evalinder

Vi kommer in i ett otroligt exklusivt biosalong. Fotöljerna som man sitter i är riktigt stora och riktigt sköna. Man kan välja om man vill sitta, halvligga eller ligga. Även fötter och ben får ha det riktigt skönt i denna fotölj. Bredvis varje fotölj finns ett litet bord, på bordet finns en röd knapp där man kan trycka om man vill ha något att dricka eller äta.

Vi sätter oss alla fyra i en varsin fotölj, trycker den bakåt och lägger kudden tillrätta och som grädde på moset drar vi över oss en riktigt gosig filt.

Ja, så här är det om man går på bio i Gold Class här i Kuala Lumpur. Det gjorde vi i går kväll, vi såg "The Curious Case of Benjamin Button". En riktigt mysig och superbra film som jag verkligen rekommenderar.

Att gå på bio här kostar normalt bara cirka 20-25 kronor, men vill man ha lite mer lyx, som vi kostade på oss i går så kostar det som att gå på bio hemma alltså cirka 100 kronor. Och då får man all denna lyx och läsk som ingår. Men det var verkligen värt pengarna, för jag satt så himla skönt.

Nu ska jag och mina föräldrar åka till Garden International School och titta på den Internationella mässan. Jag har ju inte kunnat gjort något av det jag först ville, men Julia fick ta med sig lite svenska köttbullar.

I helgen ska vi ta det ganska lugnt, en del shopping för mamma och pappa eftersom de åker hem på tisdag.

Nu är klockan snart halv tio på morgonen och jag har precis kommit hem från ett föräldramöte på Julias skola, Garden International School. Här pendlar man mellan Emelies amerikanska inriktning och Julias brittiska, det gäller att ställa om sig. Även om skolorna är ganska lika så är det mycket som skiljer dem åt. 

Och på det stora hela är det ungefär samma frågor som ställs här i KL som hemma i Norrköping. Det vi hade möte om i morse var ett nytt sätt för elever och föräldrar att närma sig varandra i skolarbetet och ge oss föräldrar en inblick i hur arbetet fortlöper. Så i mars ska de börja med "Student Led Parent Conferences. Intressant.

Det som är roligt är att både Emelie och Julia har kommit in i skolarbetet riktigt bra. Självklart är det enormt jobbigt med massor av prov, projekt och läxor. Men att de har utvecklats i språket är det ingen tvekan om, herre gud vad snabbt det går för barn och ungdomar. I förrgår fick vi hem ett brev från Emelies skola som löd:

"I am pleased to inform you that your child will exit the ESL High Intermediate level at the end of second trimester. Your child will begin in the Advanced level of ESL for the third trimester." Sedan var det flera punkter där de talade om hur duktig hon blivit på engelska.

Då blir man stolt som förälder. Och faktum är att det går betydligt snabbare för barnen, de pratar ju engelska precis hela dagarna. Jag blir lika förvånad varje gång jag går någonstans med Emelie och Julia där de måste prata engelska hur himla duktiga de är. Nu flyter det verkligen på.

I går efter skola och jobb var vi på vårdcentralen som ligger ganska nära här där vi bor. Himla bra ställe faktiskt, de har öppet alla dagar mellan 8-21 och helger har de också öppet fram till 1 eller 2 på dagen. Det är bra läkare och personal och man får snabbt hjälp. I går skulle vi ta vår sista twinrix som vi inte hann med i Sverige innan vi flyttade.

Dessutom skulle det ta lite extra prover på Emelie som hon ska lämna in till skolan. Det var alla möjliga tester som är nödvändiga för hennes stora äventyr om ett par veckor. Då ska hon nämligen ut i djungeln en hel vecka med skolan. De kommer att sova i tält och äta utomhus. Vi har varit på massor med möten och vi har även sett bilder från förra årets "Malaysia Week Adventures" som det kallas. Under denna vecka får inte barnen kontakta hemmet, och vi får heller inte kontakta Emelie. Alla i hennes campus är indelade i mindre grupper på 8-10 stycken, och de ska vandra, klättra och verkligen leva djungelliv. Jag återkommer till detta senare.

I kväll kommer mamma och pappa hem från Singapore. De åker hem till Sverige på tisdag, så vi har liksom helgen på oss att göra det vi missat och även åka iväg till några ställen för shopping och presentinköp.

En av kvällarna ska vi även titta på lite dvd filmer. Bland annat Oscarsaktuella "Slumdog Millionaire" som vi började se förra helgen men avbröt på grund av Anders Södergrens skidåkning. Men vi hann med att se "The Reader" med Kate Winslet.  Här i KL kan man köpa dvd filmerna långt före innan de kommer ut i Sverige. Naturligtvis är det "good copy" för 10RM. Som jag säkert sagt tidigare, vi kommer nog att ha rätt mycket filmer med oss hem efter fyra år i detta land.

Ha det bra så hörs vi i morgon!


Ingången till Julias skola. Där inne är det väldigt stort, med stora idrotts-
planer, pool och mycket mer.

Jag hoppas inte att ni som följer mig och min familj här i Kuala Lumpur har tröttnat nu. Eller blivit förbannad för att jag inte skrivit på ett tag. Tro mig, jag har inte gjort det medvetet, och jag vill ju inget annat än berätta för er alla hur vi har det här i det underbara landet Malaysia.

Men, tyvärr har inte internet fungerat på flera dagar, det har varit nästan omöjligt att komma in på en svensk eller europeisk sida. Men idag verkar det fungera och jag är jätteglad för det.

Idag tänkte jag berätta om några saker man kan göra för sitt välbefinnande här i Malaysia. Och allt till en mycket billig penning i jämförelse med Sverige. Men först måste jag bara berätta om en liten rolig incident som hände Pär igår när han var ute och körde bil på lunchen. Kanske ganska typiskt för detta land.

Pär kommer alltså körande med vår bil, och ser i backspegeln en polis som kommer åkande på sin motorcykel mot honom. Pär reagerar väl inte så jättemycket, utan fortsätter att köra samtidigt som han pratar i mobiltelefonen. (Ja, jag vet, det ska man undvika.) Men sedan upptäcker Pär också att han inte har bilbältet på, och försöker snabbt krångla på sig det. Men polisen är enträgen och åker upp jämsides och Pär vevar naturligtvis ner rutan, det gör man ju gärna när man har en polis som vill ha ens uppmärksamhet precis utanför rutan.

Då påpekar polisen att det är förbjudet i hela Malaysia att prata i mobiltelefonen när man kör bil. Pär säger att han inte visste det, men ska tänka på det i fortsättningen. Han säger inget om bilbältet som det visserligen också är lag på, utan tittar på körkortet och uttrycker: "vill du ha ett kvitto?" Pär fattar  inget, utan frågar "har jag något val?"

Polisen tror nu att Pär är lite dum, så han tar i lite mer och säger "vill du ha ett kvitto?" Pär är fortfarande lika frågande, och efter många sådana här turer så säger polisen lite så där hemligt och med i princip hela huvudet och halva kroppen inne i bilen: "Du har två val, antingen får du ett kvitto och måste betala 300RM eller så betalar du 100RM till mig nu." Pär säger att han inte har 300RM på sig, men däremot har han 100RM. "Bra, säger polisen och tittar sig noga runt omkring så att ingen ser honom, stoppar på nytt in huvudet i bilen och tar snabbt 100RM.

Rätt typiskt för detta land, du kan köpa dig fri, till och med från polisen.

Nu till något betydligt skönare och som har med vårt välbefinnande att göra. Här kan man verkligen unna sig all den lyx som man många gånger är tvungen att välja bort i Sverige på grund av att det kostar så himla mycket.

Först och främst så kan du gå på massage i princip så ofta du vill här. Det dräller av olika spa- och massageställen. En helkroppsmassage kostar mellan 100-200 kronor beroende på vilket ställe du är på. Ska du bara ha rygg- och nackmassage kostar det mellan 50-150 kronor. Vill du bara ha fotmassage får du betala mellan 40-100 kronor. Så detta är något som vi varit ofta på under dessa månader som vi bott här.

En annan sak som jag numera ofta går till är hårfrissan. Ja, det är inte så att jag klipper mig eller ändrar frisyr varje gång, utan jag går dit bara för att njuta. För här kan du gå till salongen och få håret tvättat och fönat, låter lite gammaldags, men det är det inte, och det är så skönt att du redan när de är klara längtar till nästa gång.

När man är hos frissan så tvättar de håret medan du sitter i din stol, de har en flaska som de tömmer i håret och sedan masserar de både håret, huvudet, nacke och rygg. Och de håller på länge, länge, länge. Jag har till och med flera gånger haft svårt att hålla mig vaken, så avslappnande är det.

Och det bästa av allt är att de fortsätter med massagen även när de sköljer håret och efter det att de är klara med håret. Och jag kan säga att de är duktiga, och från det att du kommit in i salongen blir du behandlad som en kunglig.

Min mamma har under sin månad här varit iväg och njutit på salong hela tre gånger. Kanske blir det en till nu när de på torsdag kommer hem från Singapore, där de varit sedan i måndags.

Priserna här varierar lite beroende på vilket ställe du går till, men att bara tvätta och blåsa (inklusive all denna massage) kostar cirka 70 kronor på nästan alla ställen. Att klippa sig kostar allt mellan 20 kronor till ja, flera hundra beroende på hur trendig och på vilket ställe salongen ligger.

Allt är naturligtvis lite dyrare där det bor många västerlänningar. Vi brukar skämta här och säga att vi betalar lite extra för vår hud- och hårfärg. Men kommer du ut en bit utanför dessa områden är det mer än halva priset oftast, och faktiskt inte ett dugg sämre.

Så att unna sig sköna saker kan man verkligen göra här.

Ja, som sagt, mina föräldrar är just nu i Singapore. Men innan de åkte så har vi gjort massor och jag hoppas att de båda är nöjda med sin månad här i KL och att de fått se lite mer än vad man kanske normalt ser när man är på semster.

I går var jag på en liten rundtur med några nya här i KL. Det var härliga och duktiga Jessika som guidade oss bland kryddor och mat på en härlig matmarknad bara en bit från där jag bor. Vi var också och besökte en hel radda med handelsträdgårdar. Det var så kul, och jag tänkte hela tiden på min svägerska Catrine, och att hon skulle älskat att gå runt där, när hon kommer hit får jag åka dit med henne för hon fullkomligt älskar blommor och blader.

Nu ska jag göra mackor till Svenska Skolan. Idag är det min tur att stå för barnens mellanmål. Så jag måste tyvärr avsluta här, fast jag egentligen skulle vilja sitta och skriva mycket mer. Men vi ses och hörs i morgon, förhoppningsvis.


Här sitter vi hela familjen på vår numera favorit, nämligen djungelrestaurangen.
Från vänster, pappa, jag, Julia, mamma, Pär och Emelie.


Julia och mamma tar igen sig under tak. Vi är på en hantverksmarknad
där de säljer och visar traditionell Malaysiskt hanverk.


Det här är ett spännande ställe. Batu Caves heter det,, och det är en hinduisk
plats. Man vandrar upp för dessa 280 trappsteg och sedan kommer man till
grottor som är otroligt vackra med flera tempel. Ett måste när man är i KL.

Idag var jag på min första lektion i bahasa Mêlayu. I rubriken står det att jag heter Eva och är gift. Här i Malaysia presenterar man sig antingen som gift eller singel. Lite konstigt för oss, men naturligt för alla som bor här.

Vi var ett gäng entusiastiska elever och en ännu mer entusiastisk lärare som heter Hasline. Hon var oerhört rolig och duktig på att lära ut. Så förhoppningsvis, kanske, men bara kanske, så kan jag så småningom prata med lokalbefolkning, åtminstone lite.

Det roliga med kursen är att man lär sig väldigt mycket om landet och hur det fungerar också. Så det är jättespännande.

Tidigare i morse åkte jag och mina föräldrar in till KLCC för att åka upp i Petronas Tower. Pär skjutsade oss till en tågstation ganska nära som heter Bangsar och där tog vi pendeltåget in till KLCC, alltså direkt in till Petronas Tower. Det var rusningstrafik och min kära mor tyckte att det var lite väl trångt i tåget. Det var andra gången jag var där och såg filmen om själva byggnationen, men det var lika intressant idag, alltid reflekterar man över nya saker. Tänk att det var över 2 000 byggarbetare som jobbade med hela detta projekt som tog ca tre år att få klart. Det är så imponerande att se och Petronas är ju fortfarande de högsta tvillingtornen i världen.

Idag kan ni som vill gå in och läsa http://resesnack.blogg.se/
där är det en intervju med bland annat mig.

Nu är jag tillbaka efter en liten paus på några dagar. Som jag skrev så har vi varit i Penang och George Town. Det var en otroligt vacker ö med massor av intressanta saker att titta på. Som så mycket annat här i Malaysia så var det mycket Brittiskt.

Vi bodde också på ett riktigt gammalt fint kolonial hotell. Det var nog ett av de absolut tjusigaste hotellen jag bott på. Men å andra sidan, här i Malaysia kan man kosta på sig det, för det blir ändå inte så mycket dyrare än att ta in på Scandic i Sverige.

Vi bilade upp till Penang, som ligger i nordvästra Malaysia. Att bila är ett trevligt sätt att resa på här i Malaysia, dels är det väldigt bra motorvägar och sedan med jämna mellanrum dyker det upp stora ställen där man kan äta, göra toalettbesök och sträcka på benen. Tycker att dessa stop är betydligt finare än de vi har hemma i Sverige. För att inte tala om maten som är bra på dessa ställen, massor att välja på och inte alls så smaklöst som det kan vara på svenska vägkrogar.

I Penang besökte vi en hel del gamla historiska ställen. Bland annat ett gammalt brittiskt fort. Vi vandrade även runt i en kryddträdgård som var intressant. Vi lärde oss att just Penang var världens kryddcentrum för massor av år sedan. Alla världens kryddor hamnade först i hamnen i Penang för att sedan skeppas ut till övriga världen.

Något som vi sett fram emot var ormtemplet som vi läst om så mycket innan. Men det blev en besvikelse. Jo, vi fick se ormar, men de var inte inne i templet. De låg i burar på ett separat ställe bredvid templet. Guiden där berättade att de för några år sedan fick sluta att ha ormarna fria i templet på grund av stöldrisken av dessa dyrbara ormar.

Nu ska jag snart åka på föräldramöte till Emelies skola. Mina föräldrar har åkt till ett stort shoppingcentrum som jag tidigare skrivit om, Times Square. Senare ikväll ska vi ta en snabb tur till Putrja Jaya, den administrativa huvudstaden här i Malaysia. Ett srämmande besök brukar det bli, med alla dessa skrytbyggnader.

Lite trist är att Emelie blivit förkyld igen. Känns så oerhört trist för hennes skull. Så vi måste också åka förbi vårdcentralen och få lite ny hostmedicin, men hon är i skolan. Nu försöker vi ta det lite lugnare med luftkonditioneringen. Men även mer sömn måste det bli för Emelie.

Skolan för både Emelie och Julia är stentuff. I går var jag på lunch med en massa andra från Sverige, och vi konstaterade att skolan här ligger hästlängder före Sverige. Detta gör att alla svenska barn får det oerhört tufft i början för att komma i kapp. Säkerligen var den svenska skolan bra för 20 år sedan, men inte längre. Men den diskussionen kan vi ta senare. Vi trodde ju också att svenska barn var så oerhört mycket bättre än andra. Och de barn som går på skolorna här är ju oftast ganska målmedvetna och duktiga så konkurrensen blir också stenhård.

Så det gäller att stötta och hjälpa som förälder och inte ställa för höga krav, för krav får de nog av från skolorna.

I morgon början min fösta lektion i Malaysiska, ska bli himla roligt.


Hotellet som vi bodde på, riktig gammal brittisk stil


Poolen på hotellet


Mamma och Emelie med hotellbutlern


Här är vi inne i ett Buddisttempel, Julia poserar


Här vandrar vi runt i kryddträdgården, pappa, mamma, Jag och Julia


Här klappar Julia en jättesöt liten Varan. Den kändes som siden.

I går kväll var vi en sväng till svenskhuset IKEA för att köpa Prinsesstårta och Dajmtårta som Pär skulle ta med till jobbet och bjuda kontoret på idag. Han fick även med sig de fantastiskt goda kanelbullarna som vår maid Linda gör så himla goda. Då passade vi även på att äta middag där, och jag tror att mina föräldrar tyckte att det var roligt att gå runt och titta lite på allt, man blir lite stolt som svensk.

Vi åker till Penang idag! Vi ska stanna där till på måndag. Ska bli riktigt roligt, för där har vi aldrig varit förut. Geroge Town ska tydligen vara en riktigt vacker stad, med både bad och många gamla fina byggnader. Vi ska även besöka ett ormtempel. Jag hatar ormar, men jag måste dit.

Jag har gått och tänkt på en sak i flera dagar nu, och det är att jag är så himla lycklig. Jag mår bra, känner mig lugn och harmonisk. Ingen stress och inga påfallande stora krav.

När jag bodde hemma i Sverige stressade jag varje dag, först var det jobbet, sedan var det alla aktiviteter som det skulle skjutsas till. Sedan var det min älskade cirkus som tog massor av tid. Och däremellan skulle vi i familjen umgås och göra saker. För att inte tala om all tid som gick åt till städning.

Nu har jag i för sig engagerat mig i en massa saker. Men jag tar det betydligt lugnare och jag känner att jag för varje dag och varje vecka mår bättre och bättre. Jag blir gladare och gladare.

Mina dagar ser olika ut varje dag, och jag träffar nya bekantskaper nästan varje dag. Vädret är alltid på topp och om jag vill kan jag en hel dag bara ligga vid poolen och ta det lugnt. Nu gör jag inte det, men om jag skulle vilja så är det inget eller ingen som hindrar mig.

Nu ska jag åka med mamma till Bangsar, för hon ska åka och få håret tvättat och laggt. Här är det en himla skön och billig sysselsättning. Man får dessutom massage för det ingår. Jag ska skriva mer om alla dessa avstressande saker man kan göra här i Malaysia och som nästan inte kostar någonting för oss.


Bron över till Penang


Härliga stränder finns i Penang också

Nu har det gått ett par dagar och jag har inte hunnit skriva något på bloggen, hoppas att ni har överseende. Här går tiden så himla fort och vips så har en ny vecka gått. Men det är väl så när allt fortfarande är så nytt och roligt.

I fredags åkte vi in till KLCC och åt middag. Vi skulle gå på vår favoritrestaurang, men den var fullbokad. Så vi gick på en annan bra restaurang som ligger precis nedanför KL Tower, där de serverar typisk malaysisk mat. Restaurangen var väldigt mysig med trevlig personal. Vi åt lite av varje, men förrätterna som vi beställde in och delade på var det godaste tyckte jag.

I lördags var vi först uppe i KL Tower och tittade på utsikten. Sedan åt vi lunch däruppe i tornet. Buffé med både malaysisk och västerländsk mat. Och dessertbordet var inte att leka med. Emelie och Julia som är lite mer våghalsiga tog linbanan ner.

På kvällen var det stor fest här i vårt condominium. Jag hade ju som jag sagt lite mingel härhemma för skandinavierna först, och det var uppskattat. Väl nere på festen fick vi uppleva både lejondans och kinesisk skönsång. Och buffén var så stor att jag faktiskt inte hann gå runt och titta på varje maträtt. Ett mycket trevligt initativ och en fantastisk avslutning på det kinesiska nyårsfirandet.

I söndags åkte vi in till China Town och Merdeka Square. Vi gick ganska snabbt igenom allt för att Emelie skulle på poolparty till en tjej som fyllde 16 år på kvällen. Och det var ett poolparty i riktig Hollywoodstil med egen kock, DJ och serveringspersonal. Men många har det här eftersom prisnivån är betydligt lägre. Så nu vet ni hur Emelie och Julia kommer att fira sina födelsedagar.

I går åkte vi till Melaka, en av de mest intressanta städerna här i Malaysia. Den är en dröm för historieälskare. Vi vandrade runt och tittade på gamla fort, portugisiska, holländska och brittiska kvarlevor och deras China Town som är betydligt trevligare och "elegantare" än de mer traditionella i storstäderna. Vi var riktigt svettiga när vi efter flera timmar satte oss i bilen för att åka hem till Kuala Lumpur.

Melaka som också ibland stavas med två k är en otroligt vacker stad. Många av er har säkert hört talas om Malakasundet, det mest trafikerade sundet här i Sydostasien med fraktfartyg som kommer från Indien vidare till Malaysia och Melakasundet för att så småningom komma till en av världens största hamnar i Singapore. En förbindelse ända till Kina. Så Melaka har sedan 1500 talet varit en stor handlesstad där handelsmän kom för att sälja sina varor. Det var ju även handelsmännen som kom med religionen Islam, som invånarna tyckte var så bra att man tog den till sig.

Melaka har även stor betydelse för alla Malaysier eftersom det var just i Melaka man skrev under självständighetsdeklarationen. Melaka är en mycket intressant stad och jag ska berätta mer om den senare. Vi kommer självklart att åka dit fler gånger, för allt hann vi inte se under denna måndag som vi var där.

Idag ska vi åka till Mid Valley, ett stort köpcentrum här i KL.


Här åker Julia linbana


Och här är Emelie på väg ner.


Grabbarna som skickade iväg Emelie och Julia


Partyt nere vid vår pool på vårt condo


Med den traditionella Lejondansen även här


Mannen som delade ut mandariner som vi skulle slänga i lejongapet för
för att få välgång och lycka.



Torget i gamla delen av Melaka


Inne i ett gammalt Sultantempel i Melaka. Här sitter Sultanen längst fram och
sedan sitter man efter rang under mötena.


Del av Sultanens sovrum, här fick inte ens frun gå in utan att Sultanen godkänt besöket.


Här tar vi en av alla drickapauser.


Pappa, jag och Julia vid floden i Melaka.

Nu är jag här igen, sitter framför datorn i vårt kombinerade gästrum och kontor. Emelie och Julia har åkt till skolan för länge sedan och Pär åkte för en stund sedan till kontoret. Mamma har tagit hissen ner till poolen, hon har ångest för att hon är så vit. Jag är brunare än henne, och det har nog aldrig inträffat någonsin. Och då solar inte jag speciellt mycket, är för trist att bara ligga och slappa vid poolen.

Och pappa då, jo han ligger i bäddsoffan här i rummet och snarkar och då är klockan snart tio. Han har blivit rätt morgontrött på gamla dar, jag trodde det gick åt andra hållet:)

I går var jag på årsmöte på SWEA här i Kuala Lumpur, och där blev jag invald i styrelsen. Och jag ska dessutom fungera som programansvarig, låter konstigt eftersom jag inte bott här så länge, men jag har ett helt gäng rutinerade gamla rävar som kollegor i styrelsen, så det ska nog gå bra.

Senare på kvällen skulle jag och Tanja åka på föräldramöte till Ampang där Emelies skola ISKL ligger. Vi packade in oss i hennes bil som också var försedd med GPS.

Och jag kan säga att vi åkte en krokig väg dit. Damen i GPS:en hon ropade här och där och stackars Tanja hon körde hit och dit och lite då och då kom rösten och sa att hon ändrar färdväg och då ändrade vi också. Men efter cirka 45 minuter var vi framme, en halvtimme försent, till ett ställe som normalt tar cirka 20 minuter. Och det var ganska bra, för hemfärden tog över en timme, och den brukar bara ta cirka 15 minuter när det inte är köer. Vi skrattade och hade i och för sig väldigt trevligt, men som sagt, raka vägen blev det inte. Till och med Emelie ringde mig på mobilen och undrade var vi var. Men nästa gång kommer det att gå klockrent.

Nu sitter jag och väntar på målaren som ska fixa lite grön färg på vår vägg. Han var här igår, och kluttade på lite här och där ändå tills han upptäckte att det var fel färg. Fy, fanken, väggen ser inte klok ut nu. Men han var så glad, och skrattade med sin tandlösa mun och sa att han kommer tillbaka idag med rätt färg. Vi får hoppas det. För i morgon har jag mingel härhemma för condots alla skandinavier, och då vill jag inte ha en fläckig vägg.

Ikväll åker vi till den för besökare obligatoriska djungelrestaurangen i Ampang. Sedan blir det Petronas Tower och rundvandring inne i KLCC. På söndag ska Emelie på poolparty och på måndag är det Public Holiday och då åker vi till en väldigt fin stad som heter Melakka. Vad ska ni göra i helgen?



Mitt älskade Malaysia

Igår hade jag en jätterolig dag. Den var svettig, klibbig, stressig, rolig, intressant, social och precis så som jag vill ha en dag.

Dagen började som vanligt 06.00 då väckarklockan ringde. Emelie och Julia åkte iväg till respektive skola. Pär var hemma lite längre på morgonen för han skulle fixa med en spegel i Julias rum och sedan packa sin lilla resväska, direkt efter jobbet åkte han till Jakarta.

Själv åkte jag hissen ner till vår lobby och garageutfart där jag skulle möta Riita och hennes man från Norge som bor i samma condominium som vi. Riitas man skjutsade oss till KL Central, där vi skulle möta ett gäng glada Skandinavier som under förmiddagen skulle få en riktig guidning genom intressanta delar här i KL. Hon som guidade oss heter Jessika och är Finlandssvenska och har bott här i två år. Hon var väldigt duktig och nu kan jag säga att jag fått en hel del tips.

Bitte: Nu har jag hittat dörren, du vet, kopiornas kopia!!!! Så nästa gång ringer vi på:) Ödsligt och skumt, men ack så spännande!



Vi samlades alltså vid KL Central 09.00 på morgonen. Och vi, det var både svenskar, norskar och finnar. Alla var riktigt taggade på att få vandra runt i denna tryckande värme och fuktighet och upptäcka nya hemilgheter i denna fantastiska stad Kuala Lumpur. Och jag kan säga att det kommer att ta lång tid innan jag kan säga att jag upptäckt allt här. För det finns massor och hela tiden hittar man nya guldkorn.



Här ovan är Jessika, som var dagens värd. Hon har bott i Kuala Lumpur i två år, och hunnit lära sig otroligt mycket. Vi fick många tips av henne. Måste också berätta en lite roligt sak. Julia går ju på Garden International School just nu, och hon är ju enda skandinavien där. Men de har hela tiden sedan vi började  på skolan pratat om en duktig kille som tog internationell examen förra året, och hur hans mamma ensam stod för det skandinaviska under deras internationella dagar. Ja, så där som jag ville göra, fast med hela familjen. Och vet ni, det var Jessika och hennes son. Han var också med igår så jag pratade lite om Garden med honom. Så nu vet jag vilken skandinavisk familj de pratar om.



Först vandrade vi en bit från KL Central och kom då till ett indiskt område som kallas för Brickfield. Ett ganska ruffigt och nedslitet område om man tittar på de många byggnaderna, men riktigt charmigt. Vi fick berättat för oss att det ska  ska fixas till och man ska då också putsa fasaderna. Här ovan ser ni ett av de största och mest lyxiga huset i området, ett typiskt gammalt Malaysiskt hus som står på pålar, fast det syns inte på bilden. Inne i KL finns inte så många av de här husen bevarade, men åker man ut på landsbygden finns det betydligt flera.



I detta område fanns det så många kyrkor, och från olika religioner sida vid sida. Här är ett Indiskt tempel, och där är det stor förberedelse just nu, för till helgen är det Thaipusam, en stor indisk högtid. Då vandrar alla hinduer från ett tempel som ligger i China Town ut hela vägen till Batu Caves, ett annat hinduiskt tempel som är insprängt i bergen. Ett fantastiskt ställe där vi varit med våra besökare. Under denna vandring så späker man sig genom att sticka krokar och annat genom skinnet. Dessa tempel är oerhört färgglada och vackra.



Här är ett Kinesiskt tempel i samma område. Nu firar man fortfarande det kinesiska nyåret och offrar till gudarna,  det var väldigt vackert smyckat med lyktor och de traditionella mandarinträden. De tre urnorna som syns på bilden har alla en egen betydlese och allt går ut på ett långt, lyckligt och rikt liv.



Lite suddigt, men här är själva "altaret" med massor av godsaker som man offrat. Färgglatt och mycket vackert.



En av gatorna i Brickfield där du så att säga kan "köpa" vad du vill eller rättare sagt en stund uppe på ett rum för ungefär 8 RM för en halvtimme. Här varnade Jessika oss för att vandra runt ensam på kvällarna, inte speciellt trevligt och tryggt. Vi såg de lokala hallikarna utanför en trappuppgång och enligt säkra källor tar de drygt hälften av dessa 8 RM. Här är det ju väldigt billigt och skitigt så det är lokala män som går hit. De västerländska äckelgubbarna håller till inne i KLCC eller Hilton Hotel i baren. Vi fick också veta att vi ska hålla hårt i våra västerländska "män" här i Kuala Lumpur för de står högt i kurs hos såväl Malasiska kvinnor som Indonesiskor och Filippinskor. En chans till extra pengar och kanske även en rikare och lyckligare tillvaro istället för fattigdom och elände. Och jag kan säga att det verkligen stämmer. Var än vi går så flirtar de med Pär, till och med när jag står bredvid. En ovan situation, men verklig och kanske förståelig eftersom det är så stora klasskillnader här.



Den här bilden säger ju ingenting, en trist fasad. Men när vi stod på gatan kom en brittisk man med sin lilla son förbi och berättade för oss om staketet eller väggen man satt upp mot Mono-railen. Jo, för här gör tydligen polisen sina räder lite då och då, och innan väggen kom upp kunde kunderna snabbt hoppa upp på den här väggen och ställa sig på perrongen som om ingenting hade hänt. Nu fungerar inte det och det är lättare för polisen att haffa sexköparna och hallikarna.



Här tar vi en behövlig drickapaus på YMCA. Fast nu börjar man ändå vänja sig vid värmen och att vara svettig och klibbig hela dagarna är något som alla är här. Men det tar på krafterna och då måste man dricka mycket.



Här har vi kommit till området "little India" i KL. Och Jessika hade ordnat så att vi fick gå in i en butik med massor av indiska kläder och magiskt vackra tyger och få en förevisning om hur man sätter på sig en shari.



Så här snyggt blev resultatet.



Hungrig blev vi ju också och intog den på en indisk restaurang. Och som ni ser på bilden äter man maten på bananblad och med höger hand. Naturligtvis så tvättar man händerna noga först och sedan är det bara att hugga in. Det man kan tänka på när det gäller den fantastiskt goda indiska maten som är så kryddstark är att man försöker undvika att få mat på läpparna. Indierna själva gör så, och det kan se lite knäppt ut när man öppnar munnen rejält och liksom kastar in maten med handen. Men det hjälper en från att få brännande läppar. Indierna dricker heller aldrig som vi gör kall dryck till, utan varm. Har också lärt mig att varm kryddstark youghurt neutraliserar magen när man äter kryddstarkt.



Vi avslutade hela denna roliga guidning på ett gammalt klassiskt café i riktig tropisk kolonialstil. Det här fiket låg i närheten av China Town och är helt klart värt flera besök. Otroligt roliga bilder på väggarna från den tid då Malaysia var en brittisk koloni och hela stämningen på fiket utstrålade gamla tider.

Jag, Riita och Tanja som alla bor i Mont Kiara delade på en taxi hem strax efter tre. Väl i taxin ringde Lotta, en annan svensk tjej som bor här sedan många år tillbaka och som dessutom är jämte och bästa kompis med min kusins barn. Otroligt, världen är liten. Men i alla fall, hon ville påminna mig om att det var bokcirkel på kvällen vid hennes pool med middag och diskussioner.

Så jag skyndade upp till mig för att få lite vila och svalka innan. När jag kom upp i lägenheten hade både Emelie och Julia kommit hem från skolan och Linda höll som bäst på att storstäda hela lägenheten. Nu är det så att säga tipp topp. Hon putsade även alla fönster, jag fattar inte hur hon törs, 27:e våningen! Otroligt.

Bokcirkeln som jag var med på för första gången var en höjdare. Vi var sex stycken glada, pratsamma och lättsamma tjejer som pratade om allt mellan himmel och jord i ett antal timmar. Ja, självklart också böcker. Vi hade alla även med oss böcker som vi rekommenderar de andra att läsa. Kul kväll, då jag också fick träffa Anna som är ordförande i SWEA här i Kuala Lumpur, hon är med i samma bokcirkel.

Och på tal om SWEA, har ju berätttat att jag varit på en del aktiviteter med dom och att det varit så kul. Förra veckan hade styrelsen coffee morning för oss nybörjare och då fick vi presentera oss och det var så intressant att träffa och höra alla.

Och nu är det ju så att jag har blivit tillfrågad om jag vill börja jobba i programutskottet inom SWEA. Jag har tackat ja, så i morgon kommer Anna och hämtar upp mig och tar med mig på mitt första årsmöte med SWEA. Ska bli intressant och se hur det går till. Kanske ska jag även skriva texterna till SWEA:s hemsida, men det får vi se. Har inte tackat ja till det ännu, för jag känner att jag är på tok för mycket nybörjare här.

Inte nog med SWEA. I går på bokcirkeln blev jag tillfrågad om jag ville börja skriva för den Skandinaviska tidningen här i Kuala Lumpur. Det var Lottie, som också är med i bokcirkeln, som sitter i redaktionen. Jag ska fundera ett tag, men om jag gör det så får det till att börja med bli en krönika en gång i månaden. Men jag har i alla fall lovat att vara med på nästa redaktionsmöte.

Fullt upp kommer det att bli, för jag har också anmält mig på en kurs i Bahasa Melayu, det största språket. Jag måste ju kunna prata lite med lokalbefolkningen, jag som älskar att prata.

Ja, det rullar alltså på här i KL. Idag ska jag åka och handla lite mer mat att fylla kyl och frys med. Mina föräldrar kommer i eftermiddag och ska stanna ända tills i början av mars. Ja, det ska ut på lite resor också, ensam och med oss. Ska bli kul att få visa dom hur vi har det här. Hoppas att de också går med på att skriva gästinlägg, dessa 72 åriga pensionärer. Men jag får väl tvinga dom annars, alla måste göra det som kommer hit.

På lördag ska det vara en stor fest för att välkomna oxens år här i vårt condominium. Ska bli kul, och från början trodde jag att vi inte skulle behöva ta med egen mat, men igår när jag och Riita var nere på managementkontoret sa de att vi måste göra något typiskt för vårt land. Jag får hitta på något enkelt, har inte tid att laga mat. Riita var ju snabb och säga: då tar jag med mig norsk lax". Orättvist!

Innan festen har jag bjudit in alla Skandinavier som bor här i Condot på en drink. Jag vet inte om jag tagit mig vatten över huvudet, för när jag räknar efter så tror jag att vi kan bli uppåt 40 pers med barn och allt. Men det får väl gå på något sätt, ett drinkbord och mingel en stund innan vi går ner till festen vid poolen.



Päronen som kommer att få ta av sig lite kläder när de kommer!

Nu gick precis Emelie ut genom dörren för att åka hiss ner och bli hämtad av skolbussen. Det är tidigt och helt svart ute, klockan är inte ens sju och jag tror att hon var trött så in i bomben.

Fast det som är bra med dessa ändrade rutiner är att det nu börjar kännas mer som vardag och inte som semester. Nu MÅSTE vi lägga oss tidigt för att överhuvudtaget orka med. Och här i Malaysia blir man nog tröttare också, mycket på grund av värmen.

I veckorna kommer heller inte Emelie och Julia kunna göra mycket annat än att plugga, för jag kan säga att det är massor av läxor och prov. Innan vi åkte hit så trodde jag och Pär i vår enfald att vi från Sverige var så långt före när det gäller undervisning och skola. Men det gäller nog inte längre och inte på de här skolorna. Det går med en rasande fart och de flesta lärarna ställer enorma krav. Dessutom verkar de flesta eleverna vara riktiga toppstudenter, alla vill vara bäst. Och när jag pratar med övriga skandinavier här så är alla av samma åsikt, skolan är betydligt tuffare än hemma.

Men på helgerna kan vi i alla fall ta det lugnt och fortsätta vårt äventyr med att upptäcka och utforska Malaysia. Det gjorde vi igår då vi åkte till Klang, Malaysias största hamnstad.

Vi packade ihop oss ganska tidigt och mötte sedan upp Guni, min engelskalärare och hennes familj bestående av två små barn och en man från Indien. Guni hade ringt kvällen innan och sagt att vi inte skulle äta frukost, de skulle ta med oss på en "riktig" indisk restaurang där vi skulle inta en brakfrukost.

Och jag kan säga att det verkligen var en brakfrukost. Klang var en riktigt mysig stad, om än lite ruffig som många hamnstäder lätt blir. Vi parkerade i den indiska delen av Klang, där fanns massor av butiker med alla möjliga saker i. Det roligaste är att titta på alla de vackra indiska kläderna.

Väl på restaurangen, som var av det enklare slaget, beställde Guni och hennes man Tony alla möjliga smårätter som vi åt med händerna, som tallrik hade vi stora bananblad. Ett mycket vanligt sätt att äta på för indier. Och äter med händerna gör vi ganska mycket nu förtiden, men vi är noga med att tvätta dem först.

Mätta och belåtna gick vi en liten tur runt i den härligt färgglada indiska delen, och hamnade till slut i en supertrevlig butik med massor av eleganta indiska dam- och herrkläder. Här hade Guni och Tony köpt sina dräkter när de "äktatde" varandra. Pär köpte en typisk indisk skjorta och Emelie en ursnygg klänning. Själv hade jag beslutsångest, och blir tvungen att åka tillbaka. Men det ser jag bara fram emot.

I dag ska jag först ha engelska med Guni, därefter ska jag och Julia som är ledig idag mysa lite. I morgon åker Pär till Jakarta och på onsdag kommer mina föräldrar som ska stanna hela februari ut.

Jag måste nog börja med en kalender för våra besök nu, för det ser rätt fullbokat ut på "hotell Linder". Självklart är det jätteroligt att få besök, men det får ju inte krocka med varandra och våra aktiviteter.

Nu ser det ut som om vi inte kan ta emot fler besök före sommaren. Vi har redan inbokade och dessutom har vi ganska många egna utflykter som redan är klara och bokade. Sedan har både Emelie och Julia rätt mycket aktiviteter framöver. Bland annat ska Emelie med sin skola på en fantastisk djungelutflykt i mars, och det innebär massor av möten för oss föräldrar också. För allt är ju nytt och kräver lite extra av oss som föräldrar också.

Men självklart gillar vi besök, men inte när det hopar sig.

Här kommer lite bilder från i går när vi var i Klang. Sedan måste jag bara visa några bilder från Gunis bröllop som gick av stapeln i oktober, som vi dock inte var med på, men har fått bilder från. Lite kul eftersom det var indiskt, men bilderna är små för jag kunde inte förstora dem.


Här poserar vi i Klang: Emelie, Julia med Anna i famnen, jag, Tony med
Dennis på axlarna och Guni, Pär är bakom kameran.


Klänningen som Emelie köpte, snart får ni se den på.


Guni och Tony


Guni och Tony med
Jennifer, Dennis och Anna


Vacker transport