Selamat Hari Raya to all muslims
Har varit sjuk hela förra veckan och inte haft någon inspiration alls att blogga. Har egentligen inte det nu heller, men jag vill i alla fall meddela mig och tala om att jag mår mycket bättre. Vi ska faktiskt försöka hitta på något idag, något roligt. Kanske gå och äta en Hari Raya buffé på någor hotell här i KL.
För idag startar Hari Raya, den största av alla muslimska högtider. Efter en måndas fasta och eftertänksamhet så avslutas det hela med stor fest. Läste idag i tidningen att handeln har slagit alla rekord här i Kuala Lumpur. Malayerna har handlat som aldrig förr, trots lågkonjunktur och A (H1N1). I dag fylls nämligen tidningarna med annonser där företag önskar alla en trevlig Hari Raya och där kända personer berättar om vad som är viktigast för dem och hur de ska fira denna högtid. Precis som vi juletid för oss i den kristna världen.
Som jag sa så har vi varit sjuka och fick därför ställa in vår efterlängtade Borneo resa. Jättetrist. Men å andra sidan går det fler tåg och vi får helt enkelt göra den senare. Kanske någon gång nästa år. För nu börjar snart regnperioden på Borneo och då är det inte så kul att resa dit.
För övrigt så har vi mycket besök att se fram emot nu också. Först kommer familjen Adlers i oktober. I november kommer TV mannen Janne Berglund och i december kommer Pärs bror med familj. Sedan i mars-april kommer familjen Jonsson och förhoppningsvis familjen Enholm/Johansson. Riktigt kul.
I helgen blir det nog festligt värre här i KL, då halva befolkningen firar
Hari Raya. Så eftersom det inte blev någon Borneoresa måste vi
åtminstone försöka åka in och titta och uppleva allt detta. 
I veckan dog ännu en i H1N1 här i Malaysia. Det var en 15 årig flicka med astma. Nu är dödssiffran uppe i 77. Det man försöker satsa stenhårt på just nu är att försöka få ut informationen till landsbygden. Här vet inte särskilt många om att detta virus överhuvudtaget existerar. De läser inte tidningar eller ser på nyheter.
Firefly ikväll
Nu har det gått några dagar sedan jag skrev. Men ibland blir det så, man har absolut ingen inspiration eller så kan det som i mitt fall vara så att tiden faktiskt inte räcker till. Märkligt tycker ni, eftersom jag inte jobbar utan säkert bara slappar vid poolen hela dagarna;) Men så är det ju inte.
Den här veckan har varit full av möten och aktiviteter från morgon till kväll. Men det har varit en rolig vecka också. Det har det varit möten på skolan där vi bland annat pratat om Emelies Nepalresa och den internationella veckan som jag blandat mig i med stor entusiasm. Jag har haft styrelsemöte med Swea där vi planerat den kommande kräftskivan på Svenska Ambassaden. Jag har hjälpt ett svenska företag att skriva pressmeddelande, och också genom dem blivit bjuden på en pubkväll för nätverkande mellan Malaysier, Svenskar och Australienare. I går hade vi ett litet krismöte på den skandinaviska tidningen snofida också, och jag hoppas att allt där går bra.
Men det som genomsyrat denna vecka är ändå de bombhot som kommit till ISKL, skolan där Emelie och Julia går. Det första kom som sagt i tisdags, då man fick evakuera elever och personal till en golfklubb. I går kom ännu ett bombhot vid lunchtid, och man utrymde skolan ännu en gång. Poliser och bombhundar letade igenom skolan, men hittade ingenting så allt återgick till det normala efter någon timme. Det som senare framkom var att det direkt efter det första hotet igår kom ett till hot. Två på samma dag. Det man vet enligt Emelie som pratade med Middle School rektorn igår är att det är en mansröst som pratar bahasa malay. Ingen verkar veta vem eller vilka det är och vad motivet till hoten är. Polisen har inte lyckats spåra samtalen. Lite skrämmande är det.
Jag vet att många skolor även i Sverige blivit bombhotade och att det oftast inte är något allvar i hoten. Var med om det ett par gånger själv under min skoltid, och det hände aldrig något.
Men det känns ändå lite oroligare här. Detta är en stor internationell skola med elever från hela världen. Skolan är amerikansk och vi bor i ett muslimskt land. Så tankarna far ofta iväg. Men sägas bör att Malaysia är som jag så många gånger tidigare skrivit ett fredligt land med väldigt fredliga människor. Här är man van att leva sida vid sida med olika religioner och vi som kommer från västvärlden bemöts med värme, nyfikenhet och gästvänlighet.
Men som sagt, det finns alltid fundamentalister och galningar vilket gör en mamma extra orolig. Dessutom är man långt ifrån sitt eget hemland och den trygghet som man oftast invaggas i där.
Idag kunde jag också läsa i vår morgontidning att ännu en person dött i A(H1N1) här i Malaysia. Antalet dödsfall är nu uppe i 74 stycken. I går tog man emot 198 nya influensafall på sjukhusen, totalt vårdas 1.104 patienter på 101 sjukhus runt om i landet, vara åtta av sjukhusen är privata. Exakt hur många som har A(H1N1) är svårt att veta, men av alla ligger 41 stycken på intensivavdelningar.
Det som är lite trist här i landet är att många ute på landsbygden inte läser tidningar, de ser inte heller på nyheter på TV. Vilket gör att många inte ens vet om att detta virus existerar. En läkare på ett stort sjukhus här i Kuala Lumpur som fått in flest fall, stöter dagligen på patienter från landsbygden som står som ett frågetecken när sjukhuspersonal nämner A(H1N1). Nu har man planer på att försöka nå dessa genom reklam i anslutning till filmer. Det de tittar på är nämligen filmer, indisk drama, kinesisk och malaysiska filmer. Det är viktigt att de också kan ta del av informationen så att de kommer in till sjukhusen i god tid och inte när det kanske blivit för sent.
Här i Malaysia har vi inte bara svininfluensan att tänka på. Dengue feber tar också många liv och det är lika många som insjuknar i dengue om inte fler än av A viruset. I går avled en 45 årig kvinna i Johor. Själv känner jag flera som insjuknat i dengue och behövt sjukhusvård, men alla har klarat sig bra och tillfrisknat. När det gäller dengue finns inget botemedel eller vaccin.
Men det är inte bara sjukdomar. Idag kommer Pär hem från Indonesien där han varit hela veckan. Han möter upp oss vid Mont Kiara International School, för att därifrån stiga på en buss som ska ta oss till Kuala Selangor, där vi ska titta på Firefly. Flygande skalbaggar som kan lysa. De som varit där säger att det är otroligt häftigt. Vi är ett gäng på 25 personer som hyrt en buss tillsammans och vi ska även besöka en skaldjursrestaurang som ska ligga i närheten.
Emelie följer inte med på utflykten, för hon ska vara med sitt volleyboll-lag. Just nu pågår en stor turnering, Twin tower turneringen med lag från flera olika länder runt omkring Malaysia. Efter finalen ikväll ska hon ut och äta med laget, sedan ska de ha sleep over hos en av lagkompisarna.
Nu ska jag passa på att gå ner till poolen ett par timmar. 
En typisk Firefly skalbagge. Jag lovar att ta mer bilder när jag är där.
Bombhot
På morgonen åkte Emelie och Julia som vanligt iväg med skolbussen till skolan. Själv skjutsade jag Pär till jobbet och åkte sedan direkt på ett möte på skolan, med Parents Teatcher Assosiation, PTA. Mötet höll på till lunch, och därefter tog jag bilen för att möta upp Pär för lunch och lite ärenden. Men först behövde jag hämta lite papper hemma.
Väl hemma så ringde Emelie och var precis upprörd och med gråten i halsen: "mamma, du måste hämta oss, vi har blivit evakuerade för skolan är bombhotad". Nu hör det till saken att jag knappt hörde vad Emelie sa, utan bad henne säga allt en gång till och då lugnt. Jag uppfattde allt, men Emelie visste däremot inte var jag skulle hämta mitt i all kaos. Fast jag hann med att bli lite orolig. Vi är ju trots allt inte hemma i Sverige, utan i en helt annan del av världen och då är det lätt att fantasin börjar skena iväg.
Efter bara några minuter kom ett sms från skolan, där stod att det kommit ett bombhot 12.30 och att alla elever skulle evakueras till en golfklubb som ligger i närheten. Vi föräldrar fick instruktioner hur och var vi skulle hämta våra barn.
När jag kom till golfklubben så var alla elever uppdelade i årskurser, vilket gjorde det lätt att hitta sina egna mitt i ett hav av tusentals barn, ungdomar, lärare och föräldrar. Jag kvitterade ut Emelie och Julia som båda ville berätta om sina upplevelser. Skolan gjorde ett fantastiskt jobb och trots det stora elev antalet så gick allt lugn.
Sedan åkte vi och hämtade upp Pär. Vi åt lunch och fixade lite ärenden, sedan hem för läxor.
På kvällen kom en bilförsäljare från Toyota hem till vårt Condo och visade en bil. Vi åkte på en liten provrunda och allt kändes bra. Vi ska höra av oss igen på söndag för att se bilen igen och eventuellt bestämma oss om köp.
I morse åkte Pär iväg....igen. Den här gången till grannen Indonesien. Ingen lång resa, tillbaka på fredag kväll.
Nu ska jag fixa i ordning mig och hämta upp Maria, en skrivarkollega på snofida. Vi ska på kaffemorgon till Danska Ambassaden. Jag har tagit ut vägbeskrivning, Maria lovade ta med GPS, så jag hoppas att vi hittar dit.
Emelie och Julias skola ISKL. Skolan har två campus, Melawati
för de mindre barnen och Ampang för de lite större. Det var
bara Ampang campus som fick bombhotet och där går alltså
Middle School och High School student.
Glöm inte bort att tvätta händerna!
Stort cirkusintresse
För snart en månad sedan så hörde en av dramalärarna på ISKL av sig till mig och Emelie. Kanske främst till Emelie, för hon ville ha hjälp med en cirkusskola och cirkusförställning. Och ni som känner oss, vet ju att både jag och Emelie är stora älskare av cirkuskonst, så vi blev eld och lågor.
Det är visserligen inte på Ampang Campus där Emelie och Julia går, utan en cirkus för de mindre barnen som går på Melawati Campus. Så varken Emelie eller Julia kan själva vara med. Men det visade sig att cirkusintresset var stort, mycket stort. I cirkusgruppen bestämde man sig för ett tak på 40 elever, men det var närmare 100 elever som kom dit och ville börja.
Dramaläraren som heter Malin är också mamma till fyra stycken barn på skolan. Hon är utbildad dramalärare och skådespelare i Sverige och har även arbetat på Ormteatern i Haninge där Jenny, Mathilda och Martin Linder (kusiner till Emelie och Julia) varit väldigt aktiva. Jenny jobbar själv som dramalärare där. Och Malin hade hört talas om oss via några på Ormteatern och skrivit kommentarer på Emelies blogg. Att världen är liten märker vi ständigt. Och i det här fallet tackar vi verkligen för det.
Men som sagt, nu ska alltså Emelie hjälpa till med lite workshops och cirkusnummer. Eftersom Emelie går på high school och har massor med läxor så får det bli lite sporadiskt, men hon tycker att det ska bli jätteroligt. Själv ska jag följa med Malin och titta på lokalen där både träning och föreställning ska vara, för att se om vi tillsammans kan komma på hur vi kan utnyttja den på ett roligt sätt. Ja, vi ska helt enkelt vara lite av cirkuskonsulter. Kul.
I lördags berättade Julia att de hade fått se en film med Cirque de Solei på skolan, och alla hade blivit helt till sig. Då ville alla där också börja med cirkus, så läraren hade sagt att han skulle undersöka saken.
I dag är Pär ledig från jobbet. Det är Public Holiday i Selangor, den del av Kuala Lumpur där Pär arbetar. Så vi ska nog åka runt på lite ärenden sedan. Känns ganska roligt att vara lediga tillsammans på en vardag, hör inte till vanligheten.
Nu har vi bokat och bestämt vår resa till Borneo om två veckor. Vi ska flyga till Kuching som ligger i Sarawak. Därifrån ska vi ta oss långt in i djungeln och bo i långhus med lokalbefolkningen. Vi ska på djungelvandring med dem, lära oss danser och äta lokal mat. Vi hoppas att vi träffar Orangutanger, sköldpaddor och andra djur under vår vistelse. Dock inte någon tiger på nära håll, finns många på Borneo.
Jag lovar att återkomma med ett gediget inlägg om detta.
Ursprungsbefolkning på Borneo
Typiska långhus på Borneo där vi ska bo. Spännande!
Emelie ska till Nepal
Under de senaste månaderna har man eldat regnskog på Sumatra i Indonesien, och även på vissa delar av Borneo, och ligger vinden på åt Malaysiahållet så får vi alla rök och dimma över oss. Ibland har man nästan kunnat känna lukten av rök inne. Man har uttalat sig om att detta ska pågå augusti ut, men de verkar ha förlängt det hela. I september brukar det komma mer regn, och då får vi hoppas att luften blir klarare här i KL.
I kväll kommer Pär hem från Turkiet där han varit denna vecka. Han åkte direkt från Singapore dit. Och i helgen ska vi ta det ganska lugnt hoppas jag. Har inte känt mig helt frisk den sista tiden, men inte heller så sjuk att jag varit liggande, och då brukar det vara svårare att få bort det ur kroppen eftersom man inte låtsas om det utan far runt precis som vanligt.
I helgen ska vi i alla fall försöka få till vår resa till Borneo om två veckor. Vi måste boka upp vilka turer och utflykter vi ska göra, och på Borneo finns det massor att se och göra så det är rätt svårt att begränsa sig. Men det ska i alla fall bli riktigt kul att få åka till denna otroligt spännande ö som är uppdelad i en Malaysisk del, en Indonesisk del och en Bruneidel. Vi kommer att åka till den Malaysiska delen. Jag berättar mer om detta senare.
Annars är det ganska många datum att hålla reda på just nu. I oktober får vi Sverigebesök vilket ska bli jättekul. Och en av de absolut roligaste händelserna är att Emelie kom med i den grupp som ville till Nepal under grade 9 Global Action Program som från och med i år är ett ämne. Det är så spännande och Emelie tycker verkligen att detta ska bli en rejäl utmaning. Hon ska klättra i Kathmandu och Himalaya, alltså en riktig utmaning och ett minne för livet.
Eleverna fick redan för ett par månader sedan välja mellan olika länder och utmaningar. Bland annat titta på ekobyar och regnskog i Thailand, besöka historiska platser i Vietnam, juvelspaning i Laos, drakar i Kina/Peking och det som Emelie ville bergsklättring i Nepal.
Emelie har även kommit med i skollaget i volleyboll, vilket hon först inte trodde. De hade en massa uttagningar och enligt Emelie, som aldrig tidigare spelat volleyboll, så var alla superduktiga. Men hon kom med som en av de sista, men har redan fått spela en match mot en annan internationell skola här i KL. Och ISKL vann. Och enligt vad vi sett så ska de även inom snar framtid på en liten turné till Vietnam och möta några andra internationella skolor där. Att vara med i skollagen här är en stor möjlighet att få ut och resa och naturligtvis väldigt roligt.
Julia kämpar också på i sin nya skola ISKL där hon går i Middle School grade 6. Och som efter skolan aktivitet har hon valt klättring. De har en ganska stor klättervägg på skolan och läraren som är Emelies gamla mattelärare äger tydligen när det gäller klättring. Åtminstone enligt Julia.
Julia som är av den mer privata typen blir lite irriterad när alla koreaner, japaner och kineser som nu går i grade 8 och känner Emelie sedan förra året, kommer fram och skriker: "Ah, you must be Emelies sister". Då skäms hon och tycker det är jobbigt och pinsamt. Men jag tycker det är lite roligt.
Och på något sätt är många av eleverna på de internationella skolorna väldigt framåt och sociala. De är vana att varje termin få nya vänner från någon spännande del av världen. De är också vana vid att ta hand om och hjälpa alla nya som kommer hit och som kanske inte alltid förstår allt från början.
Men en baksida som jag ofta möter är också det svåra i att ta avsked från vänner som gjort sina år och som ska flytta hem eller till någon annan plats ute i världen. Ganska tufft när man är vuxen, men kanske ännu tuffare när man är barn och ungdom.
Om ni vill och om ni har tid så kan ni läsa en artikel som jag skrivit om unga expat. Den har varit publicerad på en av mina favoritbloggar som jag ofta läser.
Så här har det sett ut i KL lite då och då när vinden velat. Hoppas
verkligen att de snart slutar elda regnskog på Sumatra.
Här nere länk till min artikel, och som sagt, jag rekommenderar verkligen denna blogg. Får en att drömma.
Artikeln är nedkortat, och jag har orginalet om någon nu mot förmodan skulle vara intresserad.
http://www.res.se/index.php?option=com_myblog&show=Bor-i-tropikerna-och-semestrar-i-Sverige.html&Itemid=105
Singapore
I går träffade jag Guni, min före detta lärare och numera mycket goda vän. Vi brukar ju träffas lite då och då för att prata och uppleva saker ihop. Eller rättare sagt Guni som bott i Malaysia i över tolv år och är gift med en lokal kan ju allt om landet. Och jag ställer frågorna och hon svarar. Det är alltid lika roligt att träffa henne och hon är verkligen inspirerande som person. Och jag är glad att vi bestämde att ses om drygt en vecka igen. För då ska Guni ta med mig på en matmarknad en bit utanför KL. Och det ska tydligen vara spännande och stort med tanke på att det är Ramadan just nu och mat är så stort för alla muslimer när de på kvällen ska bryta fastan. Och jag behöver ju som sagt inte vara muslim eller fastande för att tycka att mat är intressant.
Vi har ju varit i Singapore över helgen. Singapore som är både stad och land i ett, är en av de mest häftiga städer jag varit i. Det första som slår en är att det är så rent. Du hittar inte papper och skräp på gatorna i Singapore, sedan är det väldigt modernt, och bilarna som åker runt på gatorna är också väldigt nya, och alla människor som vandrar runt i denna superstad ger ett otroligt världsvant intryck.
Fast det kunde kanske vara lite billigare att gå ut och äta. Och shoppingen kunde kanske också vara lite billigare. Singapore har allt, men med prislappar som inte alltid är till ens fördel. Med andra ord ett ganska dyrt land.
En annan intressant sak med Singapore som jag faktiskt inte kände till förrän nu i helgen är att det inte var Singapore som slängde ut Malaysia (som jag trott) utan precis tvärtom. Singapore var ända till 1965 en stad i Malaysia. Och de flesta i Singapore ville också att det skulle förbli så. Men Malaysia trodde att Singapore med alla otroligt driftiga Singaporekineser skulle få ett övertag och att alla Malayer skulle komma i kläm.
Så det var en tårfylld Lee Kuan Yew, som blev premiärminister i Singapore 1965 och satt ända tills för inte så länge sedan, som den 9 augusti 1965 fick meddela att Singapore skulle skiljas från Malaysia i en TV sänd presskonferens. Än idag är denna Lee Kuan Yew verksam i regionen och är en man som många respekterar väldigt mycket. Man kan väl utan att säga för mycket säga att det är han som byggt upp denna otroliga framgångssaga Singapore. För bara några veckor sedan var han på besök i Malaysia, och då var det många som ville träffa denna fantastiska man som vid dryga 80 år fungerar som senior minister och fortfarande är en stor tillgång för Singapore.
Men som sagt, Singapore är en fantastisk stad som åtminstone vår familj kommit att tycka mycket om. Emelie brukar säga att Singapore känns lite som att vara både i Europa, USA och Asien samtidigt.
Alltså väldigt internationellt.
Lite bilder från Singapore nu i helgen:
Julia åker Singapore Flyer, liksom..
Emelie.
En fantastisk utsikt att beskåda, men även lite tid för syskonkärlek.
Ja, man blir ju inte alltid så snygg på bild när man svettas som en tok;)
Här en liten lunchpaus. Och i den här delen av världen är ju mat väldigt
viktigt. Och vi tycker att det är en bra tradition och besöker mer än gärna
något av alla de matställen som ligger längs Singapore River.
Här i bakgrunden ser man de imponerande skraporna i bank och
business området. Längs Singapore River finns promenadstråk och
på båda sidorna finns massor av restauranger. På den ena sidan
Boat Quay och på andra sidan Clarke Quay där restaurangerna
ligger på rad. Bara att välja och vraka och känna efter vad du är sugen på.
Man kan även ta en guidad båttur, vilket vi gjort tidigare, dock inte denna gång.
Här var vi på ett museum, Asian Civilizations Museum, som hade en
utställning om Singapore och dess historia. Dagen till ära hade de även
besök av en grupp dansare från Borneo som visade oss typiska jägar-
danser. Otroligt duktiga.
Nattsudd. "Singapore by night" med Julia och Eva.
Här middag i Clarke Quay. Och maten brukar inte vara något att klaga
på. Vi beställer oftast in lite olika rätter och så delar vi och äter av varandra.
Ett ganska typiskt sätt att äta på här.
Här sitter vi på Sentosa Island och väntar på att Emelie och Julia ska
få simma med pink dolphins. Tyvärr simmade de så långt ifrån där jag
och Pär satt att det inte blev några bra bilder. Men det var en häftig
upplevelse och jag ska försöka scanna in några bilder som en fotograf
tog och visa i ett senare inlägg.
Här är Raffles Plaza, det vill säga mitt inne i bankområdet. Häftig känsla
att stå mitt i här. Emelie hade en bild framför sig när hon om några år
arbetar med något viktigt här och kommer springande från taxin med
en tidning i ena handen och en coffeemugg i den andra, portföljen intryckt
under armen. Hon ser så där viktig ut som man ska göra. Ja, en del lever
verkligen i filmens värld..;)
Här är vi inne i ett kinesikt buddistiskt tempel inte långt från China
Town i Singapore. Fantastiska tempel med alla sina lyktor och offerplatser.
Likt Kuala Lumpur finns även här tempel, kyrkor och moskéer sida vid
sida. På så sätt märks det än tydligare att detta är en mångkulturell del.
Mamma Eva och dotter Emelie på vandring i China Town. Här i Singapore
är China Town faktiskt mycket trevligare än i Kuala Lumpur där det inte
känns riktigt lika kinesiskt. Vi shoppade en del, lite kläder och lite prylar.
Bland annat pinnar för vardagsbruk med våra årsdjur på. Jag är ju född
1962 och är därför enligt kineserna en tiger. Tycker att det stämmer;)
Endast Eva ar vaken
Vi befinner oss nu i ett kvarter i Singapore som heter Bencooler, ganska centralt och hotellet vi bor pa ar litet. Idag ska vi borja med att ga ner till SingaporeFlyer som ar varldens storsta. Jag ska sjalv inte aka, men de ovriga ser fram emot det, eftersom den var avstangd sist vi var dar. Sedan bli det lite vandring langs Singapore river och forhoppningsvis ocksa en god lunch och en annu godare middag.
I morgon ska vi aka over till Sentosa Island och dar ska vi simma med delifiner. Ska bli riktigt haftigt. Men den har gangen tanker jag inte ta linbanan over. Jag tar taget, oavsett vad de andra gor.
Hoppas att ni kunnat lasa, tangentbordet saknar prickar.
Singapore Flyer som ar enormt. Emelie, Julia och Par har akt detta i London,
men den har ska vara nagra meter hogre. Haftigt, men inget for mig som
ar den mest hojdradda som finns.
Sa har sitter man nar man aker, borde ga...men nej, jag klarar det inte;)
Singapore över helgen
I går kväll kom Pär hem från Taipei, och jag tror han blev lite sur för ingen var ett dugg intresserad av att höra hur han haft det. Vi andra var trötta och hade i princip somnat trots att klockan bara var lite över nio. Men ibland är man så trött att det inte spelar någon roll om så klockan vore mitt på dagen, man bara somnar.
I dag ska vi åka till Singapore. Pär hämtar Emelie och Julia vid ett, och sedan ska vi ta bussen härifrån Mont Kiara vid tre. Det tar cirka fem timmar att åka till Singapore, och då med ett stopp på vägen. Bussarna är som jag tidigare visat bekväma så det kommer att vara skönt att bara sitta och läsa och slappa.
På måndag är det nämligen "Public Holiday" här i Malaysia. Det är den 31 augusti och Malaysias självständighetsdag eller nationaldag. Den 31 augusti 1957 blev Malaysia självständigt från England, och man antog också den 31 augusti konstitutionen vilket gör denna dag till nationaldag här.
Detta firas naturligtvis stort med dunder och brak. Här i Kuala Lumpur brukar det samlas massor med människor på Merdeka torget för att fira med uppträdanden och tal. Merdeka betyder också självständighet på bahasa malay.
Men som sagt, vi kommer inte att delta utan vi åker till grannen Singapore i stället. 
Paraderna är mäktiga och alla med Malaysiska flaggan
Malaysiska flaggan som kom till 1957. De fjorton ränderna och strålarna representerar de tretton delstaterna och de tre federala territorierna. Halvmånen representerar Islam, de blå fälten malaysiska folkets enhet, och den gula färgen i halvmånen och stjärnan är en kunglig färg. Det röda symboliserar mod och det vita renhet.
Men som sagt, vi åker till Singapore.
Ole Ole Bali
Kartika som är en 32-årig fotomodell och mamma till två barn har erkänt sitt brott och är beredd att ta sitt straff. För oss som västerlänningar känns ju detta som oerhört hårt och konstigt. Men vad man kan läsa här så ser de flesta muslimer detta som helt naturligt. Kartiga har blivit dömd till 6 piskrapp och 5000 RM, ungeär 11.000 SEK.
Det som gjort att detta fall uppmärksammats så mycket är att det är första gången som en kvinna döms till piskrapp med en rottingkäpp, hittills har det endast varit män som dömts. Här i Malaysia har man en speciell domstol som dömer religiösa brott bland muslimer, Shariadomstolen, oftast handlar det om familje- och moraliska frågor. Så jag kan vara lugn, jag kommer inte att bli dömd i den och jag kan fortsätta dricka den inhemska ölen Tiger.
I går var jag och ett gäng andra tjejer och firade Karin, som fyllde år. Vi började med att gå på bio och se The Proposal med Sandra Bullock bland annat. En rätt mysig film, men med en förutsägbar handling redan efter fem minuter. Efter bion avslutade vi firandet med lunch på en japansk restaurang där vi åt utsökt sushi.
På kvällen hade jag och Julia bestämt oss för att gå ner till vårt favoritställe och ta manikyr. Ett billigt och bra sätt att hålla sina händer någorlunda snygga. Här kostar en manikyr mellan 50-110 kronor, så det är inte så att vi blir helt barskrapade efter en behandling. Men tyvärr blev inte våra naglar och händer vackrare, det var fullbokat. Så jag har lovat Julia att vi går dit ikväll och gör ett nytt försök.
I stället gick vi tvärs över gatan och åt en underbar middag på en av alla våra favoritställen, nämligen Ole Ole Bali, där de serverar så god Balinesisk mat med så härliga kryddor och uppläggningar. Oftast får man maten i korgar med bananblad. Och det bästa av allt är att vi bor nästan granne med denna restaurang så vi går ofta dit.
En mysig och underbar restaurnag att sitta ute och äta på..
Foto från: www.haveyoueaten.net
där allt är väldigt smkafullt och maten...
den är helt gudomligt god.
Foto från: www.haveyoueaten.net
Måndag
I går var vi och shoppade lite, ska berätta mer om var senare. Eller rättare sagt jag ska ta några bloggdagar och berätta om den fantastiska shoppingen här i Kuala Lumpur. För här finns något för alla smaker och för alla plånböcker.
På kvällen var det läxor som gällde både för Emelie och Julia. Och mellan läxläsning så fick vi i oss lite Chicken Satay. Nåväl, jag hade inga spett så det fick bli grillade filéer med sataysås. Som ni märker blir vi lätt fixerade vid olika maträtter, just nu bara älskar vi sataysås. Men den ska vara gjord precis som här med mycket jordnötter och chili.
I morse åkte Pär iväg till Taiwans huvudstad Taipei. Han ska stanna där till torsdag kväll. Kanske lite jobbigt för Pär som bara hann packa upp i lördags för att sedan packa ner allt igen och åka iväg. Men han är ju van vid detta liv som var hans vardag även hemma i Sverige. Och faktiskt så reser han betydligt mindre här än vad han gjorde i Finspång.
På fredag ska vi åka till Singapore. Den här gången tar vi inte bilen utan vi tar bussen från Mont Kiara där vi bor. När mina föräldrar var här i februari så åkte de buss och var riktigt nöjda. Bussarna är väldigt fina och bekväma (Scania) och dessutom får man mat serverad. Och det kan vara ganska skönt att slippa köra. Emelie blev också nöjd eftersom de har internet ombord, numera åker hon ingenstans utan sin laptop. Vi ska stanna i Singapore till på måndag då jag och barnen åker tillbaka till Kuala Lumpur och Pär åker direkt till Turkiet från Singapore.
Nu ska jag förbereda ett möte som jag ska på i eftermiddag med den skandinaviska tidningen jag jobbar lite för här.
Ingången till Jalan Petaling, eller Petaling street, det vill säga China Town
i Kuala Lumpur. Jalan betyder väg på bahasa malay.
Så här ser bussarna ut som flera gånger per dag åker mellan Kuala Lumpur
och Singapore. Scaniabussar som är väldigt bekväma har jag hört.
Och så här ser de ut invändigt..
..med egen skärm framför varje stol..
..och mat får man precis som på flyget. Och det var faktiskt inte särskilt
dyrt heller, lite drygt 300 kronor t & r.
I morgon startar Ramadhan här
Som jag tidigare berättat för er i min blogg så är ungefär hälften av befolkningen här i Malaysia muslimer och statsreligionen är Islam. Den näst största folkgruppen är kineser och den tredje största är indier. Här i landet är man noga med att fira alla de olika folkgruppernas högtider, även vår kristna jul.
Och det är viktigt tycker jag att inte jämföra detta underbara mångkulturella land som Malaysia med arabvärlden. Här är man oerhört mycket mer toleranta och accepterar verkligen alla människors olika tro.
Och som sagt i morgon startar man Ramadhan här och därmed inleds en månad av avhållssamhet från att äta, dricka, röka och älska från soluppgång till solnedgång i hela den muslimska världen. Vad jag förstår så kan man undantas från fastan om man är sjuk, gravid eller är ett litet barn. Även vissa yrkesgrupper som exempelvis läkare kan också undantas. Man kan också köpa sig fri och i stället skänka pengar till välgörenhet.
Men som sagt, det är är en glädjens högtid då många muslimer också tar tillfället i akt att umgås lite extra med familj, släkt och vänner. Arbetstakten ligger kanske inte på topp vilket gör att man kan ägna mycket tid åt eftertanke och meditation. För det är en glädjens högtid då man ska tänka på profeten Mohammad och också regelbundet besöka moskén.
Efter solnedgången brukar man träffas i hemmet eller på någon restaurang för att äta och då kanske till och med frossa i mat. Själv har jag aldrig besökt någon ramadanrestaurang, men Pär har gjort det vid tidigare besök i muslimska länder och han säger att det är en upplevelse och en fröjd för en matälskare.
Här i Kuala Lumpur har man under en tid kunna se restauranger annonserat om speciella ramadan menyer och självklart kommer jag att under den här tiden att besöka en sådan.
En sak som jag funderat på är att det måste vara jobbigt för alla muslimer i Sverige och i de övriga nordiska länderna där det är ljust ganska mycket längre än här. Här går solen ner vid halv åtta, men hemma i Sverige får de vänta ytterligare ett tag innan första tuggan får tas.
När Ramadhan är slut så blir det stor fest i dagarna tre, nämligen id-al-fitr. Och det ska bli roligt och intressant att följa Ramadhan på nära håll tycker jag, en ny upplevelse.
I går kväll var jag på Öppet Hus igen för Middle School och det var som vanligt väldigt proffsigt och matnyttigt. En sak som slog mig i går när jag satt där och lyssnade på alla lärare och deras presentationer av sig själva var vilken erfarenhet de har. Många av lärarna har otroliga utbildningar och de flesta har jobbat på internationella skolor runt om i världen, så de måste ha massor att ge mina barn. Jag blev så glad för Emelies och Julias skull att de får den här möjligheten, för det är verkligen en jättestor erfarenhet för dem båda.
Nu ska jag snart piffa till mig och ge mig iväg på en födelsedagslunch på ett hotell här i KL.
Här en annons från McDonalds som också snällt tänker på alla som
kommer att vara superhungriga.
Överallt på halal restauranger dukar man upp till fest varje kväll under
Ramadhan, och familj, släkt och vänner träffas och umgås.
Och som sagt, tidningarna är fyllda av annonser.
Kommer att ha detta märke en tid på min blogg, som ni märkt är jag ju lite fixerad vid detta virus. Läste idag i tidningen att Malaysia är efter Thailand det land som har flest döda i A (H1N1) i hela Asien. Känns inget roligt alls. Numera kan vi här också läsa om att vaccinet inte kommer att räcka, och vad som gäller här vet jag inte alls. Har hört från en del vänner att de köpt upp sig på Tamiflu, och kanske ska jag köpa till oss också. En sjuksköterska som jag träffade igår sa att här i Malaysia är det ett stort mörkertal och den siffra man redovisar i tidningen inte stämmer utan att det är betydligt många fler smittade. För här uppsöker inte alla sjukhuset när de får symptom. Man vill heller inte säga vilken region som är värst drabbad för att inte skrämma människor. Men herregud skrämd är jag ju, jag behöver bara slå upp tidningen varje morgon och läsa om allt, och då vaknar hypokondrikern och superrädslan i mig.
Svininfluensa i Emelies klass
I går kom Emelie hem från skolan och berättade att de fått ett första fall av svininfluensa i hennes klass. Killen som fått det är vad jag förstod på bättringsvägen, han hade varit inne på msn igår kväll enligt Emelie. Men det känns verkligen som om detta virus kryper allt närmare och här i Malaysia verkar det gå mycket snabbare än om jag befunnit mig i Sverige just nu. Tror jag i alla fall. Här blir man ju också påmind om det hela tiden, eftersom fler och fler bär masker, som är så typiskt för den här delen av världen. När man kommer till skolan har de stora pumpflaskor med handsprit och många pratar oroligt om viruset.
Men Helth Ministry här i Malaysia kunde i alla fall konstatera att det inte var något dödsfall i går. Dödssiffran här är nu uppe i 67 stycken. Konstaterade fall av A(H1N1) är nu uppe i 4.758 stycken. Av de som dött här tillhör majoriteten högriskgruppen, det vill säga gravida, astmatiker, kraftigt överviktiga och de med lågt immunförsvar eller andra bakomliggande sjukdomar.
Så i morse la jag ner varsin ny handspritflaska till Emelie och Julia och sa att de måste vara noga med att tvätta händerna. För hittills när jag frågar om de tvättar händerna så säger båda att de inte hinner eller glömmer bort det. Men med en flaska i väskan borde de ju hinna.
Annars är det för närvarande bara ISKL för min del. I går var det Öppet Hus för High School och nu i kväll är det för Middle School. Gårdagens Öppet Hus var ett riktigt träningspass för oss föräldrar. Vi fick ett schema med alla ämnen som vårt barn läser, och sedan fick vi springa runt till alla klassrum för att där få information om ämnet och en presentation av läraren. En sak som jag tyckte var rolig, var att när jag kom in i klassrummen så sa de flesta lärare: "ja, det syns verkligen vilken du är mamma till". Jag blev stolt, men när jag kom hem och berättade det för min underbara 15-åring blev hon inte alls så glad, tvärtom, vem vill vara lik dig sa hon bara:)
Nu väntar jag på att Nora, en ny norska ska komma förbi mig. Vi ska bli hämtade av Harriet (svenska) för att sedan åka på Coffeemorning på Nordiska klubben på ISKL. Vi ska inte hålla till på skolan, utan vi ska hem till en finsk mamma som bor ganska nära där vi bor. Mitt första möte med dessa, så det ska bli väldigt spännande.
Men jag måste, trots min hypokondriska sida, se det från den ljusa sidan:
Möten hela veckan
Ni där hemma som tror att jag bara sitter vid poolen, eller springer på manikyr och pedikyr hela dagarna måste äta upp det. Åtminstone denna vecka. För jag har haft fullt upp och än är det inte slut.
Idag har jag varit på ett möte på ett svenskt företag här i Kuala Lumpur. De berättade om företaget och om deras framtid. Företaget har funnits länge här i KL, men markanden finns i Sverige och Europa. Anledningen till att jag var där var för att jag kanske ska hjälpa dem med lite pressfrågor. Men jag måste först läsa på, för den bransch det handlade om var totalt ny för mig.
Nu ska jag snart iväg på ett Öppet Hus för High School på ISKL. Och det lär säkerligen ta hela kvällen i anspråk.
I morgon bitti ska jag på coffeemorning för alla skandinaviska föräldrar på ISKL. Och senare på kvällen är det Öppet Hus för Middle School. Det enda problemet i morgon är att jag precis samtidigt som coffemorningen är har ett möte med den skandinaviska tidningen jag jobbar lite för. Och då blir det till att välja. Eller en liten stund på varje ställe om det är nära.
Snart hoppas jag på att få åka ut på mina upptäckar-turer igen. Så att jag kan skriva mer om själva KL och Malaysia. Men som sagt, att vara förälder är just nu det viktigaste. Och så här i början av terminen är det väldigt mycket.
Här nere visar jag lite bilder på hur vi bor. Har visat lite bilder på bloggen innan vi flyttade, men tyckt att jag inte vill visa vårt privata. Men när vi var hemma nu i Sverige på semester var det många som frågade hur vi bodde och ville se bilder. Så jag lämnar väl den principen och visar lite här. Annars kan jag tycka att det känns lite knäppt att visa sitt hem så här på en blogg. 
Här är en vy över Mont Kiara, det område som vi bor i. Vårt condo ligger
längst bak och syns inte riktigt här på bilden. Mont Kiara är ett väldigt nytt
och modernt område med condon där det mest bor utländska familjer i. 
Och här är en del av vårt ganska stora poolområde. Jag har tagit bilden
från google. Numera har palmerna blivit lite större. Har tyvärr inte legat här
så mycket sedan jag kom hem från semestern i Sverige, men jag ska ta
lite mer foton snart. 
Här är vårt vardagsrum eller vad man nu ska kalla det.
Här är hallen. I Malaysia använder man inte ytterkläder, så därför har man
ingen hall som hemma i Sverige. Man kommer alltså direkt in i lägenheten.
Utanför dörren är ett litet rum med skoskåp och en gallergrind.
Solen skiner alltid in för mycket. Men det här tillhör också hallen. 
Här är en del av master bedroom. Lite rörigt som vanligt på min sida av
golvet. Jag kastar liksom alltid bara ner allt på golvet;)
Här är den bästa delen av lägenheten. Här sitter vi ibland och äter frukost
eller bara njuter av utsikten. Vi ser KLCC med alla skyskrapor mm från
det här fönstret, men också från sovrummet. Vi sitter antingen här eller...
här. Och det här har faktiskt blivit min favoritplats. 
Här är en del av vårt härliga badrum. Utsikten när man ligger i badkaret
är inte heller helt fel. 
Här en liten korridor som slutar med vårt gästrum/arbetsrum. Till vänster
har Emelie och Julia sina rum, som jag inte får visa på min blogg.
En del av vårt kök, som jag i och för sig tycker är litet. I Sverige är vi vana
vid ganska stora kök och för många kanske det ställe man mest är i. Här är
det inte så. Därför var det ovant för mig i början att rumstera här.
En annan del av köket. Som ni ser så har vi en vattenautomat. Vi dricker
inte kranvattnet här, men vi använder det i matlagningen. Vatten får vi
levererat till dörren, och varje gång kommer cirka 130-140 liter vatten. Och
eftersom vi dricker betydligt mer vatten här än hemma i Sverige så går det
åt snabbt. 
Här är en del av tvättregionen. Här finns också ett rum för maiden och
hennes toalett. Köket och tvättavdelningen är de enda rummen som inte
har luftkonditionering, vilket gör att det kan vara ganska varmt.
Ja, det är vad jag visar just nu.
Känner mig som en världsmedborgare
I morse var det full speed här hemma. Emelie och Julia skulle till skolan och Pär skulle till Tokyo och själv skulle jag på coffeemorning för nya föräldrar till barn på ISKL. Nu är ju inte vi som familj precis nya där, men Julia är ny på skolan.
Den här coffeemorningen var arrangerad av PTA, det vill säga Parent-Teacher-Association,och det var massor med nya ansikten. Upplägget var enligt följande: först mingel med tilltugg (så gott) och sedan lite tal av de olika rektorerna, styrelsemedlemmar och föräldraföreningen.
Och jag måste säga att jag gillar att gå på dessa möten. Varje gång lär man känna någon ny intressant person. I dag har jag till exempel bytt telefonnummer med Fiona från England, Hanizad från Malaysia, Kim Hisaki född i Thailand men gift med en japan, Nora från Norge och Zora från Kroatien. Måste säga att jag känner mig som en världsmedborgare när jag är på alla dessa föräldramöten här i Kuala Lumpur.
Det roliga var också att jag och Kim Hisaki nästan bor grannar. Det tyckte vi var bra, då kan vi samåka ibland när vi ska på föräldramöten. Hon bor i ett Condo som ligger bredvid vårt.
Som sagt, nu är jag och tjejerna ensamma här denna vecka. Pär kommer tillbaka på lördag kväll. Men då stannar han bara till på måndag morgon då han ska vidare till Taiwan. I Taiwan stannar han cirka en vecka, sedan åker han till Turkiet. Och efter Turkiet tror jag visst att han ska hem till Sverige en vecka. Så det blir till att rodda ihop det mesta på hemmaplan själv. Fast å andra sidan börjar jag få lite rutin på det här att vara själv. Det var ju nästan värre när vi bodde hemma i Sverige.
Jag har också lite roliga arbetsuppgifter framför mig. Ska boka lite resor för oss i familjen. Den 28 augusti tänkte vi åka till Singapore ett par dagar. Den 31 augusti är det Malaysias självständighetsdag och i och för sig kan det kanske vara kul att stanna i KL för att upleva det. Men vi tror att det blr på tok för mycke folk på Merdeka torget, så vi flyr staden.
Sedan ska jag även boka en resa till Boreno nu i september, men det återkommer jag till. Har inte riktigt bestämt om vi ska åka dit eller till Bali. Självklart ska vi åka till båda ställena, men vet inte i vilken ordning.
För det är ju så att vi under de år som vi ska vara här i Malaysia vill vi passa på att se så mycket som möjligt av den här regionen. Sedan när vi väl sitter där hemma i Sverige, så blir allt genast mycket dyrare och krångligare.
Nu ska jag åka och handla mat. Såg så tomt ut i kylskåpet och frysen, så det måste fyllas på. 
Igår var vi på en lokal restaurang här i närheten där vi bor, och jag åt fried
nudles och jag bara älskar det just nu. Och jag måste lära mig att göra
det här på deras sätt, med kryddor och allt. Så gott att jag skulle kunna
leva på det, eller kanske inte, jag älskar ju i och för sig det mesta i matväg.
En doft av nybakat bröd...
Och när jag klev upp så doftade det nybakat ifrån köket och det var underbara Linda som stod där och bakade. Hon är så otroligt härlig och jag kan inte finna ord för hur lyckliga vi är som har henne här hos oss.
En helg har gått och vi har faktiskt hunnit med en hel del roliga saker.
I fredags morse var jag på Coffemorning på Emelies och Julias skola:
De hade dukat upp så fint med dekorationer och vackra batiktyger i taket.
Här är det huvudrektorn för ISKL som pratar.
Sedan var det lite prat runt borden och alla ville sträcka på sig. Som ni ser
så är det en härlig blandning med männsikor från hela världen. Själv satt
jag vid ett bord med en från Indonesien, två från England, en från
Malaysia. en från Norge och en från Sverige. Och trots att vi kommer från
olika kulturer så är vi väldigt lika när det kommer till våra barn.
Och självklart var det tilltugg också;) Goda snittar och bakverk!
Som sista punkt på denna coffeemorning hade man bjudit in bröstcancer-
föreningen. Väldigt intressant och nyttigt.
Senare på fredagskvällen så gick vi ner till en Japansk restaurang här i området där vi bor. Hela vår familj utom Julia älskar nämligen japansk mat. Det är så oerhört gott och fräscht allting. Och denna restaurang är nog en av de största jag sett. Den är enorm med flera olika så kallade "matstationer". Och vi åt buffén, och jag kan ju säga att vi var riktigt mätta när vi vandrade hem igen.
Här sitter Pär, Julia och Emelie och njuter av underbar mat.
Här är en del av buffén som är otroligt stor. Här fanns allt från suschi till
ostron. Grönsaker, fisk, kyckling, kött, och allt är tillagat enligt japansk mat-
konst. För allt ser nästan ut som konstverk också.
Naturligtvis ville jag prova ostronen på buffén!
Här en annan del som hade fantastiska varmrätter! Och som efterätt kunde
vi välja och vraka bland tårtor, bakelser, massor med glassorter och till detta
flödade både öl, vin, te, iste och alla möjliga sorters läsk. Allt ingick i ett paket-
pris som visserligen är lite dyrare än de traditionella restaurangerna här,
men betydligt billigare än en vägkrog i Sverige.
På lördagen tog vi en promenad till Desa Sri Hartamas för att låta kroppen få lite belöning. Från vårt Condo tar det cirka tjugo minuter att gå till detta område som kryllar av butiker, restauranger och skönhetssalonger av olika slag. Det är ett lagom ruffigt område, och faktiskt väldigt Malaysiskt.
Så här ser nattlivet ut i Desa Sri Hartamas. Massor
restauranger trängs med massor av barer och butiker.
Riktigt roligt ställe att vandra runt i.
Väl där så gick jag och Julia på fotmassage, medan Pär gick och klippte sig. Emelie hade redan på morgonen varit nere och testat vår nya frisör i condot. Fotmassagen som jag och Julia var på var Kinesisk, och det gjorde stundtals väldigt ont. Lite då och då fick jag säga till att han skulle ta det lite soft. Men efteråt var det underbart skönt! Stället vi var på heter Pusat Refleksologi, och jag kan säga att vi kommer att gå dit fler gånger. De tog verkligen hand om en och pysslade som bara den. Axlemassage, och sedan en varm kudde i ryggen och en vetekudde i nacken gjorde att hela fotmassagen blev ännu mer avkopplande.
Senare på lördagskvällen var en kollega till Pär och hans fru här på middag. De är från Tjeckien och väldigt trevliga och lättsamma människor. Det enda som var lite trist är att hans fru inte pratar så jättemycket engelska. Men det går ju bra med teckenspråk och hon verkar förstå mer än hon pratar.
Igår tog vi en tur till Port Dickson. Vi har varit där en gång precis i början när vi flyttade hit. Men då regnade det så otroligt mycket att vi bestämde oss för att åka dit en gång till. Tyvärr trodde vi att det skulle bli samma sak den här gången, för det kom ett riktigt monsunregn över oss på vägen dit. Men som tur var sken det upp och var riktigt vackert när vi äntligen kom till Blue Lagun, där vi badade och solade lite.
Här badade vi igår.
Port Dickson ligger ungefär en timmes bilresa söder om Kuala Lumpur, och är den närmaste badorten kan man säga. Dock går det inte att jämföra med öarna på öst- och västkusten som är rena paradis. Men har man bara en dag på sig, så är Port Dickson och Blue Lagun helt ok.
När vi kom hem gick jag och Julia ner till vårt favoritställe Cu´s & Do´s, en underbar skönhetssalong där vi tog manikyr och pedikyr. Behövdes efter det hårda liv vi levde i Sverige under semestern.
Nu ska jag gå ut och smaka på nybakade frallor. Sedan blir det en tur både till gymmet och till poolen idag.
När datorn inte fungerar
Jag är en sådan där person som blir stressad när inte datorn fungerar. Helt otroligt egentligen, skäms lite för att tala om det. Men jag kan inte hjälpa det, jag blir vansinnig och kan inte släppa det förrän den fungerar igen.
Egentligen skulle jag vara mer stolt över mig själv om jag bara kunde rycka på axlarna och gå vidare med något annat. Kanske rensa i någon garderob eller baka en kaka. Eller varför inte bara ta det lugnt i läsfåtöljen med en bra bok. För det kan jag ju, jag älskar att bara sitta och läsa en bra bok, tycker också att det är hur kul som hellst att laga mat och baka. Men, inte när jag vet att datorn inte fungerar. Då får jag någon slags spärr och kan inte företa mig något. Blir liksom apatisk och tycker att allt är trist och jobbigt.
Hemskt egentligen, fruktansvärt skrämmande. Kanske behöver jag gå på terapi, kognetiv har jag hört ska vara bra.
Förutom datastrul har det varit en bra dag här i Kuala Lumpur. Startade dagen med ett styrelsemöte med Svea hemma hos Cilla. Ett mycket bra sådant, lättsamt men effektivt. När jag satt där på mötet tänkte jag lite för mig själv att det är otroligt hur lätt det är att lära känna varandra när man är utelämnad så här i ett nytt land med helt nya förutsättningar om hur vardagen ska se ut. Men det kanske är just därför, vi sitter alla i samma båt och har ungefär likadana behov och frågor. För det känns faktiskt som om man känt varandra i många år.
I morgon bitti ska jag på Coffeemorning till Emelies och Julias skola. Ska bli både spännande och roligt. Dessutom har de öppnat en ny motorväg som det nästan aldrig är köer på och det tar bara en kvart från Mont Kiara där vi bor till Ampang där deras skola ligger. Har aldrig kört den, men imorgon gör jag ett försök.
Till sist så skulle jag vilja utbringa ett fyrfaldigt leve till en av Sveriges bästa cirkusartister som idag fyller 18 år! Hon heter Elin Andersson och började sin bana som mycket ung i Norrköpings Ungdomscirkus. Numera är hon aktiv i Norrköping Cirkus & Varité där hon är den mest tongivande artisten. Just nu pluggar hon på Cirkus Cirkörs cirkusgymnasium i Botkyrka, sista året. Och jag kan säga att det är en mycket rutinerad 18-åring som uppträtt runt om i Sverige, men även väldigt mycket utomlands. Nu senast vann hon den ärofyllda Grand Prix tävlingen i Ukraina.
Här nere kan ni se hur duktig hon är:
http://www.youtube.com/watch?v=RcKwIALvBMs&feature=channel
http://www.youtube.com/watch?v=HaJOSxv7Zel&feature=channel
Elin som här på bilden uppträder i slöja.
Min vardag är i full gång
I går var jag på Swea lunch i Bangsar, riktigt kul att träffas efter ett långt uppehåll. De flesta hade varit på semester hemma i Sverige men tyckte ändå att det var riktigt skönt att ha kommit tillbaka hem till KL igen.
Restaurangen vi var på heter Alexis och har en blandning av västerländsk och asiatisk mat. Vad jag också såg så hade de ett stort vinsortiment. När jag kom till restaurangen så upptäckte jag att det var den restaurang som jag, Emelie och Julia var till en av de första veckorna vi bodde här i KL. Det var då vi fick beskåda en hemsk mamma som bokstavligen slog till sin lilla son. Vi blev chockade alla tre eftersom det inte hör till vanligheten att man stöter på barnmisshandel i Sverige så ofta, och särskilt inte på offentliga platser. Men här är det annorlunda och tillåtet att slå sina barn.
Nu har som sagt vardagen börjat här. Jag har skrivit in en hel del aktiviteter som jag ska gå på. Föräldramöten är också inbokade och en hel del luncher med vänner. Nu på lördag ska vi ha en kollega till Pär och hans fru på middag. Så man kan säga att mitt liv här i KL börjar ta form. Och det känns väldigt skönt.
I morse när vi vaknade så var det ett himla åskoväder här, men nu när jag tittar ut så skiner solen för fullt. Och det är det som är så fantastiskt med detta klimat. Ena stunden kan det regan och åska, i nästa så skiner solen. Är man hemma i Sverige och det börjar regna, ja då kan man få vänta på solen länge...
Ett glatt gäng med svenska brudar i Kuala Lumpur. Mycket dålig fotograf
måste jag säga att jag är, stackars Nilla kom nästan inte med...och de som
sitter längst ner syns ju inte alls....men jag fick faktiskt tips att passa på att
gå en fotokurs när jag bor här. Så det ska jag faktiskt göra. 
Glada tjejer från en annan vinkel.
Och till sist vill jag bara tala om att jag är jätteglad för att Pärs bror Ulf, hans fru Catrine och deras barn Jenny, Mathilda och Martin kommer hit och firar jul och nyår med oss. Ska bli så kul att få visa vårt nya land för dem.
En dröm för blomsterälskare!
Innan man kom in i själva utställningsdelen såg det ut som det brukar
göra i Malaysia med försäljning av frukt...
och självklart mat i mängder.
Man hade satt upp ett jättetält med fanatstiskt vackra blomsterkreationer.
Här ser ni en uttråkad Julia som för dagen HATADE blommor.
Som sagt, helt otroliga blomsterarrangemang..
här i form av djur..
och den här kreationen kanske är något för trädgården..
eller varför inte ha ett rådjur och en tiger i trädgården?
Julia ser fortfarande härligt glad ut:)
Pär poserar framför vackra blommor,
och jag poserar under Petronas Twin Tower.
Helt klart en otroligt vacker och sevärd mässa.
Nu sitter jag och lyssnar på Linda som har ställt till med storbak här hemma. Hon har dessutom lovat att göra en pasta till middag. Vet inte vad det är för pasta, men ett önskemål från Pär och Julia som fick den av henne när de var själva här hemma. De kallar den för "svarta pastan". Ska bli spännande.
Läste en rolig artikel i New straits times om fyra Stockholmstjejer som kallar sig Ladylike. De ska göra en turne här i Malaysia och även i Singapore, Brunei, Thailand, Filippinerna och Indonesien. De är tydligen kopplade till ett musikbolag här i Malaysia som heter KRU Studios. Och ska sjunga hits från Malaysia som översatts till Engelska. Har aldrig själv hört talas om dem, men det är alltid kul att läsa om svenskar i Malaysisk media.
Zee Avis - kommer att erövra världen!
Putrajaya som ligger cirka fyra mil söder om Kuala Lumpur har haft en stor blomster- och trädgårdsutställning. Och idag är det sista dagen på utställningen och vi funderar vi på att åka dit och titta. Här i Malaysia brukar det vara något i hästväg och oerhört vackert när man ordnar något sådant. Putrajaya som jag tidigare berättat om är den administrativa huvudstaden här och har de sista åren även blivit en stor turistattraktion med sitt oerhört spektakulära landskap. Jag tar med kameran och visar er sedan.
I går kunde vi med glädje höra på nyheterna att den Indonesiska polisen äntligen satt stopp för den mest hatade, farliga och efterspanande terroristen i Indonesien, Noordin Mohammad Top. Han sköts ner av anti-terrorist polisen efter en lång skottlossning i ett ruckligt hus mitt ute på ett fält i Temanggung, Central Java i fredags.
Denna hemska man som tillsammans med ett nätverk står bakom de flesta terrordåd i Indonesien, men även på andra ställen. Bland annat bomningen i Bali 2002 som dödade 202 människor, och nu senast bombningen i Jakarta på de två hotellen Mariott och Ritz Carlton där två människor omkom.
Att vi följt detta lite extra beror också på att Pär väldigt ofta i sitt jobb åker till Jakarta. Och det är just Mariott som han då bor på. Och när vi i juli läste om dessa bombningar så blev jag väldigt orolig och många tankar snurrade runt i huvudet.
Men detta är en stor seger för den Indonesiska polisen om man tagit rätt person. Nu väntar DNA test för att säkerställa att det är rätt man. Under själva gripandet och arbetet till gripandet så har polisen beslagtagit sprängämnen, vapen och vad jag förstår så är det ett flertal runt omkring denna man som också är gripna.
Jag vill också idag slå ett slag för en Malaysisk underbart duktig tjej som håller på att slå internationellt. Hon heter Zee Avis, är 23 år och en Kuala Lumpur tjej. Hon har fått sitt musikintresse tidigt av sin far, men gjorde en liten avstickare på fyra år till London där hon studerade modedesign. Nu har hon tagit fram gitarren igen och satsar på musiken och det tackar vi för.
Heja Zee! Zee boleh!
Har länkat några av hennes alster så ni också kan (måste) lyssna:
http://www.youtube.com/watch?v=RY2ZR7yyR8
http://www.youtube.com/watch?v=G0no2-f43RI
(här sjunger hon en malay-engelsk mix. Så bra!)
http://www.youtube.com/watch?v=T82H6QU0XvQ
Hennes nya album som jag ska köpa idag:)
Reflektioner
I morse ringde Elisabeth, en vän här i KL, och frågade om vi kunde äta lunch nästa vecka. Vi pratade om mycket, men kanske mest om vad vi gjort under vår Sverigesemester. Båda hade träffat både släkt och vänner och haft det riktigt roligt. En vitamininjektion som man kan leva på tills det är dags nästa sommar igen. För det var verkligen härligt att komma hem till Sverige och träffa alla som man under så många månader verkligen längtat efter. Och att dessutom få uppleva Sverige under den absolut vackraste årstiden, nämligen sommar, är bara det ett stort plus. Trots att det stundtals både var kallt och regnade småspik så är ändå Sverige Sverige, och svensk sommar, det är det bästa som finns.
Innan vi åkte hem till Sverige så funderade vi lite hur det skulle kännas. Jag har ju tidigare berättat att det som kändes allra konstigast var att vi inte hade ett eget hem. Men det löste sig ju väldigt bra med snälla vänner och släktingar. Men det var egentligen inte det som jag tänker på nu, utan på om vi skulle märka av dessa otroligt stora skillnader mellan att leva här i Malaysia mot att leva hemma i Sverige. Och trots att vi bara bott i Malaysia så väldigt kort tid så kunde vi konstatera att det är en stor skillnad.
Bland det första som slår en är själva luften. I Sverige kan man andas lätt, och man blir dessutom inte lika svettig som här av naturliga skäl. Tyckte till och med att det var friskt under de allra varmaste dagarna. Det andra som man alltid tagit för givet är tystnaden, i Sverige kan det även vara tyst mitt inne i Stockholm. Och det tredje som skiljer sig mycket från KL är att i Sveriges städer kan man åka flera kvarter utan en enda restaurang, inte heller en endaste människa inom synhåll. Tre saker som jag aldrig tidigare gått omkring och tänkt på, det har varit naturligt.
Och trots detta lugn som faktiskt på många sätt omger oss svenskar så verkar faktiskt svensken betydligt mer stressad och trött än alla de malayer jag möter här. Kanske är det så att vi tar allt för givet och inte njuter av det som moder Swea har att erbjuda. För trots att jag mött många människor här i Malaysia som jobbar jämt, vardag som helgdag, en del kanske långt borta från deras familjer så har det alltid ett leende på läpparna och en liten stund till några fraser.
Just nu känns det väldigt skönt att vara hemma igen. Och jag måste än en gång säga att jag känner mig väldigt prioriterad som fått chansen att för några år bo i Malaysia, ett land som jag verkligen börjar tycka så otroligt mycket om. Och samtidigt så är jag svensk och vet vad jag får den dagen vi flyttar hem, men under tiden så kan jag varje sommar åka till Sverige och få njuta av allt som detta, mitt andra land, har att erbjuda.
