evalinder

Just nu är man uppe i cirka 250 döda efter vulkanutbrottet i Merapi, och kanske kommer siffran att öka. Jag har inte kunnat låta bli att följa utvecklingen i och kring detta område som ligger nära den historiska och studentikosa staden Yogyakarta på Java i Indonesien. Som jag tidigare berättat har vi varit där hela familjen för inte så länge sedan, och för mig var detta en av de mest spännande ställen jag varit på. För mig blev detta besök en riktig aha upplevelse och ett möte med ett land som bjuder på en sådan skönhet och mystik att man bara vill ha mer. Min man hade redan innan vi flyttade till Malaysia varit i Indonesien många gånger, men för mig var det första gången och vi var där ett par gånger, och jag åker självklart dit igen.


Det som jag främst har följt med spänning är det enorma arbete man nu lägger ner på att rengöra det buddhistiska templet Borobudur. Har man varit där och vandrat runt så förstår man vilket slit detta innebär. Det är ett gigantiskt tempel. Efter vulkanutbrotten har detta tempel täckts av aska och just nu så rengör man varenda liten detalj i alla dessa statyer och pjäser som är en enorm skatt och stolthet. Just för tillfället kan man inte använda vatten, utan man måste vänta tills vulkanen är färdig för att sedan rengöra allt med vatten. Bilden är tagen från Jakarta Post som jag tillsammans med Yogyakarta News läser nästan varje morgon.

Detta enorma tempel som finns på UNESCOS världsarvslista är från 700 talet och låg i många många år under aska för att sedan återupptäckas av Sir Thomas Stamford Raffles 1814 under den brittiska ockupationen av Java. Templet tog hela 75 år bygga och idag är det en enorm turistattraktion och ett otroligt byggnadsverk. 




Här ovanför står Julia och Emelie med vår fanatsiska guide som vi hyrde under vår första resa till Yogyakarta. Han var otroligt duktig och berättade alla fantastiska historier kring detta tempel med en enorm värme, humor och stolthet. I alla dessa klockor som ni ser finns en buddha, och just nu så måsta man alltså för hand putsa och rengöra varenda liten detalj, ett enormt arbete, men väl värt slitet. Ännu vad jag förstår så kan inte besökare gå upp i templet utan man räknar med att det ska ta ytterligare någon vecka.



Här ser ni mig i förgrunden, och bakom mig ser ni detta otroliga världsarv. 

Annars har helgen som vanligt rusat iväg och vi har mest ägnat oss åt att packa upp kartong efter kartong. Ännu har vi massor kvar, men på något sätt ser vi ändå ett slut och den största delen av kartonger just nu är böcker, kläder och dataprylar. Men som sagt, efter en tillsägelse om att jag var på tok för stressig och hetsig så har jag lugnat ner mig betydligt och allt får ta sin tid.

I går var vi och sa hej då till Jenny, Pärs brorsdotter, som ska åka till Tanzania och arbeta i ett halvår. Hon har varit där två gånger tidigare, men då kortare visiter. Tidigare har hon också varit i Brasilien och arbetat som volontär för Svenska kyrkan. Det är en duktig tjej och jag kommer att berätta om hennes resa i veckan samtidigt som jag ger er hennes bloggadress så kan ni också följa hennes liv och arbete i Afrika.

Nu ska jag göra lite nytta.