evalinder

Igår kväll skulle vi åka och köpa lite prylar till datorn, bland annat färgpatroner och en ny webkamera. Först tänkte vi ta ett köpcentrum nära där vi bor, men efter lite diskussioner kom vi överrens om att vi tar bilen in till KLCC. Kunde ju vara kul att titta på den oerhört eleganta julskyltningen. Sagt och gjort, vi åkte iväg vid sex-tiden.

Nu är det ju så att här i Kuala Lumpur, kan man inte kan räkna med att saker och ting går fort. Särskilt inte under regnperioden, då det ofta kan bli översvämningar och trafikkaos. Förmodligen kan du inte räkna med att det går snabbt under andra perioder heller.

En resa som egentligen bara ska ta cirka 10-15 minuter tog oss över två timmar. Det var fruktansvärt. Bilar, bussar, mopeder stod huller om buller och vi trodde att vi skulle få stå så där hela natten.

Men som sagt, efter några timmar kunde vi då göra våra ärenden. Pär gick till det stora datavaruhuset på massor av våningar och jag, Emelie och Julia gick till ett shoppingcenter för att leta födelsedagspresent åt Pär, hade inte hunnit med det innan, så det blev lite sista minuten.

I morse fick Pär både skönsång och frukost på sängen. Och han blev jätteglad för den fina Indonesien inspirerade skjortan han fick av oss i blåaktig batik.

Ikväll ska vi gå ut och äta en födelsedagsmiddag, Pär har bokat bord på en restaurang som ska vara en av de bästa här i KL.  Gå gärna in och titta på hemsidan: http://www.tamarindrestaurants.com/
Ska bli väldigt gott och trevligt.

Som Ni ser så har det tillkommit en till banner på min sida. Det är min systerdotter Emma som jag berättat om tidigare, som är så duktig på att göra smycken. Och självklart hjälper jag gärna till att sprida hennes alster. Titta, njut och handla.

Nu har jag även haft min engelska lektion och idag satt vi och konverserade i vår nya soffgrupp. Men innan Guni, min lärare kom in, fick vi gå ner till managementkontoret och bråka lite. Guni har nu kommit till mitt hem i snart en månads tid två dagar i veckan. Men fortfarande tar det en evighet för henne att passera säkerhetsvakterna i vårt Condo. Det är ju bra att de är noga och att de inte släpper in folk förrän de fått registrera sig och visat pass eller leg, men efter så många besök borde det gå att göra allt lite snabbare. Det tickar ju dessutom pengar, och min lektion blir kortare.

Så nu har de fotat hennes leg och skrivit in hennes uppgifter i datorn, så förhoppningsvis ska det inte behöva ta så lång tid i fortsättningen. Dessutom verkar Guni ha ett hemskt humör,  hon skällde som bara den där nere i vaktkuren. Lite pinsamt eftersom jag bor här och möter dessa säkerhetsvakter varje dag. Och jag tycker i alla fall att de är väldigt bra och trevliga.

För det fick vi också lära oss igår på vår kulturdag, att ingenting blir bättre av att man skäller eller blir arg här i Malaysia. Att bråka offentligt eller skälla på varandra gillar man inte i den här kulturen.

Nu ska jag ta det lugnt och vila ett tag, kanske möjligtvis gå ner och simma lite i poolen.

I morgon är det lucia. Här får vi nog inte träffa någon.