evalinder

Just nu sitter jag och blickar ut på Sveavägen i Stockholm och bara njuter. Vilket väder, vilka vackra människor, vilka glada människor och vilka underbara studenter som åker förbi i sina ekipage. Sverige har vaknat och dess invånare har under våren tinat upp och är nu varma, sköna och riktigt goa. Nu möter man många leenden och många gånger blir det också spontana små pratstunder vid busshållsplatsen eller i matkön. Härligt, herregud vad jag njtuter. När sommaren kommer då är det underbart att bo i Sverige, världens vackraste sommarland!

Idag är jag på väldigt bra humör, ska nämligen träffa en mycket god vän om bara någon timme. Låter kanske inte särskilt märkvärdigt, det gör vi väl alla lite då och då. Men det som är så roligt med denna träff är att vi precis återupptagit kontakten med varandra. Under vårt första Sverigebesök när vi bodde i Malaysia så uppstod en liten dispyt mellan oss, och sedan dess har ingen av oss tagit kontakt. Men så för någon vecka sedan så träffades vi som hastigast och bestämde att nu får det vara nog. Både jag och min väninna är ganska starka personligheter och kanske också lite tjuriga av oss, så båda har under den här tiden gått och funderat på hur vi ska ta den första kontakten och vad vi i så fall skulle säga till varandra. Men nu är det gjort, och jag hoppas verkligen att vi i fortsättningen ska kunna vara lika bra vänner som vi var innan. För denna vän har så mycket att ge och är så klok. Vi har haft många och långa diskussioner om livet, jobbet och familjen och alltid har jag fått både ärliga och bra svar från henne. Vänner som henne växer inte på träd, och dessa ska man vara rädd om. Det är de som tär på en och tar energi som man ska akta sig för, inte de som ger en input.

I morgon är det skolavslutning för både Emelie och Julia. Emelie går ut första året på Kungsholmens gymnasium där hon går IB. Julia går ut sjuan på Rödabergsskolan. Jag ska gå på Julias avslutning och det ska bli så roligt. Jag hoppas att jag får höra Den blomstertid nu kommer för då kommer tårarna att rinna på mig.

Det har varit många tidningsrubriker den senaste tiden om vårt kungahus. Jag kommer att återkomma med mina reflektioner kring detta i ett inlägg senare. Fast de flesta kanske redan är less på allt detta. Fast det finns en hel del intressanta vinklingar på detta, något som vi inte får blunda för.

Sedan står det mycket i tidningen om barnfattigdomen i Sverige, något som verkligen berör. För många människor i vårt vackra land är livet inte en njutning, utan en kamp om överlevnad. När vi flyttade hem till Sverige igen så var det varje dag rubriker om människor som blivit utförsäkrade och som förtvivlat försökte få varje dag att gå ihop. Människor i detta land som ska vara ett föregångsland får inte bara kämpa med sina sjukdomar som i flera fall varit riktigt svåra, utan också för att få dagen att gå ihop för dem själva och barnen.

Återkommer om detta också, och tänkte även här reflektera lite över svensk sjukvård som vi stolt säger är en av de bästa i världen. Är den verkligen det?

Ja, det är mycket jag vill skriva om nu, efter detta uppehåll. Men nu ska jag förbereda en trevlig stund med min väninna. Vi har nog mycket att prata om, det gillar jag.

Ha det så skönt i sommar Sverige!