Stockholms gator
Läste precis en intressant krönika av Anna Björklund i temabilagan SMART som kom med Svenska Dagbladet i morse. För övrigt en ganska läsvärd bilaga som innehåller livets goda såsom mode, inredning, resor, mat, vin och självklart inspiration. Allt detta som de flesta tidningar vill innehålla, då täcker man liksom upp det mesta. Jag kommer ihåg för en massa år sedan då jag arbetade på ICA förlaget, numera Forma Publishing Group, och vi precis hade lanserat ett nytt modemagasin, MADAME!. Gud vad vi stötte och blötte när det gällde målgruppen som skulle vara kvinnor mellan 30 till 55 år, mitt i livet, med egen karriär, gott om pengar, gillade att njuta god mat och dryck, reste ofta och älskade inredning. Så ville vi att våra läsare skulle se ut, frågan är om de gjorde det, eller om det var kvinnor som drömde om att de levde så och på så sätt infriade alla våra önskemål. Kul hade vi i alla fall, och magasinet MADAME! var riktigt snyggt och läsvärt, synd bara att upplagan sviktade och man var tvungna att lägga ner tidningen. Jag brukar ibland tänka tillbaka på den här tiden då jag hamnade i Stockholms mode och trendvärld, jag som började min bana på Svenska Dagbladet, med en plastpåse som handväska, och till både min kära mors och mina vänners förtvivlan.
Tillbaka till krönikan som också handlar om trender, modetrender i vår digitala värld. Anna beskriver Stockholms gator som scener där dagens ungdom (och kan ske en och annan äldre också) klapprar runt stan likt en flock uppstyrda cirkusponnyer - ivriga att runda manegen för att få komma tillbaka till sina trygga spiltor. Kan inte annat än hålla med om det, fast till skillnad från Anna så tror jag inte att det handlar om självmedvetenhet, utan snarare om rädsla. För i Stockholm finns idag så otroligt många modebloggare, trendmänniskor och stilikoner som har till sin främsta uppgift att tycka och tänka om hur vi flanörer tar oss ut på gatorna. Då är det viktigt att allt sitter där det ska, och att man inte har missuppfattat något som man kanske läst om på någon av modebloggarna. För när det gäller den digitala världen och den riktiga världen, in real life, IRL, så har det suddats ut idag. Ingen pratar längre om den gränsdragningen, de är tätt sammanlänkade. Därför är det viktigt att verkligen vara förberedd när du gör entre, om det så bara rör sig om att gå till närbutiken och handla en liter mjölk.
Annars måste jag nog säga att jag tycker det känns väldigt enkelspårigt i Sverige. Alla ser väldigt lika ut, särskilt ungdomar. Det är trist tycker jag, för alla är så otroligt vackra, riktiga skönheter som skulle bli ännu mer intressanta om de vågade leva ut lite mer. Inte bara lyssna på och stirra sig blind på vad andra tycker och tänker i sina modebedömningar. Jag kan själv också medge att jag blivit betydligt tråkigare här hemma, klär mig mer i svart, grått och brunt. På mig stämmer inte det riktigt för jag älskar färg, klara skrikiga färger i rosa, lila, blått, rött och gult. Däremot har jag aldrig påverkats av modebloggar, brukar heller inte följa modet strikt. Jag köper det jag tycker om, modernt eller inte. Men en sak har jag bytt ut, plastpåsen, idag älskar jag väskor och skor. Jag har massor med väskor, både dyra och billiga. Likadant med skor, som jag också köpte massor av i Asien. Tyvärr är de flesta av de skorna lämpade för mer tropiskt klimat.
Det är kul med trender, men viktigt att man inte blir slav under dem. Vare sig det handlar om the real life eller det digitala.
En bild från förra nyårsafton som vi firade i Penang. Alla kusinerna var
uppsnoffsade och välfriserade.
Vi vuxna var fixade, jag hade till och med svinrygg!
Tillbaka till krönikan som också handlar om trender, modetrender i vår digitala värld. Anna beskriver Stockholms gator som scener där dagens ungdom (och kan ske en och annan äldre också) klapprar runt stan likt en flock uppstyrda cirkusponnyer - ivriga att runda manegen för att få komma tillbaka till sina trygga spiltor. Kan inte annat än hålla med om det, fast till skillnad från Anna så tror jag inte att det handlar om självmedvetenhet, utan snarare om rädsla. För i Stockholm finns idag så otroligt många modebloggare, trendmänniskor och stilikoner som har till sin främsta uppgift att tycka och tänka om hur vi flanörer tar oss ut på gatorna. Då är det viktigt att allt sitter där det ska, och att man inte har missuppfattat något som man kanske läst om på någon av modebloggarna. För när det gäller den digitala världen och den riktiga världen, in real life, IRL, så har det suddats ut idag. Ingen pratar längre om den gränsdragningen, de är tätt sammanlänkade. Därför är det viktigt att verkligen vara förberedd när du gör entre, om det så bara rör sig om att gå till närbutiken och handla en liter mjölk.
Annars måste jag nog säga att jag tycker det känns väldigt enkelspårigt i Sverige. Alla ser väldigt lika ut, särskilt ungdomar. Det är trist tycker jag, för alla är så otroligt vackra, riktiga skönheter som skulle bli ännu mer intressanta om de vågade leva ut lite mer. Inte bara lyssna på och stirra sig blind på vad andra tycker och tänker i sina modebedömningar. Jag kan själv också medge att jag blivit betydligt tråkigare här hemma, klär mig mer i svart, grått och brunt. På mig stämmer inte det riktigt för jag älskar färg, klara skrikiga färger i rosa, lila, blått, rött och gult. Däremot har jag aldrig påverkats av modebloggar, brukar heller inte följa modet strikt. Jag köper det jag tycker om, modernt eller inte. Men en sak har jag bytt ut, plastpåsen, idag älskar jag väskor och skor. Jag har massor med väskor, både dyra och billiga. Likadant med skor, som jag också köpte massor av i Asien. Tyvärr är de flesta av de skorna lämpade för mer tropiskt klimat.
Det är kul med trender, men viktigt att man inte blir slav under dem. Vare sig det handlar om the real life eller det digitala.
En bild från förra nyårsafton som vi firade i Penang. Alla kusinerna var
uppsnoffsade och välfriserade.
Vi vuxna var fixade, jag hade till och med svinrygg!
Kommentarer
Trackback
