evalinder

I går var det en väldigt intensiv dag som började med möte hemma hos Maria. Det var Sweas världsmöteskommitté som träffades för ett första möte efter sommaruppehållet. Det var väldigt roligt att träffa alla igen, och som vanligt hade vi många punkter på agendan. För mig kändes det lite tråkigt, för det blir nog det sista eller näst sista mötet. Jag har varit sammankallande och ordförande i gruppen, vilket har varit en stor ära. Alla i gruppen har varit oerhört duktiga och kreativa. Jag är helt övertygad om att detta världsmöte kommer att bli av absolut högsta klass. Själv ser jag fram emot att komma hit i mars för att delta. Jag hoppas också att jag kan fungera som lite bollplank på distans, för jag tycker verkligen att detta varit väldigt kul.

Direkt efter Swea mötet bar det av till nästa möte som var ett redaktionsmöte med den Skandinaviska tidningen Snofida här i Kuala Lumpur. Också otroligt härliga människor som jag kommer att sakna rejält. Men å andra sidan, jag kommer fortsätta att skriva för tidningen även när jag kommer till Sverige. Dessutom är en av redaktionsmedlemmarna i Stockholm väldigt ofta, så då får vi träffas och låtsas att vi är Stockholms kontoret.

Senare på kvällen kom Pär och hämtade oss efter jobbet och vi åkte in till KLCC, Kuala Lumpur City Center, och vår Japanska favoritrestaurang med mat som smälter i munnen. Jag vet att det finns ett väldigt stort utbud av internationella restauranger i Stockholm, men det trista är att prisnivån är helt annorlunda än har i Kuala Lumpur. Så det gäller att passa på de här sista veckorna.

För Emelie är det verkligen slutspurten, hon kommer att åka hem redan nästa vecka. Hon börjar på Kungsholmens IB redan nästa torsdag och plikttrogen som hon är vill hon inte missa en dag av skolan. Så vi funderar på att åka till en ö redan nu på lördag och stanna till tisdag då vi skjutsar henne direkt till flyget. Har preliminärt bokat en ö, och återkommer när vi vet vad det blir.


Här sitter vi på möte hemma hos Maria, ett underbart gäng som jag i
min vardag hemma i Sverige kommer att sakna oerhört.


Här ser ni från vänster, Linda som är vår webansvarig, i mitten Maria
som är press och info ansvarig och Nasha längst till höger, som är ALLT!
Nasha driver en resebyrå här i KL och har gjort så otroligt mycket inför
Världsmötet. Hon har ett enormt kontaktnät och är väldigt driven, i
gruppen har hon ansvarat för alla bokningar, efterresor, program mm.
Fast med tanke på alla hon känner så blir det naturligt att hon också
tipsar och kommer med riktigt bra förslag om allt annat. En klippa!


Här ser ni från vänster Madeleine, en otroligt duktig och spännande
kvinna som bosatt sig i KL efter sin pension. Hon har i och för sig inte
helt gått i pension, pendlar lite då och då till sitt arbete i Wien. Madeleine
ansvarar för Galamiddagen och underhållningen, den grupp jag också
varit med i, i mitten sitter Helen som kommer att arbeta med information,
det troliga är att jag kommer att bo hemma hos henne i mars, längst
till höger sitter ännu en klippa! Anki, som också mer eller mindre är bosatt
i Kuala Lumpur då hon och hennes man driver ett företag här. Anki var
med och startade Swea i KL och hon är den som har koll på allt. I gruppen
och också i Swea är hon ekonomiansvarig.


Maria, som sitter här till vänster kommer jag att sakna väldigt mycket.
Vi har det senaste året kommit att ha väldigt mycket kontakt och vi har
träffats och pratats vid i stort sett dagligen. Hon är underbar och så
otroligt duktig och drivande. Maria är ordförande i Swea KL och kommer
nu också att vara sammankallande i VM kommittén. Men vi kommer
att ha kontakt i framtiden också, det ska jag verkligen se till. Maria som
så många andra expat här, har bara bott i Sverige några år, hon är ett
typiskt expatbarn som också själv blev expat som vuxen. Maria har
växt upp i en av mina favoritstäder Hong Kong. Bredvid till vänster sitter
Annelie, som kommer att jobba med värdinnefrågor och också hjälpa
Madeleine med Galamiddag och underhållning. Annelie bodde i Italien innan
hon och hennes man flyttade till KL. Innan de flyttade följde hon min blogg,
och helt plötsligt en dag så får jag ett meddelande att hon ska flytta hit.
Igår berättade också Annelie att hennes dotter gått IB på Kungsholmen,
där Emelie ska gå, och det var en superbra utbildning och skola. Känns bra!


Senare på kvällen efter Pärs jobb åkte vi som sagt in till KLCC. Jag har
alltid tyckt att det varit häftigt att vandra omkring i närheten av de
mäktiga och imponerande tvillingtornen. Här väntar vi in Pär, som pratar
i sin älskade mobiltelefon.


Så här heter den japanska restaurangen som ligger snett mitt emot
Petronas Tower. Maten är vällagad och mycket god. Prisnivån är billigare
än i Sverige, men relativt dyrt för att vara i Malaysia. Men ibland är det
värt det, och vår familj älskar verkligen japanskt.


Julia och Pär försöker bestämma vad de ska äta.


Liksom Emelie, som också fick vänta längst på sin mat. En oerhört
avancerad japansk makaronipudding! Själv åt jag sushi till förätt och
sedan den berömda Kobe biffen. Kobebiffen sägs komma från de boskap
som får dricka massor med öl, lyssna på musik och som får massage
varje dag och endast boskap som kommer från Kobe får säljas som kobe.
Det är ganska dyrt kött, och i Sverige tror jag att man kan köpa importerat
kobe kött för tusenlappen per kilo. Här är det naturligtvis billigare. Men
det är oerhört mört och fantastiskt gott. Får ni chansen, så prova!

Nu ska jag göra mig i ordning för att gå på Coffee morning eller som jag får börja säga snart, kaffe morgon. Det är med Skandinaviska föreningen, och den här gången ska Julia få följa med. Emelie ska iväg till skolan, hon passar verkligen på att umgås med sina vänner nu. Jag hoppas också att hon kan fortsätta hålla kontakten med många, och det är ju bra att facebook finns.