evalinder

Det är en speciell känsla för oss expats just den här tiden på året. På ett sätt känns det lite vemodigt och sorgligt, och på ett annat så känns det roligt och spännande. Det är slutspurt i skolan, många avskedsluncher och middagar och för barnen är det också många tårfyllda avsked, då många vänner flyttar till andra länder eller till sitt hemland. Vissa stunder undrar man om man gjort rätt, som utsätter sina nära och kära för allt detta.

På ett annat sätt är det en härlig tid. Vi vet att vi snart är lediga hela familjen och snart ska vi åka hem till kära Sverige och återse familj, släkt och vänner som vi inte sett på ett helt år. Vår familj har ju dessutom en fantastisk Kinaresa att se fram emot. 

Hur än jag vrider och vänder på allt, så tycker jag nog att det är värt allt. Någonstans där inne i mig så vet jag att mina barn kommer att utvecklas enormt mycket av detta äventyr, och att ta avsked och bryta upp är något de kommer att få göra flera gånger i sitt liv. Idag är det kanske också betydligt lättare att hålla kontakten med vänner runt om i världen. Sedan blir det ju spännande att komma tillbaka till Kuala Lumpur och skolan i augusti och få träffa nya förväntansfulla och härliga kompisar från när och fjärran, samtidigt som många av de gamla vännerna är kvar och har laddat upp med massor av energi under sommaren.

I går kväll var jag också på Sweas avslutningsmiddag för denna säsong. Vi var ett tjugotal tjejer som träffades på den otroligt charmiga restaurangen Tamarind Hill som är en av Kuala Lumpurs bästa och som 2003-2004 fick priset Best Asian Restaurant. Här åt vi fantastiskt god asiatisk mat och naturligtvis hade vi som vanligt massor att prata om. En riktigt rolig kväll som slutade en trappa ner på deras bar som blivit ett av KL:s inneställen för afterwork.


Vi samlades först i baren där vi fick en liten drink, här ser ni Karin,
Lena, Anki, Nasha och Jeanette.


Det är en väldigt mysig restaurang som verkligen ger en asiatisk känsla,
här syns Eva och Elisabeth. Elisabeth som flyttar hem till Sollentuna efter
tre år här i Kuala Lumpur. I mitten längre bort syns Maria, Sweas
ordförande här i Kuala Lumpur. Maria och jag hade förresten tänkt att
vi skulle ha ett möte innan middagen så Maria hämtade upp mig redan
vid 5.30, men som sagt, vi är i Kuala Lumpur och blev fast i trafiken,
så mötet fick vi ha i bilen, och vi hann precis till middagen.


Helen, Maria och Maria väntar med spänning på maten.


Lena ser mycket nöjd ut.


Här i Kuala Lumpur är det otroligt varmt och svettigt utomhus, men en
sak är de bra på här, och det är att ladda på med luftkonditionering inomhus.
Så de flesta brukar ha med sig en sjal att värma sig med, vi har ju som
sagt var blivit lite frysna av oss. Eller bortskämda med värme...


Ja, jag blir ju alltid som jag blir på foton...här sitter jag i alla fall med
Anki, denna pigga och härligt sprudlande tjej som bott här i över sju år.
För Swea är hon en klippa och det är hon utanför Swea också.


Här har vi förflyttat oss en trappa ner till baren där vi tog en coctail.


Jag och Elisabeth lite grann från ovan.


Härliga tjejer, Jeanette och Maria.

Idag är det Public Holiday här i Malaysia. Det är Wesak Day, eller som man också brukar säga Buddas födelsedag. Detta är en högtid som firas av buddister i stora delar av Asien. För oss blir det en extra ledig dag som ska ägnas åt att ha det riktigt lugnt och skönt.