evalinder

Har ni märkt att jag har prickar nu? Det är Kalle Adlers som hjälpt mig med det, han är den yngsta medlemmen i familjen Adlers, men jag tror banne mig att han är den mest datakunniga av dem. För just när det gäller datorer är han outstanding. Familjen Adlers var en av alla de familjer som hälsade på oss i Malaysia också, så här får ni en bild på dem när vi var på den underbara ön Pangkor Island, som är ett utmärkt alternativ om man inte vill åka så långt från Kuala Lumpur. 
 
 

Kalle sitter längst ner i högra hörnet, och jag är tacksam att han hjälpte mig med prickarna. Fast nu har jag vant mig vid att skippa åäö och slinter gärna pa tangentbordet, glömmer också att ändra om till svenskt tangentbord när jag behöver det.

I morse var jag ute på en promenad innan jag satte mig vid köksbordet, för att jobba. Det är verkligen underbart ute just nu, kommer på mig själv varje dag att jag faktiskt har saknat denna luft väldigt mycket. Självklart annpassar man sig snabbt till olika klimat, och när vi var i Malaysia kunde jag inte tänka mig något annat än det härliga klimat som var där. Nu när jag vandrar runt här i Sverige och insuper den friska och höga luft som erbjuds här, blir jag så glad och så pigg, verkligen ett sätt att samla kraft och energi på. Jag kan heller inte riktigt välja vilket jag gillar bäst 

Tänk om det fanns snabbflyg, billiga sådana, så att jag snabbt kunde ta mig till Kuala Lumpur om jag kände för det, för att sedan i nästa stund snabbt åka till vackra Sverige och få njuta av det som erbjuds här. Det vore väl härligt!

 

Som så många andra som bor i länder med årstider har också jag väldigt många minnen som är kopplade till de olika månaderna. När man inte har dessa fantastiska årstider så är det väldigt lätt att allt bara flyter ihop och man har svårt att så där direkt komma ihåg exakt när något hände. Vi refererar ju ofta till månader och årstider, exempelvis: "Jo, jag kommer ihåg att det var i oktober, vi hade just tagit upp båten då." Men det var annorlunda i Malaysia, flera gånger när mamma ibland ringde och pratade om hur hon hade varit ute och plockat ris i skogen eller att pappa just då skottade snö för fulla muggar så kom jag på mig själv med att nästan ha glömt bort vad det var för tid på året, för mig var det ju sommar jämt.

 

Vi bor väldigt nära Örby Slott där Vietnams Ambassad numera finns. Första dagarna vi gick förbi där så kände jag mig väldigt hemma med all deras personal som gick ut och in och såg ut precis så som jag är van att folk ska se ut numera.



Samtidigt kan jag inte låta bli att undra hur de har det där inne, om de tycker det är kallt här i Sverige, om de tycker att vi svenskar är trista, ointresserade och självgoda människor. Jag har tidigare berättat att jag skriver lite för en skandinavisk tidning i Kuala Lumpur, och en av de första personintervjuerna jag gjorde var med en fantastisk kvinna som jag flera gånger nämnt på min blogg. Hon berättade så mycket om Vietnam där hon under flera år arbetat mycket och hur fantastiska människorna i detta land är, om hur hon senare i livet ville flytta dit för gott. Nu blev det i stället Kuala Lumpur som hon flyttade till, och det är jag glad över, för jag fick nöjet att lära känna henne. Men min nyfikenhet när det gäller Vietnam och dess folk har bitit sig fast i mig, och innan vi åkte till Sverige tänkte jag mycket och ofta på detta land. Känns lite som om detta land nu ropar på mig, och ödet har nu också gjort så att vi är lite som grannar.

Idag läser vi om den nya regeringen i alla tidningar. Men det är också i många tidningar krigsrubriker om hur den ena tog knark, den andra har betalat svart och en tredje har fått mångmiljonbonusar. Missförstå mig inte, jag tycker självklart att alla som ska styra vårt land och vara med och stifta nya lagar åt oss gräsrötter ska föregå med gott exempel. Jag är absolut inte någon förespråkare för korruption och att maktens männsikor ska kunna gå före i köer och ha gräddfiler som vi vanliga bara kan drömma om. Men gräver inte media lite väl djupt ibland?

Många gånger är det befogat och jag är också den första att tycka att det är mediernas jobb och skyldighet att granska makthavare, det hör självklart till en demokrati. Vi har genom åren sett många avslöjanden som fått både den ena och den andre på fall efter tvivelaktiga affärer och rena kriminella handlingar. Men kommer vi i framtiden få svårt att rekrytera politiker?

Jag kan i alla fall säga att jag inte skulle klara en granskning, har nog på tok för många lik i garderoben. Jag har åkt fast för fortkörning flera gånger och nästan blivit av med körkortet, jag har fått flera parkeringsböter, jag har visserligen aldrig provat knark, men haft många vänner som gjort det, jag har varit sen med betalningar, jag har blivit utslängd från nöjesställen i min ungdom, jag har fått skäll av grannar efter att ha haft fest i min ungdom, jag har anlitat svart arbetskraft vid något tillfälle, när jag var ung så struntade jag i radio och TV avgiften mm mm. 

Så jag skulle nog få avgå snabbt om jag nu skulle bli aktuell. Men allt det jag gjort står jag för, vissa saker skulle jag självklart aldrig göra om igen, men varje enskild sak har gjort mig mer erfaren och jag har lärt mig mycket av mina dumheter. Jag kan också ibland tycka att alla dessa perfekta människor som alltid gör allt rätt och gärna talar om för oss mer normalt felande människor hur allt ska vara är ganska trista.  Ja, ungefär som politiker brukar vara.