, men imorgon gör jag ett försök.
Till sist så skulle jag vilja utbringa ett fyrfaldigt leve till en av Sveriges bästa cirkusartister som idag fyller 18 år! Hon heter Elin Andersson och började sin bana som mycket ung i Norrköpings Ungdomscirkus. Numera är hon aktiv i Norrköping Cirkus & Varité där hon är den mest tongivande artisten. Just nu pluggar hon på Cirkus Cirkörs cirkusgymnasium i Botkyrka, sista året. Och jag kan säga att det är en mycket rutinerad 18-åring som uppträtt runt om i Sverige, men även väldigt mycket utomlands. Nu senast vann hon den ärofyllda Grand Prix tävlingen i Ukraina.
Här nere kan ni se hur duktig hon är:
http://www.youtube.com/watch?v=RcKwIALvBMs&feature=channel
http://www.youtube.com/watch?v=HaJOSxv7Zel&feature=channel
Elin som här på bilden uppträder i slöja.
Min vardag är i full gång
I går var jag på Swea lunch i Bangsar, riktigt kul att träffas efter ett långt uppehåll. De flesta hade varit på semester hemma i Sverige men tyckte ändå att det var riktigt skönt att ha kommit tillbaka hem till KL igen.
Restaurangen vi var på heter Alexis och har en blandning av västerländsk och asiatisk mat. Vad jag också såg så hade de ett stort vinsortiment. När jag kom till restaurangen så upptäckte jag att det var den restaurang som jag, Emelie och Julia var till en av de första veckorna vi bodde här i KL. Det var då vi fick beskåda en hemsk mamma som bokstavligen slog till sin lilla son. Vi blev chockade alla tre eftersom det inte hör till vanligheten att man stöter på barnmisshandel i Sverige så ofta, och särskilt inte på offentliga platser. Men här är det annorlunda och tillåtet att slå sina barn.
Nu har som sagt vardagen börjat här. Jag har skrivit in en hel del aktiviteter som jag ska gå på. Föräldramöten är också inbokade och en hel del luncher med vänner. Nu på lördag ska vi ha en kollega till Pär och hans fru på middag. Så man kan säga att mitt liv här i KL börjar ta form. Och det känns väldigt skönt.
I morse när vi vaknade så var det ett himla åskoväder här, men nu när jag tittar ut så skiner solen för fullt. Och det är det som är så fantastiskt med detta klimat. Ena stunden kan det regan och åska, i nästa så skiner solen. Är man hemma i Sverige och det börjar regna, ja då kan man få vänta på solen länge...
Ett glatt gäng med svenska brudar i Kuala Lumpur. Mycket dålig fotograf
måste jag säga att jag är, stackars Nilla kom nästan inte med...och de som
sitter längst ner syns ju inte alls....men jag fick faktiskt tips att passa på att
gå en fotokurs när jag bor här. Så det ska jag faktiskt göra. 
Glada tjejer från en annan vinkel.
Och till sist vill jag bara tala om att jag är jätteglad för att Pärs bror Ulf, hans fru Catrine och deras barn Jenny, Mathilda och Martin kommer hit och firar jul och nyår med oss. Ska bli så kul att få visa vårt nya land för dem.
En dröm för blomsterälskare!
Innan man kom in i själva utställningsdelen såg det ut som det brukar
göra i Malaysia med försäljning av frukt...
och självklart mat i mängder.
Man hade satt upp ett jättetält med fanatstiskt vackra blomsterkreationer.
Här ser ni en uttråkad Julia som för dagen HATADE blommor.
Som sagt, helt otroliga blomsterarrangemang..
här i form av djur..
och den här kreationen kanske är något för trädgården..
eller varför inte ha ett rådjur och en tiger i trädgården?
Julia ser fortfarande härligt glad ut:)
Pär poserar framför vackra blommor,
och jag poserar under Petronas Twin Tower.
Helt klart en otroligt vacker och sevärd mässa.
Nu sitter jag och lyssnar på Linda som har ställt till med storbak här hemma. Hon har dessutom lovat att göra en pasta till middag. Vet inte vad det är för pasta, men ett önskemål från Pär och Julia som fick den av henne när de var själva här hemma. De kallar den för "svarta pastan". Ska bli spännande.
Läste en rolig artikel i New straits times om fyra Stockholmstjejer som kallar sig Ladylike. De ska göra en turne här i Malaysia och även i Singapore, Brunei, Thailand, Filippinerna och Indonesien. De är tydligen kopplade till ett musikbolag här i Malaysia som heter KRU Studios. Och ska sjunga hits från Malaysia som översatts till Engelska. Har aldrig själv hört talas om dem, men det är alltid kul att läsa om svenskar i Malaysisk media.
Zee Avis - kommer att erövra världen!
Putrajaya som ligger cirka fyra mil söder om Kuala Lumpur har haft en stor blomster- och trädgårdsutställning. Och idag är det sista dagen på utställningen och vi funderar vi på att åka dit och titta. Här i Malaysia brukar det vara något i hästväg och oerhört vackert när man ordnar något sådant. Putrajaya som jag tidigare berättat om är den administrativa huvudstaden här och har de sista åren även blivit en stor turistattraktion med sitt oerhört spektakulära landskap. Jag tar med kameran och visar er sedan.
I går kunde vi med glädje höra på nyheterna att den Indonesiska polisen äntligen satt stopp för den mest hatade, farliga och efterspanande terroristen i Indonesien, Noordin Mohammad Top. Han sköts ner av anti-terrorist polisen efter en lång skottlossning i ett ruckligt hus mitt ute på ett fält i Temanggung, Central Java i fredags.
Denna hemska man som tillsammans med ett nätverk står bakom de flesta terrordåd i Indonesien, men även på andra ställen. Bland annat bomningen i Bali 2002 som dödade 202 människor, och nu senast bombningen i Jakarta på de två hotellen Mariott och Ritz Carlton där två människor omkom.
Att vi följt detta lite extra beror också på att Pär väldigt ofta i sitt jobb åker till Jakarta. Och det är just Mariott som han då bor på. Och när vi i juli läste om dessa bombningar så blev jag väldigt orolig och många tankar snurrade runt i huvudet.
Men detta är en stor seger för den Indonesiska polisen om man tagit rätt person. Nu väntar DNA test för att säkerställa att det är rätt man. Under själva gripandet och arbetet till gripandet så har polisen beslagtagit sprängämnen, vapen och vad jag förstår så är det ett flertal runt omkring denna man som också är gripna.
Jag vill också idag slå ett slag för en Malaysisk underbart duktig tjej som håller på att slå internationellt. Hon heter Zee Avis, är 23 år och en Kuala Lumpur tjej. Hon har fått sitt musikintresse tidigt av sin far, men gjorde en liten avstickare på fyra år till London där hon studerade modedesign. Nu har hon tagit fram gitarren igen och satsar på musiken och det tackar vi för.
Heja Zee! Zee boleh!
Har länkat några av hennes alster så ni också kan (måste) lyssna:
http://www.youtube.com/watch?v=RY2ZR7yyR8
http://www.youtube.com/watch?v=G0no2-f43RI
(här sjunger hon en malay-engelsk mix. Så bra!)
http://www.youtube.com/watch?v=T82H6QU0XvQ
Hennes nya album som jag ska köpa idag:)
Reflektioner
I morse ringde Elisabeth, en vän här i KL, och frågade om vi kunde äta lunch nästa vecka. Vi pratade om mycket, men kanske mest om vad vi gjort under vår Sverigesemester. Båda hade träffat både släkt och vänner och haft det riktigt roligt. En vitamininjektion som man kan leva på tills det är dags nästa sommar igen. För det var verkligen härligt att komma hem till Sverige och träffa alla som man under så många månader verkligen längtat efter. Och att dessutom få uppleva Sverige under den absolut vackraste årstiden, nämligen sommar, är bara det ett stort plus. Trots att det stundtals både var kallt och regnade småspik så är ändå Sverige Sverige, och svensk sommar, det är det bästa som finns.
Innan vi åkte hem till Sverige så funderade vi lite hur det skulle kännas. Jag har ju tidigare berättat att det som kändes allra konstigast var att vi inte hade ett eget hem. Men det löste sig ju väldigt bra med snälla vänner och släktingar. Men det var egentligen inte det som jag tänker på nu, utan på om vi skulle märka av dessa otroligt stora skillnader mellan att leva här i Malaysia mot att leva hemma i Sverige. Och trots att vi bara bott i Malaysia så väldigt kort tid så kunde vi konstatera att det är en stor skillnad.
Bland det första som slår en är själva luften. I Sverige kan man andas lätt, och man blir dessutom inte lika svettig som här av naturliga skäl. Tyckte till och med att det var friskt under de allra varmaste dagarna. Det andra som man alltid tagit för givet är tystnaden, i Sverige kan det även vara tyst mitt inne i Stockholm. Och det tredje som skiljer sig mycket från KL är att i Sveriges städer kan man åka flera kvarter utan en enda restaurang, inte heller en endaste människa inom synhåll. Tre saker som jag aldrig tidigare gått omkring och tänkt på, det har varit naturligt.
Och trots detta lugn som faktiskt på många sätt omger oss svenskar så verkar faktiskt svensken betydligt mer stressad och trött än alla de malayer jag möter här. Kanske är det så att vi tar allt för givet och inte njuter av det som moder Swea har att erbjuda. För trots att jag mött många människor här i Malaysia som jobbar jämt, vardag som helgdag, en del kanske långt borta från deras familjer så har det alltid ett leende på läpparna och en liten stund till några fraser.
Just nu känns det väldigt skönt att vara hemma igen. Och jag måste än en gång säga att jag känner mig väldigt prioriterad som fått chansen att för några år bo i Malaysia, ett land som jag verkligen börjar tycka så otroligt mycket om. Och samtidigt så är jag svensk och vet vad jag får den dagen vi flyttar hem, men under tiden så kan jag varje sommar åka till Sverige och få njuta av allt som detta, mitt andra land, har att erbjuda.
Är jag hypokondriker, eller?
En sak som märktes väldigt tydligt när vi kom tillbaka till Kuala Lumpur efter vår Sverigesemester är att luften just nu är ganska dålig här. I dag ser det i och för sig ganska klart ut, med nästan blå himmel. Att luften och smoggen är väldigt tät beror på att man eldar regnskog. Och vad jag förstår så eldar man väldigt mycket just nu på Sumatra i Indonesien och när vindarna vill så kommer all den hemska röken till oss här i Malaysia. Å andra sidan kan inte Malaysia säga så jättemycket för på exempelvis Borneo eldar man skog också. Att det eldas mycket just nu är för att det är den torraste perioden med minst regn. Idag kunde man dock läsa i tidningen att ett uppehåll ska göras, och det är ju bra.
En annan sak som inte är bra för en hypokondriker är att det varje dag står om A (H1N1) viruset. På första sidan kan man läsa om nya fall i landet varje dag. Hittills i Malaysia har 13 personer dött, och 1.476 fall har rapporterats som smittade. Av dessa har 1.413 personer tillfrisknat. Men det som känns olustigt är att det sprider sig väldigt snabbt och det är till och med skolor som fått stänga på grund av många smittade elever. Och det man också tror är att dessa siffror är betydligt högre, eftersom många inte ens kommer till sjukhusen.
Själv var jag lite orolig i morse när jag hörde Emelie som hostade något så in i norden. Hon brukar visserligen lätt bli förkyld och det är säkert bara en helt vanlig influensa som kommit med luftombyte och luftkonditionering. Men lite orolig blir man ju med tanke på att man här möter så oerhört många fler människor överallt. Hemma i Sverige är det nästan folktomt, medan det här i Kuala Lumpur är folk precis överallt. Och i massor.
Nu har "Helth director-general Tan Sri Dr Ismail" sagt att viruset verkligen slagit till i samhället. Och alla som tillhör högriskgruppen (gravida, astmatiker, diabetiker, de med lågt immunförsvar mm) och lider av andningssvårigheter och hosta ska söka upp närmaste vårdinrättning för behandling. Efter behandlingen ska man vara hemma och vara noga med hygienen. Nu uppmanas egentligen alla som har någon symtom att uppsöka läkare så att inte smittan sprids ännu mer och snabbare. Kanske bäst att göra som du Marie säger, "stanna hemma":)
Usch, så mycket negativt det blev. Jag går snabbt över till det roliga. Igår när Emelie och Julia kom hem från skolan var vi ju naturligtvis spända på att få höra vad Julia tyckte om sin nya skola, International School of Kuala Lumpur, ISKL. Hon var visserligen trött, så man fick liksom dra ur henne orden. Men efter ett tag så kom allt automatiskt, hon hade haft det super. Hon sa till och med att alla lärare verkade vara urbra och hur coola som hellst. Sedan hade hon fått två nya kompisar och till lunch hade hon ätit sushi. Så det kommer nog inte att gå någon större nöd på henne.
Emelie var också nöjd med sin första dag på High School. Tyvärr somnade hon i soffan nästan på en gång hon kom hem och sedan var inte hon kontaktbar förrän i morse, och då inte särskilt talför heller.
I går kväll avslutade Pär och jag onsdagen med att se "De omutbara", en höjdare som man kan se om och om igen.
Lite tips som syns allt oftare:
Ja, egentligen gäller väl detta jämt? Själv har jag alltid varit rädd för baciller.
Kalla mig hypokondriker eller vad ni vill. Men jag har alltid en flaska med
handsprit i väskan. Den använder jag ofta och gärna...För jag är en sådan
person som egentligen inte har någon symtom, men jag är specialist på
att framkalla det. "Har jag inte lite ont i kroppen, är inte halsen öm, det är
säkert fel på febertermometern, värker inte kroppen just nu....
Än så länge behöver inte Emelie och Julia bära munskydd, men på en del
skolor runt om i Malaysia bär samtliga barn munskydd. Nu är ju inte jag så
duktig på sjukvård, men en tanke är ju att det vore bättre att ha handskar. För
barn är ju specialister på att peta på varandra och peta på sig själv också
för den delen. Men det är klart, de små liven hostar ju rakt ut också:)
Tillbaka i Kuala Lumpur
I lördags kom vi tillbaka till Kuala Lumpur efter en mycket lång flygresa. Vi åkte med Malaysian Airlines direktflyg mellan Arlanda och Kuala Lumpur, men så mycket direktflyg blev det inte. Vi fick för några veckor sedan reda på att under juli månad gör denna flight en mellanlandning i Amsterdam för att tanka. Och det gjorde att flyresan blev ungefär fem timmar längre än normalt. Och sova var det inte tal om, vi var vakna hela tiden. Så vi har varit rejält trötta i flera dagar.
I söndags åkte vi in till Petronas Twin Tower för att gå på ett fantastiskt akvarium som finns där. Här har man samlat nästan alla de fiskar som finns här i tropikerna. Att gå runt där var så kul att vi nästan glömde hur trötta vi egentligen var.
I morse var det full rulle och vardag här igen. Både Emelie och Julia började skolan idag. Skolbussen hämtade båda två strax efter 07.00, och det roliga är att nu åker de samma buss eftersom Julia bytt till samma skola som Emelie.
Så vi har haft några hektiska dagar med inköp av olika slag. På de internationella skolorna får man innan skolstart en lista på allt som ska köpas i form av pärmar, anteckningsböcker, mappar, pennor, räknare, skoluniformer mm.
Men inför denna skolstart så var det inte enbart allt skolmaterial som skulle vara klart och avbockat i kanten på listan från skolan. Nej, nu skulle vi alla i familjen också ha ok-stämpel på att ingen bär på några symtom på A (H1N1) viruset även kallad svininfluensa. Så vi bestämde oss för att även försöka fixa detta i söndags.
Först åkte vi ner till vår närmaste vårdcentral, Gobal Doctors, men där kunde de inte göra några tester. Då åkte vi vidare till ett sjukhus i Bangsar, men där fick vi inte heller göra något test, men vi fick vägbeskrivning till två stycken "public hospital" och valde efter att ha tittat på kartan ett av dem som låg närmast Mont Kiara där vi bor.
Sjukhuset var väldigt stort och efter att vi parkerat bilen så gick vi mot huvudentrén. På nästan alla sjukhus här i KL har man nu stora skyltar med info om just svininfluensan. Vi gick fram till informationsdisken och beskrev vårt ärende, vi visade också lappen från skolan. Men tyvärr, ingen kunde engelska, men efter mycket om och men kom så en man som kunde engelska, och han följde sedan med oss dit vi skulle.
När vi väl var på plats i ett ganska stort väntrum fick vi alla panik. Runt omkring oss satt sjuka män, kvinnor och barn och hostade och såg allmänt jättesjuka ut. De flesta hade visserligen munskydd, men ändå. Livrädda för att smittas satte vi oss längst bak där det var ganska tomt. Och jag kan lova att ingen av oss tog i något och direkt efter vår undersökning som bestod i att kolla feber, blodtryck, vilopuls och en snabb titt i halsen så vräkte vi handsprit på oss. Vore ju lite komiskt att komma dit helt friska för att sedan blir sjuk...
I lördags kväll, samma dag vi kom tillbaka till KL, var vi och åt på en ny-
öppnad Satay restaurang i vårt område. Gudomlig jordnötssås!
Och man kan säga att det märktes att vi var tillbaka i KL när vi skulle betala:)
