evalinder

Trettondagen, och vi ska bara ta det lugnt. På något sätt känns det som en långdragen söndag de här sista dagarna på ledigheten. På ett sätt vill jag ha ledigt lite längre, och på ett sätt känns det skönt att vardag och rutiner är tillbaka. För visst har våra rutiner suddats ut, och dagar och nätter börjar nästan flyta ihop. Jag tycker verkligen om de här lediga och slappa dagarna, vi sover hur länge vi vill, vi är uppe och spelar spel på nätterna, ser på filmer, stökar lite när andan faller in, kort sagt man gör vad man vill när man vill och behöver inte bry sig om måsten och krav.

Idag när jag tittar ut genom fönstret snöar det rejält igen. Har inte upplevt en sådan vinter någonsin tror jag, här i Stockholm är det verkligen gigantiska snöhögar precis överallt. Ser inte fram emot den dagen då allt detta ska smälta ner, kommer att bli rena rama flodvågorna. Idag får det nog bli en dag inomhus, möjligtvis en blixtvisit till garaget för att titta igenom lite flyttlådor. Hittar inte våra mattor som jag vet att vi magasinerade i Sverige.

I förrgår var vi runt på en liten shoppingrunda. Inget glamouröst inhandlades, utan mest praktiska prylar som sladdar och ett antal adaptrar till våra asiatiska elprylar. Ville också besöka medeltidsmuseet och slottet, men vi kom för sent och får ta det vid ett senare tillfälle.


Julia, Pär och Emelie i en snörik gränd i Gamla Stan. Vi var på väg till
Medeltidsmuseet och Slottet som tyvärr var stängt när vi kom dit.

Det är lite roligt att komma tillbaka till Stockholm och få uppleva allt nytt som ploppat upp. Bland annat så åkte vi förbi det nya shoppingcentrumet i Liljeholmen och det var en positiv upplevelse även för oss som under en tid varit vana de flotta och gigantiska ställena som finns i Kuala Lumpur. Ett ganska litet ställe, men väl planerat med en bra mix av butiker och allt såg mycket fräscht och snyggt ut. 



En butik som jag verkligen tycker är lite rolig är Stockholms Stadsmission.
Den fanns även i Liljeholmen, och här kan man verkligen hitta fynd när
det gäller prylar, böcker och även roliga gamla kläder.

En annan upplevelse för oss som gillar att shoppa är Illums bolighus som öppnat på den ståndsmässiga platsen mitt emot NK där Sverigehuset tidigare låg. Här kan man gå omkring och njuta, fundera och inspireras väldigt länge. Till största delen har man här armaturer, men även textilier och annat som hör heminredning till. Allt är kanske inte plånboksvänligt, men ibland kan inte det hjälpas.


Jag älskar verkligen att botanisera bland alla dessa prylar som finns på
Illum bolighus. Massor av roliga, snygga och även praktiska prylar.

I går var vi hemma hos svärmor tillsammans med Pärs bror och familj. Hon hade gjort renskavsgryta, något som jag verkligen gillar. Till dessert fick vi hennes gudomliga hjortronparfait, och vi slickade nästan faten. En middag med norrländska smaker och råvaror är något som uppskattades så här efter all julmat.

Under julledigheten har jag varit på bio två gånger, först såg jag Svinalängorna. Susanna Alakoskis bok Svinalängorna med samma namn som filmatiseras med Pernilla August som regissör var en otroligt stark film om Susannas uppväxt i en dysfunktionell missbrukarfamilj. Både Ola och Nomi Rapace var riktigt bra i rollerna. Klart sevärd och riktigt otäck om hur barn växer upp i misär utan att någon egentligen ser det.

Sedan var vi och såg Änglagård sista sommaren. Kritikerna har kanske med viss rätt skrivit ner denna film som enligt Nutley skulle knyta ihop säcken efter ettan och tvåan. Den var mysig, rolig, somrig och med gräddan av svenska skådespelare, men ändå långt ifrån ettan som verkligen var bra. Fast på något sätt är de här filmerna ändå lite svensk filmhistoria och framförallt kult. Den svenska sommaren är svenskare än någonsin, personligheterna är svenskare än svenskarna själva och allt detta sett ur en engelsmans ögon. Jag vill minnas att till och med vår främsta filmregissör, herr Bergman, hyllade ettan när den kom. 

För att repetera lite så lånade vi ettan och tvåan av Pärs bror igår. Såg båda på en gång och släpade oss till sängen vid tretiden i natt. Är man ledig så är man, då måste dygnet utnyttjas.

Idag läste jag en hemsk sak som gjorde mig riktigt ledsen. En kvinna hade aviserat sitt självmord på Facebook, i ett sista farväl eller om det var ett sista rop på hjälp. Hon hade över tusen vänner på detta sociala media, men ingen av dessa s.k. vänner gjorde något för att på något sätt hjälpa. Ingen ringde polis, sjukvård eller någon annan som snabbt kunde rycka ut. I stället fick hon glåpord och elakheter som kommentarer. Någon skrev att hon bara ljuger, någon skrev att hon alltid överdoserar och flera skrev riktigt elaka roligheter. 

Själva händelsen är ruggig. Det får en att tänka till lite extra över hur utvecklingen ser ut. I somras hade jag själv en mycket nära vän som bara var sjutton år och tog sitt liv. Han hade också tidigare haft långa ordväxlingar på nätet och Facebook. Kanske använder vissa dessa sociala medier fel. Kanske bör föräldrar, skola och samhälle ta ett betydligt större ansvar när det gäller framförallt våra ungdomars syn på internet. Nu var den här kvinnan visserligen inte tonåring, men hon mådde dåligt. Känns lite märkligt att det enda stället man ropar på hjälp till är Facebook. Vilken värld lever vi i egentligen?

Jag gillar Facebook, för mig har fb gjort så att jag kan hålla kontakten med vänner som jag bor långt ifrån. Jag kan följa dem och de kan följa mig. Jag har inte tusentals vänner heller, utan addar bara de som jag verkligen känner eller har träffat. Skulle dessutom någon vara dum på ett elakt sätt så är det bara att ta bort den som vän. Humor och sarkasmer på ett roligt sätt gillar jag, men det får inte vara stötande eller göra någon ledsen. 


En lite bild på Pär som tar igen sig med en fika under vår shoppingtur.