Tillbaka till bloggen
Har inte skrivit på länge, har varken haft tid eller någon egentlig lust. Och då är det bäst att ta en liten paus.
Våra gäster, familjen Adlers, åkte hem i söndags till kalla Sverige. De har under två veckors tid fått uppleva storstad, djungel och stränder. Vi hoppas naturligtvis att de haft en bra resa och att de kanske till och med återkommer till Malaysia. Här hemma blev det helt plötsligt väldigt tomt, saknar till och med ljudet av Calles supercoola helikopter.
Emelie kom hem från Nepal i söndags efter en fantastisk resa och ett oförglömligt äventyr. Jag ska visa lite bilder senare. Det enda trista är att Emelie fick väldigt ont i magen i måndags och kunde knappt stå på benen. Vi fick uppsöka vår vårdcentral och efter lite medicin kändes det lite bättre. Idag är hon på benen och i skolan. Tills vidare kan jag visa en bild på hennes skollag i volleyboll som vann sin sista turnering för säsongen. Emelie är tvåa från vänster.
Nu märks det att det är regnperiod. Nästan varje eftermiddag kommer ett rejält skyfall med åska och blixtrar. I går kväll innan vi skulle gå och lägga oss dundrade det som bara den. Regnet öste ner och när vi tittade ut genom fönstren såg vi inget alls. Men som det brukar vara i tropikerna, så går det över och just nu är det blå himmel och strålande sol.
Bilden ovan visar hur vägarna kan se ut direkt efter ett skyfall. Det här är visserligen en liten väg, men även motorvägarna kan svämma över. Det här händer ofta, men som tur är så har man otroligt bra dränering och inte långt efter ett oväder blir gatorna torra igen.
När jag läser svenska tidningar på näten kan jag konstatera att A(H1N1) har stor uppmärksamhet hemma i Sverige just nu. Pratade också med min vapendragare Marcus i förrgår som också berättade att det är ganska hysteriskt. Kan tänka mig att det är ungefär som det var här när vi kom tillbaka efter vår Sverigesemester. Då möttes vi varje dag av stora tidningsrubriker och alla var livrädda. Överallt såg man människor med munskydd och handsprit var något man absolut inte ville vara utan.
Men på något sätt har det trappats ner här i Malaysia. Har ingen egentlig koll på siffror just nu, men framförallt skriver man inte alls lika mycket om svininfluensan här längre. Kanske någon enstaka liten notis. Så det är bara att hoppas att den värsta spridningen redan varit. Och som det känns nu kommer vi inte att vaccinera oss.
Nu ska jag försöka jobba lite med den skandinaviska tidningen Snofida som ges ut till alla skandinavier här i Kuala Lumpur. Sedan ska jag hämta Julia på skolan och skjutsa henne till nästa skola, nämligen Svenska skolan.
Och när jag ändå är inne på Julia så måste jag bara berätta om hennes uppträdande förra veckan. Här har de drama på schemat och det är naturligtvis ett ämne som alla andra ämnen. Julia har flera gånger sagt att hon tycker det är jättejobbigt och vill gärna inte synas eller höras inför publik.
Förra onsdagen hade de i alla fall ett uppträdande och skulle visa lite olika teaterstycken baserade på gamla traditionella sagor. Julia skulle spela en gammal gumma. Jag satt i publiken och var säkert lika nervös som alla barnen. Främst med tanke på Julias röst som ekade i mig och sa att hon absolut inte ville vara med.
Men så när det var dags för hennes repliker så kom nästan mina tårar. Hon var superduktig. Hennes engelska var flytande och hon pratade högt och tydligt. Jag blev riktigt stolt.
Här är Julia på sin favoritsysselsättning, manikyr och pedikyr.
Ja, det här var en salig blandning.
Titta på denna länk. Så bra och jag säger ÄNTLIGEN! Handlar om vertikala växthus som snart kan bli ett naturligt inslag i världens städer, tack vare det svenska företaget Plantagon i samarbete med Sweco.
http://www.youtube.com/watch?v=qO_6cA4Doqw
Tillbaka i KL
Pangkor Island var helt underbart, en liten pärla som inte ligger mer än knappt fyra timmar med bil och färja från KL. En ö som vi självklart kommer att besöka fler gånger, nästa gång till jul då familjen V-h Linder kommer.
Ön Pangkor är ganska liten, ungefär 8 kvadratkilometer och har ett invånarantal på cirka 20 000. Pangkor tillhör staten Perak och huvudnäringen här är fiske som man exporterar till hela Asien. Här tillverkar man också fiskebåtar vilka håller mycket hög kvalitet. Från allra första början var Pangkor en fristad för fiskare, köpmän och pirater. Idag är också ön känd för att kunna erbjuda turister allt från dyra resorter till billiga kryp in. Och jag vill nog påstå att Pangor Island var väl värd besöket. Vi bodde på Pangkor Island Beach Resort som hade två poolområden och en underbar strand.
Här är utsikten från vårt rum och fotot är taget rakt mot solen. Men som
ni ser så är detta en idyll. Lite längre bort finns ytterligare ett poolområde.
Men det bästa är ju faktiskt att bada i det 28 gradiga vattnet i havet. Dock
kanske lite för varmt för en som är van Storsjön.
Här sitter vi och äter en god Malay buffé. Eftersom hotellet bokat in oss
på fel rum första natten blev vi bjudna på maten den här kvällen. Vi fick
bara betala drickat till, som i och för sig oftast blir lika mycket som maten här.
Men vi åt och drack riktigt gott.
Senare på kvällen gick vi till bardelen där det var underhållning av två
fantastiskt charmiga tjejer från Filippinerna. Efter ett tag så ville de även
dansa med oss i publiken och självklart ställer man upp. Jag dansade så
att svetten rann efter ryggraden. Lite roligt är att dessa två troligtvis är
kvar här på resorten när vi kommer tillbaka i januari med V-h Linders.
Andra kvällen var vi och åt på en fiskrestaurang inne i Pangkor By. Den
hette Ankor och var av modellen "hål i väggen" men maten var gudomlig.
Jag åt vitlöksräkor av den större modellen och de smälte verkligen i munnen.
Här är Julia och Sara precis innan de ska mata katterna med sina rester.
Vår sista dag tog vi en båttur runt ön där vi också stannade och snorklade.
En underbar utflykt där man åkte förbi några små mysiga fiskebyar.
Ett litet stopp på 45 minuter i byn Pangkor ingick i båtturen. Vi vandrade
runt bland de lokala husen som varierade mycket i standard. Julia poserar
framför en av den lite finare delen.
Sedan var det dags för snorkling. Här var det dock lite grumligt vatten
men gott om fiskar som vi också matade med frallor.
Här ser man alla de vackra fiskarna. De flesta är ganska små, men
några stycken var några riktiga bamsingar.
Pär efter att ha snorklat runt bland fiskarna. Här i tropikerna behöver
alla båtar ett tak eftersom solen och hettan skulle bli olidlig annars.
De många fiskebyar vi åkte förbi är otroligt charmiga med sina små hus.
En ganska typisk bild av Malaysia när man kommer ut på öarna.
Här är en resort som ligger på grannön Pangkor Lau. Det här är enbart
till för par, inga barnfamiljer är välkomna. Många åker hit på smekmånad
och ett dubbelrum kostar från RM 2 000 per natt, cirka 4 000 SEK. Lite
längre bort ligger också en resort dit även barnfamiljer är välkomna och
där priserna varierar från billigt till dyrt. Vi åkte också förbi den resort där
Pavarotti ofta bodde och var mycket god vän med resortägaren. Ett otroligt
exklusivt ställe där allt ingick såsom egen kock mm. Här hade även paret
Beckham bott berättade vår guide.
Eftersom jag inte skrivit på länge så vill jag också visa en bild från när vi vinkade av Emelie som nu är i Nepal. Bilden är tagen från http://adlersimalaysia.blogg.se/
Här är vi på hennes skola i fredags kväll och vinkade av. Hennes Nepal-
resa är en del av utbildningen och ingår i high school. Alla elever måste delta
och åka till någon av alla de destinationer som fanns för att få slutbetyg.
Hela kursen kallas för Global Action Program, GAP. Här är Emelie till höger
med Pär precis innan de ska gå på bussen. Till Nepal var det ett 20-tal elever
som åkte till. Ska bli spännande att höra hur det har varit. Vi får nämligen inte
ha någon kontakt med henne under den här veckan.
Foto: Thorsten Adlers
Besök från Sverige
I eftermiddag kommer de tillbaka hit till KL efter att ha varit tre dagar i Taman Negara. Ett stort djungelområde norr om Kuala Lumpur. Har fått lite rapporter och de verkar ha haft det riktigt bra.
I morgon åker Emelie till Nepal. Så ikväll ska vi hjälpa henne med att packa ryggsäcken. Vilket äventyr! Och vi andra ska också packa ihop oss och åka på en liten minisemester till Pankor Island. En ö som ligger på Västkusten och det tar inte många timmar för oss att bila upp till färjeläget. Ska bli riktigt skönt.
Hinner inte skriva så mycket, blir hämtad av Pär om en halvtimme och har ännu inte duschat.
Men jag lovar att skriva mer snart igen.
Pankor Island Beach resort - här ska jag mysa
Happy Deepavali
Idag firar alla indier Deepavli. Har skrivit om det i ett tidigare inlägg. Alla skolor är stängda och många är också lediga från sina jobb. I tidningen kan man också se hur många företag köpt helsidesannonser och önskar alla sina kunder en "Happy Deepavali".
Igår kväll (min tid) ringde jag till Marcus MrMac, och jag tror att vi pratade i nästan två timmar. Marcus som har varit i Turkiet och arbetat med olika shower, kom hem till Sverige igen för två veckor sedan. Vi gick nog igenom allt som hänt sedan vi sågs sist. Och det är alltid lika roligt att prata med honom. Får på något sätt lite ny energi.
Idag ska vi bara ta det lugnt. I natt kommer Pär hem från Jakarta och i morgon bitti får vi främmande från Sverige. Det är familjen Adlers som kommer på besök. Och det ska bli jätteroligt. De kommer att besöka djungeln och även en ö på västkusten som heter Pankor Island. Mellan detta ska vi självklart visa dem vårt älskade KL också. Till Pankor Island följer jag, Julia och Pär med. Emelie kommer då att vara i Nepal. 
Avsked och coffeemorning
I går var jag på en liten avskedsmiddag i Bangsar för Nina som flyttar hem till Sverige nu på söndag. Känns jättetrist för det var först den sista tiden som jag känner att jag lärde känna henne. Och jag trivs i hennes sällskap. Nu tror och vet jag att jag kommer att träffa Nina igen. Hon bor nämligen i Linköping och det vore väl skam om vi inte kunde hålla någon form av kontakt när vi själva troligtvis kommer att bo i Norrköping.
Nina har inte varit medföljande fru som de flesta av oss andra tjejer är, utan hon är singel och åkte hit och jobbade helt ensam. Hon är tuff och har haft ett jobb som krävt en hel del av henne och i går sa hon att det ska bli skönt att komma hem, hade jag stannat hade jag säkerligen blivit utbränd. Och det är det inte värt.
Nu på morgonen har jag varit på Nordic coffeemorning hemma hos Päivi. Alla som är med i denna klubb är mammor (inte så många pappor) till barn på International School of Kuala Lumpur, ISKL. Idag pratade vi mycket om den internationella vecka som vi ska ha på skolan i mars nästa år. Äntligen ska jag få leva ut alla mina tokigheter. Och naturligtvis har jag blivit gruppens koordinator. Ett problem jag har är att jag pratar för mycket och säger aldrig nej. Men å andra sidan så är detta saker jag verkligen tycker är roligt, så det känns inte som någon belastning. Jag ska naturligtvis skriva om vad vi kommer fram till senare.
Snart hoppas jag att Emelie och Julia kommer hem, för jag ska åka ner till Global Doctors med Emelie. Hon har klagat på en ond hals i några dagar och i detta tropiska klimat är det bäst att få någon medicin som stoppar infektionen. Dessutom bör ju Emelie hålla sig frisk nu när hon ska på sitt livs resa till Nepal.
På fredag är det Deepavali, och naturligtvis firar man denna indiska högtid även här i KL, då man har cirka 15 % indier i landet. Både Emelie och Julia är lediga och vi ska förbereda lite inför våra gäster som kommer på lördag. Köpa lite goda frukter och god mat samt organisera sovplatser till alla. Ska bli kul att få besök, och visa vårt Malaysia.
Pär åkte iväg till Jakarta nu på morgonen och kommer inte hem förrän vid midnatt på fredag.
Snart är det dags att turista med gäster i fantastiska KL!
Sugen på shopping?
I dag tänkte jag visa några av de ställen som vi brukar shoppa på. Och trots att vi bott här i ett år nu så hittar vi fortfarande nya ställen och nya stora shoppingkomplex. Så när det gäller att shoppa så finns det egentligen inga begränsningar här i Kuala Lumpur. Ja, det ska vara för mig då, som ibland kan ha lite problem med storlekar eftersom jag inte ser ut som en kines utan en välvuxen svenska.
Vi kan börja inne i Kuala Lumpur City Center (KLCC) där vi har ett otroligt fräscht shoppingcenter. Det heter kort och gott KLCC Suria och här har du en uppsjö av butiker. Du kan hitta alla märkesbutiker men också en hel del butiker med mer humana priser. I de flesta shoppingkomplex i KL finns allt från kläder, skor, inredning, frisörer, banker, skönhet, spa, biosalonger och stora stora foodcourts där du kan äta mat från i princip hela världen.
Inne i dessa giganter är det väldigt rent och allt känns exklusivt. Här är en gammal bild från vår första tid här i KL då vi hade besök av mina gamla arbetsgivare Micke och Bitte. Här inne i Suria är det extra häftigt eftersom du kan titta upp och se toppen på tornen (KL:s stolthet Petronas Twin Tower.) Det vi brukar handla här är kläder om det ska vara till något speciellt tillfälle och av lite bättre kvalité, men också sportkläder finns det mycket av här. Vi är också lite av stammisar på den underbara foodcourten som finns här.
Pavillion har jag nämnt förut i min blogg. Detta är en av Emelies och Julias favorit. Det är shoppingcentrumet ligger mitt i Bukit Pentang som är själva centrumet i KL kan man säga, och har blivit utsedd till att vara ett av världens bästa och snyggaste shoppinghus. Jag kan hålla med om det, för här pratar vi hög klass på shoppingen. Själv anser jag mig vara både för fattig och för snål för att öppna plånboken här inne. Men det är kul att fönstershoppa också...Här hittar du också alla märkesbutiker, här finns inte så många billiga butiker men du kan hitta prisvärda kläder under rea och utförsäljning. Det finns allt här också precis som i Suria.
Och som på de flesta ställen när det gäller shoppingkomplex är det otroligt lyxigt och rent överallt. De här lite mer exklusiva ställena ser man många koreaner, kineser och Japaner som shoppar loss rejält. Här har Julia några favoritbutiker och likaså Emelie och Pavillion har också en fantastiskt foodcourt längst ner där vi både ätit och tagit med oss mat hem ifrån. Men Pavillion är väl värt ett besök oavsett om man handlar eller inte.
Här är Bangsar Village Shoppingcenter, ett av de som kanske ligger närmast där vi bor. Bangsar som stadsdel är ett typiskt expats område och jag har många vänner som bor där. För en 10-15 år sedan var Bangsar otroligt hett och inne bland det vackra folket i KL. På smågatorna runt detta stora centrum finns också små butiker och fantastiska restauranger. Här kan du hitta mat från världens alla hörn, men prisnivån är betydligt högre än övriga Malaysia och KL som faktiskt är ganska billigt. Här handlar vi egentligen bara mat, de har en bra matbutik där vi kan hitta västerländska produkter. Här kan man även köpa snus. Men de har också en hel del bra butiker och jag och Emelie är ofta på SARA och handlar.
Här är vi inne i Bangsar Village, och just när bilden togs var det jul. Här är man mycket för att smycka vid högtider och trots att det är ett muslimskt land så är den kristna julen inget undantag. Ofta är utsmyckningen väldigt smakfull också. Bangsar är också ett ganska exklusivt shoppingcentrum men du kan hitta billiga butiker här också. Pär har bland annat sin frisör här i Bangsar Village.
Sedan har vi en gigant, verkligen gigant. Time Square Shoppingcenter. Här är det så stort att du absolut inte klarar detta på en dag, kanske inte ens en vecka. Längst upp i detta komplex finns ett tivoli, med berg och dalbana med loop och allt, karuseller. Helt otroligt tyckte vi när vi kom och såg det första gången. Våra gäster med barn har tyckt att detta varit en riktig hit faktiskt. Även en del föräldrar, när familjen Andersson var här åkte Patrik flera gånger, det gör Pär också när han får chansen. För övrigt så är detta ett otroligt billigt ställe. Här hittar du jeans för 50 lappen och klänningar, tunikor mm för 50 lappen. Allt är superbilligt och riktigt roligt att gå runt och känna att man har råd med det mesta. Kanske inte världens bästa kvalité, men vissa kläder är helt ok. Längst ner på bottenvåningen har man de dyraste kläderna och längst upp de billigaste. Väl värt ett besök tycker jag.
Här inne är det stort, jättestort. Men ett helt ok shoppingcentrum att fylla sin resväska med kläder från.
Måste också visa tivolit med berg och dalbanan. En bit ifrån ligger en bowlinghall med 100 banor. Så det är inga små shoppingcentrum vi pratar om här, det är giganter.
En annan gigant, Mid Valley Shoppingmall med Gardens. Helt otroligt stort, här kan man verkligen gå vilse. Vi har gjort det flera gånger. Detta är nog kanske det största shoppingkomplexet i KL. Kommer man på en lördag eller söndag kan det ta en bra stund innan man kommer in i garaget, och sedan att få en plats tar ytterligare svett och tårar. Men det är det värt, faktiskt. Detta var nog det första stället som vi började gilla rejält. I början var det mycket som skulle inhandlas och vi var nog till Mid Valley ett par gånger i veckan. Här finns allt från dyra exklusiva butiker till billiga och mer lokala kläder. Du kan hitta allt. Här finns också en nyare del som heter Garden och där har de en fantastisk foodcourt som vi gillar skarpt. På helgerna brukar det vara massor med folk här, ja i alla shoppingkomplex för den delen, malayerna fullkomligt älskar sina shoppingmall.
Inne i Mid Valley är det bäst att hålla reda på var man är, lätt att gå vilse. Här inne har jag många gånger slunkit ner på en stol i ett café eller annat med fruktansvärt värkande fötter. Men med shoppingkassar jag varit riktigt nöjd med. Första gången jag kom in hit stod jag bara och gapade, det är så stort. Då var det också precis innan jul och det var så otroligt mycket julsmyckning och uppträdanden.
Ännu ett shoppingcentrum. Ni märker att det inte går någon nöd på oss! Det här är 1 Utama (One Utama) som också är ett riktigt bra shoppingkomplex med en nyare och en äldre del. Riktigt stort det här också. Det här är ett ställe som vi upptäckte för inte så länge sedan och jag måste säga att de har en hel del bra klädbutiker. Har hittat en riktig favorit faktiskt, där jag kan hitta mina älskade tunikor. 1 Utama är också det ställe där alla expat ungdomar brukar träffas och hänga runt i. Emelie brukar ofta möta upp sina skolkompisar här och så går de på bio, shoppar lite och sedan äter de eller fikar någonstans. Ligger också ganska bra till för oss som bor i Mont Kiara.
Och inne i 1 Utama är det som på alla andra ställen flera våningar med bara shopping. 1 Utama har precis som Mid Valley en blandning av billigt och dyrt. Har börjat gilla 1 Utama mer och mer faktiskt. Här har de också en stor SARA butik som jag gillar, sedan har de en butik som jag inte kommer ihåg vad den heter, men den älskar jag också. Här är också ni ser rent och fräscht. Och skulle man bli hungrig mitt i all shopping här i KL behöver man inte vara orolig, här finns mat i varje hörn. Du kan inte glömma bort maten här, helt omöjligt.
Ett till jättestort shoppingcentrum heter Sunway pyramid och ligger i anslutning till Sunway Laguun, som jag tidigare skrivit om. Det stora nöjesområdet med stränder, linbanor och ja, allt. Här har jag bara varit en gång, men det såg riktigt bra ut så vi ska nog utforska detta också. Ser ut som de flesta andra ställen där du kan köpa allt och äta allt.
Och väl inne i Sunway pyramid är det rent, fräscht och elegant som på så många ställen här i KL. Åtminstone på de ställen där det förväntas att vi ska öppna våra plånböcker;)
Sedan har du The Curve, ja det heter så här i KL där Ikanohuset och IKEA ligger. Här finns naturligtvis också en hel del shoppingmall och gigantiska affärer. Hit åker vi naturligtvis om vi ska på IKEA och fylla på med svensk mat eller om vi vill storhandla mat på Tesco som också ligger här. Tesco är ett av de billigaste och bästa ställena att handla mat på, det har bra kvalié och du hittar det mesta. Men det är stort, och det tar några timmar.
Men som sagt förutom alla dessa otroligt stora shoppingkomplex finns många och åter många butiker runt om i hela KL. Här kan du fynda och hitta riktigt fina inredningssaker, kläder mm.Som här på Jalan Tuanku Abdul Raham där det vimlar av skräddare och andra små mysiga butiker.
Mitt inne i KL i Bukit Bintang finns också massor med butiker av alla de slag.
Är man intresserad av att se det inhemska ska man åka till Central Market, visserligen väldigt turistiskt, men ett måste om man är här tycker jag. Här hittar du malaysiska hantverksbutiker med både inredning och kläder. Prylar av alla de slag och ett prisvärt och mycket gott foodcourt. Detta ligger precis vid Merdeka Square (Frihetstorget) och hela Central Market är på något sätt sponsrat av Malaysiska staten. En fin liten marknad.
Måste också visa lite av vårt utbud av skor. Skoaffärer finns precis överallt, och nu menar jag precis överallt. Och det är billigt, jättebilligt. Här köper du skor från 50 lappen och uppåt beroende på vilken butik du i. Ett tips till alla som reser hit, köp sommarskorna här. Finns enormt mycket att välja på. Jag tror Bitte köpte 10 par när hon var här.
Som sagt, skor i alla smakriktningar finns här i ett jätutbud. Likadant med väskor.
Väl inne här i Shopalot finns ett gytter av butiker. Här är billigt, väldigt billigt. Kanske lite dåligt med stora storlekar, men för ungdomar som är ute efter fräna kläder är detta ett måste. Ibland är kvalitén lite si och så, men vad förväntar man sig när en klänning kostar 50 kronor.
Och nu har jag här i mitt inlägg inte fått med allt, för jag lovar att det finns mer än dubbelt så många ställen till att shoppa loss på. Det här är ställen som vi själva varti på, och vi håller ju fortfarande på att upptäcka nya saker och ställen. Jag kan också säga att det mesta är billigt här, köper du inhemskt så är det säkert 40% lägre priser än hemma i Sverige. När det gäller märkeskläder så är det samma priser över hela världen. Även här om du ska ha äkta vara.
Men vill du köpa oäkta märkeskläder beger du dig till China Town. Många av kläderna här håller faktiskt hög kvalité och jag tror inte många ser skillnad på äkta eller oäkta vara. Ibland, men inte alltid. Här finns också små guldkorn av butiker. Kanske en turistfälla, men prutar du rejält så är det riktigt roligt. Inte alltid så billigt som många tror, går du bara rakt över gatan finns ett stort kinesikt varuhus där vi ibland har hittat samma sak för halva priset mot China Town. Men detta är naturligtvis ett måste om man är i KL och Asien, att besöka China Town.
Ett annat ställe som är roligt att strosa runt i är Little India. Kanske tycker jag nästan bättre om det än China Town. Inte riktigt lika hysteriskt och så älskar jag att titta på tyger och saronger.
Ja, det var lite om shoppingen i Kuala Lumpur. Här finns allt, och som sagt här har jag bara nämnt en bråkdel. Men en sak är klart, vi kommer nog att tycka att det mesta ser väldigt litet ut när vi kommer hem till Sverige igen.
Då är det måndag igen
I fredags kväll skjutsade vi Emelie till Ampang, den stadsdel där hennes skola ligger, där skulle hon träffa hela volleybollaget för att äta en avslutningsmiddag med deras tränare. Under tiden de åt, så gick jag, Julia och Pär också och åt på en japansk restaurang, sushi. Har räknat ut att jag nog äter sushi ett par gånger i veckan. Men det gör ju inget när det är så otroligt gott och fräscht.
I lördags morse fick vi ingen sovmorgon, för Emelie skulle skjutsas till skolan för en stor Volleybollturnering. Väl på skolan var det full rulle med bussar, föräldrar och aktiva elever som skulle spela volleyboll eller fotboll. Det roliga var att Emelies lag vann hela turneringen. Jätteroligt för dessa härliga tjejer!
Den som har haft många järn i elden är Emelie, för direkt efter turneringen skulle hon skjutsas på födelsedagsfest hem till en klasskompis från Texas som skulle ha grillfest hemma hos sig. Pär fick vara vaken och hämta senare på natten.
I går var vi hemma hos en annan skolkompis till Emelie som hade potluck för alla elever som ska till Nepal och deras föräldrar och syskon. Ledarna hade genomgång av packlista och lite andra viktiga punkter för oss att tänka på. Och jag kan säga att den här Nepalresan kommer att bli ett enormt äventyr för Emelie och hennes kompisar.
Och idag är det måndag och jag fick precis ett samtal om ett möte som jag totalt glömt bort. Det var Päivi, en finska som ringde och undrade var jag var. För precis nu skulle ett möte om den internationella veckan på ISKL börja. Lite pinsamt eftersom jag är ansvarig för alla de nordiska länderna. Men även solen har sina fläckar;)
Som på alla amerikanska skolor så kallar de sig naturligtvis för något,
på ISKL är det The Panthers! Så på alla tröjor och sportbyxor finns
antingen tassar eller en Panter. Och hejarklacken skriker: Go Panthers!
Fisk spa och fotboll
Vår underbara Martin Linder, mina barns kusin, satt tydligen igår och undrade vad ett fiskspa är. Jag har tagit upp det förr, men eftersom det är så typiskt för just Malaysia så tar jag upp det igen. Och Martin, självklart ska vi gå på det när du kommer hit i jul. Jag är övertygad att åtminstone din pappa är i stort och akut behov av det.
Fiskspa finns på massor av ställen här i Malaysia, i Kuala Lumpur finns det i nästan varje kvarter. 
Du stoppar ner dina fötter i en bassäng som är full av fiskar. Är lite osäker på vad det är för fiskar, men har hört namn som Garra rufa, även kallad "reddish log fish" (rödaktig sugapparat) eller Nibble fish, (knaprande eller naggande fiskar). Men helt klart är att det är en hel drös med sugfiskar i bassängen. Och när du stoppar ner dina fruktansvärt fula fötter med massor av gammalt dött skinn på så simmar ett helt stim fram till dina fötter och börjar äta. Ska tydligen vara riktigt bra för fötterna. De äter alltså upp allt gammalt och lämnar kvar det friska skinnet.
En del säger att det kittlar något otroligt, men det gör absolut inte ont. Har du fina fötter, som jag tror att du Martin har, så kommer det bara några få fiskar och nafsar lite. Har varit med om att en del satt ner sina fötter och alla fiskar i hela bassängen blir helt tokiga, de flockas runt fötterna. Men då har man säkert rejält med förhårdnader och dåligt skinn.
Har du riktigt mycket av det goda på dina fötter, så kommer fiskarna att fullkomligt älska dig.
Och det kan se lite olika ut på ett Fiskspa, som här, lite elegant med växter och flera bassänger.
Eller lite enklare med bara en bassäng uppställd på ett shoppingscenter eller i ett hål i väggen. Det är ganska billigt att gå på fiskspa, kostar ungefär RM25 (cirka 50 SEK)för en halvtimme. Och de som gillar det tycker att det är både skönt och ger resultat. Pär tycker av naturliga skäl väldigt mycket om det;)
Nu på morgonen har jag skjutsat Emelie till sin skola ISKL, där de under dagen har en volleybollturnering. Det har varit massor med träning och matcher för hennes del den sista tiden, men idag är det den sista för säsongen. Så nu ska hon börja med fitnes under en period.
Ikväll ska Emelie på en fest till en amerikansk kille som fyller år. Pär, jag och Julia ska nog slappa lite först vid poolen, sedan åker vi in och tittar på de sista matcherna. För oss är kvällen fortfarande öppen, då vi inte har några planer ännu i alla fall. Men som sagt, det kan dyka upp något snabbare än man tror.
Ska under natten försöka undvika att gå in på nätet. För i morgon söndag sänder de Sverige-Danmark i sin helhet på en TV kanal här i Malaysia. Och vi vill inte veta resultatet, utan låtsas att vi sitter hemma i Sverige när det är direktsändning. Vad jag förstår en mycket viktig match för Sverige. 
HEJA SVERIGE!!!!!!
Äntligen fredag!
Nu har vi snart bott i Kuala Lumpur i ett år. Ja, det är ett litet tag kvar till den 8 november, men jag måste ändå säga att det gått riktigt snabbt. Nästan för snabbt. Och jag trivs, riktigt bra.
Vad är det då som gör att jag trivs så bra här. Jo, det är mycket, maten, klimatet, människorna, skolan för barnen, condot vi bor i, alla nya vänner jag fått, naturen, alla fantastiska öar och paradis, Linda som gör livet otroligt mycket enklare och mycket mycket mer. Jag skulle kunna göra listan jättelång.
Innan vi skulle åka till Sverige i somras på semester fick jag lite rolig läsning av Elisabeth B som också bor här i Kuala Lumpur. Och jag ska här bara ta några typexempel på det hon skickade:
You know you´ve been in Sweden too long, when...
- Silence is fun.
- Your old habit of being "fashionably late" is no longer acceptable. You are always on time.
- Hugging is reserved for sexual foreplay.
- You no longer see any problem wearing white socks with sandals.
- You no longer look at sports pants as casual wear, but recognise them as semi-formal wear.
- You know that "religious holiday" means "let´s get pissed."
- You actually care who wins "Expidition Robinson or Idol.
- You wear warm clothing when it´s 25 degrees plus in April - because it´s April.
- You wear shorts and t-shirts when it´s barley 10 degrees in July - because it´s July.
- It´s May. It´s 15C degrees. And you´re stretched out on your balcony in your bikini
trying to get head start on your tan.
- You have conversations with people outside when it is -10C.
- The most interestingreport on the news is the weather.
- You start believing that good service is overrated.
- You think that people who wear other colours apart from black, grey, white and blue are exhibitonists.
- You think is perfectly normal that nobody talks on the bus, train or tunnelbana.
- You think Sweden is big (because you compare it to Finland and Norway)
- You can´t understand why people live anywhere but in Sweden!!!
You know you´ve been in Malaysia too long when...
- You don´t care when crossing a street and a motor bike passes you with a distance of 10 cm.
- You find it´s okay to have chicken and rice for both lunch and dinner, three days in a row.
- You find it normal to get lost in the traffic, even if you have a GPS.
- You start to shower cold, because the cold water is not really cold.
- You have no Air Condition on at home and you think 33 degrees is a great indoor temperature
and 25 degrees is freezing.
- You are eating on a local places, chicken and rice, sitting on plastic chairs, at plastic tables, the restaurant covered by a plastic tent, paying only 5 RM (about 10 SEK) for a lunch.
- You stop using perfume when going out because you will anyway smell Citronella (Mosquito Repellent)
- You enter the bathroom at night and make sure to turn on the light while your eyes are still shut, so that the lizards and other insects have time to disappear.
- You´re outraged when they increase the price of petrol from RM1.80 to RM 1.90 (about 4 SEK)
- You are always 15 min late to an appointment because everyone else is.
Idag är det i alla fall fredag, och vi har en skön helg framför oss. Bland annat ska vi på potluck inför Emelies Nepalresa. Vi ska vara hemma hos en familj och jag tänker ta med mig potatissallad och lax. För övrigt så har Emelie Volleybollturnering i helgen och ett födelsedagsparty hos en kille i klassen. Julia ska umgås med sina vänner Cassidy och Klara här i condot. Och ja, vi ska väl egentligen ta det ganska lugnt.
Nästa helg kommer familjen Adelrs på besök. De kommer att vara några dagar här i KL, men också på djungelresa till Taman Negara och en badresa till Pankor Island. 
Och det mest underbar med att bo här är alla "drop in" där du kan få allt
från fotmassage till fiskspa. Och dessutom är det billigt.
En skakande roman
Men boken behövs. Den är viktig. Och Majgull Axelsson har gjort det enda rätta, att få upp sexturismens hänsynslösa utnyttjande av barn till ytan. Hur cyniska och sjuka dessa män (oftast) egentligen är visste jag kanske redan, men vi behöver och måste ständigt påminnas. På den bokklubb jag är med i har boken gått runt, och en av medlemmarna sa till mig att jag måste läsa den nu när jag bor i Asien.
"Rosario är död" handlar om barnprostitution på Filippinerna, det land som kanske har mest barnprostituerde. Majgull Axelsson har i boken valt att skildra tre barns öden, varav ett är Rosario som vid 11 års ålder dör på grund av en Österrikisk läkares sexuella övergrepp mot henne.
I boken får vi bekanta oss med Olongapo, som från början var en liten by men efter bara ett antal år växte till en storstad med barer, hotell, nattklubbar, bordeller, massageinstitut. Här startades en stor marknad för barnprostitution. Staden Pagsanjan som blev en stor pedofilstad och under en period var säkert tre fjärdedelar av stadens pojkar prostituerade eller pompoms som de kallades. Nu har givetvis dessa städer uppmärksammats i pressen och den synliga prostitutionen minskat kraftigt.
Efter Vietnamkriget fick de amerikanska soldaterna åka på rekreationsresor till bland annat Thailand och Filippinerna som en form av lön. Väl på plats så upptäckte de vad mycket pengar de hade. Här var allt väldigt billigt och soldaterna började slösa och slänga pengar omkring sig. Naturligtvis slösade man mycket på flickor, och det är här man brukar säga att prostitutionen tog fart.
Det som är mest frustrerande i boken är fattigdomen. Till och med föräldrar blundar för prostitutionen, för det viktigaste är att få mat för dagen. Och i många familjer är flera av barnen prostituerade, allt för att vara med och bidra till försörjningen. Många gånger kunde de få saker, ja till och med små hus av sina hallickar och kunder.
Men det värsta av allt är ändå att de ledande och styrande personerna i städerna och även högre uppsatta i landet valde att blunda för detta. Turisterna är viktiga och därför väljer man att bortse från vissa smutsiga detaljer. Skrämmande är också att det inte finns mycket till trygghet för de här stackars fattiga barnen och deras familjer då till och med poliser och rättsväsendet är mutbara. En sedelbunt från förbrytaren och polisen är nöjd och tyst.
Här i Malaysia finns naturligtvis också prostitution, men inte alls lika mycket och lika synligt som i Thailand och Filippinerna. Men vi har sett det, och jag bli alltid lika äcklad, även om detta då inte varit barnprostitution.
När vi var i Singapore nu senast så stod Emelie vid receptionen och skulle byta en datasladd, då det kom in en västerländsk man i 50-60 årsåldern. Typisk affärsman säger jag så där fördomsfullt. Han hade i alla fall med sig en ung asiatisk kvinna och ville boka ett rum på två timmar. Emelie stod bredvid och bara gapade och sedan blev hon riktigt äcklad hon också.
När vi första veckan här i Kuala Lumpur bodde på hotell inne i KL, så kom det ut en gubbe i rummet bredvid på morgon med två stycken unga asiatiska tjejer. Han själv var en fet äcklig västerlänning. Och jag kan inte rå för att jag blir så himla arg och så himla äcklad varje gång jag ser detta. Jag försöker titta bort, och jag försöker att inte bry mig. Men det fungerar inte. Jag blir bara så himla äcklad.
Och för det mesta är det egentligen inte tjejerna som jag blir så jättearg på. De vill ju ha pengar, och kanske till och med ett bättre liv. Men dessa vidriga män som säkert i många fall har både fru och barn hemma. Nej, fy fan.
Nej, nu ska jag åka till IKEA. Behöver handla lite svenska
matvaror och sedan ska jag göra lite snacks och åka över
till ISKL med det. Emelies Nepalgrupp har möte. Jag ska
vänta på Julia för vi ska sedan se ISKL:s Harry Potter show.
Deepavali
Här i Malaysia har man många högtider som ska firas. Vi har precis avslutat Ramadan och Hari Raya, och nu inleder alla indier sin stora högtid Deepavali. Depavali eller Diwali är ljusets högtid, det goda segrar över det onda. Och denna högtid som har sitt ursprung i att man ville fira att den sista skörden innan vintern var klar, går givetvis i glädjens, bilden och ljusets tecken.
På många ställen här i Kuala Lumpur kan man se fantastiska konstverk med alla möjliga färger. Att Deepavali inleds märker man särskilt av i Little India inne i Kuala Lumpur och Brickfield, ett indiskt område som jag tidigare berättat om. Här är det verkligen härligt att vandra runt just i dessa dagar. Man har matmarknader, säljer godis i mängder, klädförsäljning och massor med annat. Själv är jag också väldigt förtjust i alla dessa fantastiska indiska kreationer med sina otroligt vackra tyger och broderingar.
Redan för någon vecka sedan började egentligen själva firandet. Enligt våra indiska vänner Rawi och Ascha träffas man hemma hos varandra och äter och umgås redan flera veckor innan själva Deepavalihelgen. De indiska fruarna brukar också gå runt till varandra och äta lunch och sedan umgås och ha trevligt. Själva Deepavalihelgen börjar den 17-18 oktober och man firar i fyra dagar.
Är det något som jag verkligen tycker är fantastiskt med detta land är att man verkligen respekterar och engagerar sig i alla de olika folkgruppernas högtider. Ta bara detta med julen, detta är ett muslimsk land, men jag har aldrig sett så mycket juldekorationer och jultraditioner som här i Kuala Lumpur. Likaså det kinesiska nyåret som är otroligt stort här i Malaysia, då alla verkar fira, oavsett om du är kines eller inte.
Något annat som vi möts av på varenda affär, shoppingcentrum mm de senaste veckorna är Mooncakes. Det är kineserna som tillber månens återseende. Och just under den här tiden äter man därför mooncakes. Det är ett måste, och man åker gärna runt och lämnar en vacker mooncakebox till sina vänner och bekanta. Vi har faktisk också fått ett vackert paket med dessa ganska speciella bakverk. Det var vår kinesiska landlord som kom hit med det.
I morse åkte Pär till Bankok på en mässa, men kommer hem redan i morgon. Ikväll skulle han äta middag med vår vän Scott, som är där hela veckan på samma mässa. Lite kul att få höra vad som händer hemma i Sverige. 
Deepavali, ljusets högtid.
Här i Brickfield som alltid i och för sig har mycket marknader är det extra
mycket nu under Deepavali. Här köper du förresten den allra bästa frukten.
Så här ser mooncakes ut. Lite speciella bakverk som är oerhört mäktiga.
Och så här fint är paketen som man får mooncakes i. På de flesta affärer
och shoppingcentrum kan du köpa dessa i olika färger och storlekar.
Malaysiska namn och titlar
I Malaysia är man verkligen fixerad vid titlar. Här har du en titel om du är kunglig och blåblodig, du har en titel om du gifter in dig i kungahuset. Egentligen inget konstigt med det, för alla kungliga har titlar runt om i världen, men här har vi ju flera kungahus eller så kallade sultanat. Sedan har du en titel om du tillhör parlamentet eller en annan titel om du jobbar inom parlamentet med administration eller annat. Du kan även få en titel om du gjort något bra i samhället eller för någon medmänniska. Stora företagsledare har oftast fått en titel. Olika yrkesgrupper har sina titlar och skulle du mot förmodan vara en av de som står utanför allt detta så kan du köpa dig en titel. Du kan även mista din titel om det nu är så att du på något sätt misskött dig, inte så vanligt, men det förekommer.
När det gäller namn så är det också en djungel. Malayerna som är muslimer har sitt sätt, kineserna sitt sätt och indierna sitt sätt att skriva och säga sina namn. Att lära sig allt detta skulle ta en evighet, för krångligt är det. Många av våra besökare har häpnat när de läst tidningen och sett hur långa namnen kan vara.
Idag har jag i alla fall varit på ett föredrag om Malaysiska namn och titlar. En kvinna som heter Colette Hassan höll i det och hon är ursprungligen fransyska men har bott i Malaysia sedan 1970 då hon kom hit för att jobba först på Schweiziska ambassaden och sedan på den Franska. Hon är gift med en malay och hon började tidigt intressera sig för Malaysiska titlar och namn. Och jag kan säga att hon kan detta på sina fem fingrar. En mycket rolig och intressant föreläsning.
Efter mötet åt vi lunch några stycken och jag åt för första gången en av Malaysias nationalrätter Laksa. Det är en nudelsoppa med massor av olika skaldjur. Starkt och otroligt gott.
Curry Laksa. En slags soppa med nudlar och skaldjur. Riktigt gott.
Our neighbours´hour of need
Och som jag nämnde igår, så är det som sagt inte bara Indonesien, utan även Filippinerna som behöver akut hjälp. I huvudstaden Manilla är det kaos, och snabb hjälp behövs till alla nödställda efter tyfonen.
I torsdags kväll var jag på tjejmiddag. Det var riktigt roligt då vi alla hjälptes åt att på plats laga Biff Rydberg, blanda drinkar och sedan äta, njuta och diskutera de senaste händelserna under bar himmel i detta underbara tropiska klimat.
Ett ämne som kom upp var givetvis Anna Anka som fått ett så enormt genomslag hemma i Sverige. Helt otroligt! Eftersom inte många av oss följt henne eller ens sett något av programmen så kan vi ju enbart gå på tidningsartiklar mm. Men är det inte så att det egentligen bara är ett land som Sverige som det kan bli första sides rubriker av ett fenomen som Fru Anka? Att det stora samtalsämnet i fikarummen på arbetsplatserna är Anna Anka?!
Varför bli vi svenskar så uppretade på allt som inte följer det normala?
I går hade jag och Julia en "mor och dotter" dag här i KL. Men först var vi på föräldramöte på morgonen. Där fick både Pär och jag tillsammans med Julia höra att hon utvecklats enormt. Jätteroligt!
Efter föräldramötet skjutsade Pär oss till Nilla, en underbar kvinna som bott här i KL i många år. Hon har i flera år arbetat som ansvarig för alla volontärer som hjälper flyktningbarn från Burma. En eldsjäl som inte ger upp i första taget. Nilla gör även kort, otroligt vackra kort som hon säljer och allt går till dessa barnhem. Jag och Julia köpte en hel del kort igår och Julia tycket det var så intressant att lyssna på när Nilla berättade om sitt arbete.
Efter allt nyttigt så startade då vår egen "Anna Anka dag". Vi ringde efter en taxi som hämtade upp hos oss Nilla och därifrån åkte vi till KL:s lyxiga shoppingcenter Pavillion. Där gick vi runt och shoppade lite. Efter det tog vi en lunch på Dôme, en sådan där riktigt lyxig och god, med härliga fruktdrinkar till.
Efter lite till shopping så hoppade vi in i taxibilen igen och åkte till Solaris, som ligger nära där vi bor. Men vi åkte inte hem, utan till vårt stamställe Cu´s & Do´s. (Var även där lite snabbt i torsdags innan tjejmiddagen) Ett underbart ställe där personalen verkligen tar hand om en. Vi satte oss ner i de sköna behandlingsstolarna med alla kassar efter en urjobbig shoppingrunda. Puh, vad det kan vara jobbigt att vara lyxhustru;)
Jag och Julia tog spamanikyr och spapedikyr, vilket innebär att det är lite extra av allt det sköna. Lite massage både i nacke, på händerna och på fötterna. Vi båda satt där och njöt av allt i fulla drag.
Senare på kvällen orkade vi absolut inte laga någon mat. Och naglarna var så vackra att vi inte ens tordes testa;) Och Linda, ja hon var ju inte här;) Vad gör en handfallen hustru då?
Jo, beställer hem sushi, en favorit som jag kan äta hur ofta som helst.
Idag ska jag, Pär och Julia åka till Petronas Twin Tower där det har ett ställe likt Tom Tits. Ska bli kul. I natt hämtar vi Emelie som varit i Penang och spelat volleyboll.
I morgon söndag ska vi gå på tennis. Malaysian Open. Jag rapporterar mer om det senare.
Pavillion, en ren dröm att gå runt i. Åtminstone tycker Julia det. Själv kan
jag väl vara ärlig och säga att det mesta är för "lyxigt" för min enkla smak;)
Jordskalv
Jag, Emelie och Julia märkte ingenting av skalvet i bilen. Kanske känner man inte så mycket när man åker på en stor motorväg. Men vad Pär berättade så hade det varit ganska kraftigt. Senare hörde jag av vänner här att det hade skakat rejält i deras hem, särskilt de som bodde högt upp.
Det hela startade med ett kraftigt jordskalv på södra Sumatra som uppgavs till 7,7 i Malaysiska tidningar. Och det är verkligen starka krafter eftersom Malaysia ligger ungefär 55 mil från Sumatra och ändå kände vi av det så kraftigt på vissa ställen även här i Kuala Lumpur. Å andra sidan ligger Malaysia närmare Sumatra än vad Indonesiens huvudstad Jakarta gör, så egentligen kanske inte så konstigt att vi märkte av det även i Kuala Lumpur. Just nu går jag lite och tänker på hur det kändes för mina vänner som bor i Port Dixon som ligger ändå lite närmare och dessutom vid kusten.
Och självklart går tankarna till alla de som drabbats på Sumatra och då främst staden Padang där flera dött och åtskilliga fortfarande saknas. Den senaste dödssiffran ligger på 75 personer, men flera tusen saknas efter det att byggnader bara rasat ihop. Bland annat har ett sjukhus och en universitetsbyggnad rasat samman. Den här gången känns det så nära och här lever man så nära människor som kommer från de drabbade områdena.
I morse pratade jag och Linda, vår maid, om allt som hänt på Filippinerna. Linda är från Filippinerna och har sina barn och barnbarn där. Men hon har haft kontakt med sin dotter som berättat att just nu är det vatten i mängder och allt handlar om överlevnad, att få mat och hjälp med att hålla hygien så att inte sjukdomar sprids mer än vad de redan gör. Det är redan fruktansvärt fattigt på Filippinerna och det här har ju inte gjort saken bättre. Vårt Condominium ska samla ihop så mycket som vi bara kan och sedan skicka det via en organisation direkt till de behövande. Så jag och Julia ska försöka samla ihop lite kläder, gå och köpa hygienartiklar, ris och nudlar. Ett enkelt sätt för oss att visa att vi bryr oss mitt i allt överflöd som vi har.
För övrigt så ska jag och Julia ha det skönt idag. Julia är ledig från skolan och sover fortfarande. Ikväll ska jag iväg på en tjejmiddag, vilket ska bli kul. Mat och prat är något av det bästa jag vet.
Här nedan en artikel ur vår morgontidning.
http://www.nst.com.my/Current_News/NST/articles/20091001074607/Article/index_html
Här kan man se hur nära Sumatra och Malaysia är. Direkt efter skalvet
gick det ut en tsunamivarning i Thailand, Indonesien, Malaysia och Indien.
Men efter ett tag drogs den tillbaka. Havet är oroligt just nu.
Matlagningsklubb
Idag var vi hemma hos en tjej från Sydafrika, Hon och en tjej från Norge stod som värdinnor. De lagade en underbar lunch bestående av två olika sallader, den ena med vindruvor och nötter och den andra med lamm, ruccola och granatäpple. Sedan hade de gjort en fantastisk kycklingrätt med apelsin, citron och fänkål, och två sorters bröd. Till dessert fick vi hemmagjord mangoglass och chokladmousse. Det var så otroligt gott, och det blir svårt att leva upp till detta när jag själv ska stå som värdinna.
Efter matklubben fick jag skynda mig att åka och hämta Julia på skolan för att sedan skjutsa henne till Svenska skolan som är på onsdagar. Ska snart hämta henne.
I morgon är Julia ledig, för det är elev-förälder-lärar dagar på Middle School. Julia, jag och Pär ska vara på skolan igen på fredag kl 09.00 då vi ska gå igenom ämne för ämne med hennes lärare.
Det är väldigt tufft just nu för både Emelie och Julia. På något sätt kändes det som om skolan i Sverige var betydligt mycket lättsammare, både Pär och jag kan ibland känna att våra barn inte har någon fritid alls i veckorna. Bara plugg och prov hela tiden. Och de flesta andra svenskar säger samma sak. Det ställs enorma krav, och mitt i detta måste de ha efterskolan aktiviteter minst ett par dagar i veckan.
Emelie kommer hem något senare idag, för de har volleybollmatch mot en brittisk internationell skola i eftermiddag. Det har varit otroligt mycket volleyboll för henne och i morgon åker hon som sagt till Penang för ytterligare match.
Har inga bilder från idag, men lovar att jag ska ta på nästa matklubb. Här
är i alla fall vår enkla men ack så goda indiska måltid i går kväll. Naan-
bröd med såser och tandori kyckling med mintsås. Gott det också.
Nu har det börjat - jag drömmer om snö
I går bokade vi en häftig resa som vi ska göra i början på december. Vi ska åka till Kambodja, eller Konungariket Kambodja som är en monarki i Sydostasien. Landet gränsar mot Thailand i väst, mot Laos i norr och Vietnam i öst. Här ska vi självklart besöka den världsberömda tempelstaden Ankor med templet Ankor Wat i spetsen.
Det roliga är att det också är en stor löpartävling där just då, så Pär (och kanske några fler i familjen) ska vara med och springa. Det är flera svenskar som bor i Kuala Lumpur som ska springa och de ligger naturligtvis i hårdträning just nu. Vi kommer att åka några dagar innan loppet med familjen Molin och turista ihop.
Snart är det också dags för Emelies Nepalresa. Just nu är det möten varje vecka på skolan och packlistor är skrivna. Kommer säkert att bli en otrolig häftig upplevelse för henne och de kompisar hon åker med. Emelie kommer att blogga innan Nepal och även under Nepalresan, så jag ska självklart ge er den adressen senare.
Nu till helgen ska Emelie åka med skollaget i Volleyboll till Penang, där de ska spela mot en internationell skola. De ska bo hemma hos familjer, vilket blir lite extra spännande tycker jag. För Emelie är det första gången hon åker iväg med laget och igår kväll visade hon oss sin nya resedräkt som ISKL har när de är ute och representerar skolan i olika sammanhang. Riktigt proper såg hon ut.
Ikväll när de andra kommer hem från jobb och skola ska vi bege oss till Brickfield, ett indiskt favoritställe. Jag ska gå förbi YMCA, där jag bokat en lokal till nästa tisdag för Sweas räkning. Vi ska ha föreläsning om Malaysiska namn och titlar, vilket är en djungel i sig. Jag ska gå igenom lite om vad som finns och betala i förväg. Sedan tänkte vi äta lite indiskt i något av alla de hål i väggen som finns i detta ganska ruffiga men ack så charmiga område.
I natt drömde jag att jag åkte skidor. Det var länge sedan nu, och när jag vaknade hade jag en otrolig längtan efter snö, kyla och min svarta dunkappa hemma i Sverige. Men det dröjer nog ännu ett tag tills jag får se snö. 
Jag i skidbacken, ett ställe där jag trivs. Men okey, jag får väl gå ner till
poolen istället då, och försöka glömma att snö finns;)
Måndag morgon - igen
I lördags hade hela svenskgänget här i Kuala Lumpur kräftskiva på svenska ambassad recidenset. Vi var 81 svenskar som sörplade kräftor, sjöng snapsvisor och dansade till småtimmarna. Riktigt roligt. Själv var jag toastmaster och känner av en liten rodnad i min hals efter att ha höjt rösten vid ett antal tillfällen under middagen. Kräftorna hade vi beställt genom IKEA och smårätter stod vi i Sweastyrelsen för. Allt blev riktigt lyckat, en dunderskiva helt enkelt.
I går åkte vi iväg till de hemlösa elefanterna som vi pratat om att göra ända sedan vi flyttade hit. Och det var en riktigt rolig upplevelse. Stället som heter National Elephant Conservation Centre ligger i Kuala Gandah ett djungelområde drygt en timme norr om Kuala Lumpur. Här tar man hand om elefanter som man hittar i de djungelområden som människan börjat skövla eller gjort om till oljeplantage. För om de elefanterna inte flyttas så kan de inte leva det liv i djungeln som de är vana vid.
Vi fick se en film i början hur själva omhändertagandet och flytten av elefanterna gick till och det kan se lite plågsamt ut, men faktiskt det enda sättet att flytta dessa otroliga djur som kan väga upp till 6-7 000 kg. Man kjedjade fast frambenen och gav dem lugnande sprutor och det såg inte så kul ut. Sedan kunde de fraktas på lastbilar och även flodbåtar eller kanske mindre pråmar är mer korrekt.
Just på det här stället verkar åtminstone elefanterna ha det riktigt bra. Man tar hand om dem och ser till att de blir friska och starka. De som sedan klarar av att forslas ut i orörda djungelområden som exempelvis Taman Negara får den möjligheten.
Man lever på donationer från besökare och företag. Även
Malaysiska staten stödjer detta. Allt var väldigt pedagogiskt upplaggt med
filmvisning och informationstavlor om elefanter runt om i världen.
Vi började med att äta på byns enda restaurang som var av det absolut
enklaste slag. Två rätter fanns att välja på, ris med grönsaker eller ris
med kyckling. Vi tog ris med grönsaker och det var riktigt gott. Vi som
åt på restaurangen fick samsas med hundar och katter av det mer vilda
slaget, men de gick inte så nära oss så det gick bra.
Pär ser nöjd ut efter att ha fått lite mat i magen. Alltid när vi varit ute i
djungeln så svettas vi otroligt, luftfuktigheten är enorm och jag kan säga
att för min del har jag nog aldrig tidigare svettats så mycket som just
den här dagen hos elefanterna.
Det var väldigt välordnat och elefanterna såg faktiskt ut att trivas riktigt
bra här, och personalen tog väl hand om dem.
Själva tvättningen verkade elefanterna njuta otroligt av. De trumpetade och
blåste ut vatten samtidigt som de vältrade sig hit och dit.
Och dom är maffiga och stiliga dessa otroligt stora djur.
Sedan var det dags för besökare att mata elefanterna. Julia tycket att det
var riktigt kul. Hon valde ut en elefant som var jämnårig med henne.
Emelie och Julia fick också en liten ridtur.
Sedan var det dags att bada med elefanterna. Här är Pär och Emelie
längst fram och efter ett tag slänger sig elefanten i och alla bara rasar
ihop i en hög.
Suddigt för jag rörde mig och skrattade så mycket, men här är själva
plurret. Elefanten och alla sex som satt på i en enda röra.
Sedan lite tid för kel och lek i vattnet.
Både vi och elefanterna åt massor av frukt.
Tillbaka till vardagen
Idag ska jag hämta Julia på skolan för att sedan skjutsa henne till Svenska skolan som hon går på en gång i veckan mellan 15.00 - 17.00. Ett bra sätt att underhålla det svenska språket och att dessutom få träffa lite andra svensktalande barn. Det här är sista året Julia kan gå på Svenska skolan, sedan blir det i så fall Sofia distans.
Själv ska jag på ett möte på ISKL där vi ska diskutera internationella veckan. Varje år har man en internationell vecka på de här skolorna då varje land får visa upp vad som är speciellt för dem. Man bjuder oftast på traditionell mat eller kanske rent av en show eller dans som är typsik för hemlandet. Jag är med i den nordiska gruppen som kommer att ha ett gemensamt bord eller monter med specialiteter. Men i eftermiddag ska bara vi svenskar träffas, för vi har en del hemligheter inför denna otroligt roliga vecka som kommer att vara i mars nästa år.
Senare ikväll ska jag hem till Jeanette. Vi är några tjejer som ska ha myskväll med snacks, vin och en svensk film. Filmen vi ska se har förstås alla ni där hemma i Sverige redan sett, men för oss ska det bli spännande att se "Män som hatar kvinnor". Ska bli kul att se hur min stora idol Lisbeth Salander tar sig ut på bioduken.
Nu ska jag faktiskt gå ner och simma några längder.
Här nere kommer lite bilder från utflykten förra helgen. Tyvärr kunde jag inte fota de flygande och lysande skalbaggarna. Det var bäcksvart och vi fick inte ha blixt. Blev alltså ingenting på min kamera.
Här åker vi tåg upp till ett fort i Kuala Selangor. Från vänster ser ni
Julia, Klara och Sara.
Väl uppe vid fortet så möttes vi av apor, otroligt många apor. Men det
var en ganska snäll sort, men ack så hungrig. De tiggde som bara den.
I mitten ser ni vår guide för dagen. En mycket påläst och duktig indier.
Innan vi skulle ta båtarna för att titta och uppleva de magiska eld-
flugorna åt vi på en gudomlig skaldjursrestaurang.
Och när vi var klara så var varje fat renskrapat. Så gott!
Suddigt värre, men här gick man ner till båtarna som skulle ta oss ut
till de magiska eldflugorna. Det var knäpptyst och en upplevelse som
är något utöver det vanliga. Träden med alla dessa eldflugor såg ut
som våra ljusbeklädda träd juletid.
Här kommer också lite försenade bilder från en MASBA Pub som jag var på för ett tag sedan. MASBA som står för Malaysian Swedish Business Association är en förening för att utbyta erfarenheter och intressen länderna mellan. Den här kvällen var det ett svenskt företag som stod som värdar, Soft Toutch, som arbetar med skyddskläder.
Lite mingel runt borden och nya kontakter skapas.
I bakgrunden syns två studenter, de läser juridik i Lund respektive
Uppsala och praktiserar just nu på Svenska Ambassaden här i
Kuala Lumpur. Längst fram har Karin och Elisabeth en intensiv diskussion.
I vimlet syntes Maria och Karin.
Tisdag och fortfarande helg!
Parken som har funnits sedan 1993 är ett mycket populärt tillhåll för lekfulla föräldrar och barn.
I går var vi till Desa Sri Hartamas som ligger ganska nära där vi bor. Julia var på manikyr och pedikyr, Emelie var först på konstutställningar och sedan tog hon wash and blow, Pär och jag klippte oss. Att gå och klippa sig här i Malaysia är som jag tidigare sagt en helhetsupplevelse. Så avkopplande.
Bäst att utnyttja den här dagen för i morgon är vardagen här igen. Tjingeling!
Hit ska vi idag, verkar stort
och med en konstgjord strand!?
oj, oj, oj,
Kalle och Martin, hit åker vi när ni kommer, eller?
Härlig måndag
Måndag morgon och jag känner mig pigg och alert. Resten av familjen sover eftersom det fortfarande är helg här i Malaysia, Hari Raya. När jag tittar ut så ser jag en klarblå himmel med luft som är så klar att jag ser ända bort till Batu Caves från vissa vinklar i lägenheten. Det är ganska ovanligt under den här perioden då man oftast vaknar till haze, dimma från eldningen av regnskog på Indonesien och Borneo. Men idag ser det mycket lovande ut.
I går kväll tog vi bilen in till city center för att äta en buffé på hotell Istana. Det var en jättebuffé med allt du kan tänka dig, malaysiska specialiteter, lax i alla former, pasta, suchi, sallader, ostar och efterrätter i mängder. Vi var ganska ensamma på restaurangen så vi fick bra service och maten på uppläggningsfaten så riktigt fräsch ut. 
Hotell Istana som ni ser på bilden har förutom den restaurang som vi var på en gudomlig Indisk restaurang. Den indiska restaurangen var jag på när jag var i Kuala Lumpur för första gången i april förra året. Och det var nog den godaste indiska mat jag ätit. Men som sagt, det var helt ok igår kväll också.
Efter buffén när magen stod rakt ut (ja, jag vet, det gör den jämt, men nu lite mer än vanligt;)) tog vi en promenad inne i KL. Det var som vanligt folkliv men egentligen inte något speciellt eftersom det är Hari Raya. Vi konstaterade att de flesta som firar Hari Raya är nog hemma hos släkt och vänner. Precis som vi är under själva julhelgen. Men det var ändå massor med folk, för hälften av befolkningen firar ju inte denna högtid. 
Julia, Emelie och Pär utanför Pavillion, ett shoppingcentrum mitt i KL som blivit utsett till ett av världens bästa och finaste. Och jag är beredd att hålla med. Utanför har man ofta lite olika utsmyckningar, som här en fontän som ändrar färg hela tiden. 
I de flesta shoppingcentrum här i KL har man så kallade Food Courts, och det som ligger i Pavillion är faktiskt ett av de bättre. Mat från hela Asien i en fräsch miljö som jag verkligen kan rekommendera.
Pavillion är ett shoppingcentrum som med Malaysiska mått är ganska dyrt. Faktiskt ganska dyrt för oss svenskar också. Här har man de flesta märkesbutikerna och där är ju priserna lika över hela världen. Men du kan även hitta fynd här, och det finns även butiker med mer humana priser. 
Nu är allt smyckat för Hari Raya. Men en sak som är säker är att Malaysier älskar sina shoppingcentrum. Det spelar egentligen ingen roll om de handlar, de åker dit ändå. Att parkera i garagen i dessa gigantiska center är en prövning under helgerna. Man kan få åka runt ganska länge innan man hittar en ledig parkeringsruta. Och då är ändå parkeringshusen otroligt stora.
Inne i Pavillion är det vackert och det känns också riktigt exklusivt.
Idag ska vi först ner till poolen, sedan blir det konstutställning.
