evalinder

Jag har försökt följa den mediastorm som varit kring vårdföretagets Attendos transitboende i Vellinge. Moderaten Lars-Inge Ljungman går hårt ut och säger att han inte viker en tum och att Hököpingeborna inte vill ha dit några flyktningbarn. Han säger sig ha stor majoritet bakom sig. Väldigt tragiskt tycker jag, och att ett av hans argument är att dessa barn kanske blir kvar i kommunen får mig nästan att kräkas.

Svenskar är ett folk som reser oerhört mycket. De flesta skryter gärna om sina exotiska resor runt om i världen och om alla människor som de mött och hur intressant det var att ta del av deras kultur. De flesta svenskar är väldigt öppenhjärtlig och frågvis under sina resor och har inget emot att bli fotograferad med någon lokal människa i det land de rest till.

Men när svensken landar på Arlanda igen efter några veckor ute i vida världen är det stop. Då är man svensk och umgås gärna bara med svenskar. Och viktigast av allt, man bor gärna bara där andra svenskar bor. Herregud, det går ju inte för sig att blanda sig med någon utlänning. Tänk om de skulle börja bete sig konstigt, odla grönsaker i vardagsrummet eller ha stora grillfester med hela släkten var och varannan helg. Det skulle kanske börja stinka hemska kryddor och våra barn kanske skulle bli rädda. Men framförallt, tänk om huspriserna skulle börja sjunka. Hemska tanke!

Jag måste gång på gång ställa mig samma frågor; Vad är det egentligen som svenskarna är rädda för? Varför är så många så rädda för allt som är annorlunda? Varför tror alltid svenskarna att allt som vi gör i Sverige är det mest rätta och att allt annat är konstigt och skrämmande?

Jag menar, vi är ju ett resande folk och borde ha sett att allt inte är som i Sverige. Dessutom finns ju i dag en närhet mellan länderna som inte fanns tidigare. Vi har internet och ett mediautbud som är enormt. Möjligheten att ta del av andras kultur finns bara runt hörnet. Dessutom borde alla vara upplysta och förstå att Sverige egentligen bara är ett litet ganska obetydligt land i det stora hela. Ett mycket vackert land som jag älskar, men som har sina mörka fläckar som måste stoppas. Nämligen främlingsfientlighet i alla grupper i samhället.

Jag tycker att det är omodernt att vara rädd för människor från andra kulturer. Jag tycker precis tvärtom att det är just genom att ta del av varandras erfarenheter och olikheter som världen blir bättre och som männskligheten går framåt. Jag vill verkligen att mina barn ska möta världen och människor med ett öppet sinnelag.

Nu vill jag absolut inte påstå att detta är något som är typiskt för bara Sverige. Nej, rasism finns på många ställen och på något sätt verkar det som om den brett ut sig ännu mer de sista åren.

När vi bodde i Norrköping bodde vi i ett radhusområde där det faktiskt bodde en hel del invandrare. Vi trivdes där, och de flesta var oerhört glada när man mötte dem på väg till garaget eller bara skulle ut och gå. De lade märke till om vi varit bortresta eller om någon i familjen inte synts till på länge. Då kunde de fråga om vi varit sjuka eller om vi varit ute och rest igen. Ibland kom någon förbi med en spännande maträtt som de ville att vi skulle smaka. Efteråt undrade de vad vi tyckte. Helt enkelt en öppenhet som vi svenskar inte har. Men vi hade många vänner som rynkade lite på näsan sådär så att inte vi skulle märka det och tänkte säkert: "vad i herrans namn gör de i ett sådant område när det finns så otroligt fina områden".

Jag tror att det är därför jag kommit att trivas i Malaysia så bra. Det passar mig. Här får man prata med andra människor i affären eller ute på gatan, oavsett om man känner dem eller inte. Här behöver jag inte oroa mig för att någon ska tycka att jag är tokig eller kanske rent av tro att jag är påverkad av något för att jag är som jag är. Nämligen nyfiken på andra och gärna byter några ord med de människor jag möter.

Jag hoppas att alla törs ta kampen mot rasism och främlingsfientlighet och att vi aldrig på något sätt accepterar den. Att vi törs säga ifrån. Jag tycker att det ska gälla allt från invandrare, homosexuella, handikappade och sjuka människor. Vi måste säga ifrån när grannen, kompisen eller kollegan försöker göra sig rolig eller dra en rolig historia om någon medmänniska. Det hör inte hemma i ett modernt samhälle med moderna människor.



Ganska vanlig och hemsk öppningsfras, eller....