evalinder

I går bokade vi en häftig resa som vi ska göra i början på december. Vi ska åka till Kambodja, eller Konungariket Kambodja som är en monarki i Sydostasien. Landet gränsar mot Thailand i väst, mot Laos i norr och Vietnam i öst. Här ska vi självklart besöka den världsberömda tempelstaden Ankor med templet Ankor Wat i spetsen.

Det roliga är att det också är en stor löpartävling där just då, så Pär (och kanske några fler i familjen) ska vara med och springa. Det är flera svenskar som bor i Kuala Lumpur som ska springa och de ligger naturligtvis i hårdträning just nu. Vi kommer att åka några dagar innan loppet med familjen Molin och turista ihop.

Snart är det också dags för Emelies Nepalresa. Just nu är det möten varje vecka på skolan och packlistor är skrivna. Kommer säkert att bli en otrolig häftig upplevelse för henne och de kompisar hon åker med. Emelie kommer att blogga innan Nepal och även under Nepalresan, så jag ska självklart ge er den adressen senare.

Nu till helgen ska Emelie åka med skollaget i Volleyboll till Penang, där de ska spela mot en internationell skola. De ska bo hemma hos familjer, vilket blir lite extra spännande tycker jag. För Emelie är det första gången hon åker iväg med laget och igår kväll visade hon oss sin nya resedräkt som ISKL har när de är ute och representerar skolan i olika sammanhang. Riktigt proper såg hon ut.

Ikväll när de andra kommer hem från jobb och skola ska vi bege oss till Brickfield, ett indiskt favoritställe. Jag ska gå förbi YMCA, där jag bokat en lokal till nästa tisdag för Sweas räkning. Vi ska ha föreläsning om Malaysiska namn och titlar, vilket är en djungel i sig. Jag ska gå igenom lite om vad som finns och betala i förväg. Sedan tänkte vi äta lite indiskt i något av alla de hål i väggen som finns i detta ganska ruffiga men ack så charmiga område.

I natt drömde jag att jag åkte skidor. Det var länge sedan nu, och när jag vaknade hade jag en otrolig längtan efter snö, kyla och min svarta dunkappa hemma i Sverige. Men det dröjer nog ännu ett tag tills jag får se snö.


Jag i skidbacken, ett ställe där jag trivs. Men okey, jag får väl gå ner till
poolen istället då, och försöka glömma att snö finns;)

Måndag morgon och jag känner mig pigg och alert. Resten av familjen sover eftersom det fortfarande är helg här i Malaysia, Hari Raya. När jag tittar ut så ser jag en klarblå himmel med luft som är så klar att jag ser ända bort till Batu Caves från vissa vinklar i lägenheten. Det är ganska ovanligt under den här perioden då man oftast vaknar till haze, dimma från eldningen av regnskog på Indonesien och Borneo. Men idag ser det mycket lovande ut.

I går kväll tog vi bilen in till city center för att äta en buffé på hotell Istana. Det var en jättebuffé med allt du kan tänka dig, malaysiska specialiteter, lax i alla former, pasta, suchi, sallader, ostar och efterrätter i mängder.  Vi var ganska ensamma på restaurangen så vi fick bra service och maten på uppläggningsfaten så riktigt fräsch ut.



Hotell Istana som ni ser på bilden har förutom den restaurang som vi var på en gudomlig Indisk restaurang. Den indiska restaurangen var jag på när jag var i Kuala Lumpur för första gången i april förra året. Och det var nog den godaste indiska mat jag ätit. Men som sagt, det var helt ok igår kväll också.

Efter buffén när magen stod rakt ut (ja, jag vet, det gör den jämt, men nu lite mer än vanligt;)) tog vi en promenad inne i KL. Det var som vanligt folkliv men egentligen inte något speciellt eftersom det är Hari Raya. Vi konstaterade att de flesta som firar Hari Raya är nog hemma hos släkt och vänner. Precis som vi är under själva julhelgen. Men det var ändå massor med folk, för hälften av befolkningen firar ju inte denna högtid.



Julia, Emelie och Pär utanför Pavillion, ett shoppingcentrum mitt i KL som blivit utsett till ett av världens bästa och finaste. Och jag är beredd att hålla med. Utanför har man ofta lite olika utsmyckningar, som här en fontän som ändrar färg hela tiden.



I de flesta shoppingcentrum här i KL har man så kallade Food Courts, och det som ligger i Pavillion är faktiskt ett av de bättre. Mat från hela Asien i en fräsch miljö som jag verkligen kan rekommendera.

Pavillion är ett shoppingcentrum som med Malaysiska mått är ganska dyrt. Faktiskt ganska dyrt för oss svenskar också. Här har man de flesta märkesbutikerna och där är ju priserna lika över hela världen. Men du kan även hitta fynd här, och det finns även butiker med mer humana priser.



Nu är allt smyckat för Hari Raya. Men en sak som är säker är att Malaysier älskar sina shoppingcentrum. Det spelar egentligen ingen roll om de handlar, de åker dit ändå. Att parkera i garagen i dessa gigantiska center är en prövning under helgerna. Man kan få åka runt ganska länge innan man hittar en ledig parkeringsruta. Och då är ändå parkeringshusen otroligt stora.



Inne i Pavillion är det vackert och det känns också riktigt exklusivt.

Idag ska vi först ner till poolen, sedan blir det konstutställning.

Har varit sjuk hela förra veckan och inte haft någon inspiration alls att blogga. Har egentligen inte det nu heller, men jag vill i alla fall meddela mig och tala om att jag mår mycket bättre. Vi ska faktiskt försöka hitta på något idag, något roligt. Kanske gå och äta en Hari Raya buffé på någor hotell här i KL.

För idag startar Hari Raya, den största av alla muslimska högtider. Efter en måndas fasta och eftertänksamhet så avslutas det hela med stor fest. Läste idag i tidningen att handeln har slagit alla rekord här i Kuala Lumpur. Malayerna har handlat som aldrig förr, trots lågkonjunktur och A (H1N1). I dag fylls nämligen tidningarna med annonser där företag önskar alla en trevlig Hari Raya och där kända personer berättar om vad som är viktigast för dem och hur de ska fira denna högtid. Precis som vi juletid för oss i den kristna världen.

Som jag sa så har vi varit sjuka och fick därför ställa in vår efterlängtade Borneo resa. Jättetrist. Men å andra sidan går det fler tåg och vi får helt enkelt göra den senare. Kanske någon gång nästa år. För nu börjar snart regnperioden på Borneo och då är det inte så kul att resa dit.

För övrigt så har vi mycket besök att se fram emot nu också. Först kommer familjen Adlers i oktober. I november kommer TV mannen Janne Berglund och i december kommer Pärs bror med familj. Sedan i mars-april kommer familjen Jonsson och förhoppningsvis familjen Enholm/Johansson. Riktigt kul.


I helgen blir det nog festligt värre här i KL, då halva befolkningen firar
Hari Raya. Så eftersom det inte blev någon Borneoresa måste vi
åtminstone försöka åka in och titta och uppleva allt detta.


I veckan dog ännu en i H1N1 här i Malaysia. Det var en 15 årig flicka med astma. Nu är dödssiffran uppe i 77. Det man försöker satsa stenhårt på just nu är att försöka få ut informationen till landsbygden. Här vet inte särskilt många om att detta virus överhuvudtaget existerar. De läser inte tidningar eller ser på nyheter.

Nu har det gått några dagar sedan jag skrev. Men ibland blir det så, man har absolut ingen inspiration eller så kan det som i mitt fall vara så att tiden faktiskt inte räcker till. Märkligt tycker ni, eftersom jag inte jobbar utan säkert bara slappar vid poolen hela dagarna;) Men så är det ju inte.

Den här veckan har varit full av möten och aktiviteter från morgon till kväll. Men det har varit en rolig vecka också. Det har det varit möten på skolan där vi bland annat pratat om Emelies Nepalresa och den internationella veckan som jag blandat mig i med stor entusiasm. Jag har haft styrelsemöte med Swea där vi planerat den kommande kräftskivan på Svenska Ambassaden. Jag har hjälpt ett svenska företag att skriva pressmeddelande, och också genom dem blivit bjuden på en pubkväll för nätverkande mellan Malaysier, Svenskar och Australienare. I går hade vi ett litet krismöte på den skandinaviska tidningen snofida också, och jag hoppas att allt där går bra.

Men det som genomsyrat denna vecka är ändå de bombhot som kommit till ISKL, skolan där Emelie och Julia går. Det första kom som sagt i tisdags, då man fick evakuera elever och personal till en golfklubb. I går kom ännu ett bombhot vid lunchtid, och man utrymde skolan ännu en gång. Poliser och bombhundar letade igenom skolan, men hittade ingenting så allt återgick till det normala efter någon timme. Det som senare framkom var att det direkt efter det första hotet igår kom ett till hot. Två på samma dag. Det man vet enligt Emelie som pratade med Middle School rektorn igår är att det är en mansröst som pratar bahasa malay. Ingen verkar veta vem eller vilka det är och vad motivet till hoten är. Polisen har inte lyckats spåra samtalen. Lite skrämmande är det.

Jag vet att många skolor även i Sverige blivit bombhotade och att det oftast inte är något allvar i hoten. Var med om det ett par gånger själv under min skoltid, och det hände aldrig något.

Men det känns ändå lite oroligare här. Detta är en stor internationell skola med elever från hela världen. Skolan är amerikansk och vi bor i ett muslimskt land. Så tankarna far ofta iväg. Men sägas bör att Malaysia är som jag så många gånger tidigare skrivit ett fredligt land med väldigt fredliga människor. Här är man van att leva sida vid sida med olika religioner och vi som kommer från västvärlden bemöts med värme, nyfikenhet och gästvänlighet.
Men som sagt, det finns alltid fundamentalister och galningar vilket gör en mamma extra orolig. Dessutom är man långt ifrån sitt eget hemland och den trygghet som man oftast invaggas i där.

Idag kunde jag också läsa i vår morgontidning att ännu en person dött i A(H1N1) här i Malaysia. Antalet dödsfall är nu uppe i 74 stycken. I går tog man emot 198 nya influensafall på sjukhusen, totalt vårdas 1.104 patienter på 101 sjukhus runt om i landet, vara åtta av sjukhusen är privata. Exakt hur många som har A(H1N1) är svårt att veta, men av alla ligger 41 stycken på intensivavdelningar.

Det som är lite trist här i landet är att många ute på landsbygden inte läser tidningar, de ser inte heller på nyheter på TV. Vilket gör att många inte ens vet om att detta virus existerar. En läkare på ett stort sjukhus här i Kuala Lumpur som fått in flest fall, stöter dagligen på patienter från landsbygden som står som ett frågetecken när sjukhuspersonal nämner A(H1N1). Nu har man planer på att försöka nå dessa genom reklam i anslutning till filmer. Det de tittar på är nämligen filmer, indisk drama, kinesisk och malaysiska filmer. Det är viktigt att de också kan ta del av informationen så att de kommer in till sjukhusen i god tid och inte när det kanske blivit för sent.

Här i Malaysia har vi inte bara svininfluensan att tänka på. Dengue feber tar också många liv och det är lika många som insjuknar i dengue om inte fler än av A viruset. I går avled en 45 årig kvinna i Johor. Själv känner jag flera som insjuknat i dengue och behövt sjukhusvård, men alla har klarat sig bra och tillfrisknat. När det gäller dengue finns inget botemedel eller vaccin.

Men det är inte bara sjukdomar. Idag kommer Pär hem från Indonesien där han varit hela veckan. Han möter upp oss vid Mont Kiara International School, för att därifrån stiga på en buss som ska ta oss till Kuala Selangor, där vi ska titta på Firefly. Flygande skalbaggar som kan lysa. De som varit där säger att det är otroligt häftigt. Vi är ett gäng på 25 personer som hyrt en buss tillsammans och vi ska även besöka en skaldjursrestaurang som ska ligga i närheten.

Emelie följer inte med på utflykten, för hon ska vara med sitt volleyboll-lag. Just nu pågår en stor turnering, Twin tower turneringen med lag från flera olika länder runt omkring Malaysia. Efter finalen ikväll ska hon ut och äta med laget, sedan ska de ha sleep over hos en av lagkompisarna.

Nu ska jag passa på att gå ner till poolen ett par timmar.


En typisk Firefly skalbagge. Jag lovar att ta mer bilder när jag är där.

För snart en månad sedan så hörde en av dramalärarna på ISKL av sig till mig och Emelie. Kanske främst till Emelie, för hon ville ha hjälp med en cirkusskola och cirkusförställning. Och ni som känner oss, vet ju att både jag och Emelie är stora älskare av cirkuskonst, så vi blev eld och lågor.

Det är visserligen inte på Ampang Campus där Emelie och Julia går, utan en cirkus för de mindre barnen som går på Melawati Campus. Så varken Emelie eller Julia kan själva vara med. Men det visade sig att cirkusintresset var stort, mycket stort. I cirkusgruppen bestämde man sig för ett tak på 40 elever, men det var närmare 100 elever som kom dit och ville börja.

Dramaläraren som heter Malin är också mamma till fyra stycken barn på skolan. Hon är utbildad dramalärare och skådespelare i Sverige och har även arbetat på Ormteatern i Haninge där Jenny, Mathilda och Martin Linder (kusiner till Emelie och Julia) varit väldigt aktiva. Jenny jobbar själv som dramalärare där. Och Malin hade hört talas om oss via några på Ormteatern och skrivit kommentarer på Emelies blogg. Att världen är liten märker vi ständigt. Och i det här fallet tackar vi verkligen för det.

Men som sagt, nu ska alltså Emelie hjälpa till med lite workshops och cirkusnummer. Eftersom Emelie går på high school och har massor med läxor så får det bli lite sporadiskt, men hon tycker att det ska bli jätteroligt. Själv ska jag följa med Malin och titta på lokalen där både träning och föreställning ska vara, för att se om vi tillsammans kan komma på hur vi kan utnyttja den på ett roligt sätt. Ja, vi ska helt enkelt vara lite av cirkuskonsulter. Kul.

I lördags berättade Julia att de hade fått se en film med Cirque de Solei på skolan, och alla hade blivit helt till sig. Då ville alla där också börja med cirkus, så läraren hade sagt att han skulle undersöka saken.

I dag är Pär ledig från jobbet. Det är Public Holiday i Selangor, den del av Kuala Lumpur där Pär arbetar. Så vi ska nog åka runt på lite ärenden sedan. Känns ganska roligt att vara lediga tillsammans på en vardag, hör inte till vanligheten.

Nu har vi bokat och bestämt vår resa till Borneo om två veckor. Vi ska flyga till Kuching som ligger i Sarawak. Därifrån ska vi ta oss långt in i djungeln och bo i långhus med lokalbefolkningen. Vi ska på djungelvandring med dem, lära oss danser och äta lokal mat. Vi hoppas att vi träffar Orangutanger, sköldpaddor och andra djur under vår vistelse. Dock inte någon tiger på nära håll, finns många på Borneo.
Jag lovar att återkomma med ett gediget inlägg om detta.


Ursprungsbefolkning på Borneo


Typiska långhus på Borneo där vi ska bo. Spännande!