evalinder

Igår kom vi inte in på nätet på hela dagen, så det blev inget skrivet. Däremot började allt fungera vid midnatt, men då gick jag och la mig. Alla utom Pär har blivit förkylda, vi hostar och näsan rinner. Jag tror att det beror på att vi inte är vana att vistas i denna otroliga hetta ena stunden och sedan i alla luftkonditionerade kalla rum i nästa stund.

För här kör de stenhårt med luftkonditionering i såväl butiker som taxibilar, restauranger och skolor, ja överallt där man går in. Och då börjar man frysa efter ett tag, och sedan när man ska ut igen möts man av en vägg, hettan och luftfuktigheten är enorm.

Nu har vi firat advent vid Molins pool, det var himla kul att träffa lite svenskar. Och vet ni, vi jämtar,  finns överallt. Träffade en tjej som bott här i över fyra år med sin man som jobbar på Ericsson och deras två barn. Hon var från Stugun och kände min kusin Janne och hans ex.fru Doris. Hon hade varit bästis med deras dotter Linda. Ja, världen är liten, är den inte?

I söndags kväll var det dags att fylla på förrådet med grönsaker och frukt. Det gjorde vi på matmarknaden i Bangsar. Och jag måste säga att det är roligt att gå runt där och plocka och titta. Vi köpte en hel del frukt och en del grönsaker som jag egentligen inte vet vad jag ska göra med. Men jag får väl lära mig.

Och lära mig, det ska jag. Nu har vi bestämt att vi ska dela maid med Molins. Den familj som haft henne hittills två dagar i veckan flyttar hem till Sverige till jul. Så direkt efter julhelgerna kommer hon hem till oss två dagar i veckan. Hon ska tydligen vara väldigt bra och hon gör det man säger till henne. De två dagar hon är här städar hon, bakar och lagar mat. Och jag har faktiskt tänkt att jag ska försöka vara med där i köket lite när hon lagar mat till oss för att lära mig.  Enligt Marie så vill även hon lära sig lite om vår matkonst, så det kan bli riktigt roligt.

Jag har upptäckt att alla här, oavsett var de kommer ifrån, är väldigt kontaktskapande och sociala. Idag träffade jag en pappa från Australien som var ute och köpte kläder med sin lilla dotter. De var här på tre år och hade nu varit här i snart tre månader. Det var hans fru som jobbade här, och han var precis som jag är, hemma med barnen. Han hade en stor farm i Australien, och jag sa att jag aldrig varit där, men att vi förhoppningsvis kommer att åka dit. Jag fick hans kort, och vi skulle ringa varandra här och träffas  familjerna. Han var väldigt pratsam, och det passar ju mig.

Efter ett tag stötte jag på en mycket elegant kvinna från Indien, Bombay. Vi pratade en hel del om läget i Indien nu, och hon var mycket rädd, för hon och hennes familj skulle åka hem nu på söndag och stanna någon vecka i just Bombay. De hade funderat på att skjuta på resan, men de visste inte ännu. Men samtidigt ville hon hem och träffa sin familj och sina vänner. Allt kändes oroligt, och hon hade dessutom en vännina som blivit skjuten nu i helgen. Hennes ögon avslöjade all sorg och förtvivlan.

Pär har också en kollega som är från Indien, och de ska också åka hem nästa vecka. Han heter Rawi, och Pär har jobbat med honom i många år. Han var och besökte oss i Norrköping förra året. Rawi, hans fru och deras barn som är ungefär i samma ålder som Emelie och Julia är naturligtvis också oroliga över läget i Indien.

Ja, världen är mindre här, man träffar hela tiden människor från olika delar av världen som har sina egna historier och livsöden att berätta om. Det roliga är också att när jag säger att jag kommer från Sverige, så tycker de att det är så exotisk och spännande. De flesta vill ju naturligtvis höra om vi har snö hemma just nu.

Nu på lördag ska det eventuellt bli en julmiddag här i Kiara Ville, alltså vårt Condominium. Det var en av våra säkerhetsvakter som kom fram till mig när jag väntade på taxi, och frågade om vi var intresserad. Jag frågade vad det innebar, och då berättade han att det är en familj från New Zeeland som försöker få ihop så många som möjligt till en julmiddag vid vår pool. Hur maten och allt annat skulle fixas vet jag inte ännu, men det ordnar sig nog. Här är det ju billigt att beställa mat. Så vi väntar med spänning på nästa steg i detta.

I går hade vi en väldigt stressig morgon. Pär skulle iväg på ett möte tidigt, jag och Emelie skulle också iväg på ett möte och Julia skulle på Hill´s, språkinstitut. Pär åkte iväg, och jag och barnen gick ner till vakterna och bad dem ringa efter en taxi. På vägen till mitt och Emelies möte släppte vi bara av Julia vid Hill´s och sa att hon skulle vänta tills dess någon lärare kom.

När jag kom tillbaka senare vid lunch för att hämta Julia, så fick jag världens utskällning. Man lämnar inte barn här i Kuala Lumpur, det kan hända saker sa de till mig. Jag skämdes ganska mycket, och det var bra att de sa till mig. Nu kommer jag aldrig att lämna Julia själv något mer. Hon berättade om några incidenter som jag inte vill berätta om på bloggen, eftersom mina barn och min kära mamma läser den. Men det var inga roliga saker.

Vill också säga Grattis till Jonas Jacobsson, Norrköpingsskytten som tog Bragdguldet, inte ett år för tidigt, han borde ha fått det för många år sedan. Men vi är många som är glada nu! Stort grattis!

Här nere lite bilder som Emelie tagit i förrgår när vi var runt i Kuala Lumpur City Center, (KLCC)


Julgran som var otrolig vid ingången till Pavilion, ett exklusivt köpcenter


Som ni ser, julskyltning även här..


Här, ett shoppincenter med sju våningar elektronik....


Pär fixar allas mobiler i väntan på oss andra som beställer lite drickbart...


Vårt fruktfat...


Nattbild på vårt pool område...


Jag i dörröppningen till Emelies rum...