Flyttlådor överallt
Vad konstigt egentligen, när vi flyttade hit så tyckte jag att jag rensade och kastade massor, men just nu känns det som om alla tillhörigheter bara växer och växer. Men det är klart, vi har ju köpt på oss en hel del här också.
Det är med blandade känslor som jag ser hur lägenheten blir tömd. På ett sätt vill jag ju självklart stanna kvar här i detta underbara land som vi kommit att älska som vårt andra hemland. Men samtidigt vill jag just nu också hem till Sverige för att träffa familj och vänner som jag inte träffat så där "riktigt" på länge. Dessutom är ju Emelie redan i Stockholm och jag vet att hon vill att vi ska skynda oss hem. Men det viktigaste av allt, min man behöver återhämta sig och sätta sin hälsa i första hand. Så vi vänder på sidan i boken och börjar på ett nytt kapitel som jag tror kommer att bli minst lika bra.
När det gäller Malaysia så kommer jag naturligtvis fortsätta att skriva om detta land. Kanske också en hel del jämförelser mellan Sverige och Malaysia. Jag kommer säkerligen också att skriva en hel del om hur det är att bryta upp, att starta om, att lämna tryggheten för något okänt. Hur det är att komma hem till Sverige efter att ha bott utomlands? Har vänner förståelse för de omtumlande känslor som uppstår? Kanske kommer jag också att göra en del intervjuer med nya intressanta vänner jag fått här som lever och har levt spännande liv och bytt bostadsort och land väldigt ofta. Ja, det finns massor att skriva om, och jag ser verkligen fram emot det.
Jag har redan bokat in en resa till Kuala Lumpur i mars månad. För självklart vill jag vara med om att få uppleva det Världsmöte som Swea kommer att ha här. Jag var tillsammans med Nasha en av de drivande för att få hit det, och jag vet också att det kommer att bli en oförglömlig vecka för världens alla utlandssvenskor som kommer hit. Det finns så otroligt många duktiga tjejer här i KL och de kommer att göra allt för att alla ska trivas.
Vad framtiden säger i övrigt får jag återkomma om, men vi kommer absolut inte att släppa detta land som har så otroligt mycket spännande och vackert att erbjuda.
Malaysia Boleh! - Malaysia Can Do It!
Ramadan
Forra veckan startade Ramadan, och under en tid har man kunnat se väldigt många burqaklädda kvinnor med sina män här i Kuala Lumpur. Det är ganska vanligt att muslimer från mellanöstern åker till Malaysia på semester just under Ramadan när många har ledigt for att passa på att shoppa och turista. För dem är det en perfekt destination, landet är muslimsk och dessutom finns massor med billig shopping.
Men de lokala malaysiska muslimerna är betydligt mer färgglada an de svartkladda från mellanostern och bär slöjor i regnbågens alla färger med traditionell malaysisk klänning och lång kjol medan andra har helt vanliga kläder. Här i Kuala Lumpur märks det tydligt att det är Ramadan, och överallt är det speciella Ramadan erbjudanden. Det är främst alla restauranger och hotell som gör reklam för sina jättebufféer. Varje kväll läser man också om fastemånaden ur Koranen på radion, och faktum är att jag tycker att det är en hel del tänkvärt.
Jag har skrivit om islam tidigare i min blogg, då jag också varit väldigt kritisk till den bild de svenska och egentligen hela västvärldens medier ger av den muslimska världen. Här har ju faktiskt journalisterna och tidningsutgivarna ett stort ansvar, men som det sett ut hittills har egentligen bara islamofobin vuxit sig allt starkare i de flesta länder i Europa. Jag är själv inte muslim och tycker inte att allt inom islam är bra, men å andra sidan är jag också kritisk till många andra religioner. Men jag är ganska rädd för den utveckling som visat sig runt om i Europa och på den enkelspåriga mediabevakningen av islam som vi i Sverige oftast får. Muslimer är farliga och förnedrar kvinnor, punkt.
Ta exempelvis det senaste i raden av länder som enat sig mot den heltäckande burkan. I Frankrike uppskattar man att det finns ca 5 miljoner muslimer och av dessa är det endast cirka 2 000 som bär den heltäckande burkan. Ändå har denna micro minoritet skakat om den mäktiga republiken Frankrike så mycket att politiker gått till val för att förbjuda muslimska kvinnor att täcka sitt ansikte. Den 13 juli röstade man i Nationalförsamlingen igenom ett lagförslag med stor majoritet (335 mot 1) som sa att i det offentliga rummet är det förbjudet att bära kläder som döljer ansiktet. De argument man använt sig av är de vanliga; "det är förtryckande mot kvinnan" eller "att det går helt emot den franska kulturen". Den politiker som varit mest högljud är majoritetsledaren Copé som menar att han absolut inte kan skapa en relation med en som döljer ett leende eller en blick.
Det känns som om historien upprepar sig när många mobbar få, majoriteten får oftast igenom sina förslag. Jag tycker också att det är en oroande trend i västvärlden och den måste vända. En del säger att islamofobi används felaktigt många gånger. Själv tycker jag att det hela handlar om fördomar och okunskap som ofta frodas när klyftorna ökar och mötesplatserna är få. Människor vill helt enkelt inte lära sig mer eller ta till sig andra kulturer än sin egen. De negativa krafter som drar alla muslimer över en kam utan att egentligen veta vad de pratar om måste stoppas, och här har massmedia makt och ett stort ansvar som jag verkligen hoppas att man utnyttjar på bästa sätt. Att man sedan enbart talar om mellanöstern och utesluter de absolut största muslimska delarna av världen är också mycket märkligt.
Just nu är det som sagt Ramadan, en väldigt viktig högtid för världens alla muslimer, den nionde månaden i den muslimska kalendern, och då också den heliga fastemånaden, en av islams fem pelare. Det är under denna månad som allmaktens, kraftens, ödets eller högtidens natt anses ha infallit. Det var då Allahs budskap genom ärkeängelns Jibril (Gabriel) började uppenbaras för profeten Muhammed vilket också senare nedtecknades i islams heliga skrift Koranen.
Det här är en glädjens högtid för muslimerna. Att man fastar från gryning till skymning och avhåller sig från mat, dryck, rökning samt sexuella relationer sägs leda till större ödmjukhet inför den gudomliga skapelsen. Man ska också förstå hur det är att vara fattig. Därför ger man under denna tid också allmosor (zakat) till de fattiga, visar aktning för sin familj samt renar sitt sinne genom att undvika ilska, våld, girighet och småaktighet.
Jag tror att vi alla skulle bli mer förstående för andras tro och kultur om vi bara hade lite mer öppet sinnelag.
Ha en trevlig Ramadan!
Sibu Island med Robinsonkänsla
Sibu som tillhör sultanatet Johor ligger som ni ser på kartan närmare Singapore än Kuala Lumpur och vad vi hört så är det ganska vanligt bland Singaporbor att åka hit över en weekend. Sibu består av två öar och vi var på Sibu Island, precis bredvid ligger Sibu Tengah Island och det var där de allra första Robinsson programmen spelade in.
Twin Beach Resort var av det enklare slaget, precis som vi ville ha det. Men med väldigt tillmötesgående och trevlig personal. När vi kom fram visade det sig också att vi var helt ensamma på resorten.
Först en båttur ut till ön. Här i Malaysia är det underbart att åka båt,
vackert och med härligt ljumma vindar.
Här är bryggan vid Twin Beach Resort.
Här kommer vi då upp till resorten som precis som namnet säger har
strand på båda sidorna. Våra hus låg på motsatt sida från bryggan. När
vi kom fram och fick våra nycklar till huset så visade det sig att vi var
de enda som bodde på denna resort, vilket vi bara tyckte var bra,
för det var just lugn och ro vi ville ha.
Den här bilden har jag tagit från vår veranda, så vi bodde ganska nära
stranden som vi också hade helt för oss själva.
Alla stugor på resorten var av modell väldigt enkla och slitna. Men det
gjorde inte alls så mycket för det var väldigt mycket annat som var desto bättre...
som den otroliga service vi fick under hela vår vistelse. Vi hade hel-
pension och den mat vi fick var fantastisk. Både till frukost, lunch och middag
dukades det upp massor med hemlagad malaysisk mat.
Kände oss nästan lite dumma som vräkte i oss all denna goda mat
medan hela staben av presonal fastade eftersom det just nu är Ramadan.
Kvällarna ägnade vi oss åt spel, något som vår familj verkligen gillar.
Ett spel som Emelie och Julia gillar är detta kulspel som är ett typiskt
och väldigt vanligt malaysiskt spel.
Dagarna ägnades naturligtvis åt sol och bad. På östkusten är vattnet
något klarare än på västkusten och kanske också någon grad kallare,
om man nu kan säga att 26-27 grader är kallt.
Det var en underbar minisemster och det bästa var att vi hade hela
stranden för oss själva. Varje morgon gick vi några vändor fram och
tillbaka längs strandkanten, vilket är en härlig känsla. En morgon när
jag vandrade för mig själv mötte jag dessutom två ganska stora varaner,
blev lite rädd och vände tillbaka.
En dag tog vi en promenad in till Sibu kampung (by), och det var en
ganska trevlig väg längs ena strandkanten. Vi möttes bland annat av
masor med kossor som strövade fritt på ön.
Det var en ganska mysig liten by med små broar och planteringar. Men
på vissa håll ganska skräpigt, dock läste vi att det är stora planer på
att renovera denna ö rejält.
Det var många stora och fina gräsytor i den här byn vilket är ganska
ovanligt för att vara Malaysia. Flera av husen var också riktigt vackra.
Här några katter som tar det lugnt i värmen.
Vi gick också förbi ett Durian träd.
Stötte också på Robinson båten med svenska flaggan och allt!
Efter några helt underbara dagar på ön Sibu var det då dags att åka
hem till Kuala Lumpur igen. Vi åkte via flyget där vi vinkade av Emelie
som åkte hem till Sverige för att börja skolan, IB på Kungsholmen. Vi
andra hoppas att vi kan flyga hem ganska snart också. När man väl har
ställt in sig på något så är tankarna redan där.
Sibu Island
Jag kommer naturligtvis att berätta med både text och bild hur det var på Sibu Island.
Så här ser det ut på Sibu, ska bli riktigt skönt att avsluta med en av Malaysias pärlor för denna gång
innan det bär iväg till Sverige. Hörde i och för sig från en Malaysia vän som bor lite till och från i Stockholm
att det var 28 grader och sol där. Hoppas det håller i sig, så det blir lite inskolning i det svenska klimatet.
Cooking Club
Imorse var vi hemma hos Maureen Koo, kinesmalaysiska som i många år också bott i Canada. Hon visade oss hur man gör malaysiska desserter och tilltugg. Riktigt gott, och nu har jag äntligen lärt mig att göra curry puff.
Det här var första cooking club lektionen efter sommaruppehållet.
Därför är det alltid lite pappersjobb som ska göras, anmälan av nya
medlemmar och om så är möjligt fördelning av de som ska vara
värdinnor under året.
Den blonda till vänster är Anette från Norge. Vi har haft ganska mycket
kontakt under vår tid här i KL, eftersom hennes Amanda och Emelie är
i samma grade på ISKL. I mitten ser ni Linda Lui från Taiwan, hon är
en av tre som administrerar allat kring cooking klubben.
Ett glatt gäng, från vänster Nazli från USA, i mitten Kim från Malaysia
och till höger Karin från Sverige. Karin och jag hade före sommaren
en lektion en svensk matkonst. Karin är också en som jag hoppas
kunna hålla mycket kontakt med. Hon pendlar nämligen mellan KL
och Stockholm. Hemma i Stockholm jobbar hon som juridisk sakkunnig
på Justitiedepartimentet. Kim som sitter i mitten är vår fotograf, för
den här klubben har även givit ut kokböcker med mat från hela världen.
Det som varit det absolut bästa med den här matlagnings klubben är
att jag nu har med mig en massa otroligt goda recept hem. Dessutom
har jag fått se hur allt tillagas och också fått tips på vad man kan ha
i stället för vissa ingredienser om det skulle vara svårt att få tag i hemma.
Under nästkommande år ska jag vara gäst några gånger, eftersom jag
redan nu planerar resor hit. För jag kan säga att alla som jag lärt känna
här känns som härliga vänner för livet.
Här är underbara och duktiga Maureen som idag lärde oss malaysiska
desserter och plockmat. Maureen har en dotter som gått i samma grade
som Julia på ISKL. Maureen är också en mycket duktig konstnärinna som
målar både tavlor och hantverksprylar.
I Malaysia är man väldigt förtjust i street food och något som går att
köpa nästan överallt här är curry puff. Nästan alla bufféer har ett fat
fullt med dessa och till och med i skolans restauranger kan du köpa
dessa goda, kryddiga och krispiga puffar. Själv brukar min maid
Linda göra dessa och då passar jag på att låta henne göra lite extra
så att jag kan frysa in. Men, men, nu har jag lärt mig att göra curry
puff själv. För detta är en stor favorit, som jag äter ofta.
Här friteras dessa godsaker.
Så här ser det färdiga resultatet ut. Jättegott!
Sedan fick vi lära oss att göra en cocos pudding, som kallas
bake cassava, riktigt god och påminner om julen i smaken.
Här är en mycket traditionell malaysisk dessert, sago pudding.
Vid varje sammankomst är det alltid gruppfotografering, något som
man älskar här i asien. Här väntar alla på att Kim, vår kära fotograf
ska hitta den rätta platsen för oss att posera på. Ett moment som kan
ta sin lilla tid, och så vill alla förstås då också ta egna bilder.
Det är väldigt mycket som är säsongens först just nu i KL. I går morse var det dags för Skandinaviska föreningen
att ha sin första coffe morning och vi var ett litet gäng som träffades på Starbucks i det gigantiska shopping centret Mid Valley. Det är också väldigt roligt, och igår var det en jämn fördelning mellan svenskar, norskar, danskar och finnar.
Precis som Swea, nätverket för svensktalande kvinnor utomlands, är
också Skandinaviska föreningen en väldigt aktiv förening här i KL. De
ordnar aktiviteter och ger bland annat ut tidningen Snofida som jag för.
Senare på kvällen tog vi i familjen en tur ner till Bukit Bintang, det som
är Kuala Lumpurs shoppingcentrum med butiker i massor. Jag tycker
alltid att det är kul att åka ner hit sent på kvällen och titta på folklivet
och allt som händer. Den här killen står ofta vid monorail stationen
vid Bukit Bintang och han brukar vara målad i olika färger varje dag.
Igår kväll var det Emelie som hade en del ärenden innan hon åker hem
till Sverige nästa vecka.
Naturligtvis passade vi på att äta på food courten i Pavillion, som jag
verkligen kan rekommendera. Vår familj äter gärna japansk, men då
inte alltid sushi. Det japanska köket har så mycket att erbjuda och nästan
allt är supergott. Här äter vi Teppanyaki, där kocken steker maten framför
dig. Du kan välja skaldjur, kött eller kyckling och allt serveras med
stekta grönsaker i massor. Det är verkligen riktigt gott och på japanska
betyder just teppan järnplatta och yaki betyder steka.
Maten lägger de upp på folio direkt på stekbordet och sedan är det bara
att äta med pinnar och njuta av de goda smakerna.
Hektiska men roliga dagar
I går var det en väldigt intensiv dag som började med möte hemma hos Maria. Det var Sweas världsmöteskommitté som träffades för ett första möte efter sommaruppehållet. Det var väldigt roligt att träffa alla igen, och som vanligt hade vi många punkter på agendan. För mig kändes det lite tråkigt, för det blir nog det sista eller näst sista mötet. Jag har varit sammankallande och ordförande i gruppen, vilket har varit en stor ära. Alla i gruppen har varit oerhört duktiga och kreativa. Jag är helt övertygad om att detta världsmöte kommer att bli av absolut högsta klass. Själv ser jag fram emot att komma hit i mars för att delta. Jag hoppas också att jag kan fungera som lite bollplank på distans, för jag tycker verkligen att detta varit väldigt kul.
Direkt efter Swea mötet bar det av till nästa möte som var ett redaktionsmöte med den Skandinaviska tidningen Snofida här i Kuala Lumpur. Också otroligt härliga människor som jag kommer att sakna rejält. Men å andra sidan, jag kommer fortsätta att skriva för tidningen även när jag kommer till Sverige. Dessutom är en av redaktionsmedlemmarna i Stockholm väldigt ofta, så då får vi träffas och låtsas att vi är Stockholms kontoret.
Senare på kvällen kom Pär och hämtade oss efter jobbet och vi åkte in till KLCC, Kuala Lumpur City Center, och vår Japanska favoritrestaurang med mat som smälter i munnen. Jag vet att det finns ett väldigt stort utbud av internationella restauranger i Stockholm, men det trista är att prisnivån är helt annorlunda än har i Kuala Lumpur. Så det gäller att passa på de här sista veckorna.
För Emelie är det verkligen slutspurten, hon kommer att åka hem redan nästa vecka. Hon börjar på Kungsholmens IB redan nästa torsdag och plikttrogen som hon är vill hon inte missa en dag av skolan. Så vi funderar på att åka till en ö redan nu på lördag och stanna till tisdag då vi skjutsar henne direkt till flyget. Har preliminärt bokat en ö, och återkommer när vi vet vad det blir. 
Här sitter vi på möte hemma hos Maria, ett underbart gäng som jag i
min vardag hemma i Sverige kommer att sakna oerhört. 
Här ser ni från vänster, Linda som är vår webansvarig, i mitten Maria
som är press och info ansvarig och Nasha längst till höger, som är ALLT!
Nasha driver en resebyrå här i KL och har gjort så otroligt mycket inför
Världsmötet. Hon har ett enormt kontaktnät och är väldigt driven, i
gruppen har hon ansvarat för alla bokningar, efterresor, program mm.
Fast med tanke på alla hon känner så blir det naturligt att hon också
tipsar och kommer med riktigt bra förslag om allt annat. En klippa!
Här ser ni från vänster Madeleine, en otroligt duktig och spännande
kvinna som bosatt sig i KL efter sin pension. Hon har i och för sig inte
helt gått i pension, pendlar lite då och då till sitt arbete i Wien. Madeleine
ansvarar för Galamiddagen och underhållningen, den grupp jag också
varit med i, i mitten sitter Helen som kommer att arbeta med information,
det troliga är att jag kommer att bo hemma hos henne i mars, längst
till höger sitter ännu en klippa! Anki, som också mer eller mindre är bosatt
i Kuala Lumpur då hon och hennes man driver ett företag här. Anki var
med och startade Swea i KL och hon är den som har koll på allt. I gruppen
och också i Swea är hon ekonomiansvarig. 
Maria, som sitter här till vänster kommer jag att sakna väldigt mycket.
Vi har det senaste året kommit att ha väldigt mycket kontakt och vi har
träffats och pratats vid i stort sett dagligen. Hon är underbar och så
otroligt duktig och drivande. Maria är ordförande i Swea KL och kommer
nu också att vara sammankallande i VM kommittén. Men vi kommer
att ha kontakt i framtiden också, det ska jag verkligen se till. Maria som
så många andra expat här, har bara bott i Sverige några år, hon är ett
typiskt expatbarn som också själv blev expat som vuxen. Maria har
växt upp i en av mina favoritstäder Hong Kong. Bredvid till vänster sitter
Annelie, som kommer att jobba med värdinnefrågor och också hjälpa
Madeleine med Galamiddag och underhållning. Annelie bodde i Italien innan
hon och hennes man flyttade till KL. Innan de flyttade följde hon min blogg,
och helt plötsligt en dag så får jag ett meddelande att hon ska flytta hit.
Igår berättade också Annelie att hennes dotter gått IB på Kungsholmen,
där Emelie ska gå, och det var en superbra utbildning och skola. Känns bra!
Senare på kvällen efter Pärs jobb åkte vi som sagt in till KLCC. Jag har
alltid tyckt att det varit häftigt att vandra omkring i närheten av de
mäktiga och imponerande tvillingtornen. Här väntar vi in Pär, som pratar
i sin älskade mobiltelefon. 
Så här heter den japanska restaurangen som ligger snett mitt emot
Petronas Tower. Maten är vällagad och mycket god. Prisnivån är billigare
än i Sverige, men relativt dyrt för att vara i Malaysia. Men ibland är det
värt det, och vår familj älskar verkligen japanskt. 
Julia och Pär försöker bestämma vad de ska äta. 
Liksom Emelie, som också fick vänta längst på sin mat. En oerhört
avancerad japansk makaronipudding! Själv åt jag sushi till förätt och
sedan den berömda Kobe biffen. Kobebiffen sägs komma från de boskap
som får dricka massor med öl, lyssna på musik och som får massage
varje dag och endast boskap som kommer från Kobe får säljas som kobe.
Det är ganska dyrt kött, och i Sverige tror jag att man kan köpa importerat
kobe kött för tusenlappen per kilo. Här är det naturligtvis billigare. Men
det är oerhört mört och fantastiskt gott. Får ni chansen, så prova!
Nu ska jag göra mig i ordning för att gå på Coffee morning eller som jag får börja säga snart, kaffe morgon. Det är med Skandinaviska föreningen, och den här gången ska Julia få följa med. Emelie ska iväg till skolan, hon passar verkligen på att umgås med sina vänner nu. Jag hoppas också att hon kan fortsätta hålla kontakten med många, och det är ju bra att facebook finns.
Bildresumé från denna sommar!
Jag skrev tidigare att det kommer att bli lite förändringar för oss. Nu är de flesta pusselbitar på plats och jag känner att jag kan berätta vad förändringarna innehåller. Vi kommer att flytta hem till Sverige i slutet på augusti! Det är min kära make som har varit sjuk och måste få en chans till återhämtning. Går inte in så mycket på det, men hela familjen är verkligen överrens om att han måste ta det lugnare. Ett liv med så många jobbresor och så mycket stress under en väldigt lång tid sätter sina spår, även för en som är 100% frisk. Men jag vill gärna säga att vi tar en paus från Malaysia, för som vi säger här hemma, KL finns kvar, och så lätt kommer vi inte att släppa vårt nya hemland, som vi kommit att älska så mycket. Själv kommer jag att åka hit redan i mars igen för att vara med på Sweas världsmöte. Ska också försöka hjälpa till med det så gott det går på distans, jag kan ju alltid vara bollplank!
Just nu känns det ganska kul, både Emelie och Julia är förväntansfulla och ser verkligen fram emot att få komma hem. Båda två kommer att gå på engelska skolor i Stockholm och Emelie kommer att fortsätta med IB. För som sagt, vi vet ju inte vad som händer i framtiden. Själv har jag också en del roliga saker på gång som jag inte riktigt kan skriva om ännu, men som handlar om både Malaysia och Skandinavien.
Den här veckan har jag ganska fullt upp. Det är många möten så här direkt efter sommaruppehållet när de flesta har kommit tillbaka till KL. I morgon är det möte med VM kommittén på förmiddagen, på eftermiddagen ska jag på redaktionsmöte med Snofida, den Skandinaviska tidningen här i KL, som jag förhoppningsvis kommer att fortsätta skriva för när jag kommer till Sverige. Har en norsk kollega som också kommer att vara en hel del i Stockholm mellan sina jobbresor hit till KL, så vi får slå ihop oss och ha egna små redaktionsmöten i Stockholm.
I helgen var vi på en matmarknad i Chow Kit här i KL...
där man mitt bland all mat hittar dessa två varelser...
och även mina favoritbananer. Chow Kit, som också är KL:s "red light
district" är ruffigt och ibland kanske lite skrämmande. Det finns en stor
Indonesisk community här och också en afrikansk. På nätterna kan
man här också stöta på många av de transor som finns i KL. Det har
skrivits mycket om Chow Kit i Malaysisk media och många vill riva hela
området och bygga nytt. Själv kan jag inte låta bli att tycka att det är ett
tilltalande och spännande område till skillnad från de lyxiga shopping-
husen som lyser upp med sina stora neonskyltar med märken som
Louis Vuitton, Prada och Marc Jacobs. Det är liksom inga överaskningar,
du vet vad som väntar. Det vet du inte i Chow Kit. Det är knappt du hittar
in på denna matmarknad som ligger väldigt gömd, trots att det är den
största i hela KL, Bazaar Baru Chow Kit.
Suddigt, men framme vid disken står Emelie och Julia, Starbucks och
Coffee Bean är deras favoritställen här i KL, och de är båda lite ledsna
över att de inte finns i Stockholm, förutom på Arlanda.
Pärs och mina favoritställen är däremot av betydligt enklare slag,
"hål i väggen" ställena, de s.k Kandar som finns i varenda gathörn här i KL.
Här äter du billigt, gott och mycket.
Också ett populärt ställe, nämligen vår pool. I vattnet syns Klara och
Julia som ofta står i poolen och pratar i timmar. Klara flyttade hem till
Sverige i helgen, så det kommer att kunna träffas. Det här är ju vardag
för familjer här i KL, man flyttar hem eller till annan destination. Så det är
många avsked, en del fortsätter man ha kontakt med, en del inte. Nu är
det ju också lättare när Facebook och andra nätverk finns. 
Vi tycker också väldigt mycket om vår salong, här sitter Emelie och ska
precis få manikyr och pedikyr, ett billigt nöje här i Malaysia.
Eftersom jag är så lat på sommaren, så har jag inte satt in en enda bild från Sverige och vår semester där. Men här kommer det några i alla fall, först från Norrköping sedan Frösön.
Här sitter vi hemma hos Pernilla och James på deras nya veranda. På
bilden ser ni Pernilla och Dylan. Dylan som i år också tog studenten. 
Här syns Julia, Emelie och Amy.
Julia och Amy igen, Julia hatar att vara med på bild.
Här är Pernillas mamma Anita, som är den mest aktiva pensionär jag
känner på Facebook. 
Senare på kvällen kom några cirkusartister förbi, här är Victor som
vi inte hade träffat på länge, tillsammans med Dylan. 
Här är Marcus alias MrMac och Emelie. Marcus var det också väldigt
länge sedan vi träffade. Förra sommaren jobbade han i Turkiet.
Efter Norrköping bar det av till Frösön. Vi gjorde massor av mysiga
utflykter med mina föräldrar. Här äter vi en god lunch bestående av
Röding hos Wikners i Persåsen. Ett ställe väl värt ett besök där de har
möbler och andra inredningsdetaljer. Ska skriva ett separat inlägg om
det stället senare. Jag och kära mamma på bilden.
Här sitter Julia och morfar efter att ha njutit av en god lunch.
Systrarna Emelie och Julia. 
Här är vi hemma hos min syster, som precis som mina föräldrar bor
på Frösön vid vattnet, bara några tomter från varandra. Vi slappade
på deras brygga och några badade till och med...
Som Olle, han var i vattnet nästan hela tiden, brydde sig inte om att
det bara var runt 15 grader. Men han är kanske mer van än vad vi är.
Det var en liten bildresumé från vår sommar. Men innan vi åker till
Sverige ska vi försöka hinna med en resa till någon härlig ö här i Malaysia.
Vi funderar på Rawa Island som ska vara helt underbar och som bara
ligger en liten båtresa från ön Tengah, där de första Robinsson
programmen spelades in. Men vi får se, återkommer om det.
En händelserik sommar
Den här sommaren har varit fylld av händelser, vackert Sverigeväder och möten med släkt och vänner. För det var ju så att Sverige äntligen visade sig från sin allra bästa sida den här sommaren. Det var underbart att få sitta på min systers brygga i Valla och njuta av glittriga Storsjön, det har också varit skönt att sitta på Pernillas nya fina veranda och dricka flädersaft medan vi gick igenom allt som hänt sedan vi sågs för ett år sedan, åka på mysiga bilutflykter med mamma ch pappa och upptäcka små Jämtländska pärlor var inte heller helt fel.
Sedan var det också många tråkiga saker som hände, och som någon sa till mig, "du kan vaccinera dig mot det mesta, men inte mot sorg, elände och tragedier." Konstigt nog så lär man känna sig själv ganska väl, och förundras över hur stark och konstruktiv man som människa är i jobbiga situationer.
Nu är vi tillbaka i KL och att komma hit kändes som vanligt underbart. Men det kommer att bli lite förändringar för oss alla, och det ska jag skriva om senare när alla pusselbitar är på plats.
Nu ska jag göra mig i ordning för att åka in och äta lunch med Madeleine.
En svettig familj i tropikerna!
