evalinder

Nu gick precis Emelie ut genom dörren för att åka hiss ner och bli hämtad av skolbussen. Det är tidigt och helt svart ute, klockan är inte ens sju och jag tror att hon var trött så in i bomben.

Fast det som är bra med dessa ändrade rutiner är att det nu börjar kännas mer som vardag och inte som semester. Nu MÅSTE vi lägga oss tidigt för att överhuvudtaget orka med. Och här i Malaysia blir man nog tröttare också, mycket på grund av värmen.

I veckorna kommer heller inte Emelie och Julia kunna göra mycket annat än att plugga, för jag kan säga att det är massor av läxor och prov. Innan vi åkte hit så trodde jag och Pär i vår enfald att vi från Sverige var så långt före när det gäller undervisning och skola. Men det gäller nog inte längre och inte på de här skolorna. Det går med en rasande fart och de flesta lärarna ställer enorma krav. Dessutom verkar de flesta eleverna vara riktiga toppstudenter, alla vill vara bäst. Och när jag pratar med övriga skandinavier här så är alla av samma åsikt, skolan är betydligt tuffare än hemma.

Men på helgerna kan vi i alla fall ta det lugnt och fortsätta vårt äventyr med att upptäcka och utforska Malaysia. Det gjorde vi igår då vi åkte till Klang, Malaysias största hamnstad.

Vi packade ihop oss ganska tidigt och mötte sedan upp Guni, min engelskalärare och hennes familj bestående av två små barn och en man från Indien. Guni hade ringt kvällen innan och sagt att vi inte skulle äta frukost, de skulle ta med oss på en "riktig" indisk restaurang där vi skulle inta en brakfrukost.

Och jag kan säga att det verkligen var en brakfrukost. Klang var en riktigt mysig stad, om än lite ruffig som många hamnstäder lätt blir. Vi parkerade i den indiska delen av Klang, där fanns massor av butiker med alla möjliga saker i. Det roligaste är att titta på alla de vackra indiska kläderna.

Väl på restaurangen, som var av det enklare slaget, beställde Guni och hennes man Tony alla möjliga smårätter som vi åt med händerna, som tallrik hade vi stora bananblad. Ett mycket vanligt sätt att äta på för indier. Och äter med händerna gör vi ganska mycket nu förtiden, men vi är noga med att tvätta dem först.

Mätta och belåtna gick vi en liten tur runt i den härligt färgglada indiska delen, och hamnade till slut i en supertrevlig butik med massor av eleganta indiska dam- och herrkläder. Här hade Guni och Tony köpt sina dräkter när de "äktatde" varandra. Pär köpte en typisk indisk skjorta och Emelie en ursnygg klänning. Själv hade jag beslutsångest, och blir tvungen att åka tillbaka. Men det ser jag bara fram emot.

I dag ska jag först ha engelska med Guni, därefter ska jag och Julia som är ledig idag mysa lite. I morgon åker Pär till Jakarta och på onsdag kommer mina föräldrar som ska stanna hela februari ut.

Jag måste nog börja med en kalender för våra besök nu, för det ser rätt fullbokat ut på "hotell Linder". Självklart är det jätteroligt att få besök, men det får ju inte krocka med varandra och våra aktiviteter.

Nu ser det ut som om vi inte kan ta emot fler besök före sommaren. Vi har redan inbokade och dessutom har vi ganska många egna utflykter som redan är klara och bokade. Sedan har både Emelie och Julia rätt mycket aktiviteter framöver. Bland annat ska Emelie med sin skola på en fantastisk djungelutflykt i mars, och det innebär massor av möten för oss föräldrar också. För allt är ju nytt och kräver lite extra av oss som föräldrar också.

Men självklart gillar vi besök, men inte när det hopar sig.

Här kommer lite bilder från i går när vi var i Klang. Sedan måste jag bara visa några bilder från Gunis bröllop som gick av stapeln i oktober, som vi dock inte var med på, men har fått bilder från. Lite kul eftersom det var indiskt, men bilderna är små för jag kunde inte förstora dem.


Här poserar vi i Klang: Emelie, Julia med Anna i famnen, jag, Tony med
Dennis på axlarna och Guni, Pär är bakom kameran.


Klänningen som Emelie köpte, snart får ni se den på.


Guni och Tony


Guni och Tony med
Jennifer, Dennis och Anna


Vacker transport