evalinder

Den här veckan har gått så fort, och jag har haft så mycket att göra att jag faktiskt glömt bort att blogga. Har inte riktigt kommit in i rutinerna ännu och i och med det har jag inte någon speciell tid när jag sätter mig och skriver mina inlägg. Under tiden vi bodde utomlands hade jag en fast tid när jag bloggade, men nu har det blivit lite när andan faller in och när jag känner att jag har några minuter ledigt. Kanske får det bli så i fortsättningen också, vet bara att just nu måste mitt jobb och mina frilansuppdrag komma i första hand. Men att blogga är kul och jag ska självklart fortsätta trots att tiden minskat.

Idag är det fredag, känns oerhört skönt och efterlängtat. Jag vill också att det ska gå fort just nu, men bara tills dess att vår container kommer, sedan får tiden stanna upp igen och återgå till en lugnare takt. Börjar bli riktigt less på att campa inomhus, och att inte ha någonstans att göra av våra grejor. Vår familj är inte supernoga, men gillar att ha var sak på sin plats. Vi tycker inte om när allt ligger huller om buller så att man inte hittar sakerna. Man kan ju tro att det skulle vara lättare att hålla ordning när man inga möbler har, men det är precis tvärtom, finns ingenting att stuva in det i.

I kväll ska vi försöka komma iväg på en bio, känner att det skulle vara snällt mot kroppen att få sitta i en skön biostol i stället för i en solstol och se en film. I morgon ska vi åka till Liljeholmen där de har invigning av ett nytt köpcentrum. Det ska vara en del jippon och efter att ha bott i köpcentrumens mecka så kan det vara spännande att se ett nytt sådant i vår kära huvudstad Stockholm också. Efter det så har ett par kära vänner förbarmat sig över oss och bjudit hem oss på middag, det går inte att beskriva hur skönt det känns att komma till ett hem med möbler!

I går kväll efter att jag duschat tittade jag på mina fötter. Det är inte så att jag alltid tittar på mina fötter efter en dusch, men igår fick jag syn på dem och fick en enorm längtan till mitt favoritställe i KL som en gång var fjortonde dag fixade mina fötter så att de blev fina och lena. Något som jag vet att jag inte kommer att prioritera här hemma i Sverige med tanke på prisskillnaden. I Malaysia har man råd att gå på fotbehandlingar, massage och annat som har med ditt välbefinnande att göra. En fotbehandling på en timme kostar mellan 25-60 RM, den vi gick hos kostade 40 RM, ungefär 85 kronor, så det unnade vi oss minst en gång i veckan. Detta är något som jag verkligen saknar just nu. 

Annars njuter jag något enormt just nu av hösten. Det är så otroligt vackert och friskt, och mina promenader är kanske minst lika bra för välbefinnandet som fotbehandlingarna i Malaysia, om inte bättre. Jag går omkring och tänker på hur lycklig jag ändå är som är svensk och som bor i ett land där vi har årstider, och så tydliga sådana. 

Flera gånger när vi bodde i KL så mötte jag lokalbefolkning som var så nyfiken på hur det var att bo i ett land med årstider. Då ville man vara snäll så man sa först att man tyckte klimatet där var betydligt mer behagligt, man slipper frysa. Men jag skulle aldrig vilja byta för gott med dem. Under perioder går det bra, både längre och kortare, men jag skulle alltid vilja ha möjligheten att återkomma till denna mångfald som vi har här uppe i norden. 


Finns det något underbarare än att sätta sig i en snödriva och dricka en kopp 
varm choklad och äta en limpmacka med prickig korv? Här sitter Julia, jag, min
pappa och mamma uppe i fjällen och myser.