evalinder

Sedan vi flyttade hem har jag börjat läsa Annette Kullenbergs krönikor i Stockholm City, och jag måste säga att hon har sina poänger denna yviga och något fladdriga överklasstjej. Hon får mig att må bra, och jag kommer på mig själv med att le och nicka igenkännande när jag läser hennes förbehållslösa texter om allt mellan himmel och jord. Som exempelvis idag när hon rakt på sak förkastar medelklassens känslighet för trender och vågar vägra surdegsbröd. Underbart. Jag har också vägrat surdegsbröd.

Här hemma i Sverige håller många av mina kära vänner på med sina surdegar som de matar med mjöl och vatten, likaså var det i Kuala Lumpur, där hade nog nästan alla mina vänner en surdegsklump i kylen. De pratade om denna deg som om det var något heligt och att baka vanligt bröd med levande gäst var ju inte att tänka på. Jag vågade ju inte säga att min passion var att baka onyttiga scones på helgerna som vi åt med äkta smör och marmelad. Jag håller med Annette och frågar precis som henne, vart tog den heliga gamla krärnmjölkslimpan vägen? Den har jag verkligen en relation till och som är supergod med prickekorv på. Jag ska nog förresten köpa en limpa idag, prickig korv har jag i kylen.

Det här med trender är ganska intressant. Varför tycker vissa att det är så otroligt viktigt att följa alla trender? Varför är vissa helt ointresserade av trender? Har det med självkänsla och självförtroende att göra? Eller är det bara så att vi genom att följa vissa trender visar vilken grupp eller nätverk vi tillhör.

Nu var det ju inte så jätteallvarligt med just surdegsbröd, jag bara hatar det namnet. Kanske för att jag är specialist på surdegar, bara en annan typ av surdegar. Jag kan förstå att man hakar på just den trenden som tillhör nyttighetstrenden. Jag borde också göra det lite oftare, men är aldrig riktigt motiverad.

Däremot slog det mig när vi i september kom till Stockholm och såg alla dessa rödbyxade pojkar, grabbar, män och gubbar som stolt spatserade inne i Stockholms innerstad, att här verkar det vara en jättetrend på gång just nu. Jag förstod ju att det inte berodde på att de nyligen haft någon form av utförsäljning på just röda byxor på Coop forum eller Dressman utan att det handlade om att man genom sina röda byxor ville visa att man tillhörde en viss grupp av män. Man ville visa att man var något, att man hörde hemma i den grupp av män som tror sig vara framgångsrika, arbetar i innerstan och umgås i de rätta kretsarna. De så kallade stekarna på Stureplan med omnejd. Herregud vad jag log varje gång jag såg någon av det manliga könet komma gående i sina röda byxor, gärna med en sådan där rutmönstrad jacka som man har på polomatscher och bland hästfolk, eller någon dyr stickad polo eller tröja. När jag möter dessa män så snurrar mina tankar runt och jag skulle så görna vilja gå fram och fråga hur de tänkte där på morgonen när de klädde på sig. När de står där och tittar sig i spegeln och säger tyst för sig själv, "helt rätt, nu ser jag helt rätt ut, alla kommer att bemöta mig med respekt och aktning". Lite spännande faktiskt, men ganska slätstruket.

Jag ska naturligtvis inte hänga ut trendkänsliga män bara, för det finns av det andra könet också. Men det måste vara ganska jobbigt att alltid behöva hänga med i alla trender. Jag menar då måste du ju hela tiden hålla dig uppdaterad på vad som gäller just nu och skulle du hitta något som du verkligen tycker är snyggt i butiken fast det inte är riktigt inne så måste du låta plagget hänga kvar, trots att det är favoritfärgen och modellen.

Nej då skulle jag hellre vilja vara den som startar trenderna, det måste ju vara betydligt enklare.

När det gäller krog och nöjeslivet är ju det också väldigt trendkänsligt. Nu ska gudarna veta att jag för många år sedan lämnade det där riktiga kroglivet bakom mig, för lite mer lugnare kvällar på en mysig restaurang eller hemma med familj eller vänner. Men under glada 80 talet så besökte jag ofta Stockholms krogar och ibland kunde det bli både tre och fyra gånger i veckan, med vänner eller med någon från den då så sjudande mediabranschen i Stockholm. Många gånger under den här tiden var det Cafe' Opera som gällde, och här blandades kändisar med oss vanliga i en salig blandning under kristallkronornas gungning.

Men idag är Cafeets storhetstid ett minne blott. Förra veckan firade man 30 års jubileum och innan hade man haft en stor skylt på Stureplan där gästlistan rullade. Festen blev blev en flopp enligt många journalistkritiker som var där. Stockholms partylejon har övergivit detta ställe och den glamour som en gång skimrade över denna lokal är ett minne blott. Så kan det gå när trender vänder, och för att vara en av Sveriges mest kända hak måste jag säga att det gått väldigt snabbt utför.

Men när det gäller Stockholm som stad så håller trenden i sig. En underbar stad som idag bjuder på ett strålande väder med klarblå himmel och strålande sol. Låt oss få slippa novembervädret i år!

Ikväll tittar jag på Barnkanalen 18.45, för då är min systerson Olle med och pratar om ett dataspel som han gjort av med massor med pengar på, spelet som heter Habbo Hotell har fått många anmälningar det senaste året.


En bild på Olle från vintern 2007.