evalinder

Oj, det har gått några dagar sedan jag skrev sist i bloggen. Ibland blir det så, dagarna går och annat måste prioriteras. Nu ska jag ändå vara ärlig och erkänna att den här veckan varit väldigt lugn för mig, i motsatt till hur en vanlig vecka kan se ut. Har till och med tagit mig tid till väldigt mycket eftertanke. Allt började med att jag läste en av de bloggar jag brukar följa, http://www.maria-yogini.blogspot.com/, och började då också göra en liten inventering av mig själv, hur jag mår och hur jag känner mig. Det är inte ofta man tillåter sig det, särskilt inte när man som jag är van att allt ska gå i 180 utan att egentligen reflektera över varför man tar vissa beslut och gör på ett speciellt sätt. Men kanske det allra viktigaste, varför man ibland mår som man mår. Maria har i sina senaste inlägg skrivit mycket om vikten att ta tag i sitt liv, kanske förändra, men framförallt reflektera över vad jag som person kan ändra på om det är något jag inte känner mig nöjd med.

För min del är det kanske inga stora förändringar, men jag har i alla fall bestämt mig för att låta alla negativa känslor som dök upp inför vår flytt hem från Malaysia komma upp till ytan. Allt gick så oerhört fort och helt plötsligt från att ha vandrat runt i tropisk värme i en stad med en enorm variation av olika människor och kulturer satt vi helt plötsligt i ett kallt och tomt hus i Stockholm där det förväntades att allt skulle falla på plats snabbt så att den svenska vardagen med allt vad den innebär skulle rulla på.

Jag förstår att många rynkar lite på näsan nu och tänker "men herregud, kom ner på jorden och tillbaka till verkligheten! Det är så här livet är, vardag, vardag, vardag!" Jag skulle kanske också ha tänkt så för ett par år sedan, för så är vi svenskar, så tänker vi. Här hemma gäller jantelagen och här gäller "vara duktig" lagen. Man ska inte be om hjälp, man ska göra allt själv, städa, tvätta, laga mat, jobba, jobba, jobba, hämta, lämna, städa, vara snygg, framgångsrik, glad, effektiv, ha ett bra sexliv, smal, äta rätt, laga rätt, social, ha ett stort nätverk, duktiga barn, glada barn, snälla barn, man ska vara lycklig familj, vackert och välstädat hem, många fritidsaktiviteter för barnen, många fritidsaktiviteter för hela familjen.

Listan går att göra lång, och det mest märkliga med oss svenskar är att ALLT SKA göras själv utan minsta lilla hjälp. För tar man hjälp räknas det inte, då bryter man mot den viktigaste av alla regler här i Sverige, den att man inte ska be om hjälp. Då är man lat och man kanske till och med tror att man är för mer än andra och då bryter man mot nästa viktiga lag, nämligen jantelagen.

I många andra kulturer tänker man inte alls så här. Där är det absolut inte fult att be om hjälp eller ha människor runt omkring sig som hjälper till. Är det inte släkten eller vännerna så anställer man. Men så tror jag också att Sverige tillsammans med liknande länder har en ganska stor andel av befolkningen som lider av stress, mår dåligt och inte alls hinner med det viktigaste av allt, att ta hand om sig själv och njuta av livet lite mer.  

Det är trist tycker jag, och jag är väl medveten om att mycket inte heller går att genomföra i Sverige på grund av att allt som har med service och hemhjälp att göra är så otroligt dyrt. Inte många som har råd att anställa hjälp i hemmet eller ha någon som hjälper till i största allmänhet, även om det börjar efterfrågas mer och mer även här i och med RUT avdrag och subventioner till anställda.

När vi bodde i Malaysia hade vi naturligtvis maid, vår älskade Linda, som gjorde livet otroligt lätt för oss. Ofta satt jag och funderade på att jag skulle behövt henne tusen gånger mer här hemma i Sverige. Där arbetade jag ju inte, åtminstone inte på riktigt. Här hemma i Sverige jobbar oftast båda, och stressnivån kan ibland nå katastrofala nivåer eftersom precis ALLT som har med hemmet måste göras på helgen när alla är LEDIGA. Hör ni inte själva hur idiotiskt det låter, när familjen är ledig ska man väl också vara ledig. Samla kraft inför nästa jobbvecka, umgås med varanda, umgås med barnen. Inte undra på att skilsmässor ökar, barn blir stressade och de vuxna fullkomligt stressar ihjäl sig ännu mer. På toppen av detta ska ju familjen dessutom vara en riktig sörgårdsidyll, och därför låter också många föräldrar sina barn anmäla sig till ett stort antal fritidsaktiviteter. Det ser ju bra ut, då har du ett aktivt barn och du som förälder verkar engagerad med skjutsar och som lagpappa eller lagmamma till sina små älsklingar. 

Jag tror att det är på tiden att vi alla lite då och då stannar upp och funderar lite på hur våra liv ser ut och vad som kan förändras om vi inte känner oss nöjda. Inte låter oss luras av hur vi tror att vi måste vara, utan verkligen känna efter hur vi vill att det ska vara. Jag är övertygad om att mycket av den negativa energin som går åt till att klaga över hur mycket man har att göra hela tiden skulle försvinna. För klagar gör man i Sverige, det hör liksom till att klaga över sitt liv och alla sina måsten. Därför kanske det dags att vi startar en ny folkrörelse i Sverige, det är ju något som vi också är väldigt bra på.

Mycket av detta har jag funderat på under den här veckan, och det har varit skönt att för en gång skull vara ärlig mot sig själv. Vi behöver nog alla en grundlig inventering ibland utan att för den skull känna oss konstiga. 

Så just nu känner jag mig riktigt nöjd. 


Jag på inflyttningsfest i Kuala Lumpur.