evalinder

Idag är det Nobeldagen och igår när jag åkte förbi Konserthuset och Stadshuset så var det full aktivitet med att ordningsställa denna, kanske den största av alla dagar i Stockholm och Sverige. För stort är det, och festligt och imponerande och glamoröst. Själv hade jag önskat att jag fick sitta där på den stora glittriga banketten och insupa stämningen och betrakta allla medan jag njutfullt äter den goda maten. Men jag får bänka mig framför TVn och äta något gått medan jag betygsätter klänningar, håruppsättningar och tycker till om vem av pristagarna som håller det roligaste tacktalet.  

I går var det en riktigt rolig dag som började med att min kollega och uppdragsgivare Thomas hämtade mig här hemma för vidare färd till restaurang Maslaysia där vi skulle inta en god lunch och prata lite jobb. Det är verkligen en trevlig oas på Luntmakargatan och mätt blir man verkligen av deras väl tilltagna portioner.

Nu blev det kanske inte så mycket jobbprat för min och Thomas del eftersom restauranens mycket trevliga ägare och kock ville prata med oss under i stort sett hela lunchen. Ja, ni som känner mig förstår kanske att jag också bidrog till att det mest kom att handla om Malaysia. Vi gick igenom allt från hur det var i Malaysia på den tiden han lämnade landet för Sverige och sin svenska fru för massor med år sedan till hur utvecklingen fullkomligt exploderat den senaste tiden. Han brukar åka till Malaysia ungefär vart tredje eller fjärde år för att hälsa på släkt och vänner. Han kommer från Petaling Jaya eller som man kort och gott säger PJ, samma område där Pärs kontor ligger. Jag passade också på att ge honom en reklam lapp om Malaysiska ambassadens bazar i morgon som han kunde sätta upp på anslagstavlan.


Thomas är nästan sämre än jag är på att ta kort, som här det han tog 
på mig och den härliga kocken på restaurang Malaysia. Väldigt suddigt.

Senare på kvällen var vi hemma hos min amerikanska "syster" Liz och hennes familj som bor här i Stockholm. Liz mamma Julie var på besök från USA och det var ritkigt kul att träffa henne, vi konstaterade att det var massor med år sedan sist vi sågs, så det var mycket att gå igenom. Framförallt ville hon höra hur min syster Anna har det, eftersom Anna bodde hos dem för snart 30 år sedan som utbytesstudent. Därefter kom Liz hem till vår familj och bodde ett år och pluggade på gymnasiet i Östersund. Jag kommer ihåg när Julie hälsade på hemma i Östersund och precis hade börjat med zoonterapi, vi låg som ett löpande band alla och väntade på att bli behandlade. Julie som innan hon gick i pension var lärare på ett college är nu över 70 år men otroligt ungdomlig och alert, med ett genuint intresse och nyfikenhet för livet.


Tog inga kort i går kväll, men här är ett kort på Liz från ett annat tillfälle.

I dag är Pär ledig och vi ska fixa med lite småsaker. I kväll får vi besök av min syster Annas tjejer som kommer hem från London. De ska visserligen inte stanna mer än några timmar innan de fortsätter med nattåget upp till Östersund. Men vi hinner umgås ett litet tag, innan vi följer dem till station. Sedan får vi umgås lite mer och längre under julhelgen som vi firar ihop.