evalinder

Vaknade åter till en dag med mulet och regningt väder. Och vad ska man göra då? Sova, läsa eller titta på VM i simning från Rom? Det sistnämnda vann överlägset. Har suttit bänkad framför TV:n och tittat på de svenska hoppen. Min klara favorit är självklart Sarah Sjöström från Haninge. Hon var ju grym i försöken!!!!

Men nu är det paus från simningen som återkommer ikväll med semifinaler. Så då tänkte vi ta en liten bilutfykt till Rödön där vi troligtvis också fikar. Har fikat varje dag sedan jag kom till Sverige. Eller åtminstone sedan jag kom upp till mina föräldrar som fikar massor. Så jag har en del att ta igen när jag kommer hem till KL.

I går gick jag Pridetåget med hela storfamiljen här uppe. Det var riktigt roligt. Dock kan jag tycka att fler skulle ha ställt upp. Men det är som det är i en liten stad med massor av fördomar. Dessutom tror jag att många här uppe är rädda för vad andra ska tro och tycka. "Tänk om det skulle vara någon som känner mig och ser mig gå i tåget, vad ska det tro". Ja, det låter otroligt, men faktum är att jag är säker på att många tänker så. För många stod bredvid och bara tittade på.

Hjärna - Hjärta - Mod


Här syns min syster Anna och två av hennes barn Sara och Olle


Många skyltar var bra, dels den här, men även "Stolta föräldrar" och "Stolta
syskon". Själv känner jag att det är viktigt att gå med. Mycket för alla för-
domar som finns här i Sverige och i små städer. Men numera bor jag i ett
land där homosexualitet är förbjudet. Nu efterföljs säkert inte lagen alltid,
men att öppet visa det kan ge fängelse vilket är fruktansvärt.

I morse när jag vaknade öste regnet ner. Kändes som en sådan där dag då man inte orkar ta sig för något. Men eftersom vi bara har sju dagar kvar i Sverige så måste vi utnyttja varje minut. Så vi packade in oss i två bilar och åkte ner till byn, det vill säga Östersund. Vi strosade runt och jag mötte faktiskt några gamla kompisar som jag inte sett på massor med år. Det roliga är att vi fortfarande känner igen varandra, trots att det i vissa fall gått närmare tjugo år sedan vi sågs sist. Men vi kanske inte har åldrats så mycket, eller?

I morgon ska jag och de andra i familjen gå med i Pridetåget här i Östersund. Jag har många gånger tänkt att jag ska gå med i tåget i Stockholm, men har alltid varit bortrest då. Nu när jag har chansen att gå, och dessutom  i min gamla hemstad ska jag verkligen inte missa chansen. Detta Pridetåg som är ett samarrangemang med Storsjöyran som för fullt håller på att rusta upp för festival här i Östersund.

Jag tycker att det är ett bra sett att tala om att jag säger ja till kärlek och nej till fördomar. Känns extra viktigt i en liten stad som Östersund där säkert många tycker att det är jobbigt att prata öppet om sin sexuella läggning.

Med mig kommer både Emelie och Julia. Även min syster och hennes tre barn går med. Jag hoppas också att mamma och pappa följer med oss. Och jag hoppas också att det inte regnar.

Nu har vi bara sju dagar kvar i Sverige. Tiden har verkligen rusat iväg. Nästa torsdag flyger vi hem till Kuala Lumpur. Den femte augusti startar skolan. Julia kommer dessutom att byta skola, vilket säkert är både spännande och pirrigt för henne. Och på något sätt ska det bli skönt att komma hem till sitt eget. Har varit ganska jobbigt att bo i en kappsäck. Men jag kan inte nog många gånger säga hur glad jag är att jag har så underbara vänner och släktingar här hemma i Sverige. De har verkligen tagit väl hand om oss och deras gästfrihet har varit enorm. Tusen miljoner tack!

För det svåraste rent känslomässigt har varit att komma tillbaka till sitt hemland utan att ha en fast punkt, ett hem. Sedan har det också varit svårt att ta säga hej då till alla vänner som vi mött under denna sverigesemester. Det känns lite tungt att veta att det är ett helt år tills vi kommer att besöka Sverige igen. Pelle, min bloggkompis säger i en kommentar attt året kommer att swischa förbi. På något sätt hoppas jag det, för även om vi stormtrivs i Malaysia, så är det lång tid att vara borta från nära och kära.


Mamma och Julia


Jag, Julia och mamma fikar hos Monika Nordenström på hennes underbara
café som har allt. Monika är min släkting som startade Cirkus Kul & Bus, en
ungdomscirkus med eget tält här i Östersund. Den är lite mindre än
Norrköpings Ungdomscirkus, men riktigt charmig. Monika har slutat med
cirkus, men var nyfiken på att höra lite skvaller om allt och alla. Jag vet ju inte
längre så mycket heller, men hon blev väldigt ledsen när hon fick budet om
Anita Plambecks bortgång förra året. Hon, Anita och Barbro i Ludvika har i
många år stått varandra väldigt nära.



I morgon går jag Pridetåget här i Östersund

Har nu varit hemma hos mina föräldrar sedan i söndags kväll. Och det är skönt, riktigt skönt. Trots att vädret inte varit det bästa så kan jag verkligen koppla av här. Jag slappar, pratar och umgås med mina barn, syskonbarn, föräldrar och syskon vilket var väldigt länge sedan och då har man väldigt mycket att ta igen. Och det gör vi.

Igår åt vi surströmming och jag tror nästan att jag åt en hel burk för mig själv. Jag är nämligen en sådan där person som snålvattnet börjar rinna på när jag känner doften av denna delikatess. Eller egentligen börjar det rinna redan vid tanken av surströmming. Gott var det i alla fall, riktigt gott.

Idag har vi bara slappat i solskenet. Är det något som jag verkligen har längtat till under tiden i Kuala Lumpur så är det att få sitta på bryggan hemma hos mina föräldrar och insupa den friska härliga sommarluften som egentligen bara finns här i Jämtland. Det är något speciellt med den, jag vaknar till liv av den. Dock har jag inte badat ännu här, men lugn det ska jag självklart göra. Ett friskt dopp i Storsjön är ett måste för mig på sommaren. Kan också vara en skön tillbakablick när jag vandrar omkring hemma i Kuala Lumpur och svetten rinner ner för ryggen.


Mina föräldrars paradis på Frösön


Har dock inte badat ännu, men ska göra det snart..


Har även arbetat lite idag, och fått klart en artikel om dessa härliga
utlandssvenska ungdomar som så snällt ställt upp på en intervju.