Tillbaka till Sverige!
Jag ber om ursäkt för att jag varit så dålig på att uppdatera min blogg under min resa till Malaysia. Ville utnyttja varenda liten sekund till att njuta av att vara tillbaka i mitt absoluta favoritland....ja, efter Sverige då!
Den här gången kändes det också betydligt bättre när jag landade på Arlanda flygplats, och mycket berodde nog på att det faktiskt kändes som om våren närmat sig med stormsteg. När jag åkte från Sverige var det massor med snö kvar och flera minusgrader, nu hade mycket av snön smält bort och det var faktiskt plusgrader. Dessutom visste jag att jag skulle komma hem till min kära familj och ett hem som var möblerat.
Jag har haft det helt underbart i Kuala Lumpur, min älskade stad som tog emot mig med öppna armar. Det är en härlig känsla att få återvända till en stad som man faktiskt bott och levt i och vet hur den fungerar. Allt var sig likt, klimatet, maten och människorna som jag tycker så mycket om.
Jag har egentligen inte slappat så som man gör i vanlig bemärkelse på en semester, utan också jobbat en hel del med det stora världsmötet som SWEA hade i Kuala Lumpur. Fast det gjorde ingenting, för jag har haft det så otroligt roligt och träffat så många nya intressanta vänner. Jag måste också ge en stor eloge till alla mina kära KL vänner som gjort ett gigantiskt jobb med detta möte som överträffade det mesta jag varit med om.
Jag visar lite bilder från detta möte här nedan, men får återkomma med bilder från själva fetsmiddagen då jag var konferencier. Har inte laddat över de bilderna ännu. Däremot kan jag säga att det gick väldigt bra och så fort jag gick in på den ganska stora scenen så försvann all nervositet och jag kunde vara precis mig själv.
Den första kvällen av mötet så bjöd Svenska ambassadparet på en buffe middag på residencet. Här i mitten syns Per-Arne Hjelmborn som är svensk ambassadör i Malaysia. Till höger och skymd är hans fru Anette. Till vänster står Maria Kjellberg Harkins som är ordförande i SWEA KL. Det var riktigt god mat, bland annat serverades roti canai, vilket är en traditionell malaysisk pannkakslik rätt. Per-Arne var bara med från början och hälsade välkommen, sedan fick han snällt avvika, det här var en kväll för SWEOR. För er som följer min blogg, så har jag tidigare skrivit om att den svenska ambassaden i Kuala Lumpur stänger nu till sommaren. Väldigt trist och dumt beslut tycker jag, vilket också väldigt många gav uttryck för under dessa dagar.
Här på bilden ser ni Madeleine Mandorff som ska överöämna blommor till Annette Hjelmeborn som så snällt bjöd oss på middag denna underbara kväll på svenska ambassaden i Kuala Lumpur. Lite dystert också för alla som bor eller har bott i KL, många minnen och trevliga stunder har vi haft där.
Här ovan är från förra torsdagen då det var välkomstcoctail vid poolen på hotell Mariott där själva världsmötet ägde rum. Den som står och gestikulerar är KLs Anki Cederkvist som var denna kvälls konferencier. Ett jobb som hon klarade galant. Vi skämtade lite jag och Anki och sa att KL ska vara glada som har två stycken som oss, vi är definitivt inte rädda för att göra bort oss, trots så fint besök som SWEOR från hela världen.
En bild på en av alla de servitörer som serverade oss under coctailpartyt vid poolen.
Här ser ni Maria Kjellberg Harkins igen, som gjort ett fanatstiskt jobb inför detta VM. Jag bodde också ett par nätter hemma hos henne och blev riktigt varmt omhändertagen av hennes familj.
Här ovan ser ni en tjej som heter Pia, och vi fick väldigt bra kontakt under detta möte. Både hon och jag är från Jämtland och Frösön, och är man två jamtlandsstorser som möts ute i världen, ja då blir man som systrar. Hon har tidigare också bott i Malaysia, både på Borneo och i Kuala Lumpur och en hel del andra platser runt om på vår jord. Men numera är hon också en hemvändare och bor i Västerås, så ni förstår kanske att vi kommer att hålla kontakten. Båda är också helt övertygade om att vi kommer att bosätta oss i Malaysia igen!
Här ovan ett glatt gäng sköna damer, från vänster en dam som sedan många många år bor i Haag, kommer inte på namnet just nu, men satt med henne vid flera tillfällen och pratade gamla Sverigeminnen. Det är så otroligt häftigt att träffa dessa intressanta tjejer som bott utomlands i så många år, och jag kan mycket väl förstå att Sverige och SWEA betyder enormt mycket för dem. I mitten sitter Tove, som bott flera år i Bryssel där hon arbetat som jurist, numera bor hon i Skåne och driver en advokatfirma, vi kommer också att fortsätta ha kontakt. Till höger sitter Tina O'Malley som sedan flera år tillbaka bor i Chicago. Hon och jag kommer att jobba en hel del med varandra inom SWEA, eftersom vi båda sitter i PR kommitten. Vi hade också ganska tät mejlkontakt innan världsmötet, och därför blev det extra roligt att träffas IRL.
Det var naturligtvis inte bara fest och glamour på detta världsmöte utan också väldigt mycket matnyttigt. Här var det en en heldag med föreläsningar med tre mycket intressanta talare. Här syns Annika Rembe som är generaldirektör för Svenska Institutet, som pratade om Sverige i Asien. Hon var också den som ansvarade för Svenska paviljongen under världsutställningen i Shanghai. Jag och Annika fick också tillfälle att prata lite mer när vi senare på kvällen satt tillsammans på ett restaurangbesök som vi gjorde. En annan talare var Per-Arne Hjelmborn, ambassadören i KL som jag nämnde tidigare, och han berättade om ett flertal satsningar som gjorts när det gäller att profilera Sverige i Asien. Den talare som var mest karismatisk och lockade till sig flest applåder och skratt var utan tvekan Fredrik Hären, som pratade om Asien i ett perspektiv som vi västerlänningar oftast inte tänker på. En hel världsdel som kommer eller kanske till och med redan har tagit över det mesta. Jag bevakade dessa dagar för SWEAs tidning, så när jag är klar med reportagen kan jag, om jag får, kanske lägga upp på bloggen. Det var i alla fall en rejäl vitamininjektion att sitta med och lyssna.
Här sitter tre stycken KLare och lyssnar intensivt. Från vänster, Lotta, Jennifer och Charlotte.
En färgstark duo med två stycken imponerande damer. Till höger ser ni Agneta Nilsson som 1979 grundade SWEA i Los Angeles. En otroligt karismatisk och duktig kvinna som har varit årets svensk i världen, årets svensk-amerikan, fått två kungamedaljer och ett flertal hedersutmärkelser för sina insatser. Till höger ser ni Christina Moliteus, en av de mest färgstarka och positiva människor jag träffat. Hon bor sedan många år i New York, och hon är numera SWEAs specielle rådgivare, men har tidigare varit dess internationella ordförande. Hon älskar båtar, och hon ser inga hinder, bara möjligheter. Christina och jag har under en tid före världsmötet haft en hel del mejlkontakt och kommer också att fortsätta ha kontakt i och med att jag är invald i PR kommitten. Det var fantastiskt att få träffa dessa två inspirerande damer. Jag fick också det hedersfulla uppdraget att intervjua Agneta på scenen under festmiddagen, en ganaks kort intervju, som jag gärna hade gjort längre om tid gavs.
Lite suddigt, men självklart tog jag mig tid till lite avkopplande luncher och middagar med gamla KL vänner. Som här tillsammans med från vänster Harriet, Linda och Jeanette. Jeanette var också den som jag bodde hos den största delen av min tid i KL. Hon och hennes familj är så otroligt gästvänliga och de tog verkligen hand om mig på bästa möjliga sätt. Under själva mötet bodde jag på JW Mariott, där jag delade rum med Maud från HongKong.
Här ser ni fler kompisar från KL, längst ner från vänster Lottie, Lotta, Claudia och så Harriet.
En suddig och dålig bild, men jag måste ta med den. För den absolut godaste middagen åt jag tillsammans med Lena och hennes man Egil på en kinesisk sylta i Bangsar. För mig är alltid det enklaste det godaste. Tack till er som tog er tid. Lena har arbetat mycket intensivt alla dagar under detta världsmöte.
Här en till lunch med KL vännerna Lena och Maria. Jag hoppas att ni förstår hur mycket jag njöt av att vara tillbaka i detta underbara tropiska klimat där man alltid kan sitta ute och äta. Tyvärr är jag lika vit som jag var när jag åkte, fanns ingen tid till solande, och mina vänner solar dessvärre inte särskilt mycket heller. Man gör inte det när man har sol, bad och värme in på knuten. Men det gör ingenting, jag överlever, jag har ju fått så mycket mer än en solbränna som försvinner så snabbt.
Motion blev det också på resan, här är jag på väg på en riktig power walk vandring med Jeanette, Harriet och Elisabeth på apberget i KL. Gissa om det var jobbigt? På ett halvår hade jag glömt hur det är att vandra i detta tropiska och fuktiga djungelklimat. Var fanns den friska luften? Jag flåsade och flåsade hela vägen, medan de andra trippade på som om ingenting påverkade dem. Dagen efter kunde jag knappt gå. Men det sägs vara nyttigt!
Här ser ni Elisabeth, som är en otroligt duktig löpare också. Hon var med till Cambodja för drygt ett år sedan och sprang till sig en topplacering i det välgörenhetslopp vi var med i. Ja, jag sprang då en betydligt kortare sträcka. Elisabeth bor sedan ett halvår tillbaka i Beijing, en stad som jag också gärna skulle bo i. Elisabeth var på besök i KL under världsmötet precis som jag var. Riktigt kul att få träffas och umgås ett par dagar. Det blir lite speciella band mellan oss utlandssvenskar, man kommer varandra nära eftersom man går igenom så mycket ihop, både i medgång och motgång.
Jag passade också på att träffa Jan Orrnert, för att göra en intrevju med honom. Jan är en Malaysiavän av stora mått, och har också startat Malaysiaspecialisten som numera också finns på FB. Han har också hand om MM2 programmet, för svenskar som vill flytta till Malaysia som permanent bofasta. En mycket intressant man som kom till den här delen av världen för första gången 1972, och då såg det inte alls ut som det gör idag. Han bodde då i Singapore och skulle starta upp Astras verksamhet i sydostasien. Han har efter det bott i tio olika länder varav ett är Malaysia där han bodde på 80-talet. Sedan 2008 är han fast bosatt i Kuala Lumpur, ett beslut som han definitivt är riktigt nöjd med. Jag känner ju faktiskt själv för att om några år använda mig av MM2 programmet.
En av dagarna var riktigt mysig, det var när jag och Jeanette åkte in till China Town och också Central Market. Då är det också självklart med ett besök på Old China Cafe, ett historiskt och kolonialskt cafe som ligger i närheten av Petaling Street. Jag är så glad att jag fick möjlighet att komma hit igen, älskar detta ställe!
Mycket hinner hända i denna del av världen på bara ett halvår. Det byggs och det förändras i en takt som vi här hemma i västvärlden inte upplever längre. Här är en gata som man gjort om rejält sedan jag flyttade.
Här är numera tak, och en massa stånd där man säljer traditionella malaysiska prylar. Den här gatan går längs hela Central Market och var faktiskt riktigt trevlig.
Min näst sista dag åt jag lunch med Elisabeth och Linda. Senare på kvällen skulle Elisabeth flyga hem till Beijing och Linda skulle flyga hem till Göteborg. Linda pendlar numera mellan Malaysia och Sverige eftersom hennes barn bor i Sverige numera. Men familjen har bott i Kuala Lumpur i över tolv år.
Ja, det blev ett långt inlägg med ett axplock med bilder från min Malaysia resa. Jag har haft det så bra, och blivit så väl omhändertagen av gamla och nya KL vänner. Jag saknar fortfarande Malaysia väldigt mycket, men det kändes ändå väldigt bra att komma hem till Sverige denna gång. Nu vet jag att allt finns kvar, och att jag faktiskt har möjlighet att återvända om jag vill. Fast nu ska jag gå våren till mötes här hemma och för första gången på flera år har jag riktiga vårkänslor i kroppen. Det känns underbart!
Så fort jag bara kan, så ska jag visa er bilder från när jag var konferencier under festmiddagen i den vackra röda kaftanen. En kväll som var så underbar och så otroligt välordnad att jag allatid kommer att minnas den.
Den här gången kändes det också betydligt bättre när jag landade på Arlanda flygplats, och mycket berodde nog på att det faktiskt kändes som om våren närmat sig med stormsteg. När jag åkte från Sverige var det massor med snö kvar och flera minusgrader, nu hade mycket av snön smält bort och det var faktiskt plusgrader. Dessutom visste jag att jag skulle komma hem till min kära familj och ett hem som var möblerat.
Jag har haft det helt underbart i Kuala Lumpur, min älskade stad som tog emot mig med öppna armar. Det är en härlig känsla att få återvända till en stad som man faktiskt bott och levt i och vet hur den fungerar. Allt var sig likt, klimatet, maten och människorna som jag tycker så mycket om.
Jag har egentligen inte slappat så som man gör i vanlig bemärkelse på en semester, utan också jobbat en hel del med det stora världsmötet som SWEA hade i Kuala Lumpur. Fast det gjorde ingenting, för jag har haft det så otroligt roligt och träffat så många nya intressanta vänner. Jag måste också ge en stor eloge till alla mina kära KL vänner som gjort ett gigantiskt jobb med detta möte som överträffade det mesta jag varit med om.
Jag visar lite bilder från detta möte här nedan, men får återkomma med bilder från själva fetsmiddagen då jag var konferencier. Har inte laddat över de bilderna ännu. Däremot kan jag säga att det gick väldigt bra och så fort jag gick in på den ganska stora scenen så försvann all nervositet och jag kunde vara precis mig själv.
Den första kvällen av mötet så bjöd Svenska ambassadparet på en buffe middag på residencet. Här i mitten syns Per-Arne Hjelmborn som är svensk ambassadör i Malaysia. Till höger och skymd är hans fru Anette. Till vänster står Maria Kjellberg Harkins som är ordförande i SWEA KL. Det var riktigt god mat, bland annat serverades roti canai, vilket är en traditionell malaysisk pannkakslik rätt. Per-Arne var bara med från början och hälsade välkommen, sedan fick han snällt avvika, det här var en kväll för SWEOR. För er som följer min blogg, så har jag tidigare skrivit om att den svenska ambassaden i Kuala Lumpur stänger nu till sommaren. Väldigt trist och dumt beslut tycker jag, vilket också väldigt många gav uttryck för under dessa dagar.
Här på bilden ser ni Madeleine Mandorff som ska överöämna blommor till Annette Hjelmeborn som så snällt bjöd oss på middag denna underbara kväll på svenska ambassaden i Kuala Lumpur. Lite dystert också för alla som bor eller har bott i KL, många minnen och trevliga stunder har vi haft där.
Här ovan är från förra torsdagen då det var välkomstcoctail vid poolen på hotell Mariott där själva världsmötet ägde rum. Den som står och gestikulerar är KLs Anki Cederkvist som var denna kvälls konferencier. Ett jobb som hon klarade galant. Vi skämtade lite jag och Anki och sa att KL ska vara glada som har två stycken som oss, vi är definitivt inte rädda för att göra bort oss, trots så fint besök som SWEOR från hela världen.
En bild på en av alla de servitörer som serverade oss under coctailpartyt vid poolen.
Här ser ni Maria Kjellberg Harkins igen, som gjort ett fanatstiskt jobb inför detta VM. Jag bodde också ett par nätter hemma hos henne och blev riktigt varmt omhändertagen av hennes familj.
Här ovan ser ni en tjej som heter Pia, och vi fick väldigt bra kontakt under detta möte. Både hon och jag är från Jämtland och Frösön, och är man två jamtlandsstorser som möts ute i världen, ja då blir man som systrar. Hon har tidigare också bott i Malaysia, både på Borneo och i Kuala Lumpur och en hel del andra platser runt om på vår jord. Men numera är hon också en hemvändare och bor i Västerås, så ni förstår kanske att vi kommer att hålla kontakten. Båda är också helt övertygade om att vi kommer att bosätta oss i Malaysia igen!
Här ovan ett glatt gäng sköna damer, från vänster en dam som sedan många många år bor i Haag, kommer inte på namnet just nu, men satt med henne vid flera tillfällen och pratade gamla Sverigeminnen. Det är så otroligt häftigt att träffa dessa intressanta tjejer som bott utomlands i så många år, och jag kan mycket väl förstå att Sverige och SWEA betyder enormt mycket för dem. I mitten sitter Tove, som bott flera år i Bryssel där hon arbetat som jurist, numera bor hon i Skåne och driver en advokatfirma, vi kommer också att fortsätta ha kontakt. Till höger sitter Tina O'Malley som sedan flera år tillbaka bor i Chicago. Hon och jag kommer att jobba en hel del med varandra inom SWEA, eftersom vi båda sitter i PR kommitten. Vi hade också ganska tät mejlkontakt innan världsmötet, och därför blev det extra roligt att träffas IRL.
Det var naturligtvis inte bara fest och glamour på detta världsmöte utan också väldigt mycket matnyttigt. Här var det en en heldag med föreläsningar med tre mycket intressanta talare. Här syns Annika Rembe som är generaldirektör för Svenska Institutet, som pratade om Sverige i Asien. Hon var också den som ansvarade för Svenska paviljongen under världsutställningen i Shanghai. Jag och Annika fick också tillfälle att prata lite mer när vi senare på kvällen satt tillsammans på ett restaurangbesök som vi gjorde. En annan talare var Per-Arne Hjelmborn, ambassadören i KL som jag nämnde tidigare, och han berättade om ett flertal satsningar som gjorts när det gäller att profilera Sverige i Asien. Den talare som var mest karismatisk och lockade till sig flest applåder och skratt var utan tvekan Fredrik Hären, som pratade om Asien i ett perspektiv som vi västerlänningar oftast inte tänker på. En hel världsdel som kommer eller kanske till och med redan har tagit över det mesta. Jag bevakade dessa dagar för SWEAs tidning, så när jag är klar med reportagen kan jag, om jag får, kanske lägga upp på bloggen. Det var i alla fall en rejäl vitamininjektion att sitta med och lyssna.
Här sitter tre stycken KLare och lyssnar intensivt. Från vänster, Lotta, Jennifer och Charlotte.
En färgstark duo med två stycken imponerande damer. Till höger ser ni Agneta Nilsson som 1979 grundade SWEA i Los Angeles. En otroligt karismatisk och duktig kvinna som har varit årets svensk i världen, årets svensk-amerikan, fått två kungamedaljer och ett flertal hedersutmärkelser för sina insatser. Till höger ser ni Christina Moliteus, en av de mest färgstarka och positiva människor jag träffat. Hon bor sedan många år i New York, och hon är numera SWEAs specielle rådgivare, men har tidigare varit dess internationella ordförande. Hon älskar båtar, och hon ser inga hinder, bara möjligheter. Christina och jag har under en tid före världsmötet haft en hel del mejlkontakt och kommer också att fortsätta ha kontakt i och med att jag är invald i PR kommitten. Det var fantastiskt att få träffa dessa två inspirerande damer. Jag fick också det hedersfulla uppdraget att intervjua Agneta på scenen under festmiddagen, en ganaks kort intervju, som jag gärna hade gjort längre om tid gavs.
Lite suddigt, men självklart tog jag mig tid till lite avkopplande luncher och middagar med gamla KL vänner. Som här tillsammans med från vänster Harriet, Linda och Jeanette. Jeanette var också den som jag bodde hos den största delen av min tid i KL. Hon och hennes familj är så otroligt gästvänliga och de tog verkligen hand om mig på bästa möjliga sätt. Under själva mötet bodde jag på JW Mariott, där jag delade rum med Maud från HongKong.
Här ser ni fler kompisar från KL, längst ner från vänster Lottie, Lotta, Claudia och så Harriet.
En suddig och dålig bild, men jag måste ta med den. För den absolut godaste middagen åt jag tillsammans med Lena och hennes man Egil på en kinesisk sylta i Bangsar. För mig är alltid det enklaste det godaste. Tack till er som tog er tid. Lena har arbetat mycket intensivt alla dagar under detta världsmöte.
Här en till lunch med KL vännerna Lena och Maria. Jag hoppas att ni förstår hur mycket jag njöt av att vara tillbaka i detta underbara tropiska klimat där man alltid kan sitta ute och äta. Tyvärr är jag lika vit som jag var när jag åkte, fanns ingen tid till solande, och mina vänner solar dessvärre inte särskilt mycket heller. Man gör inte det när man har sol, bad och värme in på knuten. Men det gör ingenting, jag överlever, jag har ju fått så mycket mer än en solbränna som försvinner så snabbt.
Motion blev det också på resan, här är jag på väg på en riktig power walk vandring med Jeanette, Harriet och Elisabeth på apberget i KL. Gissa om det var jobbigt? På ett halvår hade jag glömt hur det är att vandra i detta tropiska och fuktiga djungelklimat. Var fanns den friska luften? Jag flåsade och flåsade hela vägen, medan de andra trippade på som om ingenting påverkade dem. Dagen efter kunde jag knappt gå. Men det sägs vara nyttigt!
Här ser ni Elisabeth, som är en otroligt duktig löpare också. Hon var med till Cambodja för drygt ett år sedan och sprang till sig en topplacering i det välgörenhetslopp vi var med i. Ja, jag sprang då en betydligt kortare sträcka. Elisabeth bor sedan ett halvår tillbaka i Beijing, en stad som jag också gärna skulle bo i. Elisabeth var på besök i KL under världsmötet precis som jag var. Riktigt kul att få träffas och umgås ett par dagar. Det blir lite speciella band mellan oss utlandssvenskar, man kommer varandra nära eftersom man går igenom så mycket ihop, både i medgång och motgång.
Jag passade också på att träffa Jan Orrnert, för att göra en intrevju med honom. Jan är en Malaysiavän av stora mått, och har också startat Malaysiaspecialisten som numera också finns på FB. Han har också hand om MM2 programmet, för svenskar som vill flytta till Malaysia som permanent bofasta. En mycket intressant man som kom till den här delen av världen för första gången 1972, och då såg det inte alls ut som det gör idag. Han bodde då i Singapore och skulle starta upp Astras verksamhet i sydostasien. Han har efter det bott i tio olika länder varav ett är Malaysia där han bodde på 80-talet. Sedan 2008 är han fast bosatt i Kuala Lumpur, ett beslut som han definitivt är riktigt nöjd med. Jag känner ju faktiskt själv för att om några år använda mig av MM2 programmet.
En av dagarna var riktigt mysig, det var när jag och Jeanette åkte in till China Town och också Central Market. Då är det också självklart med ett besök på Old China Cafe, ett historiskt och kolonialskt cafe som ligger i närheten av Petaling Street. Jag är så glad att jag fick möjlighet att komma hit igen, älskar detta ställe!
Mycket hinner hända i denna del av världen på bara ett halvår. Det byggs och det förändras i en takt som vi här hemma i västvärlden inte upplever längre. Här är en gata som man gjort om rejält sedan jag flyttade.
Här är numera tak, och en massa stånd där man säljer traditionella malaysiska prylar. Den här gatan går längs hela Central Market och var faktiskt riktigt trevlig.
Min näst sista dag åt jag lunch med Elisabeth och Linda. Senare på kvällen skulle Elisabeth flyga hem till Beijing och Linda skulle flyga hem till Göteborg. Linda pendlar numera mellan Malaysia och Sverige eftersom hennes barn bor i Sverige numera. Men familjen har bott i Kuala Lumpur i över tolv år.
Ja, det blev ett långt inlägg med ett axplock med bilder från min Malaysia resa. Jag har haft det så bra, och blivit så väl omhändertagen av gamla och nya KL vänner. Jag saknar fortfarande Malaysia väldigt mycket, men det kändes ändå väldigt bra att komma hem till Sverige denna gång. Nu vet jag att allt finns kvar, och att jag faktiskt har möjlighet att återvända om jag vill. Fast nu ska jag gå våren till mötes här hemma och för första gången på flera år har jag riktiga vårkänslor i kroppen. Det känns underbart!
Så fort jag bara kan, så ska jag visa er bilder från när jag var konferencier under festmiddagen i den vackra röda kaftanen. En kväll som var så underbar och så otroligt välordnad att jag allatid kommer att minnas den.
Kommentarer
Trackback
