evalinder

Idag kanner jag mig lite gladare faktiskt. Det maste vara lite jobbigt att lasa mina inlagg under den har tiden nar allt ar lite huller om buller i mitt liv. Ena dagen ar det uppat varre och nasta dag ar det rena botten. Men som min kara mamma sa: "Eva, nu kommer allt bara att bli battre och battre, och om nagon manad kan du nog skratta at allt som inte blivit exakt som du tankt dig." Mammor, dom ar bra att ha dom.

Det kommer jag nog att gora ocksa, skratta alltsa, och jag kan aven erkanna att jag ler lite for mig sjalv nu ocksa. Igar nar jag fick klart for mig att var container inte kommer att komma forran om minst en manad, sa forsokte jag tanka att det kunde ju varit varre. Den hade kunnat varit forsvunnen, fartyget hade kunnat sjunka, alla vara tillhorigheter hade kunnat legat pa havets botten. Nu finns den ju, och forhoppningsvis kan vi borja lasta in alla vara 450 kartonger och mobler i slutet pa oktober om det vill sig val. Fast jag vet inte hur vi ska sta ut i vart tomma hus som ekar och kanns riktigt kallt just nu. Far losa det pa nagot satt.



Jag tycker mest synd om Emelie och Julia som verkligen saknar sina saker och sina sangar. Har sitter vi i Gamla stan dar vi haromdagen at en god middag. Vi kande att vi ville komma hemifran och fa lite mysfaktor, till skillnad mot vart numera valdigt omysiga hem dar det ekar och kanns valdigt trist.

Jag lovade ocksa haromdagen att jag ska ha lite recept pa bloggen, jag ska sjalvklart ha det. Men ni far vanta ett tag, jag maste hitta alla smaskiga recept som jag lart mig under min tid i Malaysia. Jag var ju med i en cooking club med tjejer fran alla mojliga lander. Jag ar sa otroligt tacksam att JoAnne, som sjalv ar fran Taiwan, tog med mig dig for snart tva ar sedan sa att jag fick mojlighet att lara kannna sa manga trevliga och spannde manniskor. For att inte tala om all den goda mat jag fatt smaka och lara mig laga.

Vi traffades tva ganger i manaden hemma hos nagon av oss medlemmar. Den som stod som vard fick da bestamma sjalv vilka matratter, desserter mm som skulle lagas. Alla fick recepten och de eller den som stod som vard lagade maten och forklarade alla moment for oss andra. Ungefar som ett matlagningsprogram, fast i verkligeheten. 

Forsta gangen jag var pa cooking class sa fick jag panik. Jag hade aldrig tankt pa att for manga manniskor runt om i varlden ar maten det absolut viktigaste i livet. Det ar den ju forvisso for manga, men dar ar det religion, varenda liten matratt har en histora och flera av dem har gatt i arv fran generation till generation.

Sa dar stod jag mest och tankte pa hur jag skulle fa ihop en cooking class hemma hos mig. Vad skulle jag laga, vad skulle jag saga om varje matratt. Att manga kulturer dessutom har sa dar en 5-8 ratter vid varje maltid gjorde ju inte att jag blev lugnare. Vi som har hemma i Sverige endast ater en ratt vid varje maltid, ja kanske forratt och efterratt i bland ocksa, nar vi vill ha det lite extra fint. 

Men sa fick jag lite perspektiv pa allt, och tankte att det ar ju det som ar det roliga med denna cooking club, vi kommer fran olika kulturer och vi ater pa lite olika satt. Det var ju det vi skulle visa och fa lara oss. Sedan blev jag annu gladare nar vi var tva svenskor som kunde ga ihop och ha tillsammans. Faktum ar att jag tyckte vi gjorde bra ifran oss och vi bjod verkligen pa "a taste from Sweden". Vi hade potatis, lax, kantareller, brod och massor med andra typiskt svenska eller skandinaviska ravaror. Ni far recept senare.

Den har matlagnings klubben ger ocksa ut kokbocker, frramst till oss medlemmar som ett minne, men ocksa som vi kan kopa till slakt och vanner. Dar ar bilder pa alla ratter och aven pa medlemmarna, ja en egen fotograf i Kim fran Malaysia har vi ocksa.  Jag har en kokbok, och tanker kopa nasta ocksa, det ar sa harligt att fa ta del av denna blandning av matkulturer. Dessutom ar det ett minne for livet att fa ha varit en del av denna otroliga klubb. Just nu star jag som vilande medlem, for om jag flyttar dit igen kommer jag sjalvklart att vara aktiv igen. Nar jag i mars nasta ar aker till KL ska jag sjalvklart forsoka vara med en dag, om det stammer med tiden.


Har ar fran augusti da jag hann vara med pa en innan vi flog hem till
Sverige. Det ar en fantastisk sammanhallning och mycket prat innan vi
kommer igang med sjalva matlagningen. Men riktigt kul!


Mat ar ju otroligt kul tycker jag, och jag var ocksa med i ett matlag
med bara svenskor. Det var ocksa valdigt roligt, och jag har en del
recept harifran ocksa. Har gick det till sa att vi traffades hemma hos en
av de som var med och den fick gora en meny, sedan hjalptes vi at i
mindre grupper att laga maten. Alltid riktigt gott. Tyvarr hann jag aldrig
ha nagot hemma hos mig, men jag far kompensera det pa nagot satt
senare. Har sitter vi i alla fall hemma hos Helen som bor precis bredvid
Kuala Lumpurs stolthet, Petronas Twin Tower.

Ja, det kanns bra att ha alla minnen med sig hem i alla fall. De har inte blivit forsenade, inte annu!