evalinder

Just nu är det en våg av protester för demokrati, bättre levnadsvillkor och friare val. Allt det som började som en liten enskild protest i Tunisien har spridit sig och frågan är nu hur många fler länder som kommer att följa exemplet att försöka störta sina diktatoriska styren. Vi är många som följer händelseförloppet i Egyptien och kan väl egentligen inte andas ut helt förrän vi ser att det blivit till det bättre. Tyvärr är det ju inte helt ovanligt att det blir ett nytt extremistiskt styre, fast i en annan skepnad. Men vi får hålla alla tummar.

Det verkar också som om spridningen har fått ringar på vattnet, inte bara i länderna kring Egyptien, utan i hela världen. Det är väl också så att när man ser att det fungerar i ett land så tänker man att då kan det kanske också fungera i vårt land, så i stället för att leva i missnöje och hopplöshet så tar de chansen nu.

Även länder som till ytan är väl fungerande med utåt sett nöjda och glada människor har haft tankar om att protestera och försöka störta sina styrande. I går på vår promenad runt Djurgården pratade vi om en händelse i Indonesien som fått mycket uppmärksamhet där, men i grannlandet Malaysia har det inte stått något om det i tidningarna. Men fallet är intressant i många avseenden.

Allt handlar om en politiker som tagit emot stora pengar i mutor, inte alls ovanligt i de här länderna, men i Indonesien har man varit riktigt duktiga och tagit tag i just detta fall. Politikern är dömd och sitterska sitta i fängelse. Åtminstone kan man ju hoppas att han sitter där, men han hade korruption i ryggmärgen så han mutade vakterna och stack till Bali på lite semester.

Detta har fått indonesierna att se rött, en politiker blir dömd för korruption, sedan använder han sig av det för att rymma för att åka till Bali. Det här har varit riktigt uppmärksammat i exempelvis Jakarta Post som jag brukar läsa, och i en av artiklarna var det väldigt många kommentarer där vanligt folk verkligen fördömde detta. Då inte bara indonesier, utan också flera från grannlandet Malaysia. De var arga och frågande till varför man inte skrivit en endaste liten notis om detta i tidningarna som annars brukar fyllas av spaltmeter om vad som händer i grannlandet. För känsligt ämne att skriva om helt enkelt. Det var till och med flera malayer som tyckte att man skulle ta tag i saken en gång för alla och gå ut på gatorna och få bort det parti som under alldeles för många år nu suttit vid makten. Nu tror jag ju inte att det bli verkligehet i det otroligt fredliga landet med så många kärleksfulla människor, men intressant är att det pyr under den utåt sett så vackra fasaden i mitt älskade Malaysia.

Helt klart är i alla fall att det som just nu händer är historiskt. Människor får nog, de vill visa att de inte längre accepterar förtryck, diktatur, fattigdom, arbetslöshet  och korruption bland topparna. Det är bra, och inom mig så jublar jag åt allt som just nu händer. Men samtidigt är jag också orolig och kan inte andas ut förrän man ser resultatet om att det blir till det bättre och inte ett kanske ännu mer extremt styre.

Helgen har som vanligt gott snabbt, på tok för snabbt. Skulle önska att helgen och vardagsveckan var lite mer rättvist fördelad, vi behöver helgerna. Kan också längta tillbaka till Malaysia där man så fint firar alla religösa högtider med samma inlevelse och med ledighet. Här i Sverige har vi för lite helger, särskilt den här perioden.

I fredags kom Pär hem från London och vi gjorde egentligen inte så mycket mer än att äta och se på lite film. Emelie, som är familjens partypingla var naturligtvis hos kompisar. Att vara förälder till en 17 åring är en riktig prövning med alla diskussioner om tidpunkter och vikten av att höra av sig.

I lördags var vi först på Öppet Hus på Julias skola. Riktigt roligt att träffa hennes klasskompisar och även en del av föräldrarna. Julia går i en engelskspråkig klass med barn som i stor utsträckning har bott utomlands eller är på väg ut igen. En del av klasskompisarna är från ett annat land, men har genom sina föräldrars arbete bott i Sverige under en lång tid. Väldigt roligt och dynamiskt och riktigt kul eftersom det inte känns som så stor skillnad mot Kuala Lumpur och den internationella skola de gick på där.

Ping, som är en av Julias bästa vän har under en tid bott i Singapore. Igår träffade vi hennes föräldrar för första gången, och det visade sig att vi hade en del gemensamma bekanta. Bland annat kände hon en av mina vänner i VM kommitten i Kuala Lumpur som tidigare bott i Singapore. Världen är liten eller som man brukar säga: "världen har kommit närmare". 

 

Efter Öppet Hus var vi fikasugna och den här gången gick vi på Coffe House by George som ligger precis vid Odenplan, det vill säga nära Julias skola. Efter en fika med lite prat var det dags att inhandla lite mat.

För senare på kvällen var Liz och Bengt hemma hos oss på middag med sina gulliga barn. Liz som jag har skrivit om förr i bloggen är min amerikanska syster. Förra gången vi bodde i Stockholm var vi tillsammans jämt, men sedan vi flyttat runt en del så har det under ett par år blivit mer sällan. Men nu bor vi nära och så det kommer att bli ändring på det. Vi ska hem till dem redan nästa helg då vi tillsammmans ska titta på första deltävlingen i melodifestivalen. För mig och min familj var det nog tre år sedan sist vi såg denna glitterfest. Tyvärr var det så mycket prat  i lördags så jag glömde helt att ta fram kameran. Emelie hade också tagit med Kristi hit hem, som går i hennes IB klass, och är från Estonia. De är här i Sverige på kontrakt i fem år då hennes mamma leder ett forksningsprojekt på Karolinska Sjukhuset. Jag är så imponerad av Kristi som pratar flytande engelska efter att bara ha bott här sedan augusti.

I går tog vi en riktig långpromenad på vackra Djurgården. En underbar dag med massor av frisk luft var precis det vi behövde i går. Men det trista var att vi letade öppna fik där vi kunde smita in, men eftersom vi inte startade vår promenad förrän vid tre-tiden, så var allt på väg att stänga när vi blev sugna. I stället fick vi handla med oss lite fika hem, och det gick bra det också.

 
Jag och min kära Pär på prommis längs Djurgårdsbrunnskanalen. Det var riktigt ljuvligt, och även fast det är kallt så känner man att det är något på gång i luften. Våren vill fram...skynda, skynda...



Djurgården är verkligen Stockholmarnas vandringsparadis och när man på helgerna kommer hit är det massor med hurtiga Stockholmare i alla åldrar som ensam eller i grupp får sig lite frisk luft och motion. Det är väl ingen hemlighet för er som läser min blogg att jag älskar och längtar tillbaka till så mycket i Malaysia, men är det något jag verkligen saknade i Kuala Lumpur så var det alla promenader i frisk luft.


Lite suddigt, men här står Julia och Pär på Lilla Sjötullsbron som länkar samman Norra och Södra Djurgården. Visste ni att Djurgården fick sitt namn efter det att Johan III lät upprätta en djurgård på ön med djur som älgar, renar och hjortar, exotiskt värre.

I dag är Julia ledig från skolan som kompensation för lördagens Öppet Hus. Vi båda funderar på att åka in till stan för att se om vi hittar något spännande att göra. Eller så är vi bara hemma och myser med lite roliga spel och kanske en bra film. Kanske en liten utflykt till affären.