evalinder

Idag är det ett strålande väder i Stockholm igen, efter ett litet bakslag med snö. Men det bästa av allt är att det är så ljust, jag älskar att det är ljust när man vaknar och ljust länge på kvällen. Det känns som om man på något sätt blir piggare och att dygnet får fler timmar.

Idag har Pär varit hemma från jobbet för att besöka en sjukgymnast som skulle titta på hans skada som han fick i söndags när han var ute och sprang. Inget allvarligt, men väl en bristning som gjort väldigt ont. Nu har han fått tips på lite stretching som tydligen är väldigt viktigt enligt sjukgymnasten ju äldre man blir.

På vägen hem roade vi oss med att åka och titta på den nya fotbollsarenan, Swedbank Arena, som man för fullt håller på att bygga i Solna. Vilken arena det kommer att bli, stor och spektakulär med ett tak som går att lyfta bort och sätta tillbaka vid behov, och med plats för 65 000 åskådare. Första spadtaget togs 2009 och invigning blir 2012. Jag är inte så där jättehemma på dessa arenor, men min fotbollstokiga man berättade att det verkligen byggs nytt även här i Stockholm när det gäller fotbollsbranschen. Djurgården ska bygga ny arena någonstans uppe vid Stadion och Hammarby ska bygga en ny arena vid Globen.



Så här är det tänkt att arenan ska se ut i färdigt skick, enormt stor och som nu ska uppfylla alla krav som FIFA och UEFA ställer rent tekniskt.



En bild på hur det är tänkt att det ska se ut inne. Måste ju erkänna att det blir en häftig arena, trots att jag kanske någonstans också tycker att det behövs fyllas många andra hål med friska pengar. I Sverige pratar vi också väldigt mycket om hur lite korrupta vi är i jämförelse med andra länder ute i världen. Men i detta projekt har redan flera inblandade fått lämna på grund av just korruption och svågerpolitik.

I dag har jag också ägnat mig lite åt mitt nya uppdrag inom SWEAS PR kommitte, genom att skicka ut pressmeddelanden till svensk press angående flera stipendier som offentliggjordes under världsmötet i KL. Nästa vecka ska vi också ha vår första telefonkonferens med den nya kommitten där alla sitter på lite olika ställen runt om i världen. 

Nu ska jag snart försöka renskriva lite anteckningar från världsmötet som ska bli tre stycken reportage. Därefter ska jag nog ta en skön promenad i det vackra vädret. Andas in den friska luften som ger så mycket energi. 

Jag ber om ursäkt för att jag varit så dålig på att uppdatera min blogg under min resa till Malaysia. Ville utnyttja varenda liten sekund till att njuta av att vara tillbaka i mitt absoluta favoritland....ja, efter Sverige då!

Den här gången kändes det också betydligt bättre när jag landade på Arlanda flygplats, och mycket berodde nog på att det faktiskt kändes som om våren närmat sig med stormsteg. När jag åkte från Sverige var det massor med snö kvar och flera minusgrader, nu hade mycket av snön smält bort och det var faktiskt plusgrader. Dessutom visste jag att jag skulle komma hem till min kära familj och ett hem som var möblerat.

Jag har haft det helt underbart i Kuala Lumpur, min älskade stad som tog emot mig med öppna armar. Det är en härlig känsla att få återvända till en stad som man faktiskt bott och levt i och vet hur den fungerar. Allt var sig likt, klimatet, maten och människorna som jag tycker så mycket om.

Jag har egentligen inte slappat så som man gör i vanlig bemärkelse på en semester, utan också jobbat en hel del med det stora världsmötet som SWEA hade i Kuala Lumpur. Fast det gjorde ingenting, för jag har haft det så otroligt roligt och träffat så många nya intressanta vänner. Jag måste också ge en stor eloge till alla mina kära KL vänner som gjort ett gigantiskt jobb med detta möte som överträffade det mesta jag varit med om.

Jag visar lite bilder från detta möte här nedan, men får återkomma med bilder från själva fetsmiddagen då jag var konferencier. Har inte laddat över de bilderna ännu. Däremot kan jag säga att det gick väldigt bra och så fort jag gick in på den ganska stora scenen så försvann all nervositet och jag kunde vara precis mig själv.



Den första kvällen av mötet så bjöd Svenska ambassadparet på en buffe middag på residencet. Här i mitten syns Per-Arne Hjelmborn som är svensk ambassadör i Malaysia. Till höger och skymd är hans fru Anette. Till vänster står Maria Kjellberg Harkins som är ordförande i SWEA KL. Det var riktigt god mat, bland annat serverades roti canai, vilket är en traditionell malaysisk pannkakslik rätt. Per-Arne var bara med från början och hälsade välkommen, sedan fick han snällt avvika, det här var en kväll för SWEOR. För er som följer min blogg, så har jag tidigare skrivit om att den svenska ambassaden i Kuala Lumpur stänger nu till sommaren. Väldigt trist och dumt beslut tycker jag, vilket också väldigt många gav uttryck för under dessa dagar.



Här på bilden ser ni Madeleine Mandorff som ska överöämna blommor till Annette Hjelmeborn som så snällt bjöd oss på middag denna underbara kväll på svenska ambassaden i Kuala Lumpur. Lite dystert också för alla som bor eller har bott i KL, många minnen och trevliga stunder har vi haft där.



Här ovan är från förra torsdagen då det var välkomstcoctail vid poolen på hotell Mariott där själva världsmötet ägde rum. Den som står och gestikulerar är KLs Anki Cederkvist som var denna kvälls konferencier. Ett jobb som hon klarade galant. Vi skämtade lite jag och Anki och sa att KL ska vara glada som har två stycken som oss, vi är definitivt inte rädda för att göra bort oss, trots så fint besök som SWEOR från hela världen.



En bild på en av alla de servitörer som serverade oss under coctailpartyt vid poolen.



Här ser ni Maria Kjellberg Harkins igen, som gjort ett fanatstiskt jobb inför detta VM. Jag bodde också ett par nätter hemma hos henne och blev riktigt varmt omhändertagen av hennes familj.



Här ovan ser ni en tjej som heter Pia, och vi fick väldigt bra kontakt under detta möte. Både hon och jag är från Jämtland och Frösön, och är man två jamtlandsstorser som möts ute i världen, ja då blir man som systrar. Hon har tidigare också bott i Malaysia, både på Borneo och i Kuala Lumpur och en hel del andra platser runt om på vår jord. Men numera är hon också en hemvändare och bor i Västerås, så ni förstår kanske att vi kommer att hålla kontakten. Båda är också helt övertygade om att vi kommer att bosätta oss i Malaysia igen!



Här ovan ett glatt gäng sköna damer, från vänster en dam som sedan många många år bor i Haag, kommer inte på namnet just nu, men satt med henne vid flera tillfällen och pratade gamla Sverigeminnen. Det är så otroligt häftigt att träffa dessa intressanta tjejer som bott utomlands i så många år, och jag kan mycket väl förstå att Sverige och SWEA betyder enormt mycket för dem. I mitten sitter Tove, som bott flera år i Bryssel där hon arbetat som jurist, numera bor hon i Skåne och driver en advokatfirma, vi kommer också att fortsätta ha kontakt. Till höger sitter Tina O'Malley som sedan flera år tillbaka bor i Chicago. Hon och jag kommer att jobba en hel del med varandra inom SWEA, eftersom vi båda sitter i PR kommitten. Vi hade också ganska tät mejlkontakt innan världsmötet, och därför blev det extra roligt att träffas IRL.



Det var naturligtvis inte bara fest och glamour på detta världsmöte utan också väldigt mycket matnyttigt. Här var det en en heldag med föreläsningar med tre mycket intressanta talare. Här syns Annika Rembe som är generaldirektör för Svenska Institutet, som pratade om Sverige i Asien. Hon var också den som ansvarade för Svenska paviljongen under världsutställningen i Shanghai. Jag och Annika fick också tillfälle att prata lite mer när vi senare på kvällen satt tillsammans på ett restaurangbesök som vi gjorde. En annan talare var Per-Arne Hjelmborn, ambassadören i KL som jag nämnde tidigare, och han berättade om ett flertal satsningar som gjorts när det gäller att profilera Sverige i Asien. Den talare som var mest karismatisk och lockade till sig flest applåder och skratt var utan tvekan Fredrik Hären, som pratade om Asien i ett perspektiv som vi västerlänningar oftast inte tänker på. En hel världsdel som kommer eller kanske till och med redan har tagit över det mesta. Jag bevakade dessa dagar för SWEAs tidning, så när jag är klar med reportagen kan jag, om jag får, kanske lägga upp på bloggen. Det var i alla fall en rejäl vitamininjektion att sitta med och lyssna.



Här sitter tre stycken KLare och lyssnar intensivt. Från vänster, Lotta, Jennifer och Charlotte.



En färgstark duo med två stycken imponerande damer. Till höger ser ni Agneta Nilsson som 1979 grundade SWEA i Los Angeles. En otroligt karismatisk och duktig kvinna som har varit årets svensk i världen, årets svensk-amerikan, fått två kungamedaljer och ett flertal hedersutmärkelser för sina insatser. Till höger ser ni Christina Moliteus, en av de mest färgstarka och positiva människor jag träffat. Hon bor sedan många år i New York, och hon är numera SWEAs specielle rådgivare, men har tidigare varit dess internationella ordförande. Hon älskar båtar, och hon ser inga hinder, bara möjligheter. Christina och jag har under en tid före världsmötet haft en hel del mejlkontakt och kommer också att fortsätta ha kontakt i och med att jag är invald i PR kommitten. Det var fantastiskt att få träffa dessa två inspirerande damer. Jag fick också det hedersfulla uppdraget att intervjua Agneta på scenen under festmiddagen, en ganaks kort intervju, som jag gärna hade gjort längre om tid gavs.



Lite suddigt, men självklart tog jag mig tid till lite avkopplande luncher och middagar med gamla KL vänner. Som här tillsammans med från vänster Harriet, Linda och Jeanette. Jeanette var också den som jag bodde hos den största delen av min tid i KL. Hon och hennes familj är så otroligt gästvänliga och de tog verkligen hand om mig på bästa möjliga sätt. Under själva mötet bodde jag på JW Mariott, där jag delade rum med Maud från HongKong.



Här ser ni fler kompisar från KL, längst ner från vänster Lottie, Lotta, Claudia och så Harriet.



En suddig och dålig bild, men jag måste ta med den. För den absolut godaste middagen åt jag tillsammans med Lena och hennes man Egil på en kinesisk sylta i Bangsar. För mig är alltid det enklaste det godaste. Tack till er som tog er tid. Lena har arbetat mycket intensivt alla dagar under detta världsmöte.



Här en till lunch med KL vännerna Lena och Maria. Jag hoppas att ni förstår hur mycket jag njöt av att vara tillbaka i detta underbara tropiska klimat där man alltid kan sitta ute och äta. Tyvärr är jag lika vit som jag var när jag åkte, fanns ingen tid till solande, och mina vänner solar dessvärre inte särskilt mycket heller. Man gör inte det när man har sol, bad och värme in på knuten. Men det gör ingenting, jag överlever, jag har ju fått så mycket mer än en solbränna som försvinner så snabbt.



Motion blev det också på resan, här är jag på väg på en riktig power walk vandring med Jeanette, Harriet och Elisabeth på apberget i KL. Gissa om det var jobbigt? På ett halvår hade jag glömt hur det är att vandra i detta tropiska och fuktiga djungelklimat. Var fanns den friska luften? Jag flåsade och flåsade hela vägen, medan de andra trippade på som om ingenting påverkade dem. Dagen efter kunde jag knappt gå. Men det sägs vara nyttigt!



Här ser ni Elisabeth, som är en otroligt duktig löpare också. Hon var med till Cambodja för drygt ett år sedan och sprang till sig en topplacering i det välgörenhetslopp vi var med i. Ja, jag sprang då en betydligt kortare sträcka. Elisabeth bor sedan ett halvår tillbaka i Beijing, en stad som jag också gärna skulle bo i. Elisabeth var på besök i KL under världsmötet precis som jag var. Riktigt kul att få träffas och umgås ett par dagar. Det blir lite speciella band mellan oss utlandssvenskar, man kommer varandra nära eftersom man går igenom så mycket ihop, både i medgång och motgång.



Jag passade också på att träffa Jan Orrnert, för att göra en intrevju med honom. Jan är en Malaysiavän av stora mått, och har också startat Malaysiaspecialisten som numera också finns på FB. Han har också hand om MM2 programmet, för svenskar som vill flytta till Malaysia som permanent bofasta. En mycket intressant man som kom till den här delen av världen för första gången 1972, och då såg det inte alls ut som det gör idag. Han bodde då i Singapore och skulle starta upp Astras verksamhet i sydostasien. Han har efter det bott i tio olika länder varav ett är Malaysia där han bodde på 80-talet. Sedan 2008 är han fast bosatt i Kuala Lumpur, ett beslut som han definitivt är riktigt nöjd med. Jag känner ju faktiskt själv för att om några år använda mig av MM2 programmet.



En av dagarna var riktigt mysig, det var när jag och Jeanette åkte in till China Town och också Central Market. Då är det också självklart med ett besök på Old China Cafe, ett historiskt och kolonialskt cafe som ligger i närheten av Petaling Street. Jag är så glad att jag fick möjlighet att komma hit igen, älskar detta ställe!



Mycket hinner hända i denna del av världen på bara ett halvår. Det byggs och det förändras i en takt som vi här hemma i västvärlden inte upplever längre. Här är en gata som man gjort om rejält sedan jag flyttade.



Här är numera tak, och en massa stånd där man säljer traditionella malaysiska prylar. Den här gatan går längs hela Central Market och var faktiskt riktigt trevlig.



Min näst sista dag åt jag lunch med Elisabeth och Linda. Senare på kvällen skulle Elisabeth flyga hem till Beijing och Linda skulle flyga hem till Göteborg. Linda pendlar numera mellan Malaysia och Sverige eftersom hennes barn bor i Sverige numera. Men familjen har bott i Kuala Lumpur i över tolv år.

Ja, det blev ett långt inlägg med ett axplock med bilder från min Malaysia resa. Jag har haft det så bra, och blivit så väl omhändertagen av gamla och nya KL vänner. Jag saknar fortfarande Malaysia väldigt mycket, men det kändes ändå väldigt bra att komma hem till Sverige denna gång. Nu vet jag att allt finns kvar, och att jag faktiskt har möjlighet att återvända om jag vill. Fast nu ska jag gå våren till mötes här hemma och för första gången på flera år har jag riktiga vårkänslor i kroppen. Det känns underbart!

Så fort jag bara kan, så ska jag visa er bilder från när jag var konferencier under festmiddagen i den vackra röda kaftanen. En kväll som var så underbar och så otroligt välordnad att jag allatid kommer att minnas den.

Som jag redan nämnt så hade jag otroligt svårt att somna igår kväll, och jag tror att klockan blev närmare halv fyra när jag äntligen lyckades. Klev sedan upp vid tio och åt lite frukost med de andra två gästerna Malin och Tobias. Vi satt och pratade om Malaysia och vad de sett hittills på sin första resa hit.

Därefter kom Harriet som bor grannne förbi och frågade om vi ville följa med på lite pedikyr och manikyr. Självklart tyckte jag och Malin, så nu har jag fina fötter och händer. En lyx som man verkligen kan unna sig här, för mig kostade det 75 RM, som är drygt 150 kronor.

Efter det satte jag mig i en taxi för att åka till Mariott, där hela festkommitten skulle ha generalrepetition. Känns riktigt bra att vara här ett tag innan detta stora världsmöte, så att jag blir riktigt uppdaterad.



Vi samlades i ett konferensrum och på ena sidan satt alla vi svenskor som har någon uppgift inför de stora festligheterna, och på andra sidan satt hotellens ansvariga uppradade. Den ytterst ansvarige är Eddie, som på ett strukturerat, humoristiskt och väl utarbetat sätt berättade hur allt kommer att presenteras med frukost, snackpauser, festmiddagen och välkomstcoctail, bordsplaceringar, incheckning mm. Mig ser ni längst till vänster.



Det är mycket att tänka på och även om det alltid sker förändringar och händelser som gör att man måste vara beredd på att förändra något i sista stund är det alltid bra att vara förberedd. I vår grupp finns det flera som har arbetat enormt mycket och som har kunskap om allt vad stora möten innebär.



Bland annat vår klippa Nasha som ni ser här till vänster. Hon äger en stor rese och eventbyrå, Malai Adventure, här i KL och har en enorm kunskap och utan henne hade nog inte all planering gått så bra som det gjort. Nasha kom till KL för tjugo år sedan och förutom småländska och engelska så pratar hon också flytande bahasa malay. Till höger ser ni Maria som kommer att fungera som fotograf under detta världsmöte. Hon och jag är också gamla kollegor på tidningen snofida.



Här ovan ser ni några svenskor som är från Karlstad där de går en turistutbildning och gör praktik hos Nasha. De kommer att vara här under vårt världsmöte och hjälpa till. Ett fanatstiskt tillfälle för både dem och oss.



Vi tittade naturligtvis på festlokalen som idag var bokad för ett annat event. Här kommer festmiddagen nästa lördag att äga rum, och dukningen kommer att bli superfin med blomsterarragemang och förhoppningsvis stämningen med alla hitresta också, ett härligt gäng svenska kvinnor boende runt om i världen.



Här ser ni mig uppe på den scen där jag ska vara konferencier. Vi kommer självklart att ha en helt annan utsmyckning med blommor och en svensk och malaysisk flagga. Dessutom kommer det att byggas en catwalk för modevisningen, vilken jag också fritt kan använda om jag behöver. Men den är naturligtvis uppbyggd för modeshowen, men det kanske kan bli lite kul att de ser mig som absolut inte ser ut som en modell komma gående i en kaftan av designern som står för showen först, och därefter får de se dessa vackra modeller som är både långa och supersmala. Kanske kan det vara bra för publiken att se att vem som hellst kan ha dessa kläder.



Här ovan ser vi Eddie och Madeleine i hotellets foaje, de båda har haft ganska mycket med varandra att göra den sista tiden. Men båda verkar nu ha det mesta under kontroll.



Oj, vilken suddig bild...igen...att jag aldrig lär mig! Efter all genomgång på hotell Mariott gick jag, Madeleine och Maria till Dorsett Hotell för att äta en middag och fortsätta gå igenom körschemat och min roll som konferencier. Madeleine är den som är ytterst ansvarig för festligheterna under världsmötet och Maria är ordförande i SWEA KL och har gjort ett enormt arbete inför detta event. Maria har också en lång bakgrund inom hotell och restaurang så hon har verkligen med lupp gått igenom alla menyer och allt som hör hotellen till och inte lämnat något åt slumpen. Mariott och Dorsett är de hotell som Sweorna kommer att bo på. Själv checkar jag in på Mariott på onsdag och bor där under hela världsmötet.

Ja, det blev mycket världsmöte, men det har tagit den största delen av min tid här än så länge. Annars är allt som det ska, har som vanligt haft långa och roliga konversationer med taxichaufförer och också blivit stoppad av vakterna när jag skulle in till condot där jag bor. Här i KL är de lite finare condona mycket bevakade och när gäster kommer ska de legitimera sig och berätta var de ska. Så var det på det condo vi bodde på också. Problemet när jag kom hem i taxi ikväll var att jag inte kom ihåg vilket nummer lägenhetn jag bor i hade, men jag kunde förklara vad de jag bodde hos heter. Jag sa också att det är ingen mening med att ni ringer för de är bortresta men jag bor där ändå. Låter kanske lite misstänksamt i en vakts ögon, men efter en stund hade vi klarat ut allt och en av vakterna följde med mig upp och lämnade av mig.

I morgon hoppas jag på lite solsken, idag har det regnat från tidig morgon och sedan hela dagen. Men kanske kan jag åtminstone kunna ligga nere vid poolen ett par timmar och få lite färg på denna bleka kropp.

I morse var jag ganska trött eftersom jag på grund av tidsomställningen hade ganska svårt att somna igår kväll. Men jag lyckades till slut få några timmars sömn innan jag skulle iväg på dagens inbokade möten.

Jag som trodde att jag skulle få ligga lite vid poolen och få lite färg på min bleka kropp! Det har jag hittills fått glömma, och utan överdrift så har det varit två dagar fulla av möten och jobb inför det stundande världsmötet för SWEA. Men jag hoppas nu lite på lördag och söndag, kanske hittar jag några luckor med sol och bad.




I går var det som jag skrev först coffemorning, sedan VM möte och senare på kvällen träffades några tappra SWEOR hemma hos Anki för att vika mappar som deltagarna ska få. Här ovan på bilden ser ni från vänster Anki, Lena, Linda, Nilla och Maria som precis har packat klart allt och belöningen var ost, kex och vin. Det är verkligen roligt att vara tillbaka och träffa alla, känns inte alls som om jag varit borta i ett halvår, utan allt tar vid där det slutade. Vi pratade om allt möjligt och tiden bara rusade iväg, precis som den gör när man har det som bäst!




Här är bildbevis på allt som vi packat. Tillsammans var vi snabba och på en timme hade vi vikt ihop allt detta.

 

Jag och Lena som skulle åt samma håll fick skjuts av Nilla och hennes chaufför till Plaza Mont Kiara. Där hoppade Lena in i en taxi och jag promenerade den sista mycket korta biten hem till det Condo där jag nu bor. Bilden ovan är mycket mörk och det var det ute också. Men det är något speciellt med kvällarna här i Malaysia, det blir kolsvart på en gång strax efter klockan sju. Jag gillar det, och det härliga är att det fortfarande är väldigt varmt och allt blir så vackert med alla skyltar och all belysning.



Jag bor i Jeanettes och hennes familjs lägenhet som är en otroligt vacker sådan, fast våning är nog ett bättre ord för detta boende. Det som är så charmigt här är alla deras uteplatser som finns i alla vädersträck tror jag. Utsikten är fanatstisk och jag kan inte annat än säga att jag verkligen njuter, trots att det har varit hektiskt. Tyvärr har Jeanette och hennes familj åkt hem till Sverige, men de är åter i KL medan jag är kvar så jag får chansen att träffa dem och tacka så mycket. Här kommer jag att bo till i början på nästa vecka, sedan ska jag bo på hotell under själva världsmötet, och sista veckan kommer jag att bo hos Maria.



Den här dagen började med ett besök hos den kända och duktiga batikdesignern iKARTiNi, som har en butik i KLCC som är shoppingcentret i anslutning till Petronas Tower. Det var jag, Madeleine, Kartini och hennes två assistenter som hjälptes åt att välja, vraka och tycka till om den kreation jag ska bära under festmiddagen då jag ska vara konferencier eller som de säger här Master of Cermony. Det blev till sist en malaysisk kaftan i en härligt stark färg med vida armar och en längd ända ner till fötterna. Vill inte visa ännu, men självklart ska ni få se den på bild senare. Det är inget tvivel om att jag kommer att synas!

Efter klädval så åt jag och Madeleine en lunch på Chinoz, som också ligger i KLCC, har blivit lite av tradition när jag äter lunch med Madeleine. Första gången jag var där med henne var för att intervjua henne till ett personporträtt i Snofida, den skandinaviska tidningen här i KL.

Efter lunchen bar det av till hotell Mandarin för ett möte med festgruppen. Ett mycket bra och effektivt möte som leddes av Madeleine som är ansvarig för alla middagar och festligheter under världsmötet. Hon är otroligt fokuserad, duktig och noggrann in i minsta detalj. På bilden här ovan ser ni till vänster Maria, som är ordförande i SWEA KL, Charlotte i mitten, som bott här i fyra månader, samt Madeleine längst till höger.



Med på mötet var också Annelie, här i förgrunden, och Helene. Alla som överhuvudtaget på något sätt varit inblandad i världsmötet har gjort ett fantastiskt jobb. Förresten Helene här ovan har tidigare bott i Singapore och är kompis med Julias kompis Pings mamma i Stockholm som flyttade hem från Singapore till Sverige ungefär samtidigt som vi gjorde. Ibland är världen ganska liten, eller den här världen kanske!



Efter mötet delade jag och Charlotte taxi, hon klev av vid Plaza Damas, och jag fortsatte till Mont Kiara. Men som vanligt i denna charmiga och helt underbara stad så hittade inte taxichauffören så där jättebra. Jag försökte säga hur han skulle köra, och berätta att de gjort om infarten till Mont Kiara, men han ville inte lyssna riktigt. Han pratade på om Penang där han kom ifrån och jag försökte uppmärksamma honom på att vi snart kommer att vara vid IKEA. Helt plötsligt märkte han ju naturligtvis att han var fel, och hade en vägtull framför sig, och här i Kuala Lumpur kan det vara ganska svårt att bara vända om som hemma i Sverige. Så det var bara att fortsätta tills vi kom till en U-turn och svänga tillbaka där. Taxametern tickade på och jag tänkte lite för mig själv hur han skulle reda ut allt, men väl framme i Mont Kiara så drog han snällt av de extra ringgit den extra turen kostat.

Bilden ovan är mörk, men här sitter jag och äter middag på Plaza Mont Kiara som kvällen till ära hade sin kvällsmarknad. Jag njöt verkligen av att sitta där med min chicken satay och bara njuta av den tropiska värmen och alla människor. Det var också lite roligt, för under den timme jag satt där och åt min mat, funderade och njöt så hann jag träffa flera gamla bekanta. En härlig känsla med tanke på att jag kan gå runt i Stockholm en hel dag utan att träffa en endaste liten människa som jag känner igen, och så sitter jag här på andra sidan jordklotet och hejar för fullt på människor som går omkring. Extra roligt var det när ett indiskt par som jag ofta pratade med vid poolen i det condo som vi bodde i under vår tid här i KL kom förbi och började prata om allt möjligt och sedan sa att det var länge sedan de såg mig nere vid poolen. Det är härligt att vara här!

Nu är klockan över halv två på natten och jag måste gå och sova, har fortfarande inte riktigt kommit in i dygnsrytmen. I morgon är det ytterligare punkter på agendan, bland annat generalrepetition på Mariott.

Jag har det bra, och jag njuter, och kära Kim, du har rätt, jag älskar att vara tillbaka!

Godnatt!

Efter en ganska turbulent flygning landade jag 07.00 lokal tid på Kuala Lumpurs International Airport, KLIA. Trött, men otroligt lycklig över att få vara tillbaka i den stad jag kommit att älska så mycket.

Jag tog KLIA Express till KL Central och därefter taxi till Mont Kiara, bilden ovan, och Almas Puri Condo där jag ska bo några nätter i början av min vistelse. Det är familjen Vännström som så snällt lånat ut sin lägenhet till mig, och jag är mer än tacksam för det. De bor nämligen i Penthouse, en otroligt charmig lägenhet i tre våningar med en vidsträckt utsikt i flera riktingar. Jag kan inte ha det bättre.

Men det kändes lite konstigt när jag satt på tåget och tittade ut genom fönstret, svårt att riktigt få in att jag äntligen är tillbaka. När jag kom till Mont Kiara och såg alla skolbarn som var på väg till skolan i sina skoluniformer kom naturligtvis minnen tillbaka och jag tänkte mycket på Emelie och Julia. När man bott här så finns det minnen i allt man ser och självklart hade jag gärna sett hela familjen här. Men det får bli senare, nu ska jag utnyttja varenda sekund av min tid. 

Det har jag hittills också gjort. Direkt efter att jag lämnat av min packning så begav jag mig till Ann-Sofie, en KL SWEA som stod som värdinna för coffemorning med tema volontärsarbete. Jätteroligt att träffa alla igen, kändes som om tiden stått stilla och att jag inte varit borta från detta alls.

Direkt efter Coffeemorningen åkte jag med Annelie och Helene till Anki där vi hade VM möte. Riktigt roligt att se hur engagerade och duktiga alla är och har varit under denna hektiska tid då de planerat detta världsmöte. Allt är under kontroll och som jag ser det har inget lämnats åt slumpen.

Nu är jag tillbaka i condot för att läsa och skicka mejl, samt slappa lite och ta en behövlig dusch. Sedan ska jag åter till Anki, där vi ska fortsätta med förberedelser inför världsmötet. Ingen vila alltså.

I morgon klockan tio ska jag träffa Madeleine och den duktiga designern iKARTiNi, för att prova ut den klänning jag ska ha när jag ska vara konferencier på festmiddagen nästa lördag. Direkt efter det bär det av till Mariott där festgruppen ska ha möte. Ett hektiskt schema, men mycket roligt.

Jag måste också försöka klämma in någon dag vid poolen, för ni skulle se hur skrattretande det såg ut när jag mötte de andra, jag såg ut som ett lakan. Helt klart är att jag är vitast i hela KL, och det är ju inte så konstigt när man kommer från Sverige och har varit inpackad i tjocka kläder i snart sex månader.

Glömde naturligtvis kameran idag, men ska komma ihåg den i fortsättningen. För ni vill väl ha bilder också!

Nu ska jag in i duschen, eller så kanske jag kan gå ut och ställa mig i den mer naturella duschen, det ser ut att bli ett kvällsregn här, inte helt ovanligt för att vara Kuala Lumpur.

Då har vi kommit hem från fjällen efter en underbar vecka med massor av skidåkning, god mat, trevligt sällskap och en tur till Trondheim. Jag upptäckte att jag faktiskt hade saknat skidåkning enormt mycket, och det märkte min kropp också som verkligen fick arbeta med muskler som inte använts på mycket länge.

I går kom också Emelie hem efter att ha varit i Bagdastein en vecka med skolkompisar. Det var en mycket trött dotter som kom hem, och i morse var hon nästan ännu tröttare då hon hasade sig iväg till skolan och plikterna.

I morgon åker jag till Kuala Lumpur och ska snart packa ner sommarkläder i resväskan. Betydligt enklare än att packa ner vinterkläder inför en skidresa, åtminstone mindre skrymmande. Det ska bli riktigt skönt att få komma iväg, och jag har verkligen längtat.

I går avslutades VM i Holmenkollen med herrarnas femmil, en inte allt för rolig händelse för svensk del, men desto roligare för Norge. Norge är verkligen världens bästa skidnation, och trots att vi svenskar är så otroligt avundsjuka på grannlandet, så går det inte att komma ifrån att detta land är nummer ett när det gäller skidsport.

Vilken folkfest, vilket VM! Det blir nog svårt för andra länder att matcha 600 000 som står och hejar längs spåret, och 700 000 som tittar på prisutdelningen på Karl Johan. Norge borde alltid få arrangera skid VM!


Foto: SCANPIX från Aftonbladet

Grattis Norge, till ett fanatstiskt VM och till alla medaljer!

Idag går mina tankar till Lena Nyman, som idag begravs i Adolf Fredriks kyrka. Vila i frid underbara Lena!

Är sedan i lördags morse uppe i vår fjällstuga i Storlien i härliga Jämtlandsfjällen. Det var tre år sedan vi var här senast och just nu njuter vi av fulla drag. Vi har haft riktigt underbara dagar med bra skidåkning och också en hel del sol. Vi startade med två dagars skidåkning i Storlien, sedan en dag i Duved och idag har vi kämpat i pisterna i Åre som vi också ska till de två närmaste dagarna. Om nu inte blåsten skulle bli värre. För just nu friskar det i ganska bra utanför huset. Men vi hoppas naturligtvis att det är bortblåst till i morgon bitti.



Här ovan ser ni mig och Julia på Mullfjället i Duved.



Här ser ni Thorsten och Birgitta och jag som väntar på att få åka ner för Storliens backar. Vi är här tillsammans med familjen Adlers som förutom föräldrarna består av Sara och Kalle. Familjen Adlers har varit med oss till vår fjällstuga en gång tidigare för flera år sedan.



En underbar dag i Åre, här sitter vi precis bredvid Stendalsliften och pustar ut. Längst upp Julia och Sara och nedanför sitter Kalle, Birgitta och jag. Det var riktigt soligt och vackert, men bara en timme efter detta kort så började det blåsa upp ganska rejält. Men då är det bra att vara i Åre, för här finns många olika områden att välja på, så det var bara att bege sig lite längre ner där det var betydligt lugnare.



Förste grillmästare har Thorsten varit.



Vi har också hunnit med ett besök till isgrottan och häftiga Tännforsen. Här har vi varit många gånger, men det är lika vackert och häftigt varje gång när man ser hur vattnet i fallet har frysit. Tännforsen brukar kallas för Sveriges största vattenfall, men är så otroligt mycket mer än det med sin otroligt vackra natur.

Nu ska jag snart gå och lägga mig, efter en hel dag med skidåkning är man ganska trött, och i morgon bär det iväg till pisterna igen.