evalinder

Här är det väldigt vanligt att gå på coffeemorning eller som vi skulle ha sagt i Sverige, kaffemorgon. Det kan vara på skolan, i condot eller som igår med SWEA. Det hela går ut på att man ska träffas och ha en trevlig stund tillsammans på morgonen, och det är inte ovanligt att det finns ett tema i bakgrunden.

Som igår när vi i SWEA hade bjudit in Sherena Razaly, en härlig malaysisk ung kvinna som pratade om malaysiska traditioner, språket och framförallt mat. Sherenas familj äger Enak, en av de främsta restaurangerna med malaysisk mat här i Kuala Lumpur.

Det var fantastiskt att lyssna på henne där hon rakt upp och ner stod och pratade i nästan två timmar. Hon berättade om hennes uppväxt i en väldigt liberal muslimsk familj där mamma är utbildad lärare och hennes pappa affärsman. Både hon och hennes syster har studerat på universitet i England, så det är en väldigt priviligerad och familj här i Malaysia.


Sherena Razaly
Foto från: http://www.migf.com/2008/quotes-restaurants.html

En sak som hon nämnde och som jag tidigare skrivit lite om på min blogg är den stora satsningen från regeringens sida, 1Malaysia. Eftersom Malaysia är ett otroligt mångkulturellt samhälle med tre stora grupper i fronten, malayer, kineser och indier, tycker de styrande att det är viktigt att påpeka att alla är lika värda och att "en för alla, alla för en" ska gälla. Överallt i media och på stortavlor runt om i Kuala Lumpur möts man av loggan 1Malaysia (se nedan). Sherena menade att det var lite överkurs att ha den här kampanjen i Kuala Lumpur. Möjligtvis är den berättigad på landsbygden, men här umgås man naturligt över gränserna och hon berättade själva att hon har många kinesiska och indiska vänner.

Hon var också lite hård mot de sina och menade också att många av de förmåner som man givit malayer kanske verkligen behövs. Kineserna är otroligt framåt och innovativa medan malayerna är mer lata. Detta fick mig att tänka på varför Malaysia gjorde sig av med Singapore; rädslan för att kineserna skulle få övertag.

För Sherena och alla andra i den här kulturen betyder naturligtvis familjen oerhört mycket. Under sin uppväxt umgicks hon betydligt mer med familj och släkt än med kompisar. Det är inget hon har mått dåligt av, tvärtom tror hon att det stärkt henne enormt som människa och medmänniska.

Hon pratade en del om religion också. Hon är muslim, men tycker inte att det är någon "big deal" som hon sa. Hennes familj har aldrig varit så där jättereligösa, de skyler heller inte kroppen eller bär huvudbonad. Visserligen finns de muslimska dräkterna hemma i alla möjliga färger och kombinationer, men används inte ofta av henne själv. När det gäller Ramadan så har hon fastat sedan hon var sju år, och för henne är det helt naturligt.

Sherena berättade att hon gifte sig för inte så länge sedan, och ett malaysiskt bröllop är en otrolig upplevelse säger alla som fått förmånen att vara med på ett. Det har varit min önskan sedan vi flyttade hit, och jag hoppas fortfarande.

Men det som Sherena pratade allra varmast om var förstås mat, något som är väldigt stort här. I Malaysia pratar man om mat med precis samma inlevelse som vi svenskar pratar om väder. Det här var en jättetrevlig morgon, helt enkelt en bra start på en dag.

Nu är det fredag morgon. Jag och Pär ska umgås idag, han är ledig från jobbet och sover fortfarande, men blir snart väckt av mig. Lite pool och sol, därefter ska vi hämta Emelie och Julia på skolan och åka och äta en gemensam tidig middag.

På söndag åker Pär till Jakarta och stannar hela veckan. Jag, Emelie och Julia kommer efter på fredag och stannar till på måndag kväll. Vi ska få uppleva Jakarta tillsammans med en indonesisk kollega till Pär och hans familj som är födda i Jakarta. Spännande!

Nu har vi också bokat vår Kinaresa. Berättar mer om den senare.

Här nere en länk och lite bilder från Enak, en mycket elegant restaurang här i KL.

http://www.enakkl.com/


Och här är den logga som vi alla stöter på överallt här i Malaysia.

I går träffades jag och Pär på lunchen för att göra lite ärenden. Ja, lunch och lunch, det var sen eftermiddag och vi skulle först till posten och därefter till University Hospital. Som alltid är det ganska svårt att veta hur lång tid allt tar här i Kuala Lumpur. En liten sväng som normalt inte borde ta mer än en halvtimme kan ibland ta ett par timmar på grund av trafikstockningar som i sin tur kan bero på allt från trafikolyckor till enorma regnoväder.

I går hamnade vi i en bilkö på ett ställe där det inte brukar vara någon direkt kö, åtminstone inte vid den tiden vi var där. Vi kunde åka några meter framåt i sakta fart tills vi såg en fruktansvärd syn framför oss. Bilar som var helt demolerade, stora stenar som flygit fram och sist men inte minst en väg som inte längre var en väg. Det såg fruktansvärt ut, och inne i butikerna längs vägen stod personal och såg ganska chockade ut. Jag såg en fotograf komma gående längs det som tidigare varit trottoar och jag vevade ner rutan och frågade vad som hänt. Han svarade bara kort; "det exploderade underifrån"! Blev egentligen inte klokare av det, men förstod att det var någon gas- eller vattenledning som exploderat. Idag såg vi en liten artikel i tidningen:

 http://www.nst.com.my/Current_News/NST/articles/20100426221057/Article/index_html

Idag är vi glada att vi inte kom precis när detta hände.

Nu ska jag försöka göra lite nytta. Just nu håller vi på att jobba för fullt med SWEAS världsmöte som ska hållas här i mars nästa år. Vi försöker få ganska mycket gjort innan alla åker iväg när skolorna slutar.


En vanlig syn här i Kuala Lumpur! Trafiken står helt still!

I torsdags kom Julia hem från Malaysia Week, en vecka som varit full med äventyr. Malaysia Week anordnas varje år för middle school elever på ISKL där Julia går. Eleverna får välja om de vill uppleva och utforska havet eller djungeln. De som utforskar havet får resa till de paradisöar som ligger runt Malaysia och de som vill till djungeln åker till något av de fantastiska områdena som ligger här i Malaysia.

Julia valde Kuala Kubu Bahru, och för er som vill så kan ni gå in på följande länk och titta på bilder och läsa bloggar; http://sites.google.com/a/iskl.edu.my/mw/home/kuala-kubu-bahru

Det var en ganska trött, smutsig men oerhört lycklig liten tjej som kom hem. Hennes packning åkte i tvätten och fick tvättas två gånger för att den skulle bli ren. Men det stämmer nog att "lyckliga barn är skitiga barn"!

I fredags var det en ganska stressig dag för min del, men väldigt rolig. Först skulle jag och Karin ha cooking club med våra kära cooking club vänner. Det gick mycket bättre än vi trodde från början. Faktum är att det blev riktigt bra och vi var riktigt nöjda efteråt.


Några av alla de härliga tjejerna i cooking gänget!

På fredag kväll var vi på bio, Shutter Island med Leonardo DiCaprio i huvudrollen. Här har verkligen Martin Scorsese fått till en otäck historia som gör en lite frustrerad i slutet. Hur ligger allt till egentligen?

Lördagen ägnade vi åt 1 Utama Shopping mall, ett gigantiskt ställe som har det mesta. Emelie köpte biljetter till Kelly Clarkson, och Pär försökte övertala Julia att köpa biljetter till Tokyo Hotel som kommer hit nästa helg, vilket han misslyckades med. Julia ville nämligen inte gå med honom, så nu har hon frågat en kompis så vi får se hur det blir med den konserten.

Vi hittade en otroligt god Japansk restaurang inne i 1 Utama, som jag inte nu kommer ihåg vad den hette. Det var en kombinerad butik, där du kan köpa allt inom japansk matkonst, och restaurang med ett öppet kök där du ser när maten tillagas.


Här är en av rätterna, japansk pasta med bland annat ål.


Underbara Julia och Emelie.


Pär njuter av sin mat...


och jag ser nöjd ut också.

Söndagen ägnades helt åt att ta igen sig. Vi sov ganska länge, åt sedan en jättefrukost som vi avnjöt länge. Därefter låg vi mest vid vår pool och varvade bad med läsning. Riktigt skönt. På kvällen var Emelie och hennes kompis Maren på konsterten med Kelly Clarkson, och jag, Pär och Julia åkte på matmarknad och köpte fisk, grönsaker och frukt, ett nöje som jag älskar.

Nu ska jag fixa iordning mig för en date....med min man!

Det här med språk är väldigt intressant tycker jag och nu när jag bor i ett mångkulturellt land som Malaysia blir det väldigt påtagligt med alla de olika folkgrupperna och deras förändring och tolkning av engelskan.

Jag läste en väldigt rolig och intressant artikel ur tidningen Take, The International School of Kuala Lumpurs skoltidning för High School som jag bara måste referera till. Författaren till artikeln heter Shuei Yamada och går i grade 11 och vad jag får ut av namnet är han kanske Japan.

Han skriver att det språk vi mest pratar i världen inte alls är engelska utan engrish. Jag går in och läser på Wikipeda som han också refererar till i sin text. Och där står följande;

"Engrish refers to non-standard variations of English used in Japan, and often by extension other East Asian countries. The term itself arises from the Japanese language having only one alveolar consonant in place of the English L and R phonemes, and the resulting ethnic stereotype that Japanese people often confuse the two when reading English. The word is not used in Japan, as the actual Japanese word for the English language is eigo (wikt:英語).

While the term may refer to spoken English, it is more often used to describe written English. Engrish can be found in many places, including signs, menus, and advertisements. Terms such as Japlish or Janglish for Japan, Konglish for Korea, Singlish for Singapore, and Chinglish for China are sometimes used to refer to the specific varieties of Engrish found in these countries."

Och som sagt, här i Malaysia är de olika varianterna av engelska väldigt tydliga. Och jag känner ibland att min egen utveckling av det engelska språket är ibland lite av non standard variations.

Mina barn, Emelie och Julia, som går på en amerikansk skola pratar naturligtvis standard engelska eller amerikansk engelska. Min man är nog mera svensk-brittisk, men pratar standard engelska också.

Men egentligen, vad spelar det för roll om vi, oavsett om vi pratar standard engelska eller non standard engelska, förmår att förmedla den information vi vill förmedla? Kanske är det här den språkutveckling som kommer att bli mer och mer tydlig nu när de asiatiska länderna går framåt med jättekliv? Alla de som har engelska som första språk och som har haft ganska roligt åt dessa non standard konversationer, och undrat varför i hela världen kan de inte lära sig ordentlig engelska får nog lugnt acceptera att Engrish existerar och det ganska omfattande.

Jag måste nog också erkänna att jag i början av vår tid här i Kuala Lumpur hade svårigheter att förstå ibland. Ett exempel är när vi skulle installera internet och telefon och den indier som var här pratade så fort och otydligt att både jag och övriga i familjen stod som frågetecken. Nu har vi kanske blivit lite med vana.

Det roligaste i artikeln är några exempel på konversationer som vi som bor här i Malaysia ofta stöter på:

Chinese Malaysian Engrish:

A: Eh, bladder, can help me or not?
B: What you want la? See first, got time or not!
A: Eh, why you like that one? Just little bit only what!

Översatt:

A: Hey, bro. Do you think you can help me?
B: What do you want? I´ll have to see if I have the time?
A: Aw, why are you always this way? I just need a little help!

Mangrish (Malaysian)

A: Hoi, friend, what you doing now la?
B: Busy like anything you know. What you want?
A: Just disturb you only. Nothing lah.

Översatt:

A: Hey buddy, what are you doing?
B: Really busy now. What do you want?
A: It´s nothing really. Just wanted to say hi.

Indian Engrish

A: Dei! How you park your car man?
B: Sorry boss! I move now.
A: These people ah! Kopi-o license one!

Översatt:

A: Hey you! Your car is parked terribly man!
B: Sorry sir! I´ll park it better now.
C: Man, these people are just something else! I wonder how they got their driver´s license!

Med detta inlägg menar jag naturligtvis inte att det inte skulle vara viktigt att lära sig riktig engelska, självklart är det viktigt. Jag vill också påpeka att det är väldigt hög standard på engelskan hos lokalbefolkningen här i Malaysia. De flesta pratar engelska och ibland kan det vara lite trist, för motivationen att lära sig bahasa Melayu blir då väldigt låg.

Selamat Pagi,

jaha idag ska vi aka hemat till Svedala, kanns konstigt, man kan fundera pa varfor man bor i det klimatet nar allt ar sa mycket enklare har, utan jacka halsduk och vantar!

Vi har haft fantastiska dagar har i Malaysia. Jag hade sjalv gjort lite research med olika utflykter, sevardheter, tips :-) helt enkelt, som Maria skulle ha sagt. Jag kan konstatera att jag kan pricka av det mesta.

Eva, Par, Emelie och Julia har varit sa otroligt generosa bade nar det galler rent praktiska saker som boende o dyligt men framst med att dela med sig av all info om Malaysia, vilket dom gor med gladje och stolthet. Stort TACK for det. 

Vad ska man borja och beratta om, kanske deras fantastiska boende pa kondot, jattefin lagenhet, villken utsikt fran 27:e vaningen, man ser Petronas Tower, bara det. Harlig pool, dar vi tillbringade nagra formiddagar nar vi vantade pa ungdomarna som sov. Vi fick ocksa formanen att traffa Linda, som skamde bort oss med pannkakor och god kycklinggryta.

Nar det galler utflykter sa kan jag pricka av, KL Tower, 370 m upp, Petronas Tower, Perhentian Island (det aterkommer jag om), Merdeka torget, China Town, Little India, Lake Garden (tyvarr regnade och askade det da), Batu Caves, hinduiskt tempel,  Putrajaya, den nya uppbyggda huvudstaden, Melaka, mysig stad med mycket historia.


Bröderna Dundee i Melaka, ett unikt gästspel i den kulturella staden, dessa
två blev fotograferade av många som tog dem för orginalen! 
En mer tveksam Emelie i mitten.


Färdmedlet för ungdomarna i Melaka, här Emelie och Sandra.


Julia och Simon väntar på att få ge sig iväg.

Shopping ar  speciellt har, det finns allt fran lyxgallerior till Chinatowns och Little Indias marknader. Men jag undrar om inte jag tyckte att Evas och min lilla utflykt var en av dom roligaste, vi akte  till TTDI, en lokal saluhall, vi at Roti Canai till frukost och  det inhandlades alla mojliga slags kryddor. Vidare till storhandling pa Tesco, stort som Maxi men vilket utbud, det finns inte bara en sort av tex ris utan kanske 20! Vilka priser, hur billigt som helst, 5 l olja ca 26 Skr, 10 kg ris ca 80 Skr.

Nagra shoppingstallen som ar vart ett besok ar, Pavilion, Suria KLCC (i Petronas Tower), Low Yat plaza (hysteriskt stalle med allt inom elektronik i flera vaningar), B&B Plaza, Cenral Market, Times Square. Givetvis China Town och Litte India och sakert ett 100 tal andra. Man tar sig latt fram med Monorail systemet men taxi ar sa billigt sa det ar inte heller nagra problem.

Ett annat kapitel ar mat, har hade jag ocksa lite pa listan, Roti Canai, indiskt brod som man doppar i god sas, springrolls, Laksa, nudlar givetvis, Nasi Lemak, knytten med ris kokt i kokosmjolk, satay mm. En rolig kvall var nar jag hade en adress till en Steamboat restaurang i utkanten av KL. Det ar en buffe som man tillagar sjalv pa bordet i buljong, en slags foundue kan man saga. Det fanns allt, tigerrakor, krabba, fiskbollar, musslor, fisk, korv, kyckling, gronsaker, ja hur mycket som helst till en kostnad pa 40 Skr inkl efterrat. Par var lycklig som ett barn, det har var nagot som var helt i fam Linders smak, kul att vi kunde bidra med det.


Här var vi mätta och belåtna efter att ha ätit Stemaboat, på den tre våningar
stora restaurangen. Tips, som Maria skulle ha sagt!

Nu tillbaka till  var tripp ut till ostkusten och Perhentian Island, efter ca 50 mil i bil med allt vad det innebar, felkorningar, U-svangar ar en raddning har, det har jag lart mig, snurrande i Terengganu innan vi kom ut, sa var vi framme vid farjelagret. Robinsson aventyret kan borja, efter en batfard i ca 55 knop sa var vi framme pa Coral View, enklare bungalows i djungelmiljo med havsutsikt, harligt men vilken varme, det bara rann om oss, det hjalpte inte att duscha heller. Men har tillbringade vi 5 fantastiska dagar med bad, sol, snorkling bland havsskoldpaddor och nagra av oss sag hajar. Det fanns nagra restauranger att valja pa har men det var bara 2 som serverade ol sa det blev val mest dom. Det ar inte sa hogt tempo har som for det mesta ar helt ok men efter att ha vantat ca 2 tim pa mat och dom kommer da och talar om att det var slut pa vissa saker sa kan man tappa talamodet men det ar sant som bara hander har. Vi fick mat och lite extra ol sa det gick ingen storre nod pa oss.


Här sitter vi på en av stamställena och har "afterbeach".


Här syns Julia och Gunnar utanför Coral View Resort, det var bara att sätta
på sig mask och simfötter och ge sig ut för att titta på alla otroliga fiskar och
fantastiska koraller. En dröm för snorklare!


Här har vi intagit middagen på en av de två restaurangerna.

Ja ni forstar sakert att 2 veckor ar alldeles for lite, det finns hur mycket som helst att se och gora, vi har bara sett och gjort en brakdel av allt som finns att se. Vi ar i alla fall helt salda pa Malaysia, nu har vi inte varit i Asien tidigare men har kanns det som det finns lite av allt.

Kramar och en an gang  ett  stort tack fran Malaysia lovers, Agge, Gurra, Simon och Sandra

 PS, det enda jag inte kom till var val Luna bar pa Regency Pacific Hotel men det var ju ett ungdomsstalle sa det var val inget for mig da men nasta gang kanske. :-)