evalinder

Nu börjar det närma sig semester och det känns riktigt skönt. Men först ska den här veckan klaras av och det är en hel del roligt att se fram emot. På onsdag kommer en gammal kollega till KL, han bor på hotell och vi ska försöka klämma in någon förmiddag och eftermiddag för att tillsammans upptäcka några KL pärlor.

Sedan till helgen ska vi som sagt på bröllop, något som jag verkligen ser fram emot. Precis när vi hade flyttat hit så sa många att ett malaysiskt bröllop är ett måste om man bor här.

Helgen som gått har varit ganska lugn och skön, den var ju en dag extra också, för i fredags var det Buddas födelsedag och här i Malaysia är man noga med att fira alla religösa högtider.

I lördags kväll var vi på BBQ fest tillsammans med två norska familjer som har barn på samma skola som Emelie och Julia går på. Det blev ganska sent och jag var ganska trött igår, och förbannar mig än en gång att jag inte kan sova länge på morgonen.

Jag läser i svenska tidningar att det är en ganska livlig debatt om svenska skolan. Igår var det debatt mellan Maria Wetterstrand och Jan Björklund och den ena vill ha mer dialog och den andra lite mer diciplin.

Jag gjorde för drygt ett år sedan en intervju med ett antal svenska ungdomar här i Kuala Lumpur. Samtliga går på internationella skolor och samtliga är numera vana vid en ganska strikt pluggskola där du är tuffast i klassen om du är duktig i skolan och är du dessutom glad och har ett trevligt sätt är det ett extra plus. De är vana vid att samtliga prov och läxförhör betygsätts och alla elever går med jämna mellanrum in på sin egen betygssida för att se hur de ligger till och var de ska lägga in en extra stöt. De har flera läxor varje dag och tempot på studierna är väldigt högt med skriviningar och tester med jämna mellanrum.

Jag som ibland kan tycka att våra ungdomar har det lite väl tufft ibland ställde frågan om inte detta var fruktansvärt jobbigt och stressigt. Kanske var det rent av utslagning av elever som inte riktigt klarade tempot?
Men alla dessa ungdomar var eniga, de ville inte ha det på något annat sätt. Alla trivdes de i skolan, och alla kände de att de utvecklades och verkligen lärde sig mycket.

De ungdomar som nyligen hade gått i svensk skola sa att det är en stor skillnad. I Sverige kunde man i princip sitta av lektionerna för att få godkänt. Här skulle inte det fungera, då skulle man inte klara sig menade de.

När vi kom in på betygen så menade de att det är bra att de kommer ofta, för då har man tid och möjlighet att rätta till det betyg som kanske inte är så bra. Här ställer också lärarna upp på fritiden efter skolan om man skulle behöva extra hjälp. Skulle inga betyg finnas så har man heller inga morötter och är man då 15-16 år så är det lätt att bara strunta i konsekvenserna av ett betyg som inte är godkänt.

I Sverige brukar vi säga att det är orättvist med betyg, då slås de svaga ut och bara de som kommer från studiemotiverade hem klarar sig. Det är nog en viss sanning i detta, en del elever kommer alltid att slås ut hur än vi vrider och vänder på systemet. En trist sanning som vi gärna inte tar till oss. Vi är också rädda för diciplin, det är inte humant och rätt mot våra barn, de måste lära sig av egna misstag.

Men om vi vänder på allt. Om vi inte har betyg så är det fortfarande bara de som är studiemotiverade som skulle satsa fullt ut på skolan. Det är fortfarande bara de barn som kommer från hem där eleverna lärt sig vikten av att vara duktig i skolan. De stackars elever som kommer från hem där föräldrarna inte alls bryr sig skulle utan betyg inte ha något att kämpa för. De kanske aldrig har fått lära sig vad som är rätt eller fel, ingen kanske någonsin har tillrättavisat dem hemma. Kanske ingen någonsin har fått en klapp på axeln eller ett uppmuntrande ord på vägen till en skrivning. Och framförallt, ingen har berättat för dem hur viktigt det är för deras framtid att vara duktig i skolan. För dessa kanske det trots allt är bra om åtminstone skolan ställer krav och hjälper till som vägvisare.

När jag var ung så pratade man ofta om att den svenska skolan var en av de bästa i världen. När det kom till engelska så låg vi i topp. Men är det så fortfarande? Jag är inte alls säker på det.

Men jag hoppas verkligen för Sverige och för Sveriges framtid att man satsar rejält på skola och utbildning. Det är grunden till ett lands välfärd och utveckling, och oerhört viktigt för allas självkänsla. När jag nu bott utomlands och haft förmånen att få träffa både föräldrar och barn från alla möjliga håll i världen så märker man tydligt att alla är helt eniga om att skola och utbildning är A och O. Här i Malaysia satsar man också väldigt mycket på skolan och mycket av utbildningen är på engelska. Vi svenskar brukar ju också alltid skryta med att vi är väldigt duktiga på engelska, men i Malaysia har vi mött vår överman. Här kanske man inte uttalar allt perfekt, men de flesta har ett riktigt brett ordföråd och de allra flesta man möter pratar väldigt bra engelska.

Jag tror också att vi svenskar måste kliva ner från våra höga hästar. Vi tror alltid att det sätt vi gör allt på är det bästa, och att alla andra är lite lite sämre. Nu är det säkert inte bara vi svenskar som är så, men det är ju absolut inget som ökar kreativiteten och får utvecklingen att gå framåt.


I lördags var vi hemma hos Hanne och Stig på BBQ, Maren deras
dotter och Emelie är kompisar, en annan familj från Norge var också där,
Anette och Ole Martin och deras dotter Amanda är också kompis till Emelie.


Stig var en mycket duktig grillmästare, och det var en härlig kväll vid
deras poolområde som är riktigt charmigt.


Det var massor med godsaker på bordet.


Här är är värdparet Hanne och Stig.


Ole Martin och Anette, i bakgrunden syns Amanda. Anette är också med
i min cooking club som har uppehåll nu men startar till hösten igen.


Emelie sätter sig till bords.


Pär som njutit av den goda maten.