evalinder

Det här med hysterin kring svininfluensan har som jag tidigare skrivit lugnat sig betydligt här i Malaysia och Kuala Lumpur. I augusti när vi kom tillbaka hit efter att ha varit i Sverige så var det jättestort. Alla tidiningar hade varje dag krigsrubriker där man uppmanade människor att följa instruktioner samt ett räkneverk på antalet döda, som jag just nu tror ligger på cirka 80 stycken i Malaysia.

Vi fick då information från skolan att de inte släppte in barn och föräldrar utan intyg från läkare att de inte hade A (H1N1). Var det elever som inte hade detta intyg första dagen fick de snällt åka hem eller bli hämtade av föräldrar och snabbt fixa ett intyg.

Var än man befann sig så gick folk omkring med munskydd. Nästan alla i butiker och offentliga arbetsplatser bar munskydd. En dag stod det till och med i tidningen att den som har influensaliknande symptom och vistades ute bland folk utan munskydd kunde man räkna med att få böta upp till RM 10 000 (cirka 20 000 SEK).

Själva var vi naturligtvis rädda hela tiden. Kanske inte så mycket för att vi trodde att vi skulle bli jättesjuka utan mest för att det kändes trist om vi skulle bli sjuka så långt borta från Sverige och sina nära och kära. Vi hade alltid handsprit till hands. Och förresten, här behövde man egentligen aldrig ha egen. Överallt på offentliga platser hade man och har fortfarande stora pumpar med handsprit.

Pär behövde också ta febern innan han blev insläppt på kontoret. Var det ok fick han en ok lapp på skjortan. Detsamma gällde Emelie och Julia, över 38 så var det till att åka hem och avvakta om det blev värre eller om det bara var tillfälligt. På varje föräldramöte var det rapportering om antalet insjukna och smittade på skolan.

Men som sagt, nu har allt på något sätt stannat upp. Visserligen finns den här fortfarande, och en granne till oss blev smittad för någon vecka sedan. Men tidningarna skriver inte längre om det på samma sätt, kanske en liten liten notis.

Men vad jag förstår när jag läser svenska tidningar så har kulmen kommit till Sverige och framförallt Norge. Många är smittade och flera har avlidit. Så trist att läsa, och självklart kommer alla tankar tillbaka lite.

Ska vi vaccinera oss eller ska vi inte?

Hade vi bott i Sverige så var ju allt lite lättare. Eftersom vi inte är boende i Sverige längre så ingår ju inte vi i den så kallade massvaccineringen. Vi måste fixa allt själva. Och just nu håller jag på att undersöka var vi kan ta vägen för att få vaccinera oss och vad det skulle kosta för oss.

Att tankarna kom tillbaka nu var kanske främst för att min goda vän Marie de Jong hemma i Sverige tycker att vi nog kanske ska vaccinera oss. Hon är klok och jag brukar lyssna på henne i sjukvårdsfrågor. Och så tänker jag då naturligtvis (vilket hon också gjorde) på Emelie som varit så mycket sjuk den sista tiden. Dessutom har hon en liten släng av astma, och just detta virus slår ju faktiskt direkt på lungorna som Marie skrev.

Ja, jag hoppas att jag får svar från vår vårdcentral och försäkringsbolag om hur vi ska gå tillväga med vaccineringen. För det kanske lutar åt att vi också vaccinerar oss, eller....ja, jag vet inte...

Hur gör ni andra?