evalinder

I går natt pratade jag med min syster Anna över skype. Jag tror vi avslutade samtalet vid 02.00 och sedan kunde jag inte sova. Var liksom lite upprymd och glad och låg och tänkte på massor av de saker som vi pratat om. Helt plötsligt börjar väckarklockan ringa vid 06.00 och jag var totald död.

Försökte somna om igen lite senare, men lyckades inte. Så det var bara till att kliva upp. Kommer nog att slockna skönt ikväll. Åtminstone hoppas jag på det. För sedan är det helg, och då vill man vara pigg.

Nu har jag precis kommit hem från Wei Ling Gallery i Brickfields. Ett otroligt mysigt galleri med flera våningar i riktigt gammal stil med väldigt mycket trästommar som är ganska ovanligt här i Malaysia. Såg nästan lite europeiskt ut.

Vi såg en utställning av den Malaysiska konstnärinnan Izan Tahir som är en av Malaysias skickligaste printmaker.


Här har vi precis anlänt till detta vackra galleri som man också kunde boka
för att ha mingelfester i. Då ordnade de allt från inbjudningskort till mat och
dryck till alla gästerna som max kunde vara 100 personer.


Här ser ni ungefär hur det såg ut. Så himla mysigt, och jag såg lite framför
mig att det skulle vara ännu mysigare att kanske ha ett glöggmingel här.
Dekorera lite fint med julgran och pyssel. Hon som var värdinna sa också 
att de hade en hel del julsaker att sätta upp.


Izan Tahirs utställning som heter "Where Are You" var väldigt bra och många
av hennes tavlor var undebara. Här är min favorit, gjord av någon slags folio.
Men den var stor, jättestor, och redan såld.


Den här tavlan var också rolig. Nu syns det inte på bilden, men här har
hon tryckt ut många av sina sms som kändes riktigt Malaysiska. Här i
Malaysia pratar ju alla ganska bra engelska och det är ett officiellt språk,
men många ord är hemmagjorda och är så typiska för just Malayerna. Som
exempel säger man ofta "la" efter varje mening, man använder också
"can can" hela tiden och det betyder att allt funkar.


Efter ett krävande galleribesök blir man hungrig och då gick vi till en typisk
kinesisk restaurang som låg runt hörnet. Vi beställde in lite allt möjligt och
delade systerligt. Och allt var mycket gott.


Oj vilken närbild det blev på stackars Maria.


Och Karin som bott flera år i Peking fick beställa åt oss alla.

I morgon ska jag på något jättespännande. Jag ska lära mig laga Malaysisk mat i en grupp om 10 personer.
Stället jag ska till heter Lazat och drivs av en Malaysisk kvinna som har bott utomlands och som lever sitt liv som muslim utifrån ett modernt synsätt. Till sin hjälp har hon andra kvinnliga medarbetare vars liv präglas av ett mer konservativt förhållande till islam. De synes dock respektera varandras olika leverne. Lektionen äger rum i ett Malaysiskt hem i en förort ca 25 mnuter från Kuala Lumur centrum, med en komplett örtträdgård och demonstrationsbord samt individuella matlagningsstationer. Yeh vad kul det ska bli, och jag berättar mer i morgon.