evalinder

Jag har precis läst Majgull Axelssons roman "Rosario är död". Den var hemsk. Den var vidrig. Den var äcklig. Den fick mig nästan att spy. Aldrig har jag läst en bok och haft så mycket avsmak och äckel inom mig.

Men boken behövs. Den är viktig. Och Majgull Axelsson har gjort det enda rätta, att få upp sexturismens hänsynslösa utnyttjande av barn till ytan. Hur cyniska och sjuka dessa män (oftast) egentligen är visste jag kanske redan, men vi behöver och måste ständigt påminnas. På den bokklubb jag är med i har boken gått runt, och en av medlemmarna sa till mig att jag måste läsa den nu när jag bor i Asien.

"Rosario är död" handlar om barnprostitution på Filippinerna, det land som kanske har mest barnprostituerde. Majgull Axelsson har i boken valt att skildra tre barns öden, varav ett är Rosario som vid 11 års ålder dör på grund av en Österrikisk läkares sexuella övergrepp mot henne.

I boken får vi bekanta oss med Olongapo, som från början var en liten by men efter bara ett antal år växte till en storstad med barer, hotell, nattklubbar, bordeller, massageinstitut. Här startades en stor marknad för barnprostitution. Staden Pagsanjan som blev en stor pedofilstad och under en period var säkert tre fjärdedelar av stadens pojkar prostituerade eller pompoms som de kallades. Nu har givetvis dessa städer uppmärksammats i pressen och den synliga prostitutionen minskat kraftigt.

Efter Vietnamkriget fick de amerikanska soldaterna åka på rekreationsresor till bland annat Thailand och Filippinerna som en form av lön. Väl på plats så upptäckte de vad mycket pengar de hade. Här var allt väldigt billigt och soldaterna började slösa och slänga pengar omkring sig. Naturligtvis slösade man mycket på flickor, och det är här man brukar säga att prostitutionen tog fart.

Det som är mest frustrerande i boken är fattigdomen. Till och med föräldrar blundar för prostitutionen, för det viktigaste är att få mat för dagen. Och i många familjer är flera av barnen prostituerade, allt för att vara med och bidra till försörjningen. Många gånger kunde de få saker, ja till och med små hus av sina hallickar och kunder.

Men det värsta av allt är ändå att de ledande och styrande personerna i städerna och även högre uppsatta i landet valde att blunda för detta. Turisterna är viktiga och därför väljer man att bortse från vissa smutsiga detaljer. Skrämmande är också att det inte finns mycket till trygghet för de här stackars fattiga barnen och deras familjer då till och med poliser och rättsväsendet är mutbara. En sedelbunt från förbrytaren och polisen är nöjd och tyst.

Här i Malaysia finns naturligtvis också prostitution, men inte alls lika mycket och lika synligt som i Thailand och Filippinerna. Men vi har sett det, och jag bli alltid lika äcklad, även om detta då inte varit barnprostitution.

När vi var i Singapore nu senast så stod Emelie vid receptionen och skulle byta en datasladd, då det kom in en västerländsk man i 50-60 årsåldern. Typisk affärsman säger jag så där fördomsfullt. Han hade i alla fall med sig en ung asiatisk kvinna och ville boka ett rum på två timmar. Emelie stod bredvid och bara gapade och sedan blev hon riktigt äcklad hon också.

När vi första veckan här i Kuala Lumpur bodde på hotell inne i KL, så kom det ut en gubbe i rummet bredvid på morgon med två stycken unga asiatiska tjejer. Han själv var en fet äcklig västerlänning. Och jag kan inte rå för att jag blir så himla arg och så himla äcklad varje gång jag ser detta. Jag försöker titta bort, och jag försöker att inte bry mig. Men det fungerar inte. Jag blir bara så himla äcklad.

Och för det mesta är det egentligen inte tjejerna som jag blir så jättearg på. De vill ju ha pengar, och kanske till och med ett bättre liv. Men dessa vidriga män som säkert i många fall har både fru och barn hemma. Nej, fy fan.


Nej, nu ska jag åka till IKEA. Behöver handla lite svenska
matvaror och sedan ska jag göra lite snacks och åka över
till ISKL med det. Emelies Nepalgrupp har möte. Jag ska
vänta på Julia för vi ska sedan se ISKL:s Harry Potter show.