evalinder

Då var det äntligen dags för vår kära och efterlängtade container att anlända. Klockan 07.00 knackade de första flyttgubbarna på dörren och meddelade sin ankomst, efter ytterligare några minuter kom hela containern som var stor, och enligt flyttgubbarna hade vi över 60 kubik med möbler och prylar som skeppats över från Malaysia.

Jag hade försökt förbereda så gott det går så att huset skulle vara tomt, bara att hiva in allt. Men ni som någon gång har flyttat ett helt hem från utlandet vet ju att det är just i det ögonblick som alla kartonger och möbler ska in i huset som själva jobbet börjar och det gäller att hålla tungan rätt i mun. Allt handlar om försäkringar och att inget har försvunnit efter plomberingen gjordes i Kuala Lumpur. Vi hade ungefär 450 kollinummer och varje kolli som kommer in ska prickas av, gärna av oss själva. Sedan ska man försöka komma ihåg vad allt innehåller och dirigera flyttgubbarna till just det rummet. För det är inte alltid man förstår vad som skrivits på kartongen.

När allt sedan är inne i huset, vilket det är just nu, så ska alla möbler som skruvats isär sättas ihop igen och alla stora saker ska på plats. Allt som ska in i skåp och sättas upp på väggar sköter vi själva senare.

Den stora skillnaden mellan Malaysia och Sverige är att där gick luftkonditioneringen för fullt när flyttgubbarna packade och svettades. Här behöver man ingen luftkonditionering, här sker det med automatik efter flera timmar med öppen dörr. Fy sjutton vad kallt vi har här inne nu. När jag under deras lunch gick runt i huset så märkte jag dessutom att de öppnat fönster på övervåningen. Herregud vad jag fryser. Nu har jag tagit ett stort täcke och virat runt mig. Men det är klart, de jobbar hårt och blir svettig, jag och Emelie sitter mest still och pekar.

Och som sagt, allt eftersom tiden gick så blev det mindre och mindre golvyta och fler och fler kartonger stuvades in av de proffsiga flyttgubbarna. Det som just nu känns lite jobbigt är att rummen i Sverige är betydligt mindre än rummen i Malaysia, så än så länge har jag absolut ingen aning om våra möbler kommer att ta sig ut på ett bra sätt. Det märks ju framförallt av att golvytan täcktes betydligt snabbare här, fast detta ändå är som Julia säger ett "svennebananhus" på 170 kvm.

Det som vi tyckte var absolut viktigast var alla varma kläder, det kommer vi att packa upp först.



Emelie som skulle vara min hjälpreda idag, eftersom hon hade studiedag, satt mest vid datorn. Jag tror knappt hon märkte att det packades kartonger runt omkring henne.

Just nu är det full aktivitet här hemma, för nu hjälper de till att sätta ihop matbord, soffor och allt annat stort och skrymmande. Men det känns ändå lite som ett evighetsjobb som aldrig kommer att ta slut. Vi vet ju nu i alla fall var vi ska göra de närmaste helgerna.

Det roligaste just nu är att få återuppleva en bit av Malaysia igen. Mycket av det som kom i flytten är köpt där och det ska bli riktigt roligt att packa upp mina buddha statyer och andra vackra asiatiska saker som vi kan sitta och njuta av och drömma oss tillbaka till vårt andra hemland som jag brukar säga.