evalinder

I morse blev jag pa riktigt bra humor. Kanns lite skont att skriva lite positivt efter gardagen nagot ledsna inlagg. Nar jag stod och vantade pa bussen kom en hel forskoleklass, jag skulle kunna tanka mig att de var runt 6 ar. De gick uppstrackta och med valfyllda ryggsackar hangande pa de sma kropparna.

Jag satt pa banken, och helt plotsligt kom det en pojke fram och sa att han ville satta sig bredvid mig. Vi borjade sprakas vid och han berattade att de skulle till Rosendals tradgardar pa Djurgarden. Efter bara nagra sekunder hade jag hela skolklassen omkring mig och alla berattade de vad de hade med sig i matsacken. De flesta hade pannkakor eller plattar. De skrattade och fragade vart jag skulle, och hur gammal jag var. Ja, sadant dar som vi vuxna inte tors fraga nar vi star och vantar pa bussen. Jag fick ocksa reda pa vad flera av barnens syskon hette och vad de gillade pa TV. Vi hade en riktigt trevlig stund, sa dar lattsamt och uppsluppet.

Tank om vuxna ocksa kunde vara lite mer spontana och vaga le och byta nagra ord sa dar pa vagen. Jag tror eller jag vet att det skulle bli mycket roligare da. Men det gor vi inte, vi ler sallan nar vi stressar mellan jobb och hem, vi ler valdigt sallan nar vi ar i det offentliga rummet. Varfor ar det sa? Vad ar vi radda for?

For nog ar det lite konstigt att vi svenskar som blir sa himla stojiga, skojiga och ibland ocksa stokiga nar vi dricker alkohol var an vi ar runt om i varlden inte vagar leva ut ens en brakdel av det i vart nyktra allvarliga och seriosa vardagsliv? Varfor tar vi oss sjalva pa sa stort allvar och skiljer sa mycket pa vardag och fest?

Jag har funderat mycket over det nar jag bott i Asien. Dar har man fortfarande i mangt och mycket barnasinnet kvar, och det ar det mest naturliga i varlden. Marie, min kara cirkusvan, kommenterade for nagon dag sedan att det berodde pa att vi sag annorlunda ut i Asien, och det var darfor folk var trevliga mot oss. Sjalvklart stammer det delvis, men inte helt.

I Asien AR man betydligt mer spontan an har i Sverige och Norden, aven mot varandra. I Kuala Lumpur, som ar en enormt mangkulturell stad med manniskor fran hela varlden sa ar man van vid vita europeer sedan manga manga ar tillbaka. Sa det ar ingen jattehandelse nar en blond svensk kommer gaende. Men man ar nyfiken pa andra kulturer och pa manniskor fran andra lander. Valdigt nyfiken. Vilket vi svenskar egentligen inte ar, och som ar valdigt trakigt. Vi tycker om kulturskillnader pa var semester, da ar det pittoreskt, men sa fort vi kommer hem till Sverige sa forsvinner var nyfikenhet. Jag vet att jag generaliserar, men det ar precis sa jag upplever det.

For att aterga till morgonens harliga mote med alla spontana 6 aringar som gjorde att min dag borjade med sa manga skratt sa tycker jag att alla borde prova med att spontant le mot nagon annan eller kanske rent av starta en liten konversation. Jag hoppas innerligt att det blir ett bra mote, men jag ar inte helt saker pa att det blir sa. Vi svenskar behover nog kanske trana pa spontanitet och oppenhet lite mer.