evalinder

Igår kunde vi på inget sätt undgå att märka att det är regnperiod här. Och att åka till Port Dickson var väl egentligen inte en så där jättebra idé, jo om det hade varit en annan dag, men inte just igår. Åtminstone inte för min del.

Vi åkte iväg efter att ha ätit en sen frukost, med badkläder och den obligatoriska vattenflaskan. Pär sa att det kanske inte är så många västerlänningar där, utan mest malayer och indier, så för min del kanske det var bäst att bära hel baddräkt. För barnen spelar det inte så stor roll om de har bikini och förresten är det det enda badplagg de äger.

Här tar allt mycket längre tid än vad man tror. Som den här resan till exempel, från KL till Port Dickson är det ungefär 60 kilometer, så vi tänkte att det tar väl en timme. Nu tog det inte en timme, utan säkert minst två timmar. Trots att det är 110 på vissa sträckor, gå det väldigt långsamt. Dessutom var det jag som körde och jag ligger inte gärna i fartfilen ännu.

När vi började närma oss Port Dickson kom regnet. Och gud så det regnade, rena skyfallet. Jag kan säga att det verkligen inte är roligt att köra bil när dessa regn uppenbarar sig.

Vi trodde att regnet skulle upphöra efter någon timme, för hittills har det gjort det. Så det första vi gjorde när vi kom fram till den strand vi valt ut var att besöka en restaurang. Runt omkring fanns ett par restauranger av mycket enkel klass samt några stånd som serverade lite olika smårätter. Vi valde en restaurang med tak, i och för sig ett gammalt plåttak, men vi kände att det var ett måste. När vi väl satt ner märkte vi att taket inte alls var tätt, det regnade in både här och där. Men vi var hungriga och tog upp handdukarna och la över oss.

Efter att ha intagit denna  goda mat för endast åtta kronor per portion så ville vi ju bada. Men regnet hade dessvärre inte behagat sluta. På något sätt kändes det som om det tilltog, även vindstyrkan. Men vi betalade maten och gick ner till havet.

Jag valde att avstå, men de övriga gick till omklädningsrummen och bytte om. Jag gick upp och ställde mig under tak tillsammans med ett helt gäng indiska mammor som också väntatde på sina barn och män. Jag tittade ut över havet som säkert i solsken eller klart väder var vackert. Men nu såg både strand och hav inte särskilt inbjudande ut. Men det var fullt av badande barn och vuxna, alla badade de med kläderna på.

Efter badet gick vi en liten promenad längs en massa stånd där de sålde både det ena och andra. Emelie och Julia köpte en tunika respektive ett par shorts. Hon vi handlade av var en himla rolig tjej, hon skämtade och skrattade åt det mesta. Det är något jag upptäckt, att malayerna gillar att skämta och munhuggas lite så där lättsamt.

Vi hade lovat Emelie att vi skulle vara hemma ganska tidigt, så att hon skulle hinna plugga lite. Men det sprack, vi var hemma först vid åttatiden. Och det första vi mötte väl inne i vår lägenhet var en ganska stor kackelacka som på något sätt hittat hem till oss på 27:e våningen. Pär trampade ihjäl den, och nu i natt har vi haft Julia i vår säng, för hon vägrade att sova i sitt rum eftersom hon fick för sig att det var fullt med kackerlackor där också.

Idag är det public holiday här hos oss. Det är Hari Raya Qurban, en muslimsk högtid. Så på alla dessa byggen runt omkring oss är det ingen aktivitet idag, väldigt lugnt och stilla.

Eftersom vädret inte är så bra idag så har vi valt bort elefanterna och ska i stället ägna oss åt att fixa här hemma. I den del där Pär arbetar är det även ledigt på torsdag, state holiday, för då är det Sultan of Selangor´s birthday.


Regn och rusk i Port Dickson


Julia är trött efter en lång dag...

Igår kväll hade vi julmiddag här i Kiara Ville, vårt Condominium. Det var en superhärlig familj från Nya Zeeland som hade ordnat och styrt med det mesta. Den familjen var en av de första som flyttade in i det här condot för så där en tio månader sedan då allt var väldigt nytt här. Men de har bott i Malaysia i snart nio år, och då inte bara i Kuala Lumpur.

Vi hade alltså knytkalas, och alla skulle ta med sig något som var speciellt för just deras land. Jag tog med mig gubbröra med knäckebröd, köttbullar och en julsallad. Och ni skulle se vad mycket mat det blev när alla ställt fram sina anrättningar!. Ja, jag inte beskriva allt, för jag vet inte ens vad allt var för något. Men det var risrätter, köttgrytot, små pajer av olika slag, pizza, pastarätter, frukt i stora mängder och efterrätter från olika delar av världen.

Och vilka var alla vi som var där då? Jo, det var Australienare, Svenskar, Norskar, Skottar, Nya Zeeländare, Amerikanare, Engelsmän, Koreaner, Kineser, Japaner och en och annan Malay. Ett härligt gäng, som alla var väldigt pratglada och trevliga. Vi har ju bott här i condot i snart tre veckor, och flera hade jag aldrig sett tidigare. Men det verkar vara bra folk, våra grannar.

På schemat stod naturligtvis att äta upp maten, men sedan var det lekar, besök av tomten och julsånger. Och en hel del mingel, något som vi säkerligen kommer att vara riktigt proffsiga på efter ett tag, för här minglar man mycket.

Emelie tog en del bilder, som jag visar senare. Kändes faktiskt lite ovant att komma ner till poolområdet och se all julpynt med julgranen i centrum. Jag hade naturligtvis lite fel kläder på mig, lite för uppklädd enligt min familj. De flesta var lite mer lättsamt klädda med shorts och t-tröja. En annan sak som vår familj missade var den obligatoriska tomteluvan, som nästan alla hade på sig. I synnerhet alla asiater, de hade luvor i alla möjliga utformningar, som dessutom blinkade.

Alla barn skulle även ta med sig julklappar, så Emelie och Julia hade naturligtvis med sig två paket. Det roliga är att dessa skulle bytas med andra barn, men vi gjorde tydligen något fel så Emelie och Julia fick tillbaka sina paket från tomten. Gjorde inte så jättemycket, för jag gillade de röda glittriga ljus vi köpt.

Idag ska vi åka till Port Dickson. Ska bli roligt och kul att se lite annat.


Vårt närmaste lilla centrum