Gott Nytt År!
Men nu kommer ett nytt år och jag ser verkligen fram emot det. Nya tag och nya idéer ska förverkligas och jag känner redan nu att det ska bli riktigt spännande.
Jag hoppas också att alla ni som läser min blogg också får ett riktigt bra 2011 med mycket kärlek och omtanke.
Så till er alla från mig;
Ha ett riktigt Gott Nytt År!
Härlig julhelg!
70 åringen Hasse med blommor i famnen, hans fru Inger vid sidan, de
två andra är mina kära föräldrar.
Här ser ni kusiner och kusinbarn. Längst upp från vänster ser ni
Emelie, Sara, Emma. Sittande i soffan från vänster Victor, Olle och Julia.
Här ser ni kusinerna Karin, Elisabeth, Anna och jag själv. Elisabeth som
också bor i Stockholm har även hon varit väldigt aktiv i Swea vilket vi pratade
om en del. Bland annat var hon med och arrangerade deras 25 årsjubileum.
Har även lite mer bilder som togs under själva juldagarna, men de får jag ladda upp senare. Har inte packat upp allt ännu så jag hittar inte kamera och sladd.
Men som sagt, vi firade själva julafton hemma hos Anna med familj. Det var riktigt traditionsenligt med julbord och tomte. Julbordet var naturligtvis riktigt gott och jag behövde bara sätta mig till bords. Min syster Anna är ju gift med en kock, Lasse, så för honom går det undan i köket och allt blir alltid riktigt gott.
Juldagen var en skön dag då vi egentligen bara slappade med lite TV, spel och böcker. Annandagen åt vi alla kalkon hemma hos mina föräldrar. Måndagen ägnade vi åt skidåkning i Åre. Eftersom det har snöat en hel del så var det fantastiskt underlag i backarna. Det var heller inte allt för mycket folk så vi slapp de där långa liftköerna som annars lätt kan uppstå i Åre under storhelger och lov. Tisdagen gick vi på bio, jag, mamma och Karin såg Svinalängorna medan de andra gick på Narnia. Svinalängorna var en stark film som faktiskt inte har lämnat mig ännu. Noomi Rapace var riktigt bra i filmen, en ganska tystlåten roll men med så många uttryck.
Idag tar vi det lugnt också och packar upp och kanske förbereder lite inför nyåret. Vi har bokat biljetter till We will Rock You på Cirkus här i Stockholm på nyårsafton vilket ska bli riktigt roligt. Vi går dit med Pärs bror och delar av hans familj. Men vi ska äta hemma hos oss först, därför kanske det är bäst att inhandla allt i dag. Efter konserten tänkte vi ta en liten tur till Skansen och se firandet där.
Hoppas att ni alla haft en riktigt skön helg ni också.
Gott slut på er!
Dan för dan före doppareda´n!
Just nu håller vi på att packa ihop det vi ska ha med oss upp till Jämtland och Frösön i morgon. Det här är första gångern på ett tag som vi packar vintertid för att resa bort, och jag måste säga att vinterkläder tar plats. Ska man dessutom packa ner skidkläder, skidor, hjälmar och pjäxor för fyra personer så blir packningen enorm. Betydligt lättare att packa ner lite sommarklänningar och shorts, de tar liksom inte så stor plats.
Vi skulle egentligen ha tagit nattåget i morgon kväll och då kommit fram till Östersund 06.30 på julaftonsmorgonen. Men det kändes lite väl jobbigt, dessutom osäkert med alla förseningar och det enorma tågkaos som råder här i Sverige just nu. Så nu har vi bokat om och flyger upp. Flyget går 18.00 vilket innebär att vi är framme en timme senare och kan ta det lite lugnt dan före dan. Kanske ha lite uppesittarkväll.
Jag har inte någon större julkänsla i kroppen. Kan bero på att jag hittills bojkottat julhandeln och inte julpyntat så där jättemycket. Det enda jag tagit fram är julstjärnor, ljusstakar, tomtar och änglar, har ännu inte hittat allt så det är ytterst lite vilket i och för sig är lite trist för just julpynt tycker jag om. Men nu får jag vänta tills jag kommer upp till mina föräldrar och min syster, där kan jag lita på att det är massor av den varan.
Jag kommer kanske att skriva något eller några blogginlägg under julhelgen, men jag kan inte lova något.
Men till er alla som brukar läsa min blogg vill jag ju naturligtvis önska en riktigt
God Jul & Gott Nytt År!
Möten IRL
I dag på E24 Näringsliv kan man läsa om att arbetsgivaren faktiskt har rätt att kontrollera dig som anställd mer än vad vi tror, både när det gäller e-post, övervakningskameror, passerkort och vilka hemsidor vi brukar vara inne på. Nu kanske det inte är så många som satt det i system att kontrollera sin personal, men man bör kanske ändå ha detta i bakhuvudet. Särskilt idag, i den digitala världen, där det är så otroligt lätt att få fram information och korrespondens som skrivits på nätet mellan oss.
Kanske borde vi damma av det gamla hederliga "ansikte mot ansikte" mötena mellan kollegor lite oftare. Inte som idag, alltid skicka snabba sms och e-postmeddelande när det gäller precis allt. Var själv på en arbetsplats för några år sedan då vi satt så nära att vi nästan kunde ta på varandra, men ville vi något så skickade vi e-post. Jag sitter själv i glasbur eftersom jag är en typisk sms:are, e-postare och facebookare, ja helt enkelt fast i internets och dataålderns underbara tid. Tycker att det är smidigt och lättsamt att skicka ett sms eller ett snabbt meddelande på facebook eller via e-post istället för att jaga folk på telefon utan att få tag i dem. Fast självklart så är telefonen viktig också, och till vissa personer, myndigheter mm så passar ett telefonsamtal mycket bättre.
Måste ju också vara ärlig och säga att jag har också gjort bort mig på nätet. Inget allvarligt, men pinsamt just då. Jag har svarat för snabbt på e-post utan att tänka efter först, jag har till och med skickat till fel person en gång vilket var fruktansvärt pinsamt för personen som fick mejlet, men som INTE skulle ha det var omnämnd i ett ganska olustigt sammanhang för min del. Bara att bita i det sura äpplet och lägga till händelsen i listan för erfarenheter som INTE ska göras om.
Men jag tror att vi alla idag bör vara medvetna om allt detta, kanske särskilt unga människor, som inte tycks ha några spärrar när det gäller att lägga ut privata bilder och ytterst pinsamma statusar på facebook. Kanske bör vi införa ett nytt skolämne som heter "vett och etikett i datavärlden" eller kanske "det du inte lägger ut i cyberrymnden". Jag tror att det snart måste bli verklighet på alla nivåer, inte bara de som arbetar med det.
Redan idag finns ju lite riktlinjer om hur vi ska använda internet, netikett. Men den kanske bör utvecklas och spridas lite mer än den hittills gjort. Länkar den förresten.
http://www.netikett.se/
I går hände det som inte fick hända i Malaysia. En turistbuss på väg från höglandet Cameron Highlands ner till Ipoh totalkraschade och minst 26 personer omkom. Det var thailändska turister som var på besök i grannlandet och 23 av dem dog, 3 av dem var två malaysiska chaufförer och en malaysisk guide. Den värsta trafikolyckan någonsin i Malaysia och det känns oerhört tragiskt att behöva läsa om det.
http://www.nst.com.my/
Förra julhelgen bilade vi just denna väg tillsammans med min mans bror och hans familj. Vi åkte i två bilar och den ena körde jag, det är en ganska kurvig väg som stundtals också har ganska brant lutning med dålig sikt. Exakt hur olyckan gått till vet man inte ännu vad jag förstår, men vad jag läst i New Strait Times är att man misstänker att bromsarna inte fungerade som de skulle.
Malaysia som har ett fantastiskt och modernt vägnät har också ganska många trafikolyckor, dock är de flesta med motorcyklar som är ett vanligt inslag i trafiken. De olyckorna är ofta väldigt allvarliga och ganska ofta har man suttit både två och tre personer på motorcykeln. Oftast också med bara flipflop och ingen hjälm och med en bakåtvänd jacka som fladdrar förbi. Såg en del sådana olyckor som kom in på University Hospital i Kuala Lumpur under den tid Pär låg där för sina njurar. Ingen trevlig syn. Men som sagt, mina tankar går idag till alla som arbetar med denna fruktansvärda olycka i Malaysia och till de som ligger med livshotande skador på sjukhus.
I dag är det sista skoldagen, ja skoldag och skoldag, julavslutning på Emelies och Julias skolor. Skönt med ett efterlängtat lov tycker de. Vi ska fira det med att äta en riktigt god middag på restaurang Malaysia ikväll. Innan middagen ska vi göra ett försök att trängas med andra julshoppare inne i Stockholms City.
Ha en riktigt bra dag!
I brist på andra bilder så får ni en på mig i skidbacken. Vi tar nog med
oss skidutrustningen i jul och hoppas på några åk i kylan.
Vilken vinter!
Jag måste nog säga att det mer ser ut som om vi skulle bo i fjällen just nu. Inte känns det som om jag befinner mig i Stockholm. Visserligen hade Stockholm så här mycket snö förra vintern också, men då var vi inte här och kunde inte uppleva detta vinterlandskap. Det är heller inte ofta som södra Sverige kan skryta med att de nästan har mer snö än norra Sverige. Vackert är det, friskt också för den delen.
Helgen har gått ganska snabbt, och vi har egentligen inte gjort så jättemycket faktiskt. Ganska skönt att ta det lite lugnt måste jag säga. Julia och jag har dessutom haft vår förkylning att ta hand om, och just nu känner vi båda två att det går åt rätt håll. Förhoppningsvis blir det en frisk jul för oss också.
I går var jag, Julia och Pär ute på en långpromenad, men innan behövdes
det skottas, som vi gjort varje dag den senaste tiden. Egentligen ett
ganska otacksamt arbete eftersom det snöar igen ganska snabbt igen. 
Igår var det dessutom inte uppehåll en enda gång, utan snön föll hela dagen.
Men jag tycker att det är underbart härligt att vara ute i vintervädret, man
känner sig så frisk och fräsch. En ganska stor kontrast mot de två senaste
jularna då vi andades in tropisk luft. Inte fel det heller, men snön var saknad.
I går kväll var vi till vår kyrka, Brännkyrka Kyrka, på en julkonsert. Jag går inte särskilt ofta i kyrkan, men just juletid tycker jag att det är otroligt vackert, särskilt om man går dit när det är mörkt ute. I går var det Brännkyrkas egen kör som stod för programmet och det var både kända och mer okända julsånger som framfördes. Jag rös verkligen när det var dags för min favorit O Helga Natt.
Här är Julia och Emelie på väg in till kyrkan. Måste också säga att
äntligen infann sig den där riktiga julkänslan när vi kom till kyrkan. Allt
var riktigt vackert, till och med den ganska stora råttan som mötte oss
när vi efter konserten var på väg hem.
Resten av veckan ska vi försöka ägna åt att förbereda innan vi på torsdag åker upp till Jämtland för att fira jul. Vi har bokat nattåg så att vi kommer fram på julaftonsmorgon. Men nu vet vi inte om vi ska försöka boka flyg istället, känns på något sätt skönare att flyga. Åtminstone går det fortare. Jag tror heller inte att det spelar någon större roll när det gäller förseningar mm. Allt verkar vara kaos i alla fall under vintern i Sverige.
Jag läste också idag att vår kära julmust fyller 100 år i år. Grattis! Denna underbart goda dryck som jag personligen föredrar till julbordet. Konkurrenskraftig är den också, inte ens Coca-Cola kan bräda denna dryck.
Kan också rekommendera en ny artikelserie på Svenska Dagbladets IDAG sida som ska handla om Sorg, vemod, glädje, förväntan, frustation och ånger. Längtan startade man upp med idag och det är riktigt kul att läsa. Vill citera en sak som stod idag och är sagt av poeten Khalil Gibran: "Att önska är halva livet" "Att vara likgiltig är halva döden."
Själv önskar jag och längtar mest hela tiden. Som idag när jag hjälpte goda vänner med tips på vad de kan göra när de nu under jul och nyårshelgen ska till Malaysia. Då fick jag en enorm längtan dit. Så jag längtar massor till nästa år i mars, för då ska jag till KL. Men jag håller med kloka Ivan Ålund Berglie 11 år som säger att när man längtar efter något så tar allting väldigt lång tid. Så sant, så sant.
Stockholms gator
Tillbaka till krönikan som också handlar om trender, modetrender i vår digitala värld. Anna beskriver Stockholms gator som scener där dagens ungdom (och kan ske en och annan äldre också) klapprar runt stan likt en flock uppstyrda cirkusponnyer - ivriga att runda manegen för att få komma tillbaka till sina trygga spiltor. Kan inte annat än hålla med om det, fast till skillnad från Anna så tror jag inte att det handlar om självmedvetenhet, utan snarare om rädsla. För i Stockholm finns idag så otroligt många modebloggare, trendmänniskor och stilikoner som har till sin främsta uppgift att tycka och tänka om hur vi flanörer tar oss ut på gatorna. Då är det viktigt att allt sitter där det ska, och att man inte har missuppfattat något som man kanske läst om på någon av modebloggarna. För när det gäller den digitala världen och den riktiga världen, in real life, IRL, så har det suddats ut idag. Ingen pratar längre om den gränsdragningen, de är tätt sammanlänkade. Därför är det viktigt att verkligen vara förberedd när du gör entre, om det så bara rör sig om att gå till närbutiken och handla en liter mjölk.
Annars måste jag nog säga att jag tycker det känns väldigt enkelspårigt i Sverige. Alla ser väldigt lika ut, särskilt ungdomar. Det är trist tycker jag, för alla är så otroligt vackra, riktiga skönheter som skulle bli ännu mer intressanta om de vågade leva ut lite mer. Inte bara lyssna på och stirra sig blind på vad andra tycker och tänker i sina modebedömningar. Jag kan själv också medge att jag blivit betydligt tråkigare här hemma, klär mig mer i svart, grått och brunt. På mig stämmer inte det riktigt för jag älskar färg, klara skrikiga färger i rosa, lila, blått, rött och gult. Däremot har jag aldrig påverkats av modebloggar, brukar heller inte följa modet strikt. Jag köper det jag tycker om, modernt eller inte. Men en sak har jag bytt ut, plastpåsen, idag älskar jag väskor och skor. Jag har massor med väskor, både dyra och billiga. Likadant med skor, som jag också köpte massor av i Asien. Tyvärr är de flesta av de skorna lämpade för mer tropiskt klimat.
Det är kul med trender, men viktigt att man inte blir slav under dem. Vare sig det handlar om the real life eller det digitala.
En bild från förra nyårsafton som vi firade i Penang. Alla kusinerna var
uppsnoffsade och välfriserade.
Vi vuxna var fixade, jag hade till och med svinrygg!
Jultraditioner
Det lackar mot jul. Vet egentligen inte var det uttrycket kommer ifrån, men det är endast vid jul vi använder det. Enligt Svenska Akademin betyder lackar framskrida, lida och faktum är att det passar väldigt bra in på just julen. Men varför är det bara julen som vi lackar in, varför inte påsken, midsommar eller andra högtider?
Nåväl, det lackar i alla fall mot jul och det är säkerligen full aktivitet i många kristna hem runt om i världen just nu. Själv har jag egentligen inte gjort någonting för att förbereda julen i år. Jag har inte bakat, inte gjort några inläggningar, inte heller handlat några julklappar och julsakerna är ytterst begränsade här hemma. Nu ska jag vara ärlig och säga att det absolut inte har något med att jag på något sätt inte tycker om julen, för det gör jag. Julen är min absoluta favorithögtid. Nej, det har i år mer att göra med att vi inte hittat alla våra julsaker ännu, och under själva julhelgen åker vi bort. Men kanske kommer jag att göra några favoriter som vi gärna vill ha här hemma. Gravad strömming, gravad lax, hemgjord leverpastej och julskinka hör till favoriterna, så det kommer jag nog tillsammans med övriga familjemedlemmar att börja med nu till helgen.
När det gäller jultraditioner så är det riktigt spännande tycker jag. Inte den där traditionen att fylla hela hemmet med julklappar, det tycker jag är otidsenligt och inget kul alls. Men det här med godis och mat. Det är riktigt kul.
Julen är ju egentligen ganska lättsam, trots alla olika maträtterna på julbordet. Man vet i alla fall från år till år hur ens julbord ska se ut och det är bara att följa mallen. Hemma hos mig började alltid julfirandet vid lunch då vi doppade i grytan efter att vi smakat på sillen och ätit några skivor julskinka och julkorv. Därefter kom den första mätten som vi sa. Magen var proppfull, trots att det bara var en liten bråkdel av det stora julbordet som intogs. Men på något sätt hör det till att överäta på julen, som om man aldrig tidigare sett mat.
Förhoppningsvis så hann vi för det mesta med en promenad i det ofta vackra och vintriga vädret som Östersund bjöd på. Roligast var om vi kunde gå ner till Storsjön och gå på isen. Då passade man på att röra sig lite extra för att ge plats åt fortsatt lättja och frossa. För frossade, det gjorde jag verkligen. Fortfarande också.
Vid klockan tre anlände gästerna, det vill säga släkten. Eller om vi var bortbjudna så var det alltid till klockan tre, för då stannar all annan aktivitet för att tillsammans med glögg, kaffe och massor med kaksorter njuta av Kalle och hans vänner som önskar oss God Jul. När jag var barn var ju detta stort, riktigt stort, för tecknade filmer gick absolut inte 24/7 på min tid. Dagens barn har kanske inte samma förståelse när det gäller denna tradition.
Efter Kalle och hans vänner var det en liten stund av social samvaro. Det var här gamla släktingar skulle tala om hur mycket man växt och hur snabbt tiden gick. Sedan lite annat om hur året eller varför inte åren som har gått.
Därefter full aktivitet igen. För nu skulle stora julbordet dukas upp. Massor med mat hämtades upp från matkällaren och lades upp på vackert dekorerade fat som bara användes vid juletid. Till och med grisfötter som min kära far inte vill vara utan, men som jag aldrig smakat.
Därefter satt man och åt, sjöng och drack i flera timmar. Riktigt roligt och gott. Men oftast blev man mätt redan vid alla kalla rätter och när lutfisken kom fram var man så mätt att man fick knäppa upp knappar om det nu gick.
Efter all denna julmat var det stora ögonblicket inne. Jultomten. I bästa fall var pappa också med på julklappsuttdelningen, men inte alltid. Hm. Tomten hemma hos mig såg också alltid likadan ut år efter år. Tomten hade lånat morfars stora gamla vargskinnspäls och masken vet jag inte var den kom ifrån. Men alltid likadan. Det var viktigt det här med tomten och hade planerats i god tid innan. Ibland lät tomtens röst som pappas, ibland som morbror Folkes, på senare år som någon av mina äldre kusiner. Märkligt, men slående lika.
Efter att alla klappar var öppnade och alla förhoppningsvis var nöjda så var det då dags för mat igen. Denna gång var det tomtegröten som skulle ätas, med mandel och allt. Ibland hade klockan hunnit bli närmare midnatt, men gröt var ett måste och därför spelade inte tiden någon roll.
Nästa vecka åker vi upp till Östersund och Frösön för att fira jul där. Det kommer att gå till på exakt samma sätt som alla andra år. Jag trivs med det och jag älskar att komma hem och se alla juldekorationer som följt med från min barndom. Jag älskar också allt det godis som ligger i skålarna, precis på samma sätt som när jag var barn. Jag älskar julen, det är en underbar helg med härliga traditioner.
Men som sagt, det får inte bli stress av det hela. Det viktiga är att man hjälps åt så att inte någon ensam stackare står där med alla krav och förväntningar. Då blir det fel, alla ska kunna njuta av julen och julefriden. 
Förra julen i Kuala Lumpur med Pärs bror och familj.
Lite av den kalla julmaten förra julen, då vi fick massor med godsaker
från våra julfirande gäster. Bland annat syltor av alla de slag som också
är en favorit för mig. 
Men i år är det lite mer kläder som gäller...
Vi måste fortsätta som vanligt
Tycker att det känns oroligt, och det är mänskligt att känna så, men jag vill ändå att allt ska vara som vanligt. Oavsett om detta var en sinnesjuk, förvirrad och ensam själ eller en beräknad handling av en dåre som har en organisation bakom sig så måste vi ta det lugnt och visa att detta accepterar vi inte i Sverige. Varje terrorist har som mål att sätta skräck i människor, få oss att må dåligt och bli fruktansvärt rädda. Låt inte dessa onda krafter få igenom sina mål, fortsätt leva som vanligt om än med sunt förnuft.
Jag vill heller inte att främlingsfientlighet och okunskap växer ännu mer i vårt land. Det är viktigt att vi inte låter radikala grupper dra nytta av denna händelse för att få stöd. Ofta brukar dessa grupper ägna sig åt nyrekrytering just vid sådana här tillfällen. Här menar jag både högerextrema, rasisitiska och religösa extremister. Därför är det viktigt att vi tar avstånd från allt och alla som försöker få detta till en etnisk sak.
Annars har helgen gått ganska snabbt, som den alltid tenderar att göra.
I fredags kväll kom kusinerna Sara och Emma förbi efter att ha varit i London. De stannade inte så länge, men hann ändå med att se lite TV och äta lite mat. De hade haft ett par härliga och roliga dagar i deras favoritstad London, där de också varit på konstert med Simple Red.
Kusinerna Julia, Sara, Emma och Emelie på blixtvisit hos oss.
Här sitter Emma och Sara och väntar på att tåget ska komma in. Trötta
efter några intensiva dagar i London. Men så ska det vara om man haft kul.
I lördags var jag, Emelie och Pärs mamma på Malaysiska ambassaden. De hade Öppet Hus och visade upp Malaysiskt hantverk i form av väldigt mycket batik i olika former. Sedan hade man naturligtvis dukat upp med Malaysiska maträtter och sötsaker. Det var riktigt roligt att gå runt och titta på allt och dessutom få smaka lite malaysiska curry puff och nasi lemak. Jag tror också att farmor tyckte det var roligt att gå runt och titta.
På Malaysiska ambassaden bjöds det på mycket god mat, som här lite
smakprov på deras väldigt smarriga sötsaker.
Ingen rättvis bild på Joyce som stått i köket hela dagen och bakat och
lagat många av de malaysiska delikatesserna. Joyce arbetar till vardags
på ambassaden. Jag måste gå en fotokurs.
I söndags hade vi en tidig middag hemma för att fira Pär som fyllde år. Vi bjöd på en blandning mellan malaysisk och indisk mat. Men som sagt, när man lagar samma mat här hemma blir det inte till 100 exakt samma smaker. Men jag har hittat en asiatisk affär här i Stockholm där man kan hitta mycket som gick att köpa i Malaysia. Förresten så är det ett stort utbud numera på både asiatiska affärer och restauranger i Stockholm, så blir man sugen på något är det inte så svårt att infria det. Precis på samma sätt var det i Kuala Lumpur, här kunde du egentligen köpa mat och ingredienser från världens alla hörn.
Här sitter vi och äter i söndags, närmast ser ni Matilda, farmor, jag,
Catrine och Martin samt ett litet hörn av Ulf, Pärs bror.
Jag och födelsedagsbarnet.
Idag är Julia hemma från skolan. Hon har ärvt min hosta och hostat konstant hela natten. Hade nog också lite feber i morse. Dessa förkylningar som överöst oss med sin generositet. Emelie är inte helt frisk heller, men gick ändå iväg till skolan, inte bra tycker jag som inte lyckades övertala henne att stanna hemma.
Idag är det Nobeldagen
I går var det en riktigt rolig dag som började med att min kollega och uppdragsgivare Thomas hämtade mig här hemma för vidare färd till restaurang Maslaysia där vi skulle inta en god lunch och prata lite jobb. Det är verkligen en trevlig oas på Luntmakargatan och mätt blir man verkligen av deras väl tilltagna portioner.
Nu blev det kanske inte så mycket jobbprat för min och Thomas del eftersom restauranens mycket trevliga ägare och kock ville prata med oss under i stort sett hela lunchen. Ja, ni som känner mig förstår kanske att jag också bidrog till att det mest kom att handla om Malaysia. Vi gick igenom allt från hur det var i Malaysia på den tiden han lämnade landet för Sverige och sin svenska fru för massor med år sedan till hur utvecklingen fullkomligt exploderat den senaste tiden. Han brukar åka till Malaysia ungefär vart tredje eller fjärde år för att hälsa på släkt och vänner. Han kommer från Petaling Jaya eller som man kort och gott säger PJ, samma område där Pärs kontor ligger. Jag passade också på att ge honom en reklam lapp om Malaysiska ambassadens bazar i morgon som han kunde sätta upp på anslagstavlan.
Thomas är nästan sämre än jag är på att ta kort, som här det han tog
på mig och den härliga kocken på restaurang Malaysia. Väldigt suddigt.
Senare på kvällen var vi hemma hos min amerikanska "syster" Liz och hennes familj som bor här i Stockholm. Liz mamma Julie var på besök från USA och det var ritkigt kul att träffa henne, vi konstaterade att det var massor med år sedan sist vi sågs, så det var mycket att gå igenom. Framförallt ville hon höra hur min syster Anna har det, eftersom Anna bodde hos dem för snart 30 år sedan som utbytesstudent. Därefter kom Liz hem till vår familj och bodde ett år och pluggade på gymnasiet i Östersund. Jag kommer ihåg när Julie hälsade på hemma i Östersund och precis hade börjat med zoonterapi, vi låg som ett löpande band alla och väntade på att bli behandlade. Julie som innan hon gick i pension var lärare på ett college är nu över 70 år men otroligt ungdomlig och alert, med ett genuint intresse och nyfikenhet för livet.
Tog inga kort i går kväll, men här är ett kort på Liz från ett annat tillfälle.
I dag är Pär ledig och vi ska fixa med lite småsaker. I kväll får vi besök av min syster Annas tjejer som kommer hem från London. De ska visserligen inte stanna mer än några timmar innan de fortsätter med nattåget upp till Östersund. Men vi hinner umgås ett litet tag, innan vi följer dem till station. Sedan får vi umgås lite mer och längre under julhelgen som vi firar ihop.
Läxläsning kan vara riktigt kul
Men är maken borta så måste jag ju rycka upp mig och hjälpa till så gott det går. Julia, som går i sjuan på Rödabergsskolan läser alla ämnen på engelska utom svenska och SO. Så vi satte oss lite skönt med hennes sciencebok i knät och Julia som är en betydligt mer strukturerad och noggrann person än hennes egen mamma hade full koll på vad jag skulle förhöra henne på. Själv tittade jag på alla figurer och läste igenom texterna och insåg att det finns stora luckor i mina kemikunskaper från skoltiden.
Men efter några timmar tillsammans med Julia i soffan fick jag möta en helt ny spännande värld, för vi vände lite på allt, och Julia höll ett fantastiskt föredrag för mig om Chemistry of Materials och för första gången i mitt liv satt jag som klistrad när någon förklarar det som jag alltid trott mig hata. Jag frågade Julia efteråt om hon tyckte att det var ett konstigt sätt att ha läxförhör på, men då svarade hon att det var riktigt kul, och hon fick verkligen repetera och förklara ingående så att hennes något dummare mamma skulle förstå.
Det här med skolan är ju också en het potatis i Sverige just nu. Pisa, Programme for international student assessment, som har tittat på hur 15 åringar över hela världen ligger till i läsförståelse, matematik och naturvetenskap, och det tråkiga är att Sverige halkat långt ner på listan. Nära var femte 15 åring når inte basnivån för läsförståelse, och samtidigt blir de svagare eleverna bara svagare och klyftorna i skolan ökar rejält.
Känns inte som en överraskning, men ändå ganska trist i ett land där vi ofta slår oss för bröstet och tycker att vi är så himla bra och duktiga på allt. Men det var länge sedan vi intog några högre placeringar i de undersökningar som kommit de senare åren. Svenska skolbarn halkar efter och den svenska skolan är inte längre en av de bästa i världen. Hårt och kontroversiellt, men fakta som man i stället bör ta på allvar och göra något åt.
När vi kom till Kuala Lumpur och våra barn började på en amerikansk internationell skola så blev det än mer tydligt hur duktiga alla elever från alla de olika länderna var. Hemma i Sverige hade våra barn varit väldigt duktiga och vi som föräldrar var mäkta stolt över vår äldsta dotter Emelie som redan i åttonde klass läste gymnasiematte. Men väl i Kuala Lumpur var konkurrensen en helt annan och helt plötsligt mötte våra barn andra barn och ungdomar som var ännu duktigare, ännu mer motiverade och ännu mer målinriktade.
I Kuala Lumpur var det tufft och coolt att vara duktig i skolan. Här fanns ingen töntig och bakåtsträvande jantelag som talade om för dig att du ska inte tro att du är något. Tvärtom, här trodde man att alla var något, och det gav resultat, många för att inte säga de flesta elever var något. Alla var ju inte lika duktiga i allt, men vare sig det var matte, idrott eller konsten att hålla tal, så fanns det alltid någon där som peppade, hjälpte och berömde. Att man sedan fick betyg ofta och att allt räknades var en stor sporre, kanske stressande ibland, men det hjälpte i alla fall eleverna i sina mål och sitt lärande. Självklart fanns det vissa kulturer som pressade sina barn lite väl mycket, men på det stora hela var det nog den bästa utbildning och skolgång man kan tänka sig.
Vi kan själva se att båda våra barn idag faktiskt ligger långt före sina jämnåriga svenska kompisar som bara gått i svensk skola i framförallt matte och science. Låter pompöst och uppblåst av en mamma att säga så, men det är sant och den krassa verkligeheten är att Sverige halkat efter rejält. Nu går visserligen båda våra barn i internationella miljöer med barn som har samma erfarenhet vilket vi tycker är bra. Det är de värda och inget att skämmas över, tvärtom tycker jag.
Jag glömmer aldrig när vår familj precis kommit till KL och barnen ännu inte kommit in på skolan. Vi var lite deppiga ända tills vi träffade en otroligt mjuk och positiv KL svenska vid namn Anna-Karin, som numera bor i Moskva med sin familj. Hon bjöd in oss på en musikal på den skola där hennes barn gick och när vi stod där och pratade fick jag så mycket input och mina inskränkta svenska murar revs sakta men säkert och jag började se saker på ett helt annat sätt. Väl på musikalen så besannades allt jag hört ännu en gång, och Anna-Karin förstod nog inte hur mycket denna inbjudan och dessa ord på en stekhet och fuktig gata i Mont Kiara denna vår första vecka i Kuala Lumpur gav mig och mina barn. Snälla, uppriktiga och inbjudande människor glömmer man aldrig.
Den mentalitet som jag möttes av när jag såg alla dessa otroligt duktiga elever och föräldrar på scenen var överväldigad. Jag som arbetat så mycket med artister och event bland framförallt cirkusmänniskor hade aldrig sett något liknande. Inte på en skola. Här var det inte töntigt att leva ut och bejaka allt inom sig. Här var man stolta elever som fick visa upp det man lärt sig och jag kan verkligen säga att det märktes att alla älskade sin skola och sina kompisar. En aha upplevelse som jag bevarat djupt inne i mitt hjärta.
Kanske är det något sådant som saknas i Sverige. Här skäms elever över allt, ingenting är roligt och att tycka att plugget borde brinna upp eller sprängas i bitar hör till vanligheten i vårt vackra Sverige. Att vara duktig i skolan på högstadiet i Sverige är nördigt och att käfta emot lärare och kasta snus i korridorerna eller ännu bättre i klassrummet är rätt coolt. Jag brukar ofta referera till den härliga filmen Fucking Amål som kom för flera år sedan. Vi tittade på den med våra barn och en scen som jag verkligen älskar är när den ena tjejen som i filmen ska vara den ordentliga nörden säger till sin pappa att hon vill vara populär NU! Då svarar pappan så bra och säger att de som är populära och tuffa nu när de går på högstadiet har sin storhetstid just nu och här, sedan brukar de dala i coolhet, men du, min kära dotter kommer att ha din storhetstid senare och den kommer då att hålla i sig hela ditt liv. Så fortsätt du som du gör och var duktig i skolan och du kommer att ha framtiden för dig.
Kanske lite att generalisera, men vi borde kanske jobba mer med attityder i Sverige, och positivt tänkande, och skrota den där förbannade jantelagen. Vad är det för fel med att tycka att man är duktig och bra?
Tummen upp eller tummen ner för Svenska skolan? Kanske dags att agera och klättra uppåt igen.
Vad tycker ni om den Svenska skolan?
Händelserika veckor för media
Den senaste tiden har det varit riktigt turbulent runt om på världens alla tidningsredaktioner. Många av världens politiker och makthavare har svettats lite extra och förbannat sig över vår nya tids snabba informationsflöde som inte längre kan garantera hemligstämplat material. Det är en ny tid vi lever i, snabb och effektfull.
Wikileaks, som är en webbplats och mediaorganisation som anonymt publicerar dokument och information som i olika länder skyddas av lagstiftningen som offentliga eller enskilda hemligheter. Bara i Sverige har WikiLeaks flera servrar och organisationen har medlemmar över hela världen. Just nu är det denna organisation och dess skapare Julian Assnage ett hett samtalsämne och många är upprörda och rädda över de hemligstämplade dokument som läckt ut runt om i världen.
Wikileaks har redan ett brett och stort samarbete med media runt om i världen och förser dem med material och information, så varför tycker man att det är så hemskt just nu. Är det för att Wikileaks valde att göra detta offensivt denna gång och inte som de kanske gör i vanliga fall, förse tidningar med material som de senare publicerar i lugn och ro. Att man sedan fixerat sig helt på Julian Assnagne känns lite beräknat, kanske rent av utstuderat från främst USA. Det är också två helt skillda saker att han är misstänkt för våldtäkt i Sverige och det som händer kring Wikileaks. Hur sanningshalten ser ut när det gäller det tidigare vet jag inget om, här hoppas jag att rättsväsendet gör sitt jobb. Men skulle det visa sig att han blir friad från alla misstankar, ja då kommer säkerligen ännu fler huvuden att rulla och för att inte prata om det skadestånd man kommer att utkräva.
Flera framstående ledare och journalister runt om i världen tycker att han är en spion och landsförrädare, medan fler och fler tycker att han gjort världen en tjänst. Han står under dödshot och igår överlämnade han sig själv till polis i London, samtidigt som han får fler och fler anhängare runt om i världen.
Själv är jag nog beredd att ställa mig bakom Wikileaks. Vi är inne i en ny tid där internet ger helt andra möjligheter för det fria ordet. Det är också viktigt att vi i demokratier verkligen står upp för detta, oavsett om det ibland blir obekvämt. Idag blir kanalerna fler och fler och därför är det kanske också viktigare för alla, politiker, makthavare och vanligt folk att fundera över vad som läggs ut på internet. Ska det vara hemligstämplat, vilket jag i vissa fall kan förstå att material ska vara, jag då får man skydda det på ett annat sätt än man tidigare gjort. Samma sak gäller ju för oss vanliga internetanvändare, vi får tänka till vad vi vill publicera och skriva om på facebook, bloggar och andra forum. Idag går allt snabbt, och det som väl skickats iväg i cyberrymnden finns där, vare sig vi ångrar oss senare eller inte.
För att citera journalisten och författaren David Samuels: "– Wikileaks verkliga betydelse – och nyckeln till att förstå dess grundares motivering och beteende – ligger inte i innehållet i de senaste dokumenten som har publicerats utan i tekniken som gjorde det möjligt, vilken redan har visat sig vara ett kraftfullt vapen att använda för att underminera offentliga lögner och försvara mänskliga rättigheter."
För övrigt så är det också Nobelveckan här i Stockholm. Pristagarna har anlänt och har ett tufft schema som når sin kulmen nu på fredag med den fantastiska Nobelmiddagen. Jag kommer självklart att sitta bänkad framför TVn för jag fullkomligt älskar allt som har med Nobelpriset och Nobelmiddagen att göra.
I går var jag ute på en liten kvällspromenad och tog då lite bilder från vårt område.
Det var mörkt nör jag var ute och jag älskar det. Det här är områdets
julgran som står en bit från Vietnamesiska ambassaden. 
Det blir så mysigt när det är så här mycket snö, dessutom blir alla
promenader friska och då känns det extra skönt att med rosiga kinder
komma in i husvärmen igen.
Malaysia truly Asia
I går när jag besökte Malaysiska ambassaden blev jag riktigt glad och blev dessutom än en gång påmind om varför jag älskar Malaysia så mycket. Den gästvänlighet och det glada bemötandet är en självklarhet för malayer oavsett om de befinner sig i Kuala Lumpur eller Stockholm. Igår var det storbak på ambassaden, det var de där typiska malaysiska bullarna med röda bönor inuti som jag inte kommer på vad de heter, som for in och ut ur ugnen. Jag fick smaka två stycken där, sedan fck jag även en hel påse nybakat med mig hem till familjen. Så gott och ett så fantastiskt trevligt sätt att få mig på ett riktigt bra humör resten av dagen.
I dag ska flyttfirman komma hit och hämta upp alla våra tomma flyttlådor som står i högar runt huset. Nästa gång vi flyttar utomlands, då lämnar vi allt hemma i Sverige. Idag hoppas jag att jag inte blir allt för utskälld för att de numera är lite snötäckta och också blöta. Men tyvärr fanns ingen plats i garaget för dem, för där är fullt med proppfulla flyttlådor som innehåller allt från gamla kursböcker till saker vi egentligen inte vet vad det är. Mycket av det som står där har varit magasinerat ett tag. Ett projekt som vi kommer att ta tag i efter julhelgerna. Temat för det projektet ska vara rensa och åter rensa eller skänka och åter skänka. Blir svårt med en man som tror att man kanske kan få nytta av allt en vacker dag och därför bör sparas.
Emelie framför Petronas Twin Tower, de mäktiga och imponerande
tvillingtornen som finns i underbara och mångkulturella Kuala Lumpur.
Har ni tid, kom gärna och titta på hantverk från Malaysia, bland annat
är Malaysia väldigt kända för sin vackra batik som ofta är väldigt färgrikt.
Eller kanske ni vill prova lite malaysisk mat...
som här Curry Puff, som jag faktiskt kan göra själv nu. Men jag får dem
inte särskilt fina, en riktig konst att få ihop dem så där snygga. De här
på bilden har min kära malaysiska vän Maureen gjort när hon lärde ut.
Stockholm i mitt hjärta
De flesta brukar lovorda Stockholm mest på sommaren, men jag tycker nog att ett vintrigt Stockholm är minst lika vackert. Den vita snön som förenas så vackert med alla ljus ger en magisk stämning och man blir både glad, förhoppningsfull och nostalgisk. När man vandrar förbi någon av alla de mysiga restaurangerna och tittar in ser man glada och uppsluppna Stockholmare och turister som värmer sig med god mat och dryck och när kylan och vintern blommat ut för fullt utanför fönstren och man står där utanför och kikar in så ser allt nästan ut som en förtrollad Disneyfilm. Himmelskt är det verkligen.
Igår åkte vi in till Gamla Stan och vandrade runt bland alla gamla vackra hus och alla mysiga cafeer och restauranger som just nu förenas med försäljare av brända mandlar, juldekorationer och varm korv. Naturligtvis hamnade vi på Stortorget och den traditionsenliga julmarknaden med anor från 1915. I år kändes det extra stämningsfullt eftersom både snön och kylan också var med. Alla de karakteristiska röda stånden som är fyllda med allt från glögg, stickade tröjor och rökt renkorv är välbesökta, och trängseln gör faktiskt att man känner värme inombords.
Ingen jag känner på bilden, knäppte bara rakt ut i luften.
Samma sak här, okända men påpälsade kvällsvandrare i Gamla Stan.
Just Gamla Stan tycker jag är så otroligt vacker vintertid. Att den här delen
av Stockholm dessutom är unik med sina otroligt gamla vackra byggnader gör
att man blir helt betagen och varje steg blir en njutning.
När vi väl bestämde oss för att åka hem och förbereda för lite lördagsmys med dvdn Kejsaren från Portugalien så tog vi genvägen över slottet där man riktigt kunde känna hur kallt det måste vara att stå högvakt i dessa dagar. Pär tyckte det var lite roligt att berätta om när han stod högvakt en midsommarhelg för snart 30 år sedan och på vilken bänk jag satt och väntade på honom när han gick av. Emelie och Julia var lite måttligt intresserade.
Väl hemma dukade vi upp med god mat och en del av de delikatesser vi köpte på marknaden och satte på Kejsaren av Portugalien som jag tycker är en av de bästa och mest gripande TV serier som visats på svensk TV.
Idag ska vi bara vara hemma och stöka lite. Har ännu inte fått upp några julsaker, men har i alla fall hittat den flyttlådan där de finns. Egentligen hade vi redan när vi satt på planet hem till Sverige bestämt oss för att kanske ordna en stor fest för min man som nästa helg fyller jämt. Men med tanke på allt det jobb hemflytten innebar och alla förseningar med bland annat containern så har vi bestämt oss för att skjuta på det till efter julhelgerna. Känns inte som det blir bra om man ska stressa igenom det bara för att man måste. Kan ju vara lite roligt och annorlunda att fira det lite i efterskott också. Dessutom har vi som sagt försökt slutat upp med måsten och stress.
Men som sagt, vi som står honom nära kommer att fira lite nästa helg, och sedan över nyår har vi lite planer på att åka iväg till New York och fira lite mer. Vi har nämligen också en lite dröm att få stå på Madison Square Garden på självaste nyåret. Tror att det kan vara en häftig känsla att få uppleva.
Måste också få rekommendera ett underbart program som går på SVT just nu, och det heter Kinas mat. Det är den underbara skånska journalisten Fredrik Önnevall som tar oss med på en fantstisk matresa runt Kina. Han har själv bott i Kina och var faktiskt SVTs första korre i Kina. Det roliga med honom är att han älskar det vanliga och eftersom han pratar kinesiska själv så blir mötena med alla människor otroligt kärleksfulla och äkta. Att bara höra om turistfällor och lyxiga ställen är inget som tilltalar honom och inte mig heller. Som han själv säger så är det de enkla ställena som har den allra godaste maten, eller varför inte hemma hos kineserna själva. Ni som bor i Malaysia eller någon annan del av världen och läser min blogg se det på SVT play, ni kommer att gilla detta.
Själv tyckte jag om avsnittet från Pingyao, den stad som blev en stor favorit under vår rundresa i Kina. I senaste programmet undersöker han hur man tillagar Pekinganka och besöker också en del restauranger. Titta och njut!
Här träffade Julia och Emelie en liten kille i en gränd i Pingyao.
Pingyao som är en väldigt historiskt viktig stad för Kina, bland annat
var den tidigare bankcentrum. Här står vi utanför vårt hotell som låg
på en av huvudgatorna innanför muren. Hotellet som vi bodde på är
kända för sina gamla traditionella tegelstenssängar, som vi också sov i.
En självklarthet när man är i Pingyao är att skaka hand med bankdirektörn.
Ja, det var ett inlägg från Stockholm och Sverige till Kina. Men det är väl det som är tjusningen med oss människor idag att vi har plats för så många vackra och spännande platser i vårt hjärta.
Ha en riktigt skön andra advent!
Europa fryser och Sverige står still
Jag menar, hallo, har vi inte vinter i Sverige varje år? Om än med lite variation på snömängd, grader och tidpunkt när den behagar göra sin entre. Men det är väl inget som "landet Vinter" borde bli förvånad över. Vi måste väl ändå vara väl förberedda efter så många års prövningar. Eller?
Jag gillar Sverige och jag gillar Stockholm. Tycker att det är en underbar känsla att komma tillbaka hit efter så många år och upptäcka att staden faktiskt blivit både internationell och förnyad på ett riktigt positivt sätt. Men om Stockholm ska kunna hålla den höga fanan som en internationell världsstad av betydelse så kan ju för sjutton gubbar inte staden stanna upp ett antal månader varje vinter. Vädret på denna breddgrad ser ut så här. Ska vi kunna konkurrera på världsmarknaden så måste vi även satsa på en bra infrastruktur. Alla människor som arbetar i Stockholms City måste på ett enkelt sätt kunna ta sig till och från jobbet hela året. Vi kan inte längre skylla på snökaos varje gång pendeltåg, tunnelbanor och bussar står stilla, är inställda eller kraftigt försenade.
Beslutsfattare måste sluta fundera och agera mera, och då också i handling. Om inte så måste garden sänkas och den typ av länder som vi kan se som konkurrenter är då möjligtvis Sibirien eller så.
Det som hänt den senaste tiden ska inte behöva hända i ett land som Sverige. Människor ska inte behöva stanna hemma från sitt arbete för att tågen inte går i tid. Människor ska inte behöva sitta på ett tåg i flera timmar utan mat, vatten och toaletter. Det som händer i år hände förra vintern också, alltså inget nytt.
Varför är det så att vi här i Sverige alltid bli tagna på sängen? Jag säger som en av de passagerare som blev intervjuad i veckan efter att ha suttit åtta timmar på ett tåg: "ja, man undrar ju hur det blir om den verkliga katastrofen kommer?" En fråga där svaret borde sitta i ryggmärgen hos alla medborgare.
Nåväl, idag är det fredag och det känns skönt. I helgen har vi inga egentliga planer. Ibland är det ganska skönt att bara vara också. Njuta av lite god mat och härliga promenader. Det känns som vi behöver det, förkylda som vi varit sedan vi kom hem till Sverige.
Bild tagen från Expressen. Snökaos som blir till tågkaos och alla annan kaos.
Och så var det den här himla städningen
Allt som oftast har jag sådana där dagar då jag planerat att göra massor med saker, och det slutar med att jag inte gjort något alls. Jo, jag gör saker, men inte det som jag bestämt mig för att göra. Jag är ganska lat, eller för att inte säga väldigt lat. Ibland. Inte jämt. För kommer det något i vägen som jag tycker är oerhört mycket viktigare och roligare, ja då gräver jag ner mig i det och glömmer tid och rum, jag sprudlar av energi.
Som idag till exempel, jag har bestämt mig för att städa, men vill liksom inte komma till skott. Jag har nu under morgonen hittat massor med andra saker som jag gör istället. Jag läser tidningar grundligt på nätet, skickar in lite jobbsaker, ringer några samtal, kollar facebook, läser en del bloggar och fundera över mer världsliga saker än att få det rent här hemma. Det är klart att städning inte är kul, men ganska nödvändigt ändå.
Jag har egentligen alltid valt bort städning. Tiden i Kuala Lumpur var perfekt för mig, för då behövde jag inte ens fundera över ordet städning, det var alltid rent och fräscht hemma trots att ingen knappt lyfte ett finger. Här är det lite annorlunda, vi måste agera själva för att det ska bli städat.
Min man tar betydligt större ansvar, det måste jag medge. Det har han alltid gjort, och han verkar ändå trivas rätt bra med det. När han reste som mest och vi bodde i Sverige så kunde han vara borta i säkert två veckor och när han kom hem var tvätten det första han fick ta tag i. Sedan gick han systematiskt igenom rum för rum och städade upp slarviga rester efter mig och våra flickor. Han sa inte mycket, muttrade kanske lite och frågade vad jag gjort under tiden han varit borta. Emelie och Julia jublade över att de nu äntligen fick rena kläder igen.
Jag kanske överdriver lite, men på det stora hela tycker jag absolut inte om att plocka och städa. Fast jag gillar att ha ordning och reda runt omkring mig. Jag hatar när det är stökigt och rörigt. Jag förstår er, ekvationen går liksom inte riktigt ihop. Vill jag ha rent, fräscht och ordning så får jag för banne mig ta tag i det också.. Men det tar alltid emot, precis som den där första träningsrundan, men som känns oerhört skönt när man ser resultatet.
Men som tur är finns det hjälp att få, man kan ju pröva vad Psykologifabriken erbjuder för hjälp till oss städlata, jag länkar den för alla er som har samma problem som jag har inför städning, ångest, ångest, ångest....
http://www.psykologifabriken.se/svart-for-att-stada-testa-i-fem-minuter/
Nu ska jag i alla fall göra ett försök, med eller utan psykologhjälp. Jag vet ju hur glad jag blir efteråt och hur skönt det känns. Jag kommer att skruva på lite härlig musik och dansa igenom varje moment.
Julefrid
Här ovan är en bild från Jamtlis julmarknad i Östersund, den bästa i hela Sverige tycker jag.
Men det jag gillar med julen är inte stressen, den hatar jag. Skulle aldrig för mitt liv kunna ägna mig åt måsten under och innan denna så fantastiska helg. Jag tycker heller inte om att köpa julklappar, har aldrig gjort det och kommer troligtvis aldrig att börja tycka att det är kul. För några år sedan köpte vi alltid flera julklappar till våra barn, ett hemskt minne som får mig att rysa. Vi sprang svettiga ut och in i butiker och försökte hitta på något som skulle passa våra små älsklingar. På själva julafton var det en evig väntan för de minsta och när väl tomten dök upp var det extas, alla slet i paketen och papper låg överallt. När så tomten hade gått så var det roliga över, julen var liksom slut och i bästa fall var leksakerna hela och populära veckan ut.
De senaste åren har vi inte köpt julklappar i samma utsträckning. Vi har enbart köpt något som verkligen behövs och som vi vet kommer att användas. Allt det där onödiga och som bara köpts för köpandes skull har vi helt slutat med. Vi slösar inte längre tid med att försöka komma på vad våra tjejer är i behov av. Båda våra tjejer tycker att det är helt okey och har heller aldrig ifrågasatt denna förändring.
Nej, det roliga är ju faktiskt maten och att få umgås med nära och kära. Oftast blir det släkten, men jag skulle helt klart även kunna fira jul med vänner. Under julhelgen vill jag ha det lugnt och skönt med mat, godis, promenader och eftermiddagsvila i en skön soffa tillsammans med en bra bok eller en bra film.
Jag vet många som gruvar sig inför julhelgen, de tycker att de har på tok för mycket att göra och att det ställs krav på dem att allt ska göras på ett speciellt sätt. Jag kan inte riktigt tycka synd om dessa offer, för oftast har man ju försatt sig i situationen själv genom att inte kunna säga tack, men nej tack. Ingen tackar en för att man utplånar sig själv och gör saker som bara orsakar stress. Julen ska vara en helg för eftertanke och vila.
Läste för övrigt idag också en artikel om att fler och fler här i Sverige inte har råd att fira jul. Föräldrar känner press över att inte kunna ge sina barn det som för andra barn är självklart. Då menar jag inte bara julklappar utan julmat, julgran och allt annat som vi andra tar för givet eller kan välja om vi vill ha eller inte. Känns inte alls kul att läsa och jag skulle verkligen önska att posten fanns kvar som förr och att fler var som Karl Bertil Jonsson och hjälpte till att fördela allt till det bättre.
I morse var det riktigt kallt här i Stockholm, 19 minusgrader. Men det är vackert med frsoten på träden och solen som får allt att glittra så magiskt. Har i och för sig inte varit ute ännu, men jag ska ta en liten tur till affären med täckbyxorna på. Det är ju tur att man kan klä på sig.
Här bjuder jag på en underbar julsång med Busungarna.
http://www.youtube.com/watch?v=L8XNpTxqqp0
