evalinder

I går var det en väldigt intensiv dag som började med möte hemma hos Maria. Det var Sweas världsmöteskommitté som träffades för ett första möte efter sommaruppehållet. Det var väldigt roligt att träffa alla igen, och som vanligt hade vi många punkter på agendan. För mig kändes det lite tråkigt, för det blir nog det sista eller näst sista mötet. Jag har varit sammankallande och ordförande i gruppen, vilket har varit en stor ära. Alla i gruppen har varit oerhört duktiga och kreativa. Jag är helt övertygad om att detta världsmöte kommer att bli av absolut högsta klass. Själv ser jag fram emot att komma hit i mars för att delta. Jag hoppas också att jag kan fungera som lite bollplank på distans, för jag tycker verkligen att detta varit väldigt kul.

Direkt efter Swea mötet bar det av till nästa möte som var ett redaktionsmöte med den Skandinaviska tidningen Snofida här i Kuala Lumpur. Också otroligt härliga människor som jag kommer att sakna rejält. Men å andra sidan, jag kommer fortsätta att skriva för tidningen även när jag kommer till Sverige. Dessutom är en av redaktionsmedlemmarna i Stockholm väldigt ofta, så då får vi träffas och låtsas att vi är Stockholms kontoret.

Senare på kvällen kom Pär och hämtade oss efter jobbet och vi åkte in till KLCC, Kuala Lumpur City Center, och vår Japanska favoritrestaurang med mat som smälter i munnen. Jag vet att det finns ett väldigt stort utbud av internationella restauranger i Stockholm, men det trista är att prisnivån är helt annorlunda än har i Kuala Lumpur. Så det gäller att passa på de här sista veckorna.

För Emelie är det verkligen slutspurten, hon kommer att åka hem redan nästa vecka. Hon börjar på Kungsholmens IB redan nästa torsdag och plikttrogen som hon är vill hon inte missa en dag av skolan. Så vi funderar på att åka till en ö redan nu på lördag och stanna till tisdag då vi skjutsar henne direkt till flyget. Har preliminärt bokat en ö, och återkommer när vi vet vad det blir.


Här sitter vi på möte hemma hos Maria, ett underbart gäng som jag i
min vardag hemma i Sverige kommer att sakna oerhört.


Här ser ni från vänster, Linda som är vår webansvarig, i mitten Maria
som är press och info ansvarig och Nasha längst till höger, som är ALLT!
Nasha driver en resebyrå här i KL och har gjort så otroligt mycket inför
Världsmötet. Hon har ett enormt kontaktnät och är väldigt driven, i
gruppen har hon ansvarat för alla bokningar, efterresor, program mm.
Fast med tanke på alla hon känner så blir det naturligt att hon också
tipsar och kommer med riktigt bra förslag om allt annat. En klippa!


Här ser ni från vänster Madeleine, en otroligt duktig och spännande
kvinna som bosatt sig i KL efter sin pension. Hon har i och för sig inte
helt gått i pension, pendlar lite då och då till sitt arbete i Wien. Madeleine
ansvarar för Galamiddagen och underhållningen, den grupp jag också
varit med i, i mitten sitter Helen som kommer att arbeta med information,
det troliga är att jag kommer att bo hemma hos henne i mars, längst
till höger sitter ännu en klippa! Anki, som också mer eller mindre är bosatt
i Kuala Lumpur då hon och hennes man driver ett företag här. Anki var
med och startade Swea i KL och hon är den som har koll på allt. I gruppen
och också i Swea är hon ekonomiansvarig.


Maria, som sitter här till vänster kommer jag att sakna väldigt mycket.
Vi har det senaste året kommit att ha väldigt mycket kontakt och vi har
träffats och pratats vid i stort sett dagligen. Hon är underbar och så
otroligt duktig och drivande. Maria är ordförande i Swea KL och kommer
nu också att vara sammankallande i VM kommittén. Men vi kommer
att ha kontakt i framtiden också, det ska jag verkligen se till. Maria som
så många andra expat här, har bara bott i Sverige några år, hon är ett
typiskt expatbarn som också själv blev expat som vuxen. Maria har
växt upp i en av mina favoritstäder Hong Kong. Bredvid till vänster sitter
Annelie, som kommer att jobba med värdinnefrågor och också hjälpa
Madeleine med Galamiddag och underhållning. Annelie bodde i Italien innan
hon och hennes man flyttade till KL. Innan de flyttade följde hon min blogg,
och helt plötsligt en dag så får jag ett meddelande att hon ska flytta hit.
Igår berättade också Annelie att hennes dotter gått IB på Kungsholmen,
där Emelie ska gå, och det var en superbra utbildning och skola. Känns bra!


Senare på kvällen efter Pärs jobb åkte vi som sagt in till KLCC. Jag har
alltid tyckt att det varit häftigt att vandra omkring i närheten av de
mäktiga och imponerande tvillingtornen. Här väntar vi in Pär, som pratar
i sin älskade mobiltelefon.


Så här heter den japanska restaurangen som ligger snett mitt emot
Petronas Tower. Maten är vällagad och mycket god. Prisnivån är billigare
än i Sverige, men relativt dyrt för att vara i Malaysia. Men ibland är det
värt det, och vår familj älskar verkligen japanskt.


Julia och Pär försöker bestämma vad de ska äta.


Liksom Emelie, som också fick vänta längst på sin mat. En oerhört
avancerad japansk makaronipudding! Själv åt jag sushi till förätt och
sedan den berömda Kobe biffen. Kobebiffen sägs komma från de boskap
som får dricka massor med öl, lyssna på musik och som får massage
varje dag och endast boskap som kommer från Kobe får säljas som kobe.
Det är ganska dyrt kött, och i Sverige tror jag att man kan köpa importerat
kobe kött för tusenlappen per kilo. Här är det naturligtvis billigare. Men
det är oerhört mört och fantastiskt gott. Får ni chansen, så prova!

Nu ska jag göra mig i ordning för att gå på Coffee morning eller som jag får börja säga snart, kaffe morgon. Det är med Skandinaviska föreningen, och den här gången ska Julia få följa med. Emelie ska iväg till skolan, hon passar verkligen på att umgås med sina vänner nu. Jag hoppas också att hon kan fortsätta hålla kontakten med många, och det är ju bra att facebook finns.

Jag skrev tidigare att det kommer att bli lite förändringar för oss. Nu är de flesta pusselbitar på plats och jag känner att jag kan berätta vad förändringarna innehåller. Vi kommer att flytta hem till Sverige i slutet på augusti! Det är min kära make som har varit sjuk och måste få en chans till återhämtning. Går inte in så mycket på det, men hela familjen är verkligen överrens om att han måste ta det lugnare. Ett liv med så många jobbresor och så mycket stress under en väldigt lång tid sätter sina spår, även för en som är 100% frisk. Men jag vill gärna säga att vi tar en paus från Malaysia, för som vi säger här hemma, KL finns kvar, och så lätt kommer vi inte att släppa vårt nya hemland, som vi kommit att älska så mycket. Själv kommer jag att åka hit redan i mars igen för att vara med på Sweas världsmöte. Ska också försöka hjälpa till med det så gott det går på distans, jag kan ju alltid vara bollplank!

Just nu känns det ganska kul, både Emelie och Julia är förväntansfulla och ser verkligen fram emot att få komma hem. Båda två kommer att gå på engelska skolor i Stockholm och Emelie kommer att fortsätta med IB. För som sagt, vi vet ju inte vad som händer i framtiden. Själv har jag också en del roliga saker på gång som jag inte riktigt kan skriva om ännu, men som handlar om både Malaysia och Skandinavien.

Den här veckan har jag ganska fullt upp. Det är många möten så här direkt efter sommaruppehållet när de flesta har kommit tillbaka till KL. I morgon är det möte med VM kommittén på förmiddagen, på eftermiddagen ska jag på redaktionsmöte med Snofida, den Skandinaviska tidningen här i KL, som jag  förhoppningsvis kommer att fortsätta skriva för när jag kommer till Sverige. Har en norsk kollega som också kommer att vara en hel del i Stockholm mellan sina jobbresor hit till KL, så vi får slå ihop oss och ha egna små redaktionsmöten i Stockholm.


I helgen var vi på en matmarknad i Chow Kit här i KL...


där man mitt bland all mat hittar dessa två varelser...


och även mina favoritbananer. Chow Kit, som också är KL:s "red light
district" är ruffigt och ibland kanske lite skrämmande. Det finns en stor
Indonesisk community här och också en afrikansk. På nätterna kan
man här också stöta på många av de transor som finns i KL. Det har
skrivits mycket om Chow Kit i Malaysisk media och många vill riva hela
området och bygga nytt. Själv kan jag inte låta bli att tycka att det är ett
tilltalande och spännande område till skillnad från de lyxiga shopping-
husen som lyser upp med sina stora neonskyltar med märken som 
Louis Vuitton, Prada och Marc Jacobs. Det är liksom inga överaskningar,
du vet vad som väntar. Det vet du inte i Chow Kit. Det är knappt du hittar
in på denna matmarknad som ligger väldigt gömd, trots att det är den 
största i hela KL, Bazaar Baru Chow Kit. 

 
Suddigt, men framme vid disken står Emelie och Julia, Starbucks och
Coffee Bean är deras favoritställen här i KL, och de är båda lite ledsna
över att de inte finns i Stockholm, förutom på Arlanda.


Pärs och mina favoritställen är däremot av betydligt enklare slag,
"hål i väggen" ställena, de s.k Kandar som finns i varenda gathörn här i KL.
Här äter du billigt, gott och mycket.


Också ett populärt ställe, nämligen vår pool. I vattnet syns Klara och 
Julia som ofta står i poolen och pratar i timmar. Klara flyttade hem till
Sverige i helgen, så det kommer att kunna träffas. Det här är ju vardag
för familjer här i KL, man flyttar hem eller till annan destination. Så det är
många avsked, en del fortsätter man ha kontakt med, en del inte. Nu är
det ju också lättare när Facebook och andra nätverk finns. 


Vi tycker också väldigt mycket om vår salong, här sitter Emelie och ska
precis få manikyr och pedikyr, ett billigt nöje här i Malaysia.

Eftersom jag är så lat på sommaren, så har jag inte satt in en enda bild från Sverige och vår semester där. Men här kommer det några i alla fall, först från Norrköping sedan Frösön.


Här sitter vi hemma hos Pernilla och James på deras nya veranda. På
bilden ser ni Pernilla och Dylan. Dylan som i år också tog studenten.


Här syns Julia, Emelie och Amy.


Julia och Amy igen, Julia hatar att vara med på bild.


Här är Pernillas mamma Anita, som är den mest aktiva pensionär jag
känner på Facebook.


Senare på kvällen kom några cirkusartister förbi, här är Victor som
vi inte hade träffat på länge, tillsammans med Dylan.


Här är Marcus alias MrMac och Emelie. Marcus var det också väldigt
länge sedan vi träffade. Förra sommaren jobbade han i Turkiet.


Efter Norrköping bar det av till Frösön. Vi gjorde massor av mysiga
utflykter med mina föräldrar. Här äter vi en god lunch bestående av
Röding hos Wikners i Persåsen. Ett ställe väl värt ett besök där de har
möbler och andra inredningsdetaljer. Ska skriva ett separat inlägg om
det stället senare. Jag och kära mamma på bilden.


Här sitter Julia och morfar efter att ha njutit av en god lunch.


Systrarna Emelie och Julia. 


Här är vi hemma hos min syster, som precis som mina föräldrar bor
på Frösön vid vattnet, bara några tomter från varandra. Vi slappade
på deras brygga och några badade till och med...


Som Olle, han var i vattnet nästan hela tiden, brydde sig inte om att
det bara var runt 15 grader. Men han är kanske mer van än vad vi är.


Det var en liten bildresumé från vår sommar. Men innan vi åker till
Sverige ska vi försöka hinna med en resa till någon härlig ö här i Malaysia.
Vi funderar på Rawa Island som ska vara helt underbar och som bara
ligger en liten båtresa från ön Tengah, där de första Robinsson
programmen spelades in. Men vi får se, återkommer om det.

Det blev inte som vi hade tankt oss när vi kom hem till Sverige. Livet är skort och tyvärr finns inga vaccin mot de hemskheter och svåra stunder som drabbar oss med så många frågetecken i kölvattnet.

Men det vackra och det fina mitt i all sorg är att veta att man har många goda vänner som alltid ställer upp och under de här dagarna är jag mer övertygad än någonsin att jag verkligen har de absolut bästa vännerna.

I går åkte jag, Marcus och Pernilla ut till Karin och Roland för att visa vårt deltagande. Det var jobbigt, riktigt jobbigt. Nar vi närmade oss deras fanatstiska gård som jag varit till så många gånger fick jag jätteont i magen, ögonen nästan svartnade och mitt i allt tänkte jag på alla skratt, alla människor som jag mött dar, alla fester, alla styrelsemöten, all den goda mat jag ätit där, all deras helt otroligt öppna och hjärtliga gästvänlighet.

Nu var det något som fattades. Den glada, spralliga, finurliga, kramsjuka, skrattiga och helt underbara pojke som alltid mötte upp med en jättekram och det bredaste leende man kan få var inte där. Jag hoppas att han kände att vi var där, att vi just nu tanker pa honom dag som natt och att vi alla ställer oss samma fråga gång på gång: varför?

Det var skönt att traffa Karin och Roland igår, att få sitta och lyssna på deras tankar och låta dem berätta. Jag hoppas att vi alla tar oss tid till det ofta och länge. Inte bara nu, direkt när det hänt. De kommer att behöva oss alla, och vi kommer att behöva dem, dessa två härliga människor och föraldrar som gjorde allt för sin älskade son. Jag är väldigt glad att jag inte satt hemma i Kuala Lumpur igår, utan att jag fick möta dem i deras hem.

Senare på kvällen kom en präst hit hem till Pernilla och vi var en grupp gamla cirkusföräldrar och artister som pratade och försökte förstå något som absolut inte går att förstå.

Idag känns det som en dag där eftertanke står i centrum.

I lördags morse landade jag, Emelie och Julia äntligen i Sverige. Vi möttes av ett strålande vackert väder och det svenska sommarlandskapet visade sig från sin allra bästa sida. Underbart!

Vi kom hem till våra kära vänner Pernilla, James, Dylan, Kelsey och Amy i Norrköping där vi hade en riktigt skön dag ute på deras nya veranda. På kvällen grillade vi och flera av de gamla cirkusvännerna kom förbi. Det var framför allt riktigt roligt att träffa min vapendragare Marcus. Som alltid när man träffas efter så lång tid rusade tiden iväg och jag tror klockan var närmare fem på morgonen när jag äntligen somnade.

I söndags kom återigen Marcus med flera hit och på något sätt kändes det som om det var meningen att vi skulle samlas även då. För precis i samma stund som Marcus dyker upp får vi ett fruktansvärt besked, en cirkusartist har tagit sitt liv, bara 17 år gammal. Flera cirkusvänner dök upp och tillsammans hade vi en egen minnesstund tillsammans där vi pratade gamla minnen och händelser.

För alla oss som var samlade har cirkusen varit en otroligt stor del av vårt liv, och alla känner vi varandra så väl och det är inte bara en slogan vi brukar köra med, att vi är en enda stor familj, vi ÄR en stor familj. Vi hörde av oss till föräldrarna igår och jag, Marcus och Pernilla kommer att åka över till dem idag.

Den drabbade familjen började i cirkusen samma år som som vår familj började. Både jag och Pär har arbetat mycket och väldigt intensivt med båda två och just nu går naturligtvis alla mina tankar till dem. Det var dessutom deras enda son och jag kan inte ens föreställa mig hur de mår just nu. Själv bara gråter jag, och har också väldigt svårt att uttrycka hur jag känner just nu. Fast det kändes väldigt skönt att vi var hemma i Sverige när beskedet kom och att jag, Emelie och Julia hade alla underbara vänner från vår tid i cirkusen runtomkring oss.

Vila i frid Cristian!

Har nu antligen kommit fram till Hongkong efter en riktigt lang bussresa fran Shanghai. Allt sag fran borjan ut att bli riktigt bra, sangar och en WC. Jag var overlycklig. Men bara en liten stund, for efter bara en halvtimme pa bussen borjade man slappa pa mer och mer manniskor och de satt nastan pa varandra, en del hade till och med djur med sig. Men vi overlevde och efter nastan 24 timmar kom vi fram till ChenZheng, dar vi ganska snabbt klarade av granskontroll for att sedan aka till vart hotell som ligger pa Hongkong on.

Har i Hongkong har vi ikvall vandrat runt och tittat pa alla skyskrapor fran bade fastlandet Kovlon. Det har ar forsta gangen jag ar i Hongkong, men Par har varit har tidigare och guidade oss alla, och jag maste saga att det ar annu en haftig stad vi besoker under resans gang.

I morgon ska vi ga pa Disneyland och senare pa kvallen ska vi bland annat pa kvallsmarknad.


Julia i sin badd pa bussen, en upplevelse for oss alla.


Efter ett dygn pa bussen ar vi antligen i Hongkong. Annu en vacker
och riktigt spektakular stad. Visar mer bilder senare, nu ska jag ga och
lagga mig i en skon hotellsang!

I dag har upplevt nagot som ar helt otroligt och riktigt maktigt, namligen terrakotta armen och en modell av den forsta kejsaren Qin Shihuangs gravpalats. Nar man vandrar runt pa detta kan man inte lata bli att fundera over hur man kunde komma pa att bygga upp nagot liknande.

Qin Shihuang som alltsa var den forsta kejsaren i Kina och den som enade alla provinser och skapade detta enorma rike levde for over 2,200 ar sedan. Vid 13 ars alder borjade han och manniskorna runt honom att planera hans gravpalats som verkligen kom att bli en viloplats dar han hade flera palats, musiken och det verkliga livet med sig i graven. An sa lange har man inte gravt upp den riktiga gravplatsen utan besokare far se en modell dar arkeologer har forsokt efterlikna den som den sag ut for over 2,000 ar sedan. Men sa smaningom raknar man med att hans verkliga grav ska vara utgravd, och da kommer nog denna plats sla det mesta pa varldskartan nar det galler historiska platser. 

Pa samma imponerande satt som hans grav ville Qin Shihuang att eftervarlden skulle fa se vilket forsvar och vilka krigare han hade, och darfor bestamdes att man skulle avbilda den och resultatet  ar den annu mer imponerande terrakotta armen. Denna arme' upptacktes 1974 av en lokal bonde och ar idag bade med pa varldsarvslistan och UNESCOs lista samt en av varldens mest kanda turistattraktioner.


Det finns tre stycken byggnader med soldater av olika rang och de ar
numrerade efter den ordning de hittades. Men som sagt, allt detta gar
absolut inte att beratta med ord, ej heller pa bild for att forsta hur
imponerande det ar, det maste upplevas i verkligheten.


Alla soldater ar unika med olika ansikten. Fran borjan var de ocksa
farglagda i naturtrogna farger.


Har ar de senaste uppgravningarna, och annu ar det stora delar som
annu inte ar utgravda. Man vantar pa att komma pa en ny teknik som
ska gora sa att fargen haller for evigt.


Har star Julia och Emelie precis innan vi ska ga in.


Lite morkt, men har star jag bredvid en general.

Jag skulle valdigt garna vilja visa manga fler bilder fran detta och ocksa fran Xi'an, men det ar just nu otroligt trogt att ladda upp bilderna. Bade igar och idag har vi vandrat runt i denna stad som trots sina 8 miljoner invanare ger ett valdigt charmigt och gemytligt intryck.

Vi bor pa Bell & Drum Tower Hotell som ligger valdigt centralt och nara de intressanta muslimska kvarteren. Detta hotell ar ett medleklasshotell som ar rent, frascht och valdigt prisvart.

I morgon ska vi hyra cyklar och cykla uppe pa den 1,6 mil langa ringmur som omgardar de centrala delarna av Xi'an. Det ska bli spannande och sakerligen jobbigt med tanke pa att det ar runt 38 grader.

Senare i morgon kvall tar vi nattaget till Chingqong, som ar en av varldens storsta stader med over 30 miljoner invanare. Darifran ska vi ta en bat och bege oss ut pa en tre dagar lang kryssning pa Yangzekiang. Det ska bli valdigt spannande och forhoppningsvis ocksa vackert.

Men detta innebar troligtvis att jag inte kan blogga pa nagra dagar. Men sjalvklart lovar jag att beratta om allt sa fort vi kommit till Shanghai som blir nasta stora stad om ett par dagar.

Som jag lovat sa ska jag har lagga in lite bilder fran denna underbart charmiga och historiska stad Pingyao. Hela gamla staden som omges av en ringmur var under senare Ming och Qingdynastin bankcentrum for hela Kina. Det mesta av den for staden sa typiska arkitekturen ar valdigt val bevarat och jag kan verkligen rekommendera ett besok till denna stad. For oss som tagluffar ar det ett perfekt stop mellan Peking och Xi'an.



Har star jag, Emelie och Julia pa den grand dar vart mysiga hotell Tian Yuan Kui ligger.  Det ar ett myller av grander i Pingyaos gamla stan, men man kan saga att det finns fyra huvudgrander dar de flesta hotell, restauranger och all gatuforsaljning finns.



Muren som ar 6 km lang var vi naturligtvis uppe och forsokte ga runt, men man holl pa med renoveringar som gjorde att vi inte kunde ga runt hela. Hela muren ar byggd av gra sten, precis som sa mycket annat i Pingyao.

Det ar ganska varmt har i Kina just nu, och annu varmare an i Peking ar det i Pingyao, cirka 35 grader. Men som tur ar sa ar det inte lika fuktigt som hemma i Malaysia sa vi svettas inte fullt sa mycket, och vana vid varme har vi blivit. Fast det ar klart, ibland langtar vi lite till svala Sverige! Har ar Julia och Emelie uppe pa muren.



Det finns en hel del historiska stallen att titta pa har i Pingyao, bland annat det gamla bankhuset och en hel del andra gamla byggnader. Det basta ar att kopa en biljett som galler i tva dagar och ger mojlighet att besoka tio av de mest sevarda stallena. Priset for denna ar ungefar 120 SEK for vuxna och 60 SEK for studenter. Tyvarr hade vi inga studentleg. for Emelie och Julia sa det var bara Julia som fick vara student. De tyckte att Emelie var for lang for att vara student!



Har kastar Emelie och Par pil pa ett av vara favoritstallen har, Sakura Cafe'. Har har vi atit lunch tva dagar i rad och bada gangerna har vi varit riktigt nojda. Stallet ar ett ganska typiskt backpackers stalle med gratis internet och massor av vasterlandska ratter pa menyn. Passar om man har tonaringar med sig pa resan.



Vi besokte ocksa ett buddistiskt tempel dar tva munkar bad for oss, sa nu ar vara synder borta och forlatna.



Pingyao var under Qing dynastin bankcentrum for hela Kina och det var riktigt intressant att besoka de gamla bankbyggnaderna. Har sitter jag och skakar hand med bankdirektorn efter en avslutad affar.



Overallt i de sma granderna traffar vi pa sma barn som leker och blir valdigt nyfikna nar vi kommer gaende. Har en liten pojke som blev sa glad nar Emelie visade hur fotot pa honom blev.



Vi besokte ocksa tortyrkammare och fangelsehalor. Ganska grymt och skrammande. Det som skrammer mest ar att det har fangelset var i bruk sa sent som pa 60-talet.



Har en av fangelshalorna.

Igar kvall var vi pa ett hostel dar vi kunde ata samtidigt som vi sag Holland-Danmark. Ingen vidare match, och de sista minutrarna kunde vi inte se, for det blev stromavbrott. Istallet gick vi pa fotmassage som verkligen ar billigt har, billigare an i Malaysia. En timme kostar cirka 40 kronor, ett billigt och skont noje.

I dag ska vi hyra cyklar och bege oss utanfor muren. Senare ikvall ska vi ga pa kinesisk opera och darefter hoppas vi fa skjuts av hotellet till tagstation for att bege oss med nattaget till Xi'an.

De har varit valdigt snalla pa det har hotellet och hjalpt oss att boka hotell i Xi'an och dessutom bokat tagbiljetter. Vi har ocksa fatt en lapp som vi kan visa taxichaufforen nar vi kommer fram. For som sagt, nastan ingen pratar engelska, sa det kan bli lite svart med kommunikationen ibland.

Jag hoppas ocksa att detta inlagg med bilder kommer ut pa min blogg. Har haft en del problem med internet och just denna morgon var det extra trogt.