evalinder

Måndag morgon och för en gång skull en ganska lugn morgon. Emelie och Julia är lediga från skolan idag och sover ännu. Pär åkte till Indien i går kväll och kommer hem först nästa söndag.

I går kväll åkte jag, Emelie och Julia till Sri Hartamas, ett ganska litet shoppingcentrum nära där vi bor. Julia ville gå på massage, och Emelie hade fått för sig att hon skulle färga håret. Jag hade tjatat och tjatat på att hon inte skulle färga det eftersom jag verkligen tycker att hennes naturliga blonda färg klär henne bäst.

Men jag fick vika mig, hon var mycket bestämd, håret skulle färgas i en lite ljusare nyans än den hon har naturligt. Vi gick till en salong som vi varit på flera gånger tidigare. De började med hela proceduren, och när hon efter ett ganska långt tag satt med handduken framför spegeln för att för få se hur håret blev var vi alla lite spända och nyfikna. När väl handduken föll av huvudet var Emelie den första att få en chock. Jag blev nog också chockad, för jag kunde inte sluta skratta. (Dålig mamma som jag är ibland.) Håret var orange, och då menar jag orange, MOROT. Emelie hade panik och började gråta och skrika och jag fick inte fram ett ord.

Efter ett tag så lyckades vi båda samla ihop oss och sa att så här kan hon ju inte se ut. De måste försöka få bort den brandgula färgen. Då sa de att de skulle lägga i en färg som gjorde så att det oranga gick bort, men fortfarande skulle håret vara blont.

Så de började om på nytt och vi fick sitta ytterligare ett långt tag. Salongen stängde och det var bara vi och två ganska stirriga frisörer kvar. När så Emelie kom tillbaka med handduken på huvudet sa jag till henne att nu får vi nästan acceptera detta hur än det ser ut. De stackarna är ju också förtvivlade.

Men när de tog av handduken så blev vi ännu mer chockade och verkligen panikslagna. Jag såg hur Emelie höll på att bryta ihop och det första hon sa var att jag kan ju inte gå ut och visa mig bland folk. Jag vägrar att gå till skolan. Håret var nämligen blått nu, och då menar jag blått.

Jag gick fram till de båda frisörerna och både jag och Emelie sa att det här kan vi inte acceptera. Vi kom in och ville ha håret en nyans blondare och det hela slutar med blått hår. Den kvinnliga frisören försökte ursäktande säga att hon tycket det var snyggt, och att det inte var blått utan askblont. Nej sa vi, det är blått. Frisörkillen som ändå på något sätt förstod hur illa detta var tog med sig Emelie ut i tvätten igen och försökte få bort den blåa färgen på något sätt. Jag är så dålig på allt som har med hårfärgning att göra, har aldrig själv färgat håret, så jag kan väldigt lite om allt i den här branschen.

Men när Emelie kom ut igen med handduken var vi lite lättade och trodde att nu, äntligen, kommer det att se normalt ut igen. Men herregud, nu hade håret blivit grått istället. Det första Emelie sa var: "här betalar jag massor med pengar för att få håret att se ut som mormor och farmor".

När vi kom hem tog jag till en huskur jag hört talas om någonstans, nämligen ketchup. Vad sjutton, inget kunde ju bli värre. Sagt och gjort, vi kletade in hela håret i ketchup och lät det sitta i ett tag. Därefter tvättade hon det igen. På något sätt blev håret lite bättre. Nu får vi väl vänta ett tag och se vad vi ska göra.


Så här fin är Emelie när hon har sitt naturliga hår som mamma gillar
mest. Självklart!


Här är Emelie mitt i första chocken i går kväll. Håret är brandgult.


En gråtande Emelie som efter nästa procedur upptäcker att håret är
blått. Faktiskt samma nyans som på vår fjällstuga, men där kanske
den passar lite bättre så att säga. Emelie gillade inte den jämförelsen.


Efter flera flera timmar och flera tvättar fick de äntligen ur det mesta
av det blåa. Men helt nöjd är inte Emelie och väl hemma tömde vi
ketchupflaskan i håret.

I helgen har vi bland annat varit på Science Center här i Kuala Lumpur. Det som lockade oss var en utställning om konstnären, vetenskapsmannen, allkonstnären och uppfinnaren Leonardo da Vinci. En otroligt spännande man. Tyvärr fick man inte fota inne på själva utställningen, men jag tog lite andra bilder.


Utställningen är från Italien, naturligtvis, och har åkt runt i världen.
Som de flesta utställningar som denna har man naturligtvis en egen butik.
Själva Science Center är ganska stort och ligger inte långt borta från
där vi bor. Här är det vanligt att hela skolklasser kommer på besök
och på ett bra sätt får lära sig om fysik, kemi och all annan vetenskap.


Emelie och Julia fastnade vid något klurigt som de försökte lösa.


En rolig sak för oss var att de också hade en utställning om Nobelpriset
där band annat Nobelstiftelsen stod som avsändare.


Bland annat hade man en vägg med samtliga Nobelpristagare.


Senare i lördags kväll gick Pär och Julia till hårfrissan och jag och
Emelie gick till ett underbart ställe i Bangsar där vi tog helkropps-
aroma massage. Så himla skönt, här sitter vi och slappar direkt efteråt
med te och lite goda kakor.


Stället vi var på är så vackert och här kunde man även få turkiskt bad
med efterföljande massage. Det skulle ta för lång tid, så vi tar det nästa gång.