evalinder

I morgon lördag startar Ramadhan här i Malaysia. För mig är det första gången jag befinner mig i ett muslimskt land under denna högtid, och det ska bli intressant tycker jag.

Som jag tidigare berättat för er i min blogg så är ungefär hälften av befolkningen här i Malaysia muslimer och statsreligionen är Islam. Den näst största folkgruppen är kineser och den tredje största är indier. Här i landet är man noga med att fira alla de olika folkgruppernas högtider,  även vår kristna jul.
 
Och det är viktigt tycker jag att inte jämföra detta underbara mångkulturella land som Malaysia med arabvärlden. Här är man oerhört mycket mer toleranta och accepterar verkligen alla människors olika tro. 

Och  som sagt i morgon startar man Ramadhan här och därmed inleds en månad av avhållssamhet från att äta, dricka, röka och älska från soluppgång till solnedgång i hela den muslimska världen. Vad jag förstår så kan man undantas från fastan om man är sjuk, gravid eller är ett litet barn. Även vissa yrkesgrupper som exempelvis läkare kan också undantas. Man kan också köpa sig fri och i stället skänka pengar till välgörenhet.

Men som sagt, det är är en glädjens högtid då många muslimer också tar tillfället i akt att umgås lite extra med familj, släkt och vänner. Arbetstakten ligger kanske inte på topp vilket gör att man kan ägna mycket tid åt eftertanke och meditation. För det är en glädjens högtid då man ska tänka på profeten Mohammad och också regelbundet besöka moskén.

Efter solnedgången brukar man träffas i hemmet eller på någon restaurang för att äta och då kanske till och med frossa i mat. Själv har jag aldrig besökt någon ramadanrestaurang, men Pär har gjort det vid tidigare besök i muslimska länder och han säger att det är en upplevelse och en fröjd för en matälskare.

Här i Kuala Lumpur har man under en tid kunna se restauranger annonserat om speciella ramadan menyer och självklart kommer jag att under den här tiden att besöka en sådan.

En sak som jag funderat på är att det måste vara jobbigt för alla muslimer i Sverige och i de övriga nordiska länderna där det är ljust ganska mycket längre än här. Här går solen ner vid halv åtta, men hemma i Sverige får de vänta ytterligare ett tag innan första tuggan får tas.

När Ramadhan är slut så blir det stor fest i dagarna tre, nämligen id-al-fitr. Och det ska bli roligt och intressant att följa Ramadhan på nära håll tycker jag, en ny upplevelse.

I går kväll var jag på Öppet Hus igen för Middle School och det var som vanligt väldigt proffsigt och matnyttigt. En sak som slog mig i går när jag satt där och lyssnade på alla lärare och deras presentationer av sig själva var vilken erfarenhet de har. Många av lärarna har otroliga utbildningar och de flesta har jobbat på internationella skolor runt om i världen, så de måste ha massor att ge mina barn. Jag blev så glad för Emelies och Julias skull att de får den här möjligheten, för det är verkligen en jättestor erfarenhet för dem båda.

Nu ska jag snart piffa till mig och ge mig iväg på en födelsedagslunch på ett hotell här i KL.


Här en annons från McDonalds som också snällt tänker på alla som
kommer att vara superhungriga.


Överallt på halal restauranger dukar man upp till fest varje kväll under
Ramadhan, och familj, släkt och vänner träffas och umgås.


Och som sagt, tidningarna är fyllda av annonser.


Kommer att ha detta märke en tid på min blogg, som ni märkt är jag ju lite fixerad vid detta virus. Läste idag i tidningen att Malaysia är efter Thailand det land som har flest döda i A (H1N1) i hela Asien. Känns inget roligt alls. Numera kan vi här också läsa om att vaccinet inte kommer att räcka, och vad som gäller här vet jag inte alls. Har hört från en del vänner att de köpt upp sig på Tamiflu, och kanske ska jag köpa till oss också. En sjuksköterska som jag träffade igår sa att här i Malaysia är det ett stort mörkertal och den siffra man redovisar i tidningen inte stämmer utan att det är betydligt många fler smittade. För här uppsöker inte alla sjukhuset när de får symptom. Man vill heller inte säga vilken region som är värst drabbad för att inte skrämma människor. Men herregud skrämd är jag ju, jag behöver bara slå upp tidningen varje morgon och läsa om allt, och då vaknar hypokondrikern och superrädslan i mig.