evalinder

Det har varit lite si och så med mitt bloggande de sista veckorna. Jag ska försöka skärpa mig och skriva varje dag, men ibland hinner jag inte. Låter kanske konstigt, men jag har de sista veckorna haft fullt upp med allt möjligt. Jag börjar märka att man får passa sig så att man inte blir en utbränd hemmafru;) Jag tycker ibland att jag har lite svårt att tacka nej till allt som dyker upp och just nu känner jag att jag kanske engagerat mig i lite för mycket.

I lördags hade hela svenskgänget här i Kuala Lumpur kräftskiva på svenska ambassad recidenset. Vi var 81 svenskar som sörplade kräftor, sjöng snapsvisor och dansade till småtimmarna. Riktigt roligt. Själv var jag toastmaster och känner av en liten rodnad i min hals efter att ha höjt rösten vid ett antal tillfällen under middagen. Kräftorna hade vi beställt genom IKEA och smårätter stod vi i Sweastyrelsen för. Allt blev riktigt lyckat, en dunderskiva helt enkelt.

I går åkte vi iväg till de hemlösa elefanterna som vi pratat om att göra ända sedan vi flyttade hit. Och det var en riktigt rolig upplevelse. Stället som heter National Elephant Conservation Centre ligger i Kuala Gandah ett djungelområde drygt en timme norr om Kuala Lumpur. Här tar man hand om elefanter som man hittar i de djungelområden som människan börjat skövla eller gjort om till oljeplantage. För om de elefanterna inte flyttas så kan de inte leva det liv i djungeln som de är vana vid.

Vi fick se en film i början hur själva omhändertagandet och flytten av elefanterna gick till och det kan se lite plågsamt ut, men faktiskt det enda sättet att flytta dessa otroliga djur som kan väga upp till 6-7 000 kg. Man kjedjade fast frambenen och gav dem lugnande sprutor och det såg inte så kul ut. Sedan kunde de fraktas på lastbilar och även flodbåtar eller kanske mindre pråmar är mer korrekt.

Just på det här stället verkar åtminstone elefanterna ha det riktigt bra. Man tar hand om dem och ser till att de blir friska och starka. De som sedan klarar av att forslas ut i orörda djungelområden som exempelvis Taman Negara får den möjligheten.


Man lever på donationer från besökare och företag. Även
Malaysiska staten stödjer detta. Allt var väldigt pedagogiskt upplaggt med
filmvisning och informationstavlor om elefanter runt om i världen.


Vi började med att äta på byns enda restaurang som var av det absolut
enklaste slag. Två rätter fanns att välja på, ris med grönsaker eller ris
med kyckling. Vi tog ris med grönsaker och det var riktigt gott. Vi som
åt på restaurangen fick samsas med hundar och katter av det mer vilda
slaget, men de gick inte så nära oss så det gick bra.


Pär ser nöjd ut efter att ha fått lite mat i magen. Alltid när vi varit ute i
djungeln så svettas vi otroligt, luftfuktigheten är enorm och jag kan säga
att för min del har jag nog aldrig tidigare svettats så mycket som just
den här dagen hos elefanterna.


Det var väldigt välordnat och elefanterna såg faktiskt ut att trivas riktigt
bra här, och personalen tog väl hand om dem.


Själva tvättningen verkade elefanterna njuta otroligt av. De trumpetade och
blåste ut vatten samtidigt som de vältrade sig hit och dit.


Och dom är maffiga och stiliga dessa otroligt stora djur.


Sedan var det dags för besökare att mata elefanterna. Julia tycket att det
var riktigt kul. Hon valde ut en elefant som var jämnårig med henne.


Emelie och Julia fick också en liten ridtur.


Sedan var det dags att bada med elefanterna. Här är Pär och Emelie
längst fram och efter ett tag slänger sig elefanten i och alla bara rasar
ihop i en hög.


Suddigt för jag rörde mig och skrattade så mycket, men här är själva
plurret. Elefanten och alla sex som satt på i en enda röra.


Sedan lite tid för kel och lek i vattnet.


Både vi och elefanterna åt massor av frukt.