evalinder

I går kom faktiskt tårarna, jag fick till och med en sådan där jätteklump i halsen. Flera gånger tänkte jag att  "nu börjar jag snart gråta högt". Men jag var inte ledsen, nej, jag var så glad och så himla stolt.

För vi var på Emelies Moving-On Ceremony, och det var högtidligt och så enormt överväldigande. Nästa år börjar hon på high school, och att fira att man går vidare är tydligen väldigt stort på dessa internationella skolor. Och det blev en cermoni som heter duga måste jag säga.

Alla föräldrar samlades först i teatern där vi fick se ett bildspel över året som gått. Det var massor av roliga bilder från vardagen i skolan men även från alla resor de gör och alla idrottstävlingar som de deltar i.
Under hela tiden spelade de superbra musik, och stämningen var verkligen på topp bland alla kameraprydda och stolta föräldrar.

När bildspelet var klart var det dags för alla studenter att vandra in i teatern två och två, och det var då mina tårar kom. Jag blev helt överväldigad av hela situationen, för allt var så häftigt.

Jag kunde liksom inte låta bli att tänka på vilken otrolig skola detta är. Och vad lyckliga alla dessa ungdomar måste vara som får denna chans. Alla kom in två och två och det häftigaste av allt är att det är ungdomar från världens alla hörn, cirka femtio olika nationaliteter.

Efter hela denna cermoni med diplomutdelning och tal var det dags för mat. Inne i matsalen hade det dukats upp ett  "smörgåsbord" med massor av mat från hela världen. Själv hade jag bidragit med lax, köttbullar och en svensk potatissallad. Där fanns allt från sushi till indiska potatispajer, och för att inte tala om alla desserter.

Senare på kvällen var det fest för alla ungdomarna på ett hotell mitt inne i Kuala Lumpur. Under tiden Emelie roade sig passade jag, Pär och Julia på att äta en riktigt god middag och sedan njuta av en timmes fotmassage och en halvtimmes massage för nacke och skuldror. Jag somnade faktiskt under tiden:)

Så nu har Emelie ett välförtjänt sommarlov. Jag måste också få skryta lite, för Emelie fick tre utmärkelser, två i math (brås inte på mig), och ett i global issues. Och idag blir det bara slappa vid poolen och inte göra något.


Här är alla studenter på väg in för att sätta sig på scenen. En otrolig
blandning med ungdomar från hela världen. Fotot är lite mörkt, men
det var också väldigt dåligt med ljus, så ni får hålla till godo.


Här sitter alla på plats. Det var verkligen välordnat, alla i bokstavsordning.


Här höll Middle School Principal Michael Callan tal till eleverna. Han är så
cool och höll ett jätteroligt tal och redovisade en egenhändig undersökning
han gjort bland dessa elever. Han hade frågat om favoritmat, musik, idoler
och vad de ville bli plus en massa andra frågor och hans utvärdering av
detta var väldigt rolig!


Här är Emelie framme och hämtar diplom.


Här ser ni coolaste killen. Dagen till ära klädd i kilt, Kevin Davidson
från Skottland, givetvis! Emelie ser ni till vänster.


Och här ser ni den mest eleganta killen, Fredrico Ferrari, italienare,
vad annars? För dagen klädd i Armani från topp till tå:) Fredrico ska trist
nog flytta hem till Italien igen, efter ett antal år här i Kuala Lumpur.


Kenza och Emelie. Kenza är fransyska och Emelies kompis. Båda började
ungefär samtidigt på ISKL. Kenza hade då bott ett antal år i Athen. Det hör
mer till vanligheten att barnen och ungdomarna har flyttat runt en hel del
i världen, än som vi kommit direkt från Sverige. I sitt tal berättade rektorn
att vissa av de här ungdomarna pratar fyra-fem språk flytande.


Här är Emelie på väg till ett skönt sommarlov...