evalinder

Här i Malaysia lider vi med vi våra grannar i Indonesien som drabbats så fruktansvärt av jordskalvet i onsdags. Just nu är dödssiffran uppe i 1.120 personer och över 1.000 till är saknade. Till det kommer alla som är svårt skadade.  I Padang sitter även drygt 300 Malaysiska studenter och väntar på att få åka hem. Och självklart ställer Malaysia nu upp med den hjälp som behövs. Räddningsarbetare har skickats över och staten, företag, banker och andra organisationer gör allt för att samla ihop pengar. En fond har upprättats för både Indonesien och Filippinerna.

Och som jag nämnde igår, så är det som sagt inte bara Indonesien, utan även Filippinerna som behöver akut hjälp. I huvudstaden Manilla är det kaos, och snabb hjälp behövs till alla nödställda efter tyfonen.

I torsdags kväll var jag på tjejmiddag. Det var riktigt roligt då vi alla hjälptes åt att på plats laga Biff Rydberg, blanda drinkar och sedan äta, njuta och diskutera de senaste händelserna under bar himmel i detta underbara tropiska klimat.
Ett ämne som kom upp var givetvis Anna Anka som fått ett så enormt genomslag hemma i Sverige. Helt otroligt! Eftersom inte många av oss följt henne eller ens sett något av programmen så kan vi ju enbart gå på tidningsartiklar mm. Men är det inte så att det egentligen bara är ett land som Sverige som det kan bli första sides rubriker av ett fenomen som Fru Anka? Att det stora samtalsämnet i fikarummen på arbetsplatserna är Anna Anka?!

Varför bli vi svenskar så uppretade på allt som inte följer det normala?

I går hade jag och Julia en "mor och dotter" dag här i KL. Men först var vi på föräldramöte på morgonen. Där fick både Pär och jag tillsammans med Julia höra att hon utvecklats enormt. Jätteroligt!

Efter föräldramötet skjutsade Pär oss till Nilla, en underbar kvinna som bott här i KL i många år. Hon har i flera år arbetat som ansvarig för alla volontärer som hjälper flyktningbarn från Burma. En eldsjäl som inte ger upp i första taget. Nilla gör även kort, otroligt vackra kort som hon säljer och allt går till dessa barnhem. Jag och Julia köpte en hel del kort igår och Julia tycket det var så intressant att lyssna på när Nilla berättade om sitt arbete.

Efter allt nyttigt så startade då vår egen "Anna Anka dag". Vi ringde efter en taxi som hämtade upp hos oss Nilla och därifrån åkte vi till KL:s lyxiga shoppingcenter Pavillion. Där gick vi runt och shoppade lite. Efter det tog vi en lunch på Dôme, en sådan där riktigt lyxig och god, med härliga fruktdrinkar till.

Efter lite till shopping så hoppade vi in i taxibilen igen och åkte till Solaris, som ligger nära där vi bor. Men vi åkte inte hem, utan till vårt stamställe Cu´s & Do´s. (Var även där lite snabbt i torsdags innan tjejmiddagen)  Ett underbart ställe där personalen verkligen tar hand om en. Vi satte oss ner i de sköna behandlingsstolarna med alla kassar efter en urjobbig shoppingrunda. Puh, vad det kan vara jobbigt att vara lyxhustru;)

Jag och Julia tog spamanikyr och spapedikyr, vilket innebär att det är lite extra av allt det sköna. Lite massage både i nacke, på händerna och på fötterna. Vi båda satt där och njöt av allt i fulla drag.

Senare på kvällen orkade vi absolut inte laga någon mat. Och naglarna var så vackra att vi inte ens tordes testa;) Och Linda, ja hon var ju inte här;) Vad gör en handfallen hustru då?

Jo, beställer hem sushi, en favorit som jag kan äta hur ofta som helst.

Idag ska jag, Pär och Julia åka till Petronas Twin Tower där det har ett ställe likt Tom Tits. Ska bli kul. I natt hämtar vi Emelie som varit i Penang och spelat volleyboll.

I morgon söndag ska vi gå på tennis. Malaysian Open. Jag rapporterar mer om det senare.


Pavillion, en ren dröm att gå runt i. Åtminstone tycker Julia det. Själv kan
jag väl vara ärlig och säga att det mesta är för "lyxigt" för min enkla smak;)