evalinder

I morse kande jag verkligen att jag kommer att trivas har i Stockholm. Ja, det ar ju inget nytt for mig eftersom jag bott har i massor med ar tidigare och min kara man ar ju dessutom en inbiten Stockholmare som fullkomligt avgudar sin stad. En stad som verkligen ar vacker, aven denna arstid! Det ar harligt med arstider!

Jag har ocksa borjat jobba lite smatt. I onsdags traffade jag en ny uppdragsgivare och det kandes ocksa valdigt bra, kande att vi kommer att kunna samarbeta valdigt bra tillsammans. Har aven ett annat projekt pa gang som jag hoppas kunna komma igang med snart ocksa. Det ar en forlangning av vistelsen i Kuala Lumpur. Aterkommer om allt nar alla pusselbitar ar pa plats. Bada sakerna ar precis i min smak och just nu kanns det som om det kommer att bli riktigt roligt att borja arbeta igen.

I kvall skulle jag ha akt till Norrkoping och halsat pa mina gamla vaninnor, men jag har avbokat det. Star nog inte sa hogt i kurs hos dem, men jag hoppas att de forstar. Kanner att det ar sa mycket kring flytten som maste fixas forst, och forhoppningsvis kommer containern nasta vecka och da vill jag vara forberedd. Om jag inte minns fel sa har vi 450 flyttkartonger samt alla stora mobler. Herregud, vi har nog jobb fram till jul med att fa i ordning allt! Just nu ar ocksa vart garage fullt av flyttlador som jag inte riktigt har koll pa. Det som ar bra ar att man far ett gyllene tillfalle att rensa ut det man inte vill ha kvar.

Jag har klagat sa mycket pa allting och pa att vi bor i ett tomt hus. Verkligen lojligt av mig, egentligen. Men vi har ju alla vara sma eller stora problem har i livet. Mina fick ett litet lojligt skimmer over sig nu pa morgonen nar jag satt pa McDonalds pa Sveavagen for att surfa runt lite pa internet tillsmmans med en varm choklad.

Bredvid mig satt en kvinna som jag trodde var betydligt aldre an mig, lite sliten och med ganska slitna klader. Hon satt och pratade med nagon som jag efter en stund forstod var nagon form av myndighetsperson. Bada pratade ganska hogt, sa oavsett om jag inte ville lyssna horde jag hela samtalet anda. 

Kvinnan var bara 39 ar och bade bostads- och arbetslos. Hon tyckte att det gick nagorlunda just nu for det var anda inte sa jattekallt annu, men hon oroade sig over hur allt skulle bli om nagon manad da det blir kallt. Hon hade forsokt soka en hel del jobb, till och med promenerat in pa stallen for att fraga om det fanns nagot for henne, men det gjorde det aldrig. Mina problem blev ganska sma och futtiga och jag skamdes lite over mitt klagande. Vad ar ett tomt hus utan mobler att klaga over, nar man inte ens har ett tak over huvudet!