evalinder

Efter en liten minisemester på Pankor Island är vi nu tillbaka till vardagen här hemma i Kuala Lumpur. Familjen Adlers är fortfarande kvar, och kommer tillbaka till KL på onsdag kväll.

Pangkor Island var helt underbart, en liten pärla som inte ligger mer än knappt fyra timmar med bil och färja från KL. En ö som vi självklart kommer att besöka fler gånger, nästa gång till jul då familjen V-h Linder kommer.

Ön Pangkor är ganska liten, ungefär 8 kvadratkilometer och har ett invånarantal på cirka 20 000. Pangkor tillhör staten Perak och huvudnäringen här är fiske som man exporterar till hela Asien. Här tillverkar man också fiskebåtar vilka håller mycket hög kvalitet. Från allra första början var Pangkor en fristad för fiskare, köpmän och pirater. Idag är också ön känd för att kunna erbjuda turister allt från dyra resorter till billiga kryp in. Och jag vill nog påstå att Pangor Island var väl värd besöket. Vi bodde på Pangkor Island Beach Resort som hade två poolområden och en underbar strand.


Här är utsikten från vårt rum och fotot är taget rakt mot solen. Men som
ni ser så är detta en idyll. Lite längre bort finns ytterligare ett poolområde.
Men det bästa är ju faktiskt att bada i det 28 gradiga vattnet i havet. Dock
kanske lite för varmt för en som är van Storsjön.


Här sitter vi och äter en god Malay buffé. Eftersom hotellet bokat in oss
på fel rum första natten blev vi bjudna på maten den här kvällen. Vi fick
bara betala drickat till, som i och för sig oftast blir lika mycket som maten här.
Men vi åt och drack riktigt gott.


Senare på kvällen gick vi till bardelen där det var underhållning av två
fantastiskt charmiga tjejer från Filippinerna. Efter ett tag så ville de även
dansa med oss i publiken och självklart ställer man upp. Jag dansade så
att svetten rann efter ryggraden. Lite roligt är att dessa två troligtvis är
kvar här på resorten när vi kommer tillbaka i januari med V-h Linders.


Andra kvällen var vi och åt på en fiskrestaurang inne i Pangkor By. Den
hette Ankor och var av modellen "hål i väggen" men maten var gudomlig.
Jag åt vitlöksräkor av den större modellen och de smälte verkligen i munnen.
Här är Julia och Sara precis innan de ska mata katterna med sina rester.


Vår sista dag tog vi en båttur runt ön där vi också stannade och snorklade.
En underbar utflykt där man åkte förbi några små mysiga fiskebyar.


Ett litet stopp på 45 minuter i byn Pangkor ingick i båtturen. Vi vandrade
runt bland de lokala husen som varierade mycket i standard. Julia poserar
framför en av den lite finare delen.


Sedan var det dags för snorkling. Här var det dock lite grumligt vatten
men gott om fiskar som vi också matade med frallor.


Här ser man alla de vackra fiskarna. De flesta är ganska små, men
några stycken var några riktiga bamsingar.


Pär efter att ha snorklat runt bland fiskarna. Här i tropikerna behöver
alla båtar ett tak eftersom solen och hettan skulle bli olidlig annars.


De många fiskebyar vi åkte förbi är otroligt charmiga med sina små hus.
En ganska typisk bild av Malaysia när man kommer ut på öarna.


Här är en resort som ligger på grannön Pangkor Lau. Det här är enbart
till för par, inga barnfamiljer är välkomna. Många åker hit på smekmånad
och ett dubbelrum kostar från RM 2 000 per natt, cirka 4 000 SEK. Lite
längre bort ligger också en resort dit även barnfamiljer är välkomna och
där priserna varierar från billigt till dyrt. Vi åkte också förbi den resort där
Pavarotti ofta bodde och var mycket god vän med resortägaren. Ett otroligt
exklusivt ställe där allt ingick såsom egen kock mm. Här hade även paret
Beckham bott berättade vår guide.

Eftersom jag inte skrivit på länge så vill jag också visa en bild från när vi vinkade av Emelie som nu är i Nepal. Bilden är tagen från http://adlersimalaysia.blogg.se/


Här är vi på hennes skola i fredags kväll och vinkade av. Hennes Nepal-
resa är en del av utbildningen och ingår i high school. Alla elever måste delta
och åka till någon av alla de destinationer som fanns för att få slutbetyg.
Hela kursen kallas för Global Action Program, GAP. Här är Emelie till höger
med Pär precis innan de ska gå på bussen. Till Nepal var det ett 20-tal elever
som åkte till. Ska bli spännande att höra hur det har varit. Vi får nämligen inte
ha någon kontakt med henne under den här veckan.
Foto: Thorsten Adlers

Har inte skrivit på några dagar, har haft ett skönt uppehåll från allt vad dator heter. Känns riktigt bra faktiskt. I lördags fick vi besök från Sverige. Det är familjen Adlers som är här och ska stanna drygt en vecka till.

I eftermiddag kommer de tillbaka hit till KL efter att ha varit tre dagar i Taman Negara. Ett stort djungelområde norr om Kuala Lumpur. Har fått lite rapporter och de verkar ha haft det riktigt bra.

I morgon åker Emelie till Nepal. Så ikväll ska vi hjälpa henne med att packa ryggsäcken. Vilket äventyr! Och vi andra ska också packa ihop oss och åka på en liten minisemester till Pankor Island. En ö som ligger på Västkusten och det tar inte många timmar för oss att bila upp till färjeläget. Ska bli riktigt skönt.

Hinner inte skriva så mycket, blir hämtad av Pär om en halvtimme och har ännu inte duschat. 

Men jag lovar att skriva mer snart igen. 


Pankor Island Beach resort - här ska jag mysa 

Har skrivit om det förr och tar upp det igen, det jobbiga i att ta avsked. Första tiden vi var här tänkte jag inte speciellt mycket på att de människor jag mötte och lärde känna en dag skulle försvinna hem eller till något annat land. Men direkt innan sommaren blev jag på ett tydligt sätt klar över att detta är vardag för expats. De som redan varit här sina år, packar ihop och säger hej då, och detta sker särskilt ofta innan sommaruppehåll eller juluppehåll och det är alltid lika jobbigt. Många av de man tar avsked från kanske man aldrig träffar igen, även om man säger att det ska man så klart göra. "Vi måste hålla kontakten" är den vanligaste meningen. Kanske tur att Facebook finns ändå.

I går var jag på en liten avskedsmiddag i Bangsar för Nina som flyttar hem till Sverige nu på söndag. Känns jättetrist för det var först den sista tiden som jag känner att jag lärde känna henne. Och jag trivs i hennes sällskap. Nu tror och vet jag att jag kommer att träffa Nina igen. Hon bor nämligen i Linköping och det vore väl skam om vi inte kunde hålla någon form av kontakt när vi själva troligtvis kommer att bo i Norrköping.

Nina har inte varit medföljande fru som de flesta av oss andra tjejer är, utan hon är singel och åkte hit och jobbade helt ensam. Hon är tuff och har haft ett jobb som krävt en hel del av henne och i går sa hon att det ska bli skönt att komma hem, hade jag stannat hade jag säkerligen blivit utbränd. Och det är det inte värt.

Nu på morgonen har jag varit på Nordic coffeemorning hemma hos Päivi. Alla som är med i denna klubb är mammor (inte så många pappor) till barn på International School of Kuala Lumpur, ISKL. Idag pratade vi mycket om den internationella vecka som vi ska ha på skolan i mars nästa år. Äntligen ska jag få leva ut alla mina tokigheter. Och naturligtvis har jag blivit gruppens koordinator. Ett problem jag har är att jag pratar för mycket och säger aldrig nej. Men å andra sidan så är detta saker jag verkligen tycker är roligt, så det känns inte som någon belastning. Jag ska naturligtvis skriva om vad vi kommer fram till senare.

Snart hoppas jag att Emelie och Julia kommer hem, för jag ska åka ner till Global Doctors med Emelie. Hon har klagat på en ond hals i några dagar och i detta tropiska klimat är det bäst att få någon medicin som stoppar infektionen. Dessutom bör ju Emelie hålla sig frisk nu när hon ska på sitt livs resa till Nepal.

På fredag är det Deepavali, och naturligtvis firar man denna indiska högtid även här i KL, då man har cirka 15 % indier i landet. Både Emelie och Julia är lediga och vi ska förbereda lite inför våra gäster som kommer på lördag. Köpa lite goda frukter och god mat samt organisera sovplatser till alla. Ska bli kul att få besök, och visa vårt Malaysia.

Pär åkte iväg till Jakarta nu på morgonen och kommer inte hem förrän vid midnatt på fredag.


Snart är det dags att turista med gäster i fantastiska KL!

Asiater som åker till Europa för att shoppa måste ju tycka att de kommit till fel plats. För inte kan det väl vara för shoppingens skull de kommer till oss? Nej, det måste väl vara för lugnet och tystaden får vi hoppas. Åtminstone om de besöker oss som kommer i från norr där det i princip är ganska tomt på gatorna. Ja, jag är lite elak och menar att det till och med i Sveriges huvudstad Stockholm är väldigt lugnt och folktomt om man jämför med asiatiska storstäder där det fullkomligt vimlar av folkliv. Faktiskt en av de saker som vi reagerade på mest i somras när vi kom hem till Sverige igen, "gud vad lugnt och tyst det är", "och var är alla människor?" Men vi njöt av det också efter ett tag.

I dag tänkte jag visa några av de ställen som vi brukar shoppa på. Och trots att vi bott här i ett år nu så hittar vi fortfarande nya ställen och nya stora shoppingkomplex. Så när det gäller att shoppa så finns det egentligen inga begränsningar här i Kuala Lumpur. Ja, det ska vara för mig då, som ibland kan ha lite problem med storlekar eftersom jag inte ser ut som en kines utan en välvuxen svenska.



Vi kan börja inne i Kuala Lumpur City Center (KLCC) där vi har ett otroligt fräscht shoppingcenter. Det heter kort och gott KLCC Suria och här har du en uppsjö av butiker. Du kan hitta alla märkesbutiker men också en hel del butiker med mer humana priser. I de flesta shoppingkomplex i KL finns allt från kläder, skor, inredning, frisörer, banker, skönhet, spa, biosalonger och stora stora foodcourts där du kan äta mat från i princip hela världen.



Inne i dessa giganter är det väldigt rent och allt känns exklusivt. Här är en gammal bild från vår första tid här i KL då vi hade besök av mina gamla arbetsgivare Micke och Bitte. Här inne i Suria är det extra häftigt eftersom du kan titta upp och se toppen på tornen (KL:s stolthet Petronas Twin Tower.) Det vi brukar handla här är kläder om det ska vara till något speciellt tillfälle och av lite bättre kvalité, men också sportkläder finns det mycket av här. Vi är också lite av stammisar på den underbara foodcourten som finns här.



Pavillion har jag nämnt förut i min blogg. Detta är en av Emelies och Julias favorit. Det är shoppingcentrumet ligger mitt i Bukit Pentang som är själva centrumet i KL kan man säga, och har blivit utsedd till att vara ett av världens bästa och snyggaste shoppinghus. Jag kan hålla med om det, för här pratar vi hög klass på shoppingen. Själv anser jag mig vara både för fattig och för snål för att öppna plånboken här inne. Men det är kul att fönstershoppa också...Här hittar du också alla märkesbutiker, här finns inte så många billiga butiker men du kan hitta prisvärda kläder under rea och utförsäljning. Det finns allt här också precis som i Suria.



Och som på de flesta ställen när det gäller shoppingkomplex är det otroligt lyxigt och rent överallt. De här lite mer exklusiva ställena ser man många koreaner, kineser och Japaner som shoppar loss rejält. Här har Julia några favoritbutiker och likaså Emelie och Pavillion har också en fantastiskt foodcourt längst ner där vi både ätit och tagit med oss mat hem ifrån. Men Pavillion är väl värt ett besök oavsett om man handlar eller inte.



Här är Bangsar Village Shoppingcenter, ett av de som kanske ligger närmast där vi bor. Bangsar som stadsdel är ett typiskt expats område och jag har många vänner som bor där. För en 10-15 år sedan var Bangsar otroligt hett och inne bland det vackra folket i KL. På smågatorna runt detta stora centrum finns också små butiker och fantastiska restauranger. Här kan du hitta mat från världens alla hörn, men prisnivån är betydligt högre än övriga Malaysia och KL som faktiskt är ganska billigt. Här handlar vi egentligen bara mat, de har en bra matbutik där vi kan hitta västerländska produkter. Här kan man även köpa snus. Men de har också en hel del bra butiker och jag och Emelie är ofta på SARA och handlar.



Här är vi inne i Bangsar Village, och just när bilden togs var det jul. Här är man mycket för att smycka vid högtider och trots att det är ett muslimskt land så är den kristna julen inget undantag. Ofta är utsmyckningen väldigt smakfull också. Bangsar är också ett ganska exklusivt shoppingcentrum men du kan hitta billiga butiker här också. Pär har bland annat sin frisör här i Bangsar Village.



Sedan har vi en gigant, verkligen gigant. Time Square Shoppingcenter. Här är det så stort att du absolut inte klarar detta på en dag, kanske inte ens en vecka. Längst upp i detta komplex finns ett tivoli, med berg och dalbana med loop och allt, karuseller. Helt otroligt tyckte vi när vi kom och såg det första gången. Våra gäster med barn har tyckt att detta varit en riktig hit faktiskt. Även en del föräldrar, när familjen Andersson var här åkte Patrik flera gånger, det gör Pär också när han får chansen. För övrigt så är detta ett otroligt billigt ställe. Här hittar du jeans för 50 lappen och klänningar, tunikor mm för 50 lappen. Allt är superbilligt och riktigt roligt att gå runt och känna att man har råd med det mesta. Kanske inte världens bästa kvalité, men vissa kläder är helt ok. Längst ner på bottenvåningen har man de dyraste kläderna och längst upp de billigaste. Väl värt ett besök tycker jag.



Här inne är det stort, jättestort. Men ett helt ok shoppingcentrum att fylla sin resväska med kläder från.



Måste också visa tivolit med berg och dalbanan. En bit ifrån ligger en bowlinghall med 100 banor. Så det är inga små shoppingcentrum vi pratar om här, det är giganter.



En annan gigant, Mid Valley Shoppingmall med Gardens. Helt otroligt stort, här kan man verkligen gå vilse. Vi har gjort det flera gånger. Detta är nog kanske det största shoppingkomplexet i KL. Kommer man på en lördag eller söndag kan det ta en bra stund innan man kommer in i garaget, och sedan att få en plats tar ytterligare svett och tårar. Men det är det värt, faktiskt. Detta var nog det första stället som vi började gilla rejält. I början var det mycket som skulle inhandlas och vi var nog till Mid Valley ett par gånger i veckan. Här finns allt från dyra exklusiva butiker till billiga och mer lokala kläder. Du kan hitta allt. Här finns också en nyare del som heter Garden och där har de en fantastisk foodcourt som vi gillar skarpt. På helgerna brukar det vara massor med folk här, ja i alla shoppingkomplex för den delen, malayerna fullkomligt älskar sina shoppingmall.



Inne i Mid Valley är det bäst att hålla reda på var man är, lätt att gå vilse. Här inne har jag många gånger slunkit ner på en stol i ett café eller annat med fruktansvärt värkande fötter. Men med shoppingkassar jag varit riktigt nöjd med. Första gången jag kom in hit stod jag bara och gapade, det är så stort. Då var det också precis innan jul och det var så otroligt mycket julsmyckning och uppträdanden.



Ännu ett shoppingcentrum. Ni märker att det inte går någon nöd på oss! Det här är 1 Utama (One Utama) som också är ett riktigt bra shoppingkomplex med en nyare och en äldre del. Riktigt stort det här också. Det här är ett ställe som vi upptäckte för inte så länge sedan och jag måste säga att de har en hel del bra klädbutiker. Har hittat en riktig favorit faktiskt, där jag kan hitta mina älskade tunikor. 1 Utama är också det ställe där alla expat ungdomar brukar träffas och hänga runt i. Emelie brukar ofta möta upp sina skolkompisar här och så går de på bio, shoppar lite och sedan äter de eller fikar någonstans. Ligger också ganska bra till för oss som bor i Mont Kiara.



Och inne i 1 Utama är det som på alla andra ställen flera våningar med bara shopping. 1 Utama har precis som Mid Valley en blandning av billigt och dyrt. Har börjat gilla 1 Utama mer och mer faktiskt. Här har de också en stor SARA butik som jag gillar, sedan har de en butik som jag inte kommer ihåg vad den heter, men den älskar jag också. Här är också ni ser rent och fräscht. Och skulle man bli hungrig mitt i all shopping här i KL behöver man inte vara orolig, här finns mat i varje hörn. Du kan inte glömma bort maten här, helt omöjligt.



Ett till jättestort shoppingcentrum heter Sunway pyramid och ligger i anslutning till Sunway Laguun, som jag tidigare skrivit om. Det stora nöjesområdet med stränder, linbanor och ja, allt. Här har jag bara varit en gång, men det såg riktigt bra ut så vi ska nog utforska detta också. Ser ut som de flesta andra ställen där du kan köpa allt och äta allt.



Och väl inne i Sunway pyramid är det rent, fräscht och elegant som på så många ställen här i KL. Åtminstone på de ställen där det förväntas att vi ska öppna våra plånböcker;)



Sedan har du The Curve, ja det heter så här i KL där Ikanohuset och IKEA ligger. Här finns naturligtvis också en hel del shoppingmall och gigantiska affärer. Hit åker vi naturligtvis om vi ska på IKEA och fylla på med svensk mat eller om vi vill storhandla mat på Tesco som också ligger här. Tesco är ett av de billigaste och bästa ställena att handla mat på, det har bra kvalié och du hittar det mesta. Men det är stort, och det tar några timmar.



Men som sagt förutom alla dessa otroligt stora shoppingkomplex finns många och åter många butiker runt om i hela KL. Här kan du fynda och hitta riktigt fina inredningssaker, kläder mm.Som här på Jalan Tuanku Abdul Raham där det vimlar av skräddare och andra små mysiga butiker.



Mitt inne i KL i Bukit Bintang finns också massor med butiker av alla de slag.



Är man intresserad av att se det inhemska ska man åka till Central Market, visserligen väldigt turistiskt, men ett måste om man är här tycker jag. Här hittar du malaysiska hantverksbutiker med både inredning och kläder. Prylar av alla de slag och ett prisvärt och mycket gott foodcourt. Detta ligger precis vid Merdeka Square (Frihetstorget) och hela Central Market är på något sätt sponsrat av Malaysiska staten. En fin liten marknad.



Måste också visa lite av vårt utbud av skor. Skoaffärer finns precis överallt, och nu menar jag precis överallt. Och det är billigt, jättebilligt. Här köper du skor från 50 lappen och uppåt beroende på vilken butik du i. Ett tips till alla som reser hit, köp sommarskorna här. Finns enormt mycket att välja på. Jag tror Bitte köpte 10 par när hon var här.



Som sagt, skor i alla smakriktningar finns här i ett jätutbud. Likadant med väskor.



Väl inne här i Shopalot finns ett gytter av butiker. Här är billigt, väldigt billigt. Kanske lite dåligt med stora storlekar, men för ungdomar som är ute efter fräna kläder är detta ett måste. Ibland är kvalitén lite si och så, men vad förväntar man sig när en klänning kostar 50 kronor.

Och nu har jag här i mitt inlägg inte fått med allt, för jag lovar att det finns mer än dubbelt så många ställen till att shoppa loss på. Det här är ställen som vi själva varti på, och vi håller ju fortfarande på att upptäcka nya saker och ställen. Jag kan också säga att det mesta är billigt här, köper du inhemskt så är det säkert 40% lägre priser än hemma i Sverige. När det gäller märkeskläder så är det samma priser över hela världen. Även här om du ska ha äkta vara.



Men vill du köpa oäkta märkeskläder beger du dig till China Town. Många av kläderna här håller faktiskt hög kvalité och jag tror inte många ser skillnad på äkta eller oäkta vara. Ibland, men inte alltid. Här finns också små guldkorn av butiker. Kanske en turistfälla, men prutar du rejält så är det riktigt roligt. Inte alltid så billigt som många tror, går du bara rakt över gatan finns ett stort kinesikt varuhus där vi ibland har hittat samma sak för halva priset mot China Town. Men detta är naturligtvis ett måste om man är i KL och Asien, att besöka China Town.



Ett annat ställe som är roligt att strosa runt i är Little India. Kanske tycker jag nästan bättre om det än China Town. Inte riktigt lika hysteriskt och så älskar jag att titta på tyger och saronger. 

Ja, det var lite om shoppingen i Kuala Lumpur. Här finns allt, och som sagt här har jag bara nämnt en bråkdel. Men en sak är klart, vi kommer nog att tycka att det mesta ser väldigt litet ut när vi kommer hem till Sverige igen.  

Helgen har varit mycket lugnt och skön. Har egentligen inte gjort så mycket, och jag känner att det kan behövas sådana helger också. Men helt försoffade har vi naturligtvis inte varit.

I fredags kväll skjutsade vi Emelie till Ampang, den stadsdel där hennes skola ligger, där skulle hon träffa hela volleybollaget för att äta en avslutningsmiddag med deras tränare. Under tiden de åt, så gick jag, Julia och Pär också och åt på en japansk restaurang, sushi. Har räknat ut att jag nog äter sushi ett par gånger i veckan. Men det gör ju inget när det är så otroligt gott och fräscht.

I lördags morse fick vi ingen sovmorgon, för Emelie skulle skjutsas till skolan för en stor Volleybollturnering. Väl på skolan var det full rulle med bussar, föräldrar och aktiva elever som skulle spela volleyboll eller fotboll. Det roliga var att Emelies lag vann hela turneringen. Jätteroligt för dessa härliga tjejer!

Den som har haft många järn i elden är Emelie, för direkt efter turneringen skulle hon skjutsas på födelsedagsfest hem till en klasskompis från Texas som skulle ha grillfest hemma hos sig. Pär fick vara vaken och hämta senare på natten.

I går var vi hemma hos en annan skolkompis till Emelie som hade potluck för alla elever som ska till Nepal och deras föräldrar och syskon. Ledarna hade genomgång av packlista och lite andra viktiga punkter för oss att tänka på. Och jag kan säga att den här Nepalresan kommer att bli ett enormt äventyr för Emelie och hennes kompisar. 

Och idag är det måndag och jag fick precis ett samtal om ett möte som jag totalt glömt bort. Det var Päivi, en finska som ringde och undrade var jag var. För precis nu skulle ett möte om den internationella veckan på ISKL börja. Lite pinsamt eftersom jag är ansvarig för alla de nordiska länderna. Men även solen har sina fläckar;)


Som på alla amerikanska skolor så kallar de sig naturligtvis för något,
på ISKL är det The Panthers! Så på alla tröjor och sportbyxor finns
antingen tassar eller en Panter. Och hejarklacken skriker: Go Panthers!

Jag har precis läst Majgull Axelssons roman "Rosario är död". Den var hemsk. Den var vidrig. Den var äcklig. Den fick mig nästan att spy. Aldrig har jag läst en bok och haft så mycket avsmak och äckel inom mig.

Men boken behövs. Den är viktig. Och Majgull Axelsson har gjort det enda rätta, att få upp sexturismens hänsynslösa utnyttjande av barn till ytan. Hur cyniska och sjuka dessa män (oftast) egentligen är visste jag kanske redan, men vi behöver och måste ständigt påminnas. På den bokklubb jag är med i har boken gått runt, och en av medlemmarna sa till mig att jag måste läsa den nu när jag bor i Asien.

"Rosario är död" handlar om barnprostitution på Filippinerna, det land som kanske har mest barnprostituerde. Majgull Axelsson har i boken valt att skildra tre barns öden, varav ett är Rosario som vid 11 års ålder dör på grund av en Österrikisk läkares sexuella övergrepp mot henne.

I boken får vi bekanta oss med Olongapo, som från början var en liten by men efter bara ett antal år växte till en storstad med barer, hotell, nattklubbar, bordeller, massageinstitut. Här startades en stor marknad för barnprostitution. Staden Pagsanjan som blev en stor pedofilstad och under en period var säkert tre fjärdedelar av stadens pojkar prostituerade eller pompoms som de kallades. Nu har givetvis dessa städer uppmärksammats i pressen och den synliga prostitutionen minskat kraftigt.

Efter Vietnamkriget fick de amerikanska soldaterna åka på rekreationsresor till bland annat Thailand och Filippinerna som en form av lön. Väl på plats så upptäckte de vad mycket pengar de hade. Här var allt väldigt billigt och soldaterna började slösa och slänga pengar omkring sig. Naturligtvis slösade man mycket på flickor, och det är här man brukar säga att prostitutionen tog fart.

Det som är mest frustrerande i boken är fattigdomen. Till och med föräldrar blundar för prostitutionen, för det viktigaste är att få mat för dagen. Och i många familjer är flera av barnen prostituerade, allt för att vara med och bidra till försörjningen. Många gånger kunde de få saker, ja till och med små hus av sina hallickar och kunder.

Men det värsta av allt är ändå att de ledande och styrande personerna i städerna och även högre uppsatta i landet valde att blunda för detta. Turisterna är viktiga och därför väljer man att bortse från vissa smutsiga detaljer. Skrämmande är också att det inte finns mycket till trygghet för de här stackars fattiga barnen och deras familjer då till och med poliser och rättsväsendet är mutbara. En sedelbunt från förbrytaren och polisen är nöjd och tyst.

Här i Malaysia finns naturligtvis också prostitution, men inte alls lika mycket och lika synligt som i Thailand och Filippinerna. Men vi har sett det, och jag bli alltid lika äcklad, även om detta då inte varit barnprostitution.

När vi var i Singapore nu senast så stod Emelie vid receptionen och skulle byta en datasladd, då det kom in en västerländsk man i 50-60 årsåldern. Typisk affärsman säger jag så där fördomsfullt. Han hade i alla fall med sig en ung asiatisk kvinna och ville boka ett rum på två timmar. Emelie stod bredvid och bara gapade och sedan blev hon riktigt äcklad hon också.

När vi första veckan här i Kuala Lumpur bodde på hotell inne i KL, så kom det ut en gubbe i rummet bredvid på morgon med två stycken unga asiatiska tjejer. Han själv var en fet äcklig västerlänning. Och jag kan inte rå för att jag blir så himla arg och så himla äcklad varje gång jag ser detta. Jag försöker titta bort, och jag försöker att inte bry mig. Men det fungerar inte. Jag blir bara så himla äcklad.

Och för det mesta är det egentligen inte tjejerna som jag blir så jättearg på. De vill ju ha pengar, och kanske till och med ett bättre liv. Men dessa vidriga män som säkert i många fall har både fru och barn hemma. Nej, fy fan.


Nej, nu ska jag åka till IKEA. Behöver handla lite svenska
matvaror och sedan ska jag göra lite snacks och åka över
till ISKL med det. Emelies Nepalgrupp har möte. Jag ska
vänta på Julia för vi ska sedan se ISKL:s Harry Potter show.

Vi är ganska "fattiga" i Sverige. Ja, åtminstone om vi ska se till våra namn och våra titlar. I Sverige har vi ju inga egentliga titlar om vi inte är kungliga det vill säga. När det gäller yrke så finns det självklart kvar titlar, men vi använder dem inte i vardagligt språkbruk. Naturligtvis säger vi ofta "Stadsminister Fredrik Reinfeldt",  "Justitieminister Beatrice Ask" , Domare Per Persson osv. Men oftast använder vi enbart för och efternamn på de flesta människor i Sverige i tidningar mm. Ibland är vi så familjära att vi kanske till och med bara använder förnamnet. Det skulle aldrig hända här kan jag säga.

I Malaysia är man verkligen fixerad vid titlar. Här har du en titel om du är kunglig och blåblodig, du har en titel om du gifter in dig i kungahuset. Egentligen inget konstigt med det, för alla kungliga har titlar runt om i världen, men här har vi ju flera kungahus eller så kallade sultanat. Sedan har du en titel om du tillhör parlamentet eller en annan titel om du jobbar inom parlamentet med administration eller annat. Du kan även få en titel om du gjort något bra i samhället eller för någon medmänniska. Stora företagsledare har oftast fått en titel. Olika yrkesgrupper har sina titlar och skulle du mot förmodan vara en av de som står utanför allt detta så kan du köpa dig en titel. Du kan även mista din titel om det nu är så att du på något sätt misskött dig, inte så vanligt, men det förekommer.

När det gäller namn så är det också en djungel. Malayerna som är muslimer har sitt sätt, kineserna sitt sätt och indierna sitt sätt att skriva och säga sina namn. Att lära sig allt detta skulle ta en evighet, för krångligt är det. Många av våra besökare har häpnat när de läst tidningen och sett hur långa namnen kan vara.

Idag har jag i alla fall varit på ett föredrag om Malaysiska namn och titlar. En kvinna som heter Colette Hassan höll i det och hon är ursprungligen fransyska men har bott i Malaysia sedan 1970 då hon kom hit för att jobba först på Schweiziska ambassaden och sedan på den Franska. Hon är gift med en malay och hon började tidigt intressera sig för Malaysiska titlar och namn. Och jag kan säga att hon kan detta på sina fem fingrar. En mycket rolig och intressant föreläsning.

Efter mötet åt vi lunch några stycken och jag åt för första gången en av Malaysias nationalrätter Laksa. Det är en nudelsoppa med massor av olika skaldjur. Starkt och otroligt gott.


Curry Laksa. En slags soppa med nudlar och skaldjur. Riktigt gott.

Här i Malaysia lider vi med vi våra grannar i Indonesien som drabbats så fruktansvärt av jordskalvet i onsdags. Just nu är dödssiffran uppe i 1.120 personer och över 1.000 till är saknade. Till det kommer alla som är svårt skadade.  I Padang sitter även drygt 300 Malaysiska studenter och väntar på att få åka hem. Och självklart ställer Malaysia nu upp med den hjälp som behövs. Räddningsarbetare har skickats över och staten, företag, banker och andra organisationer gör allt för att samla ihop pengar. En fond har upprättats för både Indonesien och Filippinerna.

Och som jag nämnde igår, så är det som sagt inte bara Indonesien, utan även Filippinerna som behöver akut hjälp. I huvudstaden Manilla är det kaos, och snabb hjälp behövs till alla nödställda efter tyfonen.

I torsdags kväll var jag på tjejmiddag. Det var riktigt roligt då vi alla hjälptes åt att på plats laga Biff Rydberg, blanda drinkar och sedan äta, njuta och diskutera de senaste händelserna under bar himmel i detta underbara tropiska klimat.
Ett ämne som kom upp var givetvis Anna Anka som fått ett så enormt genomslag hemma i Sverige. Helt otroligt! Eftersom inte många av oss följt henne eller ens sett något av programmen så kan vi ju enbart gå på tidningsartiklar mm. Men är det inte så att det egentligen bara är ett land som Sverige som det kan bli första sides rubriker av ett fenomen som Fru Anka? Att det stora samtalsämnet i fikarummen på arbetsplatserna är Anna Anka?!

Varför bli vi svenskar så uppretade på allt som inte följer det normala?

I går hade jag och Julia en "mor och dotter" dag här i KL. Men först var vi på föräldramöte på morgonen. Där fick både Pär och jag tillsammans med Julia höra att hon utvecklats enormt. Jätteroligt!

Efter föräldramötet skjutsade Pär oss till Nilla, en underbar kvinna som bott här i KL i många år. Hon har i flera år arbetat som ansvarig för alla volontärer som hjälper flyktningbarn från Burma. En eldsjäl som inte ger upp i första taget. Nilla gör även kort, otroligt vackra kort som hon säljer och allt går till dessa barnhem. Jag och Julia köpte en hel del kort igår och Julia tycket det var så intressant att lyssna på när Nilla berättade om sitt arbete.

Efter allt nyttigt så startade då vår egen "Anna Anka dag". Vi ringde efter en taxi som hämtade upp hos oss Nilla och därifrån åkte vi till KL:s lyxiga shoppingcenter Pavillion. Där gick vi runt och shoppade lite. Efter det tog vi en lunch på Dôme, en sådan där riktigt lyxig och god, med härliga fruktdrinkar till.

Efter lite till shopping så hoppade vi in i taxibilen igen och åkte till Solaris, som ligger nära där vi bor. Men vi åkte inte hem, utan till vårt stamställe Cu´s & Do´s. (Var även där lite snabbt i torsdags innan tjejmiddagen)  Ett underbart ställe där personalen verkligen tar hand om en. Vi satte oss ner i de sköna behandlingsstolarna med alla kassar efter en urjobbig shoppingrunda. Puh, vad det kan vara jobbigt att vara lyxhustru;)

Jag och Julia tog spamanikyr och spapedikyr, vilket innebär att det är lite extra av allt det sköna. Lite massage både i nacke, på händerna och på fötterna. Vi båda satt där och njöt av allt i fulla drag.

Senare på kvällen orkade vi absolut inte laga någon mat. Och naglarna var så vackra att vi inte ens tordes testa;) Och Linda, ja hon var ju inte här;) Vad gör en handfallen hustru då?

Jo, beställer hem sushi, en favorit som jag kan äta hur ofta som helst.

Idag ska jag, Pär och Julia åka till Petronas Twin Tower där det har ett ställe likt Tom Tits. Ska bli kul. I natt hämtar vi Emelie som varit i Penang och spelat volleyboll.

I morgon söndag ska vi gå på tennis. Malaysian Open. Jag rapporterar mer om det senare.


Pavillion, en ren dröm att gå runt i. Åtminstone tycker Julia det. Själv kan
jag väl vara ärlig och säga att det mesta är för "lyxigt" för min enkla smak;)

I går strax efter klockan 18.00 (Malaysisk tid) ringde Pär och berättade att de fått utrymma byggnaden där han arbetar. Han berättade att det hade varit ett jordskalv och att bord och stolar hade skakat rejält. Nu stod han utanför CP-tower, som Siemens huset kallas, och undrade om vi kunde åka förbi och hämta upp honom.

Jag, Emelie och Julia märkte ingenting av skalvet i bilen. Kanske känner man inte så mycket när man åker på en stor motorväg. Men vad Pär berättade så hade det varit ganska kraftigt. Senare hörde jag av vänner här att det hade skakat rejält i deras hem, särskilt de som bodde högt upp.

Det hela startade med ett kraftigt jordskalv på södra Sumatra som uppgavs till 7,7 i Malaysiska tidningar. Och det är verkligen starka krafter eftersom Malaysia ligger ungefär 55 mil från Sumatra och ändå kände vi av det så kraftigt på vissa ställen även här i Kuala Lumpur. Å andra sidan ligger Malaysia närmare Sumatra än vad Indonesiens huvudstad Jakarta gör, så egentligen kanske inte så konstigt att vi märkte av det även i Kuala Lumpur. Just nu går jag lite och tänker på hur det kändes för mina vänner som bor i Port Dixon som ligger ändå lite närmare och dessutom vid kusten.

Och självklart går tankarna till alla de som drabbats på Sumatra och då främst staden Padang där flera dött och åtskilliga fortfarande saknas. Den senaste dödssiffran ligger på 75 personer, men flera tusen saknas efter det att byggnader bara rasat ihop. Bland annat har ett sjukhus och en universitetsbyggnad rasat samman. Den här gången känns det så nära och här lever man så nära människor som kommer från de drabbade områdena.

I morse pratade jag och Linda, vår maid, om allt som hänt på Filippinerna. Linda är från Filippinerna och har sina barn och barnbarn där. Men hon har haft kontakt med sin dotter som berättat att just nu är det vatten i mängder och allt handlar om överlevnad, att få mat och hjälp med att hålla hygien så att inte sjukdomar sprids mer än vad de redan gör. Det är redan fruktansvärt fattigt på Filippinerna och det här har ju inte gjort saken bättre. Vårt Condominium ska samla ihop så mycket som vi bara kan och sedan skicka det via en organisation direkt till de behövande. Så jag och Julia ska försöka samla ihop lite kläder, gå och köpa hygienartiklar, ris och nudlar. Ett enkelt sätt för oss att visa att vi bryr oss mitt i allt överflöd som vi har.

För övrigt så ska jag och Julia ha det skönt idag. Julia är ledig från skolan och sover fortfarande. Ikväll ska jag iväg på en tjejmiddag, vilket ska bli kul. Mat och prat är något av det bästa jag vet.

Här nedan en artikel ur vår morgontidning.

http://www.nst.com.my/Current_News/NST/articles/20091001074607/Article/index_html


Här kan man se hur nära Sumatra och Malaysia är. Direkt efter skalvet
gick det ut en tsunamivarning i Thailand, Indonesien, Malaysia och Indien.
Men efter ett tag drogs den tillbaka. Havet är oroligt just nu.