evalinder

Just nu känns inte utvecklingen i Egypten så bra. Det som startade som en fredlig demonstration med människor som protesterade mot förtyck och arbetslöshet och för bättre villkor och demokrati har urartats till ett slagfält, och som många journalister runt om i världen sa i går: ”det värsta vi har bevakat på många år”. Nu känns framtiden väldigt oviss, och om detta kaos har framtvingats av Mubaraks anhängare så känns allt mycket tragiskt och sorgligt.  Dessutom vet vi ju så lite om vad som pågår i kulisserna runt Mubarak. Nu känns det som om omvärlden måste agera och vara tydliga i sina uttalanden. Vi är ju något på spåren, och jag hoppas verkligen att den demokrativåg som sprider sig just nu fortsätter. Men med fredliga metoder och inte som det nu blivit, blodbad.

En annan riktigt allvarlig sak är att flera journalister blivit avbrytna och gripna mitt under sin bevakning av händelserna i Egypten. Inte alls bra och ännu ett starkt skäl till att diktaturen måste falla och Mubarak bort.

Idag läser jag i Svenska Dagbladet om hur svårt det är för konst och kultur att få pengar från näringslivet. För många näringslivsdirektörer är det betydligt mer spännande att sponsra idrott och idrottsmän än en konstnär eller teater. Kanske beror det på gamla pojkdrömmar hos näringslivsdirektörerna, att de genom att få sponsra idrottsstjärnor kommer så nära den dröm de hade, men som kanske sprack när de valde sin karriär. Jag vet inte, men jag tycker att det är väldigt tråkigt att inte näringslivet är mer framträdande när det gäller att skänka pengar till redan ganska urholkade institutioner.

Men det är ju inget nytt, och själv tampades jag ett flertal gånger med näringsliv och politiker i Norrköping under min tid i cirkusen. Vi kunde ordna fantastiska sponsorkvällar med uppträdanden och med stora förväntningar om att vi skulle få in massor med pengar till vår verksamhet. Men det blev oftast bara småpengar eller löfte om att köpa en scenshow. Senare kunde man läsa i lokaltidningarna om vart de stora pengarna gått. Jo, det var naturligtvis till den “riktiga” idrotten.

Nu är jag definitivt ingen som hatar idrott, tvärtom, jag älskar idrott. Har själv idrottat hela min uppväxt och kommer från en idrottande släkt. Men för den skull tycker jag att näringslivet borde vidga sina vyer och också satsa på lite annat med sina sponsorpengar.

I dag har det varit en riktigt trist dag, till skillnad från igår. Men jag ser att solen vill fram, och jag vill att den ska ta för sig nu och smälta bort snö och is.

 
Avslutar detta inlägg med att säga Happy Chinese New Year! Gong Xi Fa Cai! Jag önskar verkligen att jag var i Asien just nu, det är den absolut i särklass roligaste helgen. Alla fester, all god mat och all utsmyckning.