evalinder

För varje dag som går blir min kropp vitare och vitare. Det är ju kanske inte så konstigt eftersom jag måste skyla kroppen med lager på lager av varma kläder. De enda gångerna jag är lättklädd är under täcket när jag sover. För bara några månader sedan var min kropp, kanske inte superbrun, men åtminstone gyllenbrun. Började färgen gå bort så kunde man gå ner till poolen några timmar för att bättra på. Här i Sverige finns inte den möjligheten, det är bara att gilla läget om man nu inte ska pröva på solariegrillen, för här är det liksom blek, fet och medelålders som gäller. Det enda som är bra är just att du kan dölja allt i lager på lager med tjocka kläder.

Nu ska gudarna veta att jag absolut inte är särskilt fåfäng när det gäller solning, har aldrig varit och kommer säkerligen aldrig att bli det heller. Men jag gillade att ha färg på kroppen, jag tyckte själv att jag mådde bättre och att allt jag satte på mig såg lite fräschare ut. Men på något sätt så utnyttjade man inte poolen särskilt mycket när man hade den precis in på knuten, det blev liksom aldrig av att ta sig tid att bara ligga där och hänga. Det var mest när andra vita, bleka och solsvultna besökare kom, då var det fåfängan som gällde. Att komma hem till Sverige med en läcker brunfärg är liksom status. I Sverige ska man inte vara vit om man är vit, man ska vara en vit men brun, och allra hellst året om, för då visar du att du är berest och tillhör de lyckligt lottade.

Men tänk vad olika det är. I Malaysia ville de flesta vara vita fast de var bruna. Där möttes du dagligen av reklam för krämer som gjorde dig vitare och vackrare. Olika tekniker på skönhetssalongerna skrek ut att här kan du få den där vita vackra huden. Du kunde till och med med operera dig vitare. När jag som ett yrväder svepte förbi Linda, vår maid, och ropade att jag åker ner till poolen ett tag, så skakade hon på huvudet och sa att jag var mycket vackrare vit. Hon tyckte inte att jag skulle sola och bli brunare, det var inte vackert enligt henne. När jag lite skämtsamt så där som vi svenskar brukar göra satte min arm mot hennes för att se om jag blivit brunare trodde hon att jag fått något allvarligt fel, ingen normal människa vill väl vara brun. 

Likadant var det med mina vänner, särskilt de kinesiska och koreanska vännerna. Vid poolen satt de fullt påklädda under parasoll medan deras kära barn lekte i poolen, för herregud om de fick sol på sig. De var särskilt noga med att inte sola ansiktet, för jisses om det skulle framkalla några rynkor så att man plötsligt såg flera år äldre ut. När vi reste runt i Kina hade de flesta paraplyer när de var ute och gick, allt för att skydda sig mot det som vi svenskar i alla tider har jagat som den hungrigaste jägaren på jakt efter ett byte. 

Nu när man kommit hem till Sverige, detta kalla land i norden där sommarmånaderna går så fort och de flesta skriker efter värme, så möts man i tidningarna av rubriker som "så behåller du brunfärgen i vinter, sola säkert i solarium, här är krämen som ger dig den rätta färgen i vinter". Överallt påminns du om att det rätta är att vara brun, det är inte fräscht att vara vit, även om det är vinter eller höst och det inte finns en chans i världen att du på naturligt sätt skulle kunna vara det. Men alla jobbar på den perfekta brunfärgen i alla fall, mot alla odds.

Så tänk egentligen vad olika vi är, och jag kan inte säga att jag är det ena eller det andra. Jag gillar värme och varma härliga bad, men jag är och har blivit lite rädd för solens starka strålar och tar det betydligt lugnare idag. 

Nåväl, nog om dessa funderingar. För precis en minut sedan kom en budfirma hit och hämtade Aase Bybergs och hennes man Lars flyttlådor och tavlor. Själv har jag hunnit packa upp ytterligare ett par stycken, och i helgen har vi bestämt att vi ska försöka slutföra detta projekt. Vi ser i alla fall ett slut just nu. 

I kväll ska vi fira Julia som blev tonåring för en vecka sedan, ja vi har redan firat henne här hemma. Men som tradition har vi alltid låtit våra barn välja restaurang i anslutning till deras födelsedag. Så nu väntar vi med spänning vilken inriktning på mat som Julia väljer, och hoppas på en trevlig kväll.

 

I Malaysia möttes man överallt av whitening produkter.



Reklam på alla skönhetssalonger hur de kunde få alla att
se vitare och vackrare ut.


Eftersom man själv inte ville vara kritvit så fick man passa sig när man shoppade krämer. Titt som tätt kom jag hem med något som det stod whitening på. Värst var när våra gäster råkade köpa någon solkräm som det stod
whitening på och de märkte det först efter några dagar. Då blev det kris, det hände faktiskt ett par gånger.


Så kommer man då hem till Sverige, där andra skönhetsideal gäller. Här gäller det att bli så brun som möjligt. Till vilket pris som hellst. Här vimlar det av brun utan sol produkter.


Att spraya sig brun blev poppis för ett par år sedan.


Sola solarium är nästan en folkrörelse i Sverige. 

Ja, vad ska man säga, allt för fåfängans skull. Eller är det så att det hänger ihop med var på jorden vi bor?