Hösten är härligt frisk!
Faktum är att jag gruvade mig lite för att komma hem till Sverige under den har tiden. Kändes som om det kunde blir riktigt ruggigt och kallt så att jag verkligen skulle längta tillbaka till Malaysia. Klart att jag längtar tillbaka till massor av saker, men just nu tycker jag att det är väldigt skönt och framförallt vackert här hemma i Sverige. Det är också helt underbart att kunna sätta på sig sköna skor, en varm jacka och ett glatt humör och sedan bara gå ut och promenera hur länge man vill utan att svetten fullkomligt dryper ner för kroppen. Det är något som jag faktiskt inte gjorde särskilt mycket i Kuala Lumpur, där fick man antingen gå ut och promenera väldigt tidigt på morgonen eller väldigt sent på kvällen, om man nu inte valde att ta en promenad pa gymmets löpband i luftkonditionering. KL är egentligen inte heller någon stad som är vandringsvänlig eftersom den på ganska många ställen saknar trottoarer. Där åker man främst bil eller taxi. 
Precis bredvid vårt hus finns en härlig led som vi brukar gå, den är 7 km och precis lagom lång för en kvällspromenad. Igår var Julia och jag ute och gick efter hennes skola. Just här har det ännu inte hunnit bli så mycket färgskiftningar i träden, men det kommer nog, fast det är underbart ändå, för att luften är så hög och frisk, något jag verkligen har saknat i Malaysia. Börjar faktiskt tycka att det är riktigt mysigt här hemma i Sverige.
I dag har vi kunnat följa Riksdagens högtidliga öppnande och vi har också kunnat läsa om Sverigedemokraterna som reser sig upp och lämnar Storkyrkan i protest mot det tal som biskop Eva Brunne höll. Jag har läst talet och kan inte förstå varför egentligen, men tydligen tog de åt sig. Det säger väldigt mycket om det parti som så många röstat in i riksdagen, och det talar också mer än någonsin om att vi nu en gång för alla måste bemöta alla argument som Sverigedemokraterna fört ut under valrörelsen. Politiker, oavsett partitillhörighet, får inte längre sopa allt under mattan. Det är inte fult att prata om främlingsfientlighet och rädsla för olikheter, det är inte fult att bemöta argument och prata om humansim. Det som är fult är om dessa framlingsfientliga högerpopulistiska partier får fortsätta att gro och då får ännu större fotfäste. Det kommer de att få om vi använder oss av uttrycket: "ser vi dom inte så finns dom inte, eller låtsas vi inte om dom så finns dom inte heller".
Nu finns SD, ett populistiskt högerextremt parti, i Sveriges högsta beslutande organ. De har blivit inröstade med demokratiska medel och av människor som tror att detta parti är lösningen på deras missnöje. Nu måste vi alla tillsammans kämpa för att slå hål på deras rädsla och deras syn på människor och deras olikhet som är så berikande. 
