Nytt ar, nya tag
Nu har vi firat in det nya aret, 2010. Och ni ska veta att vi firat in det med dunder och brak. Vi har tillsammans med Pars bror Ulf och hans familj firat med en nyarsbuffe' som slar det mesta. har pa Penang i George Toewn har vi firat pa Eastern & Oriental Hotel. och egentligen kan bara bilder visa hur bra vi haft det.
Har ar alla ungdomarna som ar klara att fira in det nya aret. Fran vanster
Mathilda, Jenny, Emelie. Langst fram Martin och Julia.
Har ar de lite aldre nyarsfirarna. Fran vanster Catrine, Ulf, Par och
jag sjalv. Jag ar sa nojd, for jag hade pa mig en nyinkopt tunika som
ar handsydd, och i verkligeheten glittrar den verkligen. Sedan har jag
varit hos frisoren och fatt en inrygg uppsatt. 
Har ser ni min Emelie och hennes kusin Martin som har fatt en vacker
tuppkamm. Bada hade valdigt kul med ballongerna som de andades
in helium och pratade med Kallerost.
Har mumsar Par och Martin av den goda maten. Nar vi kom in till
matsalen fick alla en hatt att satta pa huvudet. Sjalv hade jag ju svinrygg
kunde inte satta pa ig hatten.
Har sitter Ulf och Catrine och njuter av all god mat och den underbara
stamningen. Matihilda har ocksa kul, at sa mycket sa hon fick byta
till ledigare klader.
Det var en fantastisk stamning med masor av manniskor fran nar och
fjarran. Alla samlade ocksa pa ballonger. 
Och har suktar jag er med en del av maten. Jag borjar som alla barn
med det basta, desserterna. Och det har ar da bara en liten del av det
hela. Det var flera bord med bara eftreratter. Och dekorationerna ar
av hogsta klass.
Som ni ser, annu mer efterratter...mums!
Ett stort pepparkakshus fanns ocksa med pa huset.
Naturligtvis behovde vi rora pa oss ibland. Har ar Catrine i korridoren
pa detta otroligt charmiga brittiska kontinentala hotell.
Sedan var det bara att hugga in i maten igen. Och ni ska veta att det
var mangder av allt. Och nar jag sager mangder sa menar jag mangder.
Varmratter i oandlighet...
Till och med serverings och restaurangfolket hade lika kul som vi hade.
Jenny och Emelie firar med hattar och cool undehallning i form av
ett band som spelade massor av ABBA musik. Sjalklart var vi uppe
forst pa dansgolvet da.
Happy New Year!
Just nu sitter jag i en svit pa cirka 300 kvm i George Town. Nar vi bokade detta hotell sa var det fullbokat, och det enda som fanns kvar var denna otroligt vackra svit, som mera paminner om en riktigt stor gammal kontinental vaning. Och jag tycker att det kanns riktigt lyxigt att avsluta det gamla aret och starta det nya aret pa Eastern Oriental Hotel, samre kunde det vara.
I dag akte vi fran Cameron Highlands vid tiotiden. Innan vi akte sa kopte vi naturligtvis jordgubbar och tittade pa odlingar av bade te, gronsaker och frukter. Det ar enorma vyer och ett fantastiskt landskap. Och som jag skrev igar, frisk och sval luft.
Nar vi kom fram till George Town sa slappade vi ett tag vid poolen innan vi gick ivag ut pa stan och at en underbar indisk maltid pa restaurang Maharaj. Ett stalle som jag verkligen rekommenderar om man gillar indiskt.
I morgon ar det nyarsafton och da ska vi forst ligga vid poolen, sedan blir det en tur runt China Town. Darefter ar vi nagra som ska gora oss vackra och ga pa manikyr, pedikyr och wash & blow. Darefter ar det nyarsmiddag pa hotellet med underhallning. Eftersom vi bott pa det har hotellet tidigare sa vet jag att maten ar super.
Jag vill ocksa passa pa att onska Er alla ett riktigt Gott Nytt Ar!
Har nere ar det lite bilder fran vart julfirande och var Malaysia Tour.
Har ser ni vart julbord med kalla ratter. 
Och har ar vad vi fick till nar det galler varma ratter.
Och har har vi dukat med julljus och svensk duk. Men det var tydligen
en sommarduk upptackte vi. Men, men..
Vi at och hade faktiskt fatt till en riktig julstamning, trots att temperaturen
utomhus sakert lag runt 30 grader. Och jag at massor av prinskorv. Och
vet ni, Catrine hade till och med tagit med sig Jamtlandsk ost. En battre
jul kunde vi inte fatt. 
Julgran har vi naturligtvis ocksa.
Har ar bada familjerna Linder ute pa shoppingtur i KL.
Emelie, Mathilda och Martin inne i KLCC.
Har ar vi ute i djungeln och badar i vattenfall. Jenny, Mathilda och
Emelie trotsade strommar och simmade over pa andra sidan.
Har var vi ute pa djungel trekking och hade precis kommit till hogsta
toppen. Svettiga som aldrig forr, men lyckliga. Har ser ni hur nojda
Martin och Emelie ser ut.
Alla utom jag gick naturligtvis ocksa Canapywalk, har svingar Julia hogt
uppe bland tradtopparna. Jag ar for hojdradd for detta och fick sitta pa
marken med guiden.
Har ar det jattemysiga pensionatet som vi bodde pa i Cameron
Highlands. Har uppe i bergen har de verkligen fantastiska odlingar.
Och dessutom massor med blommor, som annars ar sa ovanligt i
ovriga Malaysia.
Malaysian Tour
Just nu ar det underbart, atminstone tycker jag det. Den andra familjen Linder tycker kanske inte precis som jag gor. Och vad ar det da jag tycker ar sa underbart, jo den kyliga luften har i Cameron Highlands dar vi just nu befinner oss. Har ar inte fuktigt och inte stekhett utan frisk harlig svensk sommarvarme. Ett ganska skont avbrott fran den fuktiga och haftiga varme som det alltid ar i Kuala Lumpur och ovriga Malaysia. Den andra familjen Linder vill ju da kanske mest ha den dar kvalmiga varmen.
I natt sover vi pa ett litet mysigt pensionat har i Cameron Highlands. Har nyss atit en god indisk middag pa bananblad helt enligt traditionen, till det drack de flesta Mango lassi.
I morgon bitti aker vi vidare till Penang och Georgetown dar vi ska bo pa det anrika Eastern Oriental Hotel. Dar firar vi aven nyar och har bokat nyarsmiddag pa hotellet. Ska bli riktigt gott.
Men vi har inte bara slappat. I gar var vi pa djungeltrekking, en ganska svettig historia. Vi har aven badat i vattenfall och akt pa nattsafari. Och nattsafarin var ett kapitel for sig. Har aker den andra familjen Linder fran Sverige for att uppleva vilda djur i djungeln, och vad far de se? Jo, kossor i massor. Lite obehagligt ocksa, for det verkade som om korna var mat for att locka till sig andra djur. En fruktansvard syn fick vi da vi sag en fastbunden ko med avbiten svans.
Till alla er som undrar sa mar alla bra, och vi har det underbart. Och i morgon ska jag forsoka lagga in lite bilder ocksa. Bade fran Malaysia tour, men ocksa fran vart julfirande i Kuala Lumpur.
http://www.e-o-hotel.com/eoh/index.htm
God fortsattning!
I gar kom familjen Linder fran Vasterhaning hit. De var sjalvklart mycket trotta men pa valdigt bra humor. Vi at ingen julmat utan vandrade ner till var mycket lokala indiska restaurang dar vi at allt fran roti canai till tandori chicken. Mycket gott och kanske en smula annorlunda for tva svenska familjer pa julaftons kvall.
I dag ska vi slappa lite vid poolen, sedan dukar vi upp med ett svensskt julbord. Atminstone sa pass mycket som vi lyckats fa tag i. V-h ganget hade med sig massor med godsaker och lite av det ska sjalvklart fram idag. Men nar vi kommer till falukorven, sa sparar vi den till ett senare tillfalle. Den delar vi inte med oss av.
Hoppas att ni alla haft en riktigt skon och god jul.
Julafton
Tänk att det är andra julen som vi firar här i Kuala Lumpur. Tiden rusar verkligen fram. Just nu är klockan strax efter åtta och det är bara jag som är vaken. De andra ligger och sover, men ska snart bli väckta av mig.
Vi ska nämligen gå ner och ta ett julaftonsdopp i poolen. Det låter väl härligt! Simma några längder medan vi studerar palmerna runt omkring oss. Sedan ligger vi kanske och lapar lite sol, innan vi börjar med dagens sysslor.
I eftermiddag ska vi hämta den andra familjen Linder på flyget. Och antagligen är de så trötta, så själva julmiddagen får vi skjuta upp till i morgon. Men det gör ju inte så mycket, för här firar man den 25 december, som på så många andra platser runt om i den kristna världen.
Jag ska försöka uppdatera min blogg, men det kan vara lite si och så med internet. Den 27:e åker vi till djungeln och Taman Negara, därefter blir det ett kort stop i Cameron Highlands. Nyår firar vi på E O Hotel i Georgetown i Penang och efter det ska vi lata oss på Pangkor Island.
Jag vill också passa på att önska Er alla
Snart är det jul
Men en sak som jag trodde att jag skulle få tag i var julskinka. Ett måste på julen tycker jag. Men tyvärr har jag inte fått tag i någon. Den kines som jag fått tips om som säljer julskinka har inte kvar sin verksamhet längre. Så jag funderar på att med brustet hjärta ta kalkon istället.
Fast å andra sidan, så mycket mat behöver vi ju inte, för vi är ju inte hemma så länge innan vi ska ut på Malaysiaturné med den andra familjen Linder som kommer nu på torsdag. Så det blir bara ett litet julbord. Kanske kompletterar jag med någon Malaysisk specialité.
I morgon ska jag och Camilla, en kollega på tidningen Snofida, åka och intervjua en clown här i Kuala Lumpur. Jag har själv aldrig sett honom uppträda, men enligt de som var på Skandinaviska föreningens julfest, så var han väldigt bra. Dessutom en spännande person som också anordnade djungelvandringar för barn vid sidan om. Ska bli spännande och höra hur livet som clown är här i KL.
Blev inget Bangkok
Det belv inget Bangkok i helgen. Lite trist, men vi får ta det en annan gång.
Så vi har varit hemma här i KL och njöt av den vackra julskyltningen. Ni skulle bara se. Den är enorm! I går åkte jag, Emelie och Julia ner till Bukit Bintang. Väl där, så skildes vi åt ett par timmar. Emelie skulle träffa några kompisar, och jag och Julia gick först på Dôme och åt en lunch och sedan gick vi två på massage.
När vi träffade Emelie igen på Pavillion hände en roligt sak. Ett par började ropa på mig, på svenska; "men där är ju du, vi känner igen dig" Vi känner igen dig från din blogg"! Helt otroligt egentligen.
Naturligtvis stannade vi och pratade och det visade sig att de hade läst min blogg och nu var de på semester här i Malaysia. Och ni ska veta att jag blir så glad och faktiskt lite stolt också. Och att sedan mötas i denna faktiskt ganska stora stad är ju ett sammanträffande som heter duga!
De var jättetrevliga och vi pratade om hur de upplevde detta land och hur vi trivs. Sedan tipsade vi om några leksaksaffärer där de kunde handla julklappar till barnbarnen. De skulle nu åka vidare till Langkawi och därefter till Australien om jag nu inte förstod det hela fel. I januari är de tillbaka i KL och då föreslog jag att det kunde höra av sig, kanske kan vi äta en middag ihop.
Idag ska jag åka till IKEA och försöka hitta julgransbelysning, för vår gamla fick vi kasta. 
Julgranarna är många inne i dessa otroliga köpcentrum. Här är Pavillion, där de också ofta har
underhållning i form av musik eller mingel av olika slag.
Avsked är aldrig kul
Emelie berättade att i hennes grade flyttar 12 stycken. Så idag efter skolan ska hon åka till Sunway Lagoon med ett gäng Japaner och Koreaner som flyttar. Emelie och hennes franska kompis Kensa är de enda från Europa. Och idag är Emelies sista dag i skolan före jullovet kan man säga. I morgon är det en extradag för de som behöver göra om prov, och det behöver inte Emelie, så hon ska sova över hos Kensa inatt. På torsdag har både Emelie och Julia julavslutning, och sedan väntar ett långt och välbehövligt jullov, den 11 januari börjar de igen.
Vi startar jullovet med att åka en sväng till Bangkok på torsdag. På måndag kväll kommer vi tillbaka hit till KL för att förbereda lite inför stora släktinvasionen. Men vi tar det lugnt, ingen julstress här inte.
Direkt efter styrelsemötet åkte vi i styrelsen ner till Plaza Mont Kiara och en indisk restaurang som heter Khaana Peena. Där mötte ett helt gäng "damer" upp. Marie, Karin och Cilla hade naturligtvis sagt till vilka som de ville ha med och Anki och Karin Li stod för administrationen kring det hela. Det blir ju så att vänkretsen blir ganska stor efter ett par år här i Kuala Lumpur, och alla vill ju säga hej då.
Alla mina bilder blev fruktansvärt dåliga och suddiga. Här är i alla fall Marie, som blev väldigt glad över presenten, två stycken skålar i kinesisk stil. Känns jättekonstigt att Marie nu flyttar hem till Sverige igen. Även om vi inte har umgåtts så mycket här, så har jag ändå haft Marie som en trygg person att ringa om jag undrat över något. Jag fick kontakt med Marie redan innan vi flyttade via hennes blogg och de sista veckorna innan vårt flyttlass gick så blev hon bombarderad med frågor av mig.
Till höger ser ni Cilla som visar upp de vackra skålarna. En av skålarna är nyare och den andra är antik. Cilla som varit vår ordförande i Swea det sista halvåret är en otrolig människa som verkar ha massor med energi. Hon har verkligen gjort avtryck i Swea genom sitt härliga och öppna ledarskap. Här står hon bredvid en kollega i MASBA, Malaysian Swedish Buisness Association, en organisation som hon också varit väldigt aktiv inom.
Stackars Karin, vilken dålig bild. Här sitter i alla fall Karin i mitten med Eva till vänster och Harriet till höger. Karin har också varit en stor tillgång för Swea genom sitt arbete i valberedningen, program och med Sweaprodukter. Karin är den enda person jag känner som flygit från Kuala Lumpur till Siem Reap i Kambodja utan eget pass. En rejäl bedrift för en ordentlig jurist.
Efter Emelies och Julias skola åkte vi till Sri Hartamas och ägnade oss åt de sista julklapparna till Östersund som måste skickas idag för att hinna fram till julafton. Förhoppningsvis. Vi passade då också på att njuta lite av livets goda. Emelie var på helkroppsmassage och jag och Julia tog maniky och pedikyr på ett jättebra ställe vi varit till ett par gånger, Creative Nail Boutique. Där får man sitta länge i sköna fotöljer och en pysslar med händer och armar medan en pysslar med fötter och ben. Bara att njuta!
Jag ser inte riktigt klok ut, men vad gör det. Jag har haft en underbar stund och sitter nu i torken (som jag och Julia kallar det). Här får man sitta en stund när allt är klart för att naglarna ska torka ordentligt.
Oftast sitter man på rad här ute och snackar och fnissar inna man ger sig ut i vimlet och visar upp sina nymålade och vackra naglar. Den här vanan kommer att bli svår att vänja sig bort ifrån den dagen vi flyttar hem till dyra Sverige. Så som med allt annat här, det är bäst att passa på.
Idag ska jag ha en liten lunch här hemma. Sedan ska jag till Lottie på redaktionsmöte.
Lucia kom till KL också
I går kväll åkte jag och Julia ner till Damai Condominium, där vi mötte Karin, Anna och Maria från Sweas styrelse. Vi hade nämligen den stora äran att få förbereda ett riktigt luciafirande. I luciatåget gick barn från Svenska skolan, och självklart sjöng de alla de sånger som vi är vana att höra en kväll som denna.
Vi höll till på Damais poolterass och jag tycker nog att vi fick till en riktigt bra julkänsla, om man nu inte tittade ner. För då möttes man av denna vy, som kanske inte är så vanlig den 13 december hemma i Sverige. Och egentligen var vi nog några som gärna hade slängt oss i poolen, för det var riktigt svettigt i går kväll. Och faktum är att det trots regnperiod har varit ett strålande väder den sista tiden. Klarblå himmel och runt 35 grader. 
Lussekatterna hade Karin beställt från ett konditori här i Mont Kiara, och de smakade underbart. Anna hade även köpt pepparkakor och julmust från IKEA. I år säljer inte IKEA glögg, så den uppgiften fick Karin och jag dela på.
Trots värme så fick man i alla fall lite luciastämning tycker jag. 
Lite suddigt i lucianatten, men de här fyra små tärnorna längst till höger var de absolut sötaste. De gjorde lite som de tyckte själva, och blev de sugen på att springa fram och ge mamma en puss, ja då gjorde de det.
I lördags firade vi naturligtvis Pär som fyllde år. Och som vanligt när man fyller år i familjen Linder så får man välja vad man vill göra. Pär ville åka till eldflugorna eftersom han inte gjort det tidigare. Och självklart följde vi med, och precis som förra gången jag var där så var det en otrolig upplevelse. 
Här står vi och väntar på vår tur att kliva ombord på roddbåten. Som ni ser så blir det verkligen svart på kvällen här i Malaysia. Tyvärr går det inte att ta kort på det här äventyret.
I går kväll åkte Pär till Tokyo på möten. Han kommer hem på torsdag kväll och då åker hela familjen till Bangkok, där vi ska turista, äta gott och shoppa. När vi kommer hem från Bangkok är det bara någon dag kvar till Pärs bror med familj kommer hit. Och det ska bli så kul att äntligen få visa dem vårt Malaysia, för då ska vi ut på en riktig turné runt hela detta underbara land.
Botanical Garden och 2012
Som allt annat i denna världens nyaste och modernaste "huvudstad" är allt oerhört kliniskt och genomtänkt. Jag har i tidigare inlägg skrivit om Putrajaya, men oavsett vad man tycker om denna enorma "skrytbyggestad" så kan jag inte låta bli att tycka att mycket är imponerande och vackert.
Väldigt mörkt kort på Pär. Vi startade i alla fall med att äta en riktigt god
lunch på Putrajaya Seafood Restaurant. Den ligger så vackert precis
vid sjön och med en verkligt god meny. Bäst är de självklart på fisk-
och skaldjur, men deras kyckling i citronsås är också en hit.
Julia och Emelie väntar på maten, Julia sover inte, hon har ljuv musik
i örat och njuter av fulla drag.
Min kära familj, Julia, Pär och Emelie i början på vår vandring i denna
otroligt vackra trädgård. Det blev ganska svettigt efter ett tag, för igår
var det 36 grader här hos oss.
Som överallt här i Malaysia så var det välordnat och prydligt. För oss
som inte är särskilt duktiga på vad växter och träd heter så är dessa
skyltar till stor hjälp.
Den här Palmen är lite rolig. För massor med år sedan fick jag och
Pär en present av Lasse, min systers man, som varit i Malaysia på
semester. Den såg ut så här och var i trä, då visste jag inte att det
fanns palmer som såg ut så här. De är ungefär som en solfjäder.
Den här palamen som ursprungligen kommer från Madagaskar,
kallas också för turistpalmen. Detta för att längst nere där själva
bladen slutarså samlas det vatten, och för en törstig djungelvandrare
som har slutpå eget vatten kan detta vara en törstsläckare. Denna
palm finns på många ställen här i landet, även i Kuala Lumpur.
Här är själva palmdelen av trädgården. Jag lärde mig att runt om i
världen finns det cirka 2 500 olika palmsorter, en del mer vanliga och
en del väldigt ovanliga.
Jag brukar alltid ha myggmedel med mig i väskan, men igår hade jag
naturligtvis bytt väska och i den låg inget. Och här var det rejält med
små irriterande terrorister som åt på oss. Pär poserar bland palmerna.
Senare på kvällen igår skulle Emelie på fest hem till en klasskompis som fyllde år. Pär, jag och Julia gick på bio. Vi såg 2012 och alla vi tyckte att den var jättebra. Den har ju fått lite blandad kritik både i tidningar och bland vänner. När vi åkte hem så pratade vi om den kända domedagsprofeten Nostradamus som redan på 1500-talet sa att världen kommer att vara med om något liknande som filmen år 2012. Nu var ju mycket av hans profetior ganska grumliga, men han hade ju rätt om första världskriget som han förutspådde så där 400 år innan. Så frågan vi ställde oss igår var om han har rätt om 2012? Återstår att se!
Bion var på Tropicana Citymall, ett väldigt nytt shoppingcentrum. För
att vara i Malaysiska mått också ganska litet med sina fyra våningar.
Men nytt och fräscht, dock verkade det som om allt inte öppnat ännu.
Idag ska vi gratta Pär som fyller år. Just nu sover han och ska få göra det ett tag till innan vi sjunger upp oss. Sedan blir det plugg för Emelie och kanske även lite för Julia. I kväll ska vi åka till Kuala Selangor och först äta rejält med skaldjur och sedan ta en båttur och titta på eldflugorna. Jag och Julia har gjort det tidigare, men inte Pär och Emelie.
I morgon är det lucia. Jag undrar om hon skrider fram även här i Kuala Lumpur?
Public Holiday
Idag är det nämligen Public Holiday för alla som jobbar och går i skolan i Selangor, för Sultanen har födelsedag i dag. Och precis som vanligt är det massor av annonser i morgonens tidning där man vill gratta och hylla. Och det är inga dåliga företag som idag har slagit på stort med helsidor i fyrfärg, utan det är allt från stora banker till de absolut mest kända företagen här i Malaysia. Dessutom har man en hel bilaga om honom också. Och enligt alla man pratat med så är han en väldigt populär Sultan, varm och omtänksam mot alla.
Jag skrev i ett tidigare inlägg om namn och titlar i Malaysia. Och som sagt, här har man inte namn som vi hemma i Sverige, korta och lite trista, möjligtvis ett extra förnamn eller ibland också två efternamn för att man vill ha kvar sin identitet när man gifter sig. Nej då, här slår man på stort även när det gäller den saken.
Så här tituleras vår sultan om man skriver ut allt:
His Royal Highness Sultan Sharafuddin Idris Shah Alhaj
Ibni Almarhum Sultan Salahuddin Abdul Aziz Shah Alhaj
Och här är lite till som ska stå med:
D.K., D.M.N., D.K (Terrengganu) D.K (Kelantan), D.K. (Perak),
D.K (Perlis), D.K (Negeri Sembilan), D.K. (Kedah),
S.P.M.S, S.S.I.S., S.P.M.J
Så när det kommer till namn, så känner man sig fattig som svensk!
Och till vår Sultan säger jag:
Daulat Tuanku, Salutations & Heartest Congratulations!
I går kväll var vi på ett stort shoppingcentrum här i Kuala Lumpur (1 Utama) och handlade julklappar till mina syskon, syskonbarn och föräldrar, samt Pärs mamma. Något som alltid är lika svårt, men alltid lika roligt. Vi hittade det mesta, utom en sak till lilla Olle, den ska vi ska köpa idag. Vi har kommit på en klockren julklapp till honom, som finns på ett annat ställe.
Annars är det rätt okey här i Kuala Lumpur. Vädret har varit underbart i flera dagar, klarblå himmel och cirka 35 grader. Just nu när jag tittar ut har solen precis börjat stiga upp och det lyser otroligt vackert på alla skyskrapor runt omkring och utsikten från 27:e våningen är magnifik.
Vår premiärminister är på stadsbesök i Thailand och förhoppningen är att Malaysia ska hjälpa till att skapa lugnt i de mest oroliga delarna i södra Thailand. Idag kan man också läsa att vår Premiärminister Datuk Seri Najib Razak hela tiden uppdaterar hans Twitter och Facebook så att alla vänner, fans och kollegor kan följa honom. Och han är populär, på bara tre veckor har han fått över 500 000 fans på sin sida. Ett av hans senaste middags status där han talade om att han precis avslutat en inspelning av en special video och intog för stunden "chicken rice" fick 132 kommentarer och 156 personer hade skrivit "gillar". Så många kommentarer får aldrig jag.
Och det här med kommentarer, jag vill naturligtvis tacka er alla som kommenterar på min blogg. Jag blir oerhört glad ska ni veta. Att sitta här i Kuala Lumpur och få hälsningar är fantastiskt. Men det roliga är att jag den sista tiden upptäckt att många av mina läsare inte vet att man kan kommentera.
Och Lotta, som kommenterade igår och konstaterade att det är ganska precis ett år sedan hon var här och hälsade på; Lotta vi tänkte på det också häromdagen. Tiden rusar iväg...och du ska veta, vi blir kvar ett tag till. Åtminstone om vi själva får bestämma. Vi trivs!
Och en liten sak till. I går bokade vi en resa till Bangkok nästa helg, en kort trip från torsdag kväll till måndag eftermiddag. Lite shopping och lite turistande. Bäst att passa på!
Så här såg det ut på 1 Utama igår kväll, julsmyckat och vackert!
Emelie som hela tiden behövde påminnas om att det inte var till henne
vi shoppade, utan till kusinerna...
Emelies och Julias favoritabutik "Forever 21".....och faktum är att jag
också ibland hittar kläder här....alltid 21!
En liten paus på Coffee Bean är också ett måste. Fast här väntade vi
också på Pär som skulle ansluta efter jobbet.
Och jag fick också lite vila...
En underbar morgon - igen!
I morse tog jag en promenad runt Mont Kiara och Solaris. Så underbart det var, solen sken och luften hade ännu inte blivit alltför het, utan allt var precis perfekt. När jag på slutet gick förbi vår härligt enkla (hål i väggen) indiska restaurang som ligger väldigt nära vårt condo kom jag på att jag kanske skulle överraska Julia med en god fruktost. Julia som blev förkyld när vi kom hem från Kambodja är hemma från skolan. Sagt och gjort, jag beställde hennes favorit, roti canai, och bad att få allt i en påse. Medan jag väntade satte jag mig och tog en iste. Runt omkring mig satt indier, malayer och kineser som drack sitt morgonkaffe, några med roti canai till, och jag riktigt kände hur underbart livet är. Ingen stress utan bara ett stort lugn som gör att jag verkligen ser allt jag vill se och som jag tidigare egentligen aldrig såg. Då hade jag bara bråttom. Bråttom till nästa plats, till nästa måste.
I dag har Emelie sin första exam innan jullovet, i matte. I morgon har hon två exams i world studies och science, och sedan nästa vecka har hon i resen av sin ämnen. Riktigt tufft och just nu är det bara plugg som gäller. Och jag vet att hon räknar ner dagarna till jullovet och att få sova som är ett av hennes absolut största intressen.
Här nere kommer lite bilder från Angkor Wat Marathon i helgen. Fotograf är Hampus Molin.
Nu syns bilderna! Blev något fel när jag laddade upp dem tidigare!
Här är hela glada familjen Linder samlad framför Angkor Wat templet innan loppet. Pär spang en mil och jag, Emelie och Julia sprang fun & run 3 km. Det trista var att Julia blev knuffad bara några meter efter start och skrapade upp båda knäna rejält. Direkt efter loppet blev hon omplåstrad av sjukvårdare. Pär sprang riktigt bra och var bästa svensk av de svenskar som sprang milen. Han är ganska vältränad nu förtiden, i måndags kväll hade Siemens en tillställning på Sime Darby här i KL och då fick han pris för att han i juli varit bästa Siemenslöparen på det lopp som Siemens arrangerade här i Kuala Lumpur. Kul för honom!
Här är starten på milloppet. 
Och här är innan starten på "fun & run", Emelie, Julia, jag och en liten bit av Sara syns.
Startsignal och startskott snart.
Jag och Julia precis innan målgången. Nu syns det inte på bilden, men Julia hade rejält blodiga ben.
Måste också visa en stilstudie på Marie Molin som var en riktig elitlöpare. Jag tror, om Hampus räknade rätt,
att hon blev bland de fyra-fem bästa damerna på milen med sina 45 och någonting minuter, exakt tid har jag inte.
Det som var så roligt på detta lopp var att publiken var så underbar. De ropade och hejade som bara den. Och i detta lopp var också alla med, oavsett om du har en proffsig utrustning eller ej. Här ser ni en tjej som sprang i vanliga byxor och flip-flop. Det var många av lokalbefolkningen som sprang barfota eller med sandaler. 
En nöjd Pär efter målgången, han sprang sin mil på 44.10. 
Och en Marie som ska vara riktigt nöjd! Sandra Bäckström bredvid som också kommit i mål efter 5 km.
Elisabeth Bäckström, också nöjd efter att ha sprungit milen under en timme som var hennes mål. Hon sprang in på 58 eller 59 minuter. Elisabeth och min mamma växte upp tillsammans i Marieby, den by där Pär och jag gifte oss. Elisabeths mammas familj och min mammas familj umgicks. Och nu träffas vi i Kulala Lumpur...är inte världen ganska liten...
Så här glad var Anki efter att ha sprungit en mil på drygt en timme utan att gå en enda gång! Bredvid står hennes dotter Anna som sprang 5 km, i ett mycket bra tempo. 
Här står jag och Emelie och väntar på Pär och Julia som är och får Julias knän omplåstrade.
Hem till hotellet åkte vi naturligtvis tuk-tuk. Här i Siem Reap hade de mopeder i stället för cyklar. Vi var alla glada och nöjda. Och vi som sprang 3 km kände att vi till nästa år kommer att öka på vår sträcka. Mersmak;-)
Kambodja
Det var flera svenskar från Kuala Lumpur som den här helgen skulle springa Angkor Wat Half Marathon, men de flesta kom på lördag morgon medan vi och familjen Molin åkte redan på fredag morgon. För oss kändes själva resan till Kambodja som det viktigaste och då att få uppleva tempelstaden Angkor.
Men löpartävlingen gick väldigt bra för de flesta, framförallt för Pär och Marie som på milen blev bäst bland svenskgänget. Pär sprang på 44,10 och Marie på 45 någonting. Otroligt bra tid för Marie som kan räkna sig till en riktig elitmotionär. Jag, Emelie och Julia som egentligen inte tänkt springa, lunkade runt 3 km. Emelie sprang fortare och jag och Julia fick ta det lite lugnare eftersom hon blev knuffad i starten och skrapade upp båda knäna.
Kambodja eller om jag ska vara formell, Konungariket Kambodja gränsar till Thailand i väst, Laos i norr och Vietnam i öst. Vi var i Siem Reap som ligger i norra kambodja.
Första intrycket av Kambodja är att det är ett sargat land som varit med om mer än de förtjänar. Redan på 1400-talet invarderades Kambodja av Siam (Thailand) och efter flera århundraden av totalt förfall blev Kambodja 1863 ett franskt protektorat som en del av det franska Indokina.
När man vandrar runt i Siam Reap där vi var så ser man tydligt spår av fransk kolonialstil, särskilt i kvarteren kring restauranggatan Pub Street där det vimlar av färgglada hus med franska balkonger. Otroligt charmigt.
Men man ser också att Kambodja inte återhämtat sig från alla occupationer och krig. Japanerna ockuperade landet under andra världskriget, men 1953 blev Kambodja ett självständigt land. Under Vietnamkriget bombade amerikanarna Kambodja för att försöka hinda den nordvietnamesiska armén och FNL gerillans operationer i landet. Ofta tänker man bara på Vietnam när det gäller drabbade länder under andra världskriget, men Kambodja var också ett av de värst drabbade. 1970 tog Lon Nol makten i Kambodja efter att ha störtat kungen och utropade khmerrepubliken. 1975 intog Röda Khmererna Phon Penh och intog sitt blodiga styre. 1979 invarderade Vietnam landet och drev ut khmererna på landsbygden.
Så detta är ett mycket härjat land som fortfarande lider av sin historia. Det är mycket fattigt och man möter hela tiden tiggare och framförallt barn och kvinnor som säljer allt mellan himmel och jord på gatorna.
Kambodja lider ockå av att nästan hela landet är fulltav minor efter alla dessa krig och invasioner. Varje år dör och skadas åtskilliga människor. Så sent som 2007 dödades 38 personer och 170 skadades. Och en vanlig syn på gatorna är barn och vuxna med amputerade armar och ben.
Det lopp som vi under söndagen sprang, Angkor Wat Half Marathon, är också ett välgörenhetslopp just för alla som skadats av dessa förskräckliga minor.
Här är flyget som tog oss till Siam Reap. Vi flyger ofta med Air Asia
när vi gör våra privata resor här. Billigt och bra.
Här ska vi in till visa- och passkontroll. Marie, Hasse, Hampus och Emelie
förbereder sig genom att leta reda på alla papper.
Här väntar vi på att vår skjuts till hotellet ska komma och hämta upp
oss. Här i Kambodja är det högertrafik och i Siam Reap var trafiken
väldigt lugnt och sansad. Många cyklar och mopeder.
Hotellet som vi bodde på var en riktig pärla, Angkor Bohpa hotel, och
det var en idyll fylld vackra planteringar och kreationer.
Restaurangen bjöd på väldigt god mat, och jag tror att den också var
populär bland de som inte bodde på hotellet, för varje kväll kom det
busslass med folk som skulle äta.
Det var många små gångar och valv som gjorde att hotellet såg ännu
mysigare och ljuvligt ut.
Här är Pär och mitt rum som i och för sig såg likadant ut som Emelies
och Julias. Det var ganska mycket mygg så vi sov med nät över oss.
Efter lite lunch och vila vid poolen så åkte vi ut på en första utflykt
tillsammans med familjen Molin. Vi tog en buss en bit utanför Siam Reap
för att sedan åka båt till de flytande byarna. På vägen dit åkte vi förbi
vanliga hus där lokalbefolkningen bor. Vissa av husen var mycket sköra
och måste ha varit ganska utsatta om det skulle komma ett oväder.
Här sitter jag och Emelie på båten, vattenvägen som båten åkte brukar
också under de torra perioderna fungera som bilväg?!!. Naturligtvis är
vatten här också ett måste, fast just när vi var här var det svalare än
vad vi är vana vid hemma i Malaysia.
Hampus och Amanda som tyckte att den här båtresan var jättespännande.
Hampus fick till och med köra båten på hemvägen, coolt.
Den första byn vi kom till var Vietnamesisk, där många var släkt
till de som flydde hit under kriget. Jag har faktiskt aldrig sett något
liknande i verkligheten och det var en otroligt stark upplevelse. Vår
guide berättade att de flesta här lever på fiske och att sälja saker till
turister. De dricker vattnet direkt ur sjön, vilket får en att åtminstone
tro att en och annan inte alltid mår så bra i magen. Det var väldigt
enkelt och hela tiden möttes vi av andra båtar där de ville sälja på
oss allt från läsk till att bli fotograferad med en orm. På något sätt
blir man lite illa berörd när man åker till ett sådant här område och
det är svårt att komma ifrån de starka intryck man får.
Och som sagt, det gör jätteont i mitt hjärta när jag möter alla dessa
barn som tigger från morgon till kväll. Vår guide berättade att de flesta
föräldrar också väljer bort skolgång och i stället skickar ut barnen för
att sälja varor eller tigga. Det är ett ganska farligt ställe att bo på för
främst alla barn, men egentligen för alla. Här finns både farliga ormar
och krokodiler. Det är heller inte helt ovanligt med drunkningsolyckor.
Stannade på ett ställe och fick då se krokodiler.
Och här några roliga fiskar som blev totalt spattiga när de fick mat.
Vi stannade på ett ställe där vi kunde köpa skrivböcker och pennor.
Vi besökte därefter en flytande skola där vi lämnade över alla
skrivhäften och pennor som vi och Molins hade köpt.
Här är familjerna Molin och Linder på ett gruppfoto med de elever som
var på skolan just när vi besökte den. Och jag måste säga att trots att
de här barnen lever i fattigdom så är de så glada och positiva. Man får
lite perspektiv på tillvaron.
Här en lycklig Hampus som med säkra händer styrde båten hem till
sin hamn igen.
Dagen efter, tidigt på morgonen, var det då dags för det absolut häftigaste.
Besök i den gamla tempelstaden Angkor. Denna historiska plats som
man läst om så mycket fick vi då äntligen se i verkligheten. Och jag
kan säga att jag förstår att detta är en av världens största turistattraktioner.
Här inne på området finns 72 ruiner och 1000 mindre lämningar, och totalt
är hela området 24 km från öst till väst och 8 km från norr till söder. Angkor
Thom som är själva centrum är omringat av mur och vallgrav. Här har vi
det mest kända templet Angkor Wat i bakgrunden som tillsammans med
Bayon är de mest kända.
Här går vi tillsammans med vår guide som var otroligt kunnig och kunde
allt om denna ruinstad och väldigt mycket om sitt lands historia. Här i
Kambodja är det hög status att vara guide,det kostar cirka 25 000 SEK
för att genomgå utbildningen och få det eftertraktade märket att sätta
på sin skjorta. När vi gick runt här så berättade guiden att väldigt få i
Kambodja kan läsa och skriva. Man har helt enklet inte hunnit bygga upp
ett riktigt bra skolsystem ännu efter all förödelse. När vi frågade om han
kunde läsa så sa han att han bara kunde läsa lite. Fantastiskt, med tanke
på att han pratade väldigt bra engelska.
Hela detta område är hinduiskt. Men numera är 93% av alla i Kambodja
buddister. Här är bara den äldre delen i sällskapet, de yngre valde att
åka med vår chaufför i stället för att gå.
Vi tog som sagt massor med bilder på detta fantastiska ställe som sedan
1992 finns med på UNESCO:s världsarvslista och kan inte visa alla, men
jag kan i alla fall säga att det var en häftig upplevelse att se detta.
Khmermaten är en fröjd både för ögat och gommen. Här äter vi en
lunch i Siem Reap som jag faktiskt tyckte var en riktigt mysig stad.
Vi besökte också gamla stan med sin otroligt spännande marknad. Här
fanns massor med prylar, kläder, skor och som här mat. Just mat-
marknaden tyckte jag var spännande. Här satt försäljarna mitt bland
sina varor, oavsett om det var kött, fisk eller grönsaker.
Här en kvinna som säljer lite tilltugg till oss som går förbi.
Här fiskförsäljning, och bästa sättet att hantera fisken är att sitta mitt
bland fiskarna och fiskrenset. Härligt.
Efter en lång dag med både löpning, Pär en mil och vi andra 3 km, och
rundvandring på marknaden var det skönt att avsluta med lite skön
fotmassage. Vi tog också en kroppsmassage på lördagseftermiddagen
på hotellrummet. Lite annorlunda, men mycket skönt. Två massörer kom
till Julia och Emelies rum och två till mitt och Pärs. De knådade och sträckte
på alla våra muskler. Riktigt skönt var det.
Senare på kvällen samlades hela gänget hos Cederkvist på en drink, för att sedan ta en tuk-tuk in till stan och äta en avslutningsmiddag. Några hade gjort den stora bragden att springa en halvmara, några en mil, några fem km och några fun and run 3 km.
Hampus som varit sjuk och inte sprang själv var fotograf under själva loppet och jag ska förhoppningsvis få bilder av honom som jag lägger in i ett senare inlägg.
Kambodjas flagga som har Angkor Wat som symbol i mitten.
Tur att vi är olika
Men nu är jag ju inte ensam i familjen, utan det finns andra som definitivt inte kan klara sig utan internet. Emelie hade flera läxor som krävde detta och hon var minst sagt irriterad. Och jag är ju en god mamma som gör det mesta för mina kära barn, så jag packade in oss i bilen och åkte till Starbucks, så att hon kunde genomföra sina studier på bästa möjliga sätt.
Och det är när vi väl satt nere på Starbucks som jag började fundera över hur olika vi människor är egentligen. Många gånger dras vi ju till likasinnade och kanske det var just därför jag reagerade så starkt på den unge mannen som vi mötte i går kväll. Han var svensk, naturligtvis. Säkerligen mycket trevlig och även snäll. Men ack så fosterländsk.
Han upptäckte naturligtvis att vi var svenskar och började då genast tala om för oss hur illa han tycket om Malaysia. Ja, han hade bott här i två olika omgångar, men vantrivts båda gångerna. Okey, tänkte jag, det är väl så, antingen tycker man om detta land eller så tycker man inte om det. Vi fortsatte prata, och vår konversation lät ungefär så här:
Han: Jaha, var är du ifrån då?
Jag: Ja, jag är född i Österund, men har sedan flyttat runt lite Sverige.
Han: Åh, fy fan, Östersund, vilken djävla stad, fick ångest bara jag kom dit. Är inte alla fulla jämt där?
Jag: Nej, det tror jag inte, men som i många andra små norrländska städer kanske det dricks lite mycket ibland.
Han: vad gör man där egentligen?
Jag: Ja, man jobbar väl på som vanligt. Idrottar mycket, åker skidor och så.
Han: Nej, tacka vet jag Norsborg i Stockholm, där trivs jag.
Jag: ?
Han: Vad tycker du om Göteborg då?
Jag: En härlig och vacker stad med underbara och roliga människor. Lättsam på något sätt.
Han: Nej, för fan, jag gillar inte alls Göteborg. Folket är också "too much"!
Jag: ?
Han: Nej, jag vill hem till Sverige, fan jag gillar inte människorna här. Jag gillar inte malayerna, inte indierna heller.
Kineser är ju riktigt elaka och britter och amerikanare kan jag bara inte med.
Jag: Men har du inte rest runt något då? Jag menar Malaysia har ju en skatt när det gäller vackra öar och ställen?
Han: Ja, jag har varit runt, Langkawi, Tioman mm, men jag måste säga att jag gillar det inte. Vet inte vad det är, men jag gillar det inte. Är nog människorna här det beror på.
Jag: Jaha...?
Han: Ni då, reser ni runt?
Jag: Ja, så ofta vi kan. På fredag åker vi till Cambodja.
Han: Fy fan, Cambodja, det är nästan värre än Östersund. Tycket inte alls om det landet. Fattigt och djävligt.
Jag: ?
Han: Åker ni själva eller i sällskap?
Jag: Ja, vi är ett gäng svenskar som ska springa ett lopp där så man kan kanske säga att vi är flera.
Han: Ja, det var tur det, jag menar så att ni har lite vettigt folk runt omkring er....
På något sätt känns det som om han kanske borde packa ihop och åka hem till Sverige. Jag kände i alla fall att han tog en massa positiv energi från mig. Jag ville försvara mig, men orkade inte. Först trodde jag att han skämtade, men det gjorde han inte. Och jag måste säga att det inte är särskilt ofta jag möter så här negativa personer, men jag blir lika ledsen varje gång. Ledsen över att de inte ser det jag ser, upplever det jag upplever...
Det är tur att jag har många positiva människor runt omkring mig. Här nedan är en länk till en fantastisk kvinna som bott i Kuala Lumpur i många år. Hon har länge arbetat med Burmesiska flyktingar och gjort det med stor kärlek och ett stort hjärta. Hon är också en fantastisk duktig tillverkare av kort. Gå in på hennes blogg idag, stor tävling pågår...
http://liveitscrapit.blogspot.com/
Hemska myggor
I morse när jag vaknade hade jag fått massor av myggbett och det kliade som bara den. Precis när vi flyttade hit drabbades jag av en hel del myggbett, men sedan gick det över och både jag och de övriga i familjen var ganska förskonade ifrån dessa hemska bett. Men nu tycks det ha kommit tillbaka.
Och jag tror att det beror på regnperioden. Det regnar lite nästan varje dag vilket gör att det blir många vattensamlingar. Och just myggorna trivs väldigt bra i vatten, stillstående vatten. Och som sagt, här är man ju lite räddare för myggorna än vad man är hemma i Sverige.
Självklart är myggorna jobbiga hemma också, och jag kunde få rejäla bett av dem. Men här är de lite lömskare, man hör dem nämligen inte. De surrar inte runt öronen, vilket gör att man inte är beredd på en attack. Sedan är jag också väldigt rädd för denguemyggorna som finns här. Och enligt tidningarna så är det just under perioden december - januari som denguefeber sprids som allra mest. 
Här är den lömska och hemska Aádes myggan som sprider
denguefeber. Man känner igen den på de randiga benen.
Här hemma får man alltid vara extra noga när man vattnar blommorna så att de inte står i vatten, likadant gäller egentligen allt från disken till allt som har med stillastående vatten att göra. För om man glömmer bort det, så kommer både myggor och massor med flugor. Och det är ganska irriterande.
I går kväll innan jag somnade tänkte jag en hel del på hur snabbt det har gått sedan vi flyttade hit den 8 november förra året. Tiden har bara rusat iväg, och det känns faktiskt som om det var i går vi stod här hemma med alla flyttkartonger och undrade hur vi skulle få ordning på allt. 
Ja, det här känns som om det var igår. Tiden har verkligen gått fort.
Och det här var julafton förra året, snart är det dags för vår andra jul i KL.
Idag ska jag åka iväg och handla lite småsaker och sedan ska jag hämta Emelie och Julia på skolan. Julia ska på Svenska skolan, jag tror att det är sista eller näst sista gången innan jul. Sedan blir det nog plugga för framförallt Emelie som har en massa exams just nu. I går sa Emelie att hon verkligen längtade till lovet, för just nu är det inte mycket annat än plugga, gå i skolan och sova.
Men på fredag blir det kul och lite omväxling när vi åker till Cambodja. 
Framförallt ska det bli intressant att se Ankor Wat och dess enorma skatt av tempel.
Islamofobin växer i Europa
Det är många saker som gör att jag är glad att jag flyttade hit till Malaysia. Idag tar jag upp en sak som kanske är den som kommer att påverka mig mest som människa, nämligen detta lands otroliga mångfald och religionsfrihet. Det är nog det första som slår en när man flyttar hit, denna blandning av muslimer, buddister, hinduer och kristna. Här kan man också hitta ett hinduisk tempel vägg i vägg med en buddistiskt. Du ser också muslimska kvinnor gående armkrok med sina bästa vänninor som är kineser eller indier och kanske buddist eller hindu.
Statsreligionen här i Malaysia är islam, men religionsfrihet råder. Och faktum är att det är ganska unikt och jag tror inte att det finns många platser i världen som detta är så tydligt på som just i Malaysia och då framförallt Kuala Lumpur. Här respekterar skolorna och arbetsplatserna alla de olika religionerna genom lediga dagar. Med tanke på det som hände i Schweiz så kan jag berätta att det framförallt finns en sak som jag tänkt på efter det att vi flyttat hit, och det är hur västerländsk media hjälper oss att bli riktigt rädda för islam och muslimer.
De skrämmer nämligen upp oss med alla de fundamentalistiska muslimer som finns i bl.a. arabvärlden. Och vad jag nu förstått från muslimska vänner här i Malysia så följer inte de koranen och mycket av det de gör strider mot islam. Det man aldrig får höra något om är hur muslimer i andra delar av världen lever och tolkar koranen, som exempelvis i Asien. Fortsätt granska fundamentalister, men var tydlig med att de flesta muslimer inte är det.
Jag har absolut inte på något sätt gått och blivit muslim, jag är fortfarande ganska okristlig och tycker att mycket är förlegat inom islam, bland annat detta med att ha egna familjelagar, månggifte och ibland känns det inte särskilt jämställt heller. Och det finns även mycket jag inte gillar inom kristendomen heller. Men eftersom jag under detta år levt i ett muslimskt land och träffat massor av muslimer så märker jag så tydligt att den bild vi har i Sverige är ganska enkelspårig.
Men oavsett vad jag tycker om islam och andra religioner så är det oerhört viktigt att det råder religionsfrihet. På något sätt har nu Schweiz misslyckats med att ge tydliga signaler för mångfald, religionsfrihet och mänskliga rättigheter. I och med detta har man gett startsignal för övriga Europa att skrika ut sin rädsla för en växande religion som islam är. Något som morgontidningarna här i Malaysia också tar upp.
Förra veckan hade Swea här i Kuala Lumpur en coffeemorning med kvinnor från "Sisters in Islam", tyvärr kunde inte jag gå, men jag har fått höra i efterhand att det var intressant och så bra. Dessa kvinnor som är moderna muslimer kämpar för sina muslimska systrar och vill avskaffa just månggifte som fortfarande existerar här i Malaysia. De vill också avskaffa de muslimska familjelagarna och de kämpar för jämställdhet inom islam. De har en egen hemsida och är kanske inte alltid så populära och har ibland också en hotbild kring sig.
http://www.sistersinislam.org.my/
En muslimsk kvinna som jag mötte för bara någon vecka sedan tyckte att det var väldigt kul att gå ut och träffa sina vänner, men om hennes man tyckte att hon skulle vara hemma i stället så accepterade hon det och tyckte att det var helt okey. Hon såg glad och nöjd ut när hon berättade detta och jag såg inte på något sätt att hon led. Men detta är säkerligen så djupt rotat att man inte kan se något annat än att ens man har sista ordet ganska ofta. Så det är bra att Sisters in Islam finns, som kan få igång en debatt.
Men just nu tycker jag att utvecklingen i Europa känns skrämmande. Den rädsla som människorna har måste på något sätt stoppas genom information och kunskap. Lite konstigt är det ju att många tidningar idag är chockade över valresultatet i Schweiz, men man har ju i mångt och mycket hjälpt till att skrämma upp folket. 
