evalinder

Jag och Emelie har varit i Sverige i ungefär två veckor nu. Och för oss båda har det varit underbart, men ganska annorlunda. För det känns ju lite konstigt och märkligt att komma hem till sitt hemland och inte ha något hem. En känsla av att vi verkligen är på besök, trots att allt är så välbekant och så "hemma" för oss.

Nu har ju vi tur som har fått bo hos våra vänner och blivit minst lika omhändertagna som vi blir hemma i Kuala Lumpur. Tills i går har vi bott hemma hos Pernilla & Co. Vi har haft det så avkopplande och skönt och verkligen njutit av deras gästfrihet och framförallt deras underbara trädgård där framförallt jag suttit och slappat och slöat.

Under våra veckor i Norrköping har vi firat studenter, både Maria och Issa, som båda nu njuter av lite frihet innan de ska börja fundera på framtiden och vad den har att erbjuda. Vi har även träffat lite cirkusfolk, naturligtvis. Midsommarafton firade Emelie med grillfest hos kompisar och jag tog det lugnt hemma hos Pernilla och James med några vänner. Precis så som jag ville ha det, lugnt och kravlöst.

Just nu är vi i Stockholm och väntar in Pär och Julia som kommer till Sverige i morgon bitti. Ska bli så kul att vara samlade hela familjen. Jag har verkligen längtat efter Julia som jag tycker har fått gå ovanligt länge i skolan.

Nästa vecka blir det segling, och vi kan ju inte ha bättre tur med vädret. Jag ska verkligen njuta av det absolut bästa  Sverige kan erbjuda på sommaren, nämligen skärgården.

Efter seglingen blir det sommarturné med cirkusen. I år fraktas tält och cirkusartister till Västervik. Är riktigt spänd och förväntansfull över att få se årets föreställning. Har hört rykten om att den ska vara riktigt bra.

De sista veckorna bär det iväg till mina älskade hemtrakter. Då ska vi njuta av Frösön och Storsjön.


Nu är det Malaysiska landskapet utbytt och för några veckor njuter vi av
det bästa som finns, svensk sommar!

Vi har inte packat ännu, inte ens börjat. Och kanske är det tur att vi inte gjort det, för jag har förstått att vi måste ta med en hel del riktigt varma kläder. Mina vänner här i Kulala Lumpur som redan är hemma på semester i Sverige har meddelat att det är riktigt kallt, med andra ord så är det fleecetröja eller kanske till och med dunjacka som gäller. Så det är bara att börja leta fram de varma kläderna...men var är de???

Har precis kommit hem från TTDI, Taman Tun Dr Ismail, där det finns en underbar wet market med massor av kryddor, mat och blommor. Den här marknaden öppnar ganska tidigt på morgonen och stänger redan vid två, och det bästa är att vara där tidigt. Så jag åkte med Pär i morse och tog sedan en taxi hem. Med mig hade jag kryddor och roti canai. Roti har jag precis ätit nu, och har sparat lite till Emelie och Julia som älskar det.

Sedan blir det packning och kanske ett sista dopp i poolen. Bäst att passa på innan vi åker till kallare breddgrader...Taxichauffören som jag åkte hem med nu i morse undrade hur jag skulle klara kylan. Och då ljög jag dessutom och sa att det är kanske runt 20 grader, tyckte att det lät som om jag skulle till nordpolen annars...

Pär och Julia skjutsar oss till flygplatsen, men innan äter vi nog en god middag på någon trevlig restaurang. Jag ska ju vara borta från Julia och Pär i 16 dagar! Pär är jag van att vara borta ifrån, men Julia, jag kommer att dö av längtan....

Ja, då står jag snart på svensk mark igen, ska bli riktigt kul!



Det är väl så här ungefär som jag tänker mig den svenska sommaren!!???


Och en fin liten sommarbukett..


Stekt falukorv....


En riktigt god leverpastejmacka.....inte dumt...


med en stor kall mjölk.

Det är ganska märkligt vad vi människor vänjer oss lätt vi nya saker. Och vissa saker är väldigt lätta att vänja sig vid...

Som det här med Linda, vår underbara och kanonduktiga maid. Det låter väldigt lyxigt när jag säger att vi har maid, men det har de flesta här så egentligen är det inget konstigt med det. Och Linda har på något sätt blivit en del av oss och vårt hem.

I början var jag så otroligt obekväm med att ha henne här. Jag fick liksom dåligt samvete för att hon var hos oss och fixade med saker som jag lika gärna skulle kunna göra. Jag jobbar ju inte ens här!

Men nu har jag vant mig. Och skulle jag mot förmodan någon gång börja hjälpa Linda eller göra sakerna istället för henne, då blir hon ledsen. Eller så tror hon att vi kanske inte är nöjda med henne, hon vill ju absolut inte bli av med sitt jobbb.

Så det är bara att vänja sig vid denna lyx som jag faktiskt önskade att fler fick ha. Jag har många vänner hemma i Sverige som nästan stressar ihjäl sig för att hinna med allt och samtidigt så ska de ha ett välstädat och perfekt hem. En ekvation som jag själv också levde efter, men som jag är glad att jag fått ta en paus ifrån.

Nu vet jag att det inte fungerar i Sverige där allt är fruktansvärt dyrt, men jag vet att just detta är något som jag kommer att sakna väldigt mycket den dagen vi ska flytta hem till Sverige igen. Kanske är det många nu som undrar om jag fått storhetsvansinne eller blivit lite märkvärdig. Nej, jag är nog samma person som tidigare, bara mycket mycket lugnare och mycket mycket mer harmonisk.

Nu kan vi umgås på fritiden, vi behöver inte som tidigare i Sverige ägna varje helg åt att tvätta, skura toaletter eller byta sängkläder. Det har också blivit lättare att bjuda hem vänner, för det är alltid välstädat hemma och Linda hjälper mer än gärna till med mat, bak eller vad det nu är. Hon är en klippa som också bistår med att lära mig massor med nya maträtter, bakverk och bahasa malay som hon faktiskt kan efter så många år här i Malaysia.


I morgon åker vi  med Malaysian Airlines, direktflyg från
Kuala Lumpur till Stockholm Arlanda. Känns lite pirrigt:)
Vi åker ifrån värme och mycket annat....


för att njuta av Sverige....

Helgen har gått himla snabbt, på tok för snabbt. Nu börjar vi också närma oss hemresan till Sverige. Ja hemresa och hemresa, vi ska på semester till Sverige. Det känns lite konstigt att säga det, vi ska på semester till Sverige.

För det blir ju så. Vi har inget hem kvar i Sverige. Här är vårt hem, det är här vi har vårt liv just nu. Och jag tycker inte att det känns konstigt eller ens ledsamt längre. För jag har kommit att trivas i detta nya land så otroligt bra, att det faktiskt känns bra att säga; nu ska vi snart till Sverige på semester!

Och jag tror att det på ett sätt är bra att känna så. Annars skulle ju dessa år som vi kommer att tillbringa här i Kuala Lumpur kännas som en enda lång semester, och då skulle nog den semestern kännas som en enda lång och tråkig semester.

Men nu får ni absolut inte tro att jag vänt mitt kära hemland Sverige ryggen. Nejdå, Sverige är mitt "hem", min trygghet och mitt allt. Jag är oerhört stolt över att vara svensk och att komma från ett av världens absolut vackraste och bästa länder. Men det hindrar ju inte att man kan ha en liten affär på sidan om. Åtminstone inte i det här fallet.

Som sagt, på onsdag flyger jag och Emelie hem till Sverige. Och vi pratar just nu mest om falukorv, pytt i panna, svenskt godis, leverpastej, snabbmakaroner, kyligare luft, friskare luft, skärgården, vänner som vi kommer att träffa, folkdräkterna på midsommarafton, cirkusen, det kalla vattnet när man badar i Storsjön, bryggan hemma hos "momma" och "moffa" i valla, surströmming med alla flugor, vakna upp i segelbåten ute på någon ö, tunnbrödsrulle, glass på Halvars, strosa längs strömmen, stå ute i ett KALLT regn, få sätta på sig en kofta, slippa tänka på luftkonditioneringen, sitta ute långt in på småtimmarna och det fortfarande är ljust.....ja och mycket mycket mer.

För Sverige är ju fantastiskt! Så vi har bestämt oss för att semestra där i sommar!

Men tills dess är vi fortfarande kvar i vårt älskade Malaysia. Här lite bilder från går.


Igår åkte vi till ett område som heter Taman Alam Kuala Selangor, det
ligger ungefär en timmes bilresa från Kuala Lumpur. Hela nationalparken
etablerades 1987 av staten Selangor och området är ungefär 2,4 kvadrat
kilometer stort.


Vi gick en tur runt i parken och det var väldigt vackert med massor av olika
fågelsorter i alla dess färger. Själva skogsområdet eller djungelområdet som
man säger här är mer som mangroviträsk, fast ändå inte lika typiskt som det
vi varit i tidigare. Men vi gick ut mot havet också och där var naturen väldigt
typiskt som den ser ut mellan hav och djungel.


Här är bryggan ut mot havet. Det är väldigt häftig natur precis i skarven
mellan hav och djungel.


Här såg Julia och Pär några roliga fiskar i floden.


Här finns väldigt gott om fåglar bland annat massor av storkar, en av de
vanligaste här i området är Milky Stork.

Här i Malaysia är det också Robin Söderling feber. Igår fanns han med på flera förstasidor och alla pratar om denna härliga svensk som går fram som en ångvält i Paris. Så självklart kommer vi också att bänka oss framför TV:n för att heja på Sverige och Robin Söderling.

I går var det mycket som firades. Först och främst Sveriges Nationaldag, vilket vi egentligen inte firade mer än att vi konstaterade att det just var den 6 juni. Egentligen skulle vi ha firat på Svenska Ambassaden, men vi valde att vara hemma och slappa vid poolen.

Sedan var det två stora födelsedagar. Den ena var den som uppmärksammades mest i media här i Malaysia, nämligen "His Majesty`s Birthday. Kungen här i Malaysia har ett ganska gediget namn, Yang di-Pertuan Agong Tuanku Mizan Zainal Abidin, och vad jag har förstått så är han väldigt populär här i landet. Själv tycker jag nog också att han verkar vara en ganska avspänd kunglighet med flera bra egenskaper, The people´s King som han här kallas.

Han är en väldigt duktig ryttare och inom ridsporten välkänd internationellt, och precis som vår kung är han oerhört sportintresserad och besöker gärna internationella tävlingar för att på plats heja på sina landsmän. Och det jag har sett i media så verkar han också ganska avspänd i sin stil, inte så pompös som man kan tänka sig en kunglighet i denna del av världen.

Den andra som firade födelsedag i går var Keith, en Nya Zeeländare som bor i vårt condo. Hans dotter Cassi är kompis med Julia. I går kväll hade han ett stort kalas på en restaurang här i närheten, Sould Out, i Desa Sri Hartamas. Vi var där och det var en skön och avslappnad tillställning med flera av våra grannar med också nya bekantskaper från när och fjärran.

Och som vanligt här i Malaysia så bjöds det på en buffé som heter duga och öl, vin och drinkar i massor. Vi fick också se en typisk traditionell dansuppvisning från Nya Zeeland som några vänner till Kieth visade.

Och jag träffade också ett gäng tjejer från USA, Nya Zeeland, Korea och Australien som med jämna mellanrum brukar gå på Karaoki, så direkt efter semestern ska jag självklart med på det. Precis som Koreaner älskar jag karaoki.


Kieth, en härlig 50 åring!


Här lite mer utsmyckad tillsammans med fru och dotter.


Födelsedagstårtan var både vacker och mycket god. Kieth smeknamn är
Lofty som ni ser. Och han blåste ut alla femtio ljus i ett enda blås!


Och alla vi andra satt vid små bord och hade riktigt trevligt.


Ett gäng glada brudar som alla bor i vårt condo.


Vi förbereder sång för födelsedagsbarnet.

Idag får vi se hur mycket vi orkar. Hade tänkt att vi skulle klättra i berg  i Tabur Hill (Bukit Melawati). Men vi får se, än så länge är det bara jag som är vaken. Ganska vanligt härhemma!

I går kom faktiskt tårarna, jag fick till och med en sådan där jätteklump i halsen. Flera gånger tänkte jag att  "nu börjar jag snart gråta högt". Men jag var inte ledsen, nej, jag var så glad och så himla stolt.

För vi var på Emelies Moving-On Ceremony, och det var högtidligt och så enormt överväldigande. Nästa år börjar hon på high school, och att fira att man går vidare är tydligen väldigt stort på dessa internationella skolor. Och det blev en cermoni som heter duga måste jag säga.

Alla föräldrar samlades först i teatern där vi fick se ett bildspel över året som gått. Det var massor av roliga bilder från vardagen i skolan men även från alla resor de gör och alla idrottstävlingar som de deltar i.
Under hela tiden spelade de superbra musik, och stämningen var verkligen på topp bland alla kameraprydda och stolta föräldrar.

När bildspelet var klart var det dags för alla studenter att vandra in i teatern två och två, och det var då mina tårar kom. Jag blev helt överväldigad av hela situationen, för allt var så häftigt.

Jag kunde liksom inte låta bli att tänka på vilken otrolig skola detta är. Och vad lyckliga alla dessa ungdomar måste vara som får denna chans. Alla kom in två och två och det häftigaste av allt är att det är ungdomar från världens alla hörn, cirka femtio olika nationaliteter.

Efter hela denna cermoni med diplomutdelning och tal var det dags för mat. Inne i matsalen hade det dukats upp ett  "smörgåsbord" med massor av mat från hela världen. Själv hade jag bidragit med lax, köttbullar och en svensk potatissallad. Där fanns allt från sushi till indiska potatispajer, och för att inte tala om alla desserter.

Senare på kvällen var det fest för alla ungdomarna på ett hotell mitt inne i Kuala Lumpur. Under tiden Emelie roade sig passade jag, Pär och Julia på att äta en riktigt god middag och sedan njuta av en timmes fotmassage och en halvtimmes massage för nacke och skuldror. Jag somnade faktiskt under tiden:)

Så nu har Emelie ett välförtjänt sommarlov. Jag måste också få skryta lite, för Emelie fick tre utmärkelser, två i math (brås inte på mig), och ett i global issues. Och idag blir det bara slappa vid poolen och inte göra något.


Här är alla studenter på väg in för att sätta sig på scenen. En otrolig
blandning med ungdomar från hela världen. Fotot är lite mörkt, men
det var också väldigt dåligt med ljus, så ni får hålla till godo.


Här sitter alla på plats. Det var verkligen välordnat, alla i bokstavsordning.


Här höll Middle School Principal Michael Callan tal till eleverna. Han är så
cool och höll ett jätteroligt tal och redovisade en egenhändig undersökning
han gjort bland dessa elever. Han hade frågat om favoritmat, musik, idoler
och vad de ville bli plus en massa andra frågor och hans utvärdering av
detta var väldigt rolig!


Här är Emelie framme och hämtar diplom.


Här ser ni coolaste killen. Dagen till ära klädd i kilt, Kevin Davidson
från Skottland, givetvis! Emelie ser ni till vänster.


Och här ser ni den mest eleganta killen, Fredrico Ferrari, italienare,
vad annars? För dagen klädd i Armani från topp till tå:) Fredrico ska trist
nog flytta hem till Italien igen, efter ett antal år här i Kuala Lumpur.


Kenza och Emelie. Kenza är fransyska och Emelies kompis. Båda började
ungefär samtidigt på ISKL. Kenza hade då bott ett antal år i Athen. Det hör
mer till vanligheten att barnen och ungdomarna har flyttat runt en hel del
i världen, än som vi kommit direkt från Sverige. I sitt tal berättade rektorn
att vissa av de här ungdomarna pratar fyra-fem språk flytande.


Här är Emelie på väg till ett skönt sommarlov...

Idag är det sista dagen i skolan för Emelie, sedan väntar ett långt och härligt sommarlov. Så nu sitter jag och väntar på att Pär ska hämta upp mig, för att sedan åka till ISKL på skolavslutning och betygsutdelning. Vi kommer att ha med oss lite svensk mat också, köttbullar, lax och en potatissallad med äpple och rädisor mm. Och jag garanterar att det inte kommer att vara någon brist på mat där, för alla brukar ta med sig massor. Och sedan är det bara att gå runt och äta det man tycker bäst om, japaner, koreaner och kineser brukar verkligen slå på stort och deras mat brukar jag gilla.

Senare ikväll blir det fest inne på ett hotell här i Kuala Lumpur. Så i eftermiddag åker skoluniformen av och festblåsan på.

I morgon är det tjugo år sedan massakern på Himmelska fridens torg i Peking. Denna fruktansvärda händelse som skakade och fortfarande skakar så många runt om i världen.

Under den tiden det hände hade vi vänner från Kina på besök i Sverige. Det var två stycken unga forskarstudenter som var på samma institution som Pär på KTH. Och jag kommer ihåg att vi diskuterade händelserna väldigt mycket. En av kineserna hade varit här en längre period och kunde faktiskt lite svenska, och var också med i en del nyhetssändningar. Han har aldrig återvänt till Kina, utan stannade kvar i Sverige och bor fortfarande kvar. Den andra återvände till Kina, och jag har många gånger undrat hur han har det.

Vi var bland annat uppe i Åre och åkte kabinbanan, och de hade aldrig varit på en liknande plats. Det var mitt i sommaren och landskapet såg verkligen inbjudande ut tyckte de, så de sprang iväg som bergsgetter och vi stod kvar och undrade vart de tog vägen. De var verkligen spontana.

Och jag tycker att man kan ägna morgondagen till eftertanke. Fundera över vad som är viktigt för oss människor här på jorden. Jag vet i alla fall vad jag tycker är viktigt, att verkligen värna om demokratin, och att vi människor får tycka och uttrycka våra åsikter fritt utan att bli bestraffade, att vi har en fri debatt, och att alla våra medier  är fria utan censur. 

Och man kan ju börja med att gå och rösta. Själv har vi poströstat, en självklarhet  tycker jag.


Bilden till höger som visades i all världens media, en bild vi aldrig glömmer.
Bild tagen från aftonbladet.se

I går kväll var vi på avskedsmiddag för Jeanette. Åtminstone så ser det ut som om Jeanette och hennes familj lämnar Kuala Lumpur efter sommaren, om inget annat händer. Jag hoppas på det senare.

Jeanette och min vänskap här i Kuala Lumpur har ju inte varat så länge, men på något sätt känns det som om jag alltid har känt henne. Vi har under mina månader här kommit fram till att vi har flertalet gemensamma vänner från vår tid i Uppsala. Och Jeanette är  en sådan person som man lätt tar till sig, alltid glad, delar med sig av sin erfarenhet och har alltid tid att skicka ett uppmuntrande sms eller mejl.
Så igår kväll var vi ett gäng som träffades på Restaurang La Suisse som ligger på Plaza Damansara, ett ställe jag aldrig tidigare varit till. Maten var god och sällskapet mycket trevligt. Det trista var att det var två till som ska flytta hem till Sverige, bland annat Tanja som jag också tycker väldigt mycket om. Men som tur är så har jag min ramsa i huvudet: "Vi säger aldrig "hej då" vi säger "på återseende!"

Det är lite kämpigt när man flyttar så här som vi har gjort. Det är många nya möten med människor både från Sverige och från andra delar av världen. Man träffas, man ger otroligt mycket av sig själv, och så kan tankar komma upp som att: "jag kanske aldrig kommer att träffa den här människan igen". Och jag hoppas verkligen inte att detta kommer att ändra mitt sätt att vara när jag träffar nya människor, att jag på något sätt kommer att bli för ytlig eller rädd för att skaffa nya vänner. För det är ju i möten med nya bekantskaper som man går vidare i livet, man får nya impulser och det viktigaste av allt är att man lär sig oerhört mycket.


Vår underbara Jeanette som här håller ett litet tal till oss andra.


Karin och Anki som fixade middagen höll också tal.


Maten var riktigt god och samtalen var många...


Cilla med orange sjal kommer att flytta hem till Sverige efter årsskiftet.
Också trist, baksidan med det här livet..


Elisabeth, Jeanette och Linda

Måste också visa lite bilder som jag glömt att visa er. De är ifrån helgens lilla upptäcktsfärd:


Vi hade för länge sedan bestämt att vi skulle gå denna gata (se gul skylt),
och nu i helgen blev det äntligen av. Själva området heter Chow kit, och vi
startade någonstans vid Jalan Raja Muda Abdul Aziz och vandrade ner till
Merdeka torget. Och just den här gatan är så spännande för det verkligen
känns att man är i Malaysia. Man snuddar även vid Little India, så det vimlar
av fantastiska tygaffärer och skräddare där man kan få sina kreationer uppsydda.


Jag älskar marknader, vilket det finns väldigt gott om här. Bland det första
vi hittade var denna otroligt stora marknad. Det tog aldrig slut, små gångar
hit och dit. Massor av mat, kryddor och kläder. Och massor av folk.


Emelie och Julia tyckte att det var lite otäckt att gå runt här. Vi blir ju ganska
ofta väldigt uttittade, och det gillar inte dessa två. Men de fick stå ut med det,
för som sagt, det var en fröjd att gå runt, trots den något fräna lukten.


Det är rena julafton att gå runt och titta på alla frukter och alla
grönsaker. Och kryddorna är så många att man inte kan namnet på hälften.


Väl ute på gatan igen möttes vi av åtskilliga moppeverkstäder. Asien är ju
känd för alla sina mopeder. Här några glada mekaniker.


En vanlig syn. Dessa trånga gränder och alla dessa fallfärdiga och skitiga
hus som blandas med allt det som är supermodernt.


Massor av butiker och en väldigt kul gata.

Malayerna älskar mat, och framförallt gillar de "street food". Överallt ser du dessa matstånd eller mycket enkla restauranger som serverar nasi lemak, pisang goreng, char koay teow, steemboat, rooti canai eller bara fried rice. Och mycket är väldigt gott och otroligt billigt.

Men är det säkert att äta den här maten?

Ja, det är vad som diskuteras här i Malaysia just nu. Jag och min familj har ätit på allt från dessa enkla matstånd till några av de finare restaurangerna, men aldrig blivit dåliga i magen. Men kanske har vi haft tur, för det har visat sig att hygienen har sina brister.

Man behöver visserligen licens och tillstånd för att sälja mat på gatan. Men att de sedan behöver utbildning och information om grundläggande mathygien har väldigt få hört talas om här. På många ställen har man tillagningsplatsen bara någon meter ifrån soporna.

Consumers International, har genom rundfrågning och undersökningar i två stycken ganska stora områden här i Kuala Lumpur, Klang Valley och Muar, Johor,  kommit fram till att 30 % av de utfrågade hade mått illa efter att de ätit street food. Och nu kommer man att ställa krav på regeringen och dess hälsoansvariga vilket är välkommet.

Men jag kommer nog fortsätta att äta det jag tycker är gott, och man får gå lite på känn när man väljer och vrakar bland alla dessa fantastiska matställen och "hål i väggen" som finns här i Malaysia. Och som sagt, många som varit här och hälsat på oss skrattar när jag tar fram min lilla flaska och tvättar mina händer.



En mycket vanlig syn i Malaysia, food courts eller foodstall där det finns flera
olika typer av restauranger, men med gemensamma sittplatser. Dessa kan
variera lite i standard, några är väldigt enkla medan några..


är nya och väldigt moderna och fräscha. Den här typen av matställen är
oerhört populära här och faktum är att jag gillar dem också.


Här i Bukit Bintang trängs restaurangerna, och på kvällarna är det fullt med
hungriga Malayer men även väldigt mycket turister.


Matmarknader finns det gott om och där säljer man naturligtvis street food.


Här säljer man steemboat, ett slags fondue. Du doppar fisk, kyckling,
grönsaker mm i en buljong som är kryddad efter tycke och smak. Gott.

I lördags kväll tog vi hissen upp och hamnade på taket på en 35 våningar hög skrapa. Däruppe, med en fanatstisk utsikt, bjöds vi på champagne och tilltugg. Själva taket på skyloungen var oerhört vacker med små dammar och blomsterarrangemang. På något sätt kändes det som om jag hade hamnat mitt i en filminspelning, allt var så vackert och kändes så lyxigt.

Men det var dock ingen filminspelning, det var två svenska killar som tagit sin IB examen från Mont Kiara International School, och hade genom  sina föräldrar bjudit till stort Graduation Party. Vi åt thaimat, drack drinkar och minglade runt och jag kan säga att det var en härlig stämning med massor av trevliga människor.

I går hjälpte Pär Julia att göra ett typiskt svenskt hus i papp. Julia skulle ta med sig det på skolan idag, och det blev så himla bra. Ni vet, rött med vita knutar. Kommer säkerligen att se annorlunda ut än de hus som kineserna och koreanerna har med sig.

Nu är det inte lång tid tills jag och Emelie åker hem till Sverige på semester. Nästa onsdag, den 10 juni åker vi, och det ska bli spännande. Den 26 juni kommer Pär och Julia efter.

Den här veckan är ganska fullspäckad. Det är många som kommer att lämna Kuala Lumpur och därför är det också en hel del avsked som ska tas. Vilket jag inte alls tycker om, jag blir alltid så ledsen.

På torsdag är det fest på Emelies skola hela dagen. Betyg ska delas ut och därefter ska vi äta mat från världens alla hörn. Själv har jag inte riktigt bestämt vad jag ska ta med mig. På kvällen har två snälla föräldrar genom kontakter fixat en fest på ett hotell inne i KL. Ska bli riktigt kul. Sedan har Emelie ett välförtjänt sommarlov! Mycket har hänt de sista månaderna , så nu får hon lite tid till eftertanke och vila.

Tänkte att ni kunde få se lite bilder från International School of Kuala Lumpur där Emelie går och där Julia börjar efter sommaruppehållet. Skolorna här skiljer sig ganska mycket från Sverige, och det häftigaste är alla faciliteter. Eftersom klimatet tillåter, så är också skolorna ganska öppna. Men självklart har klassrummen luftkonditionering.